tag:blogger.com,1999:blog-66601531721258182822024-03-12T23:38:05.523+01:00Katedralskolans boktipsHär hittar ni en massa tips på bra läsning från gymnasieskolan Katedralskolan i Växjö.Bibliotekethttp://www.blogger.com/profile/12931520451592279778noreply@blogger.comBlogger420125tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-7747152326765771922023-01-12T11:57:00.003+01:002023-01-12T11:57:24.325+01:00Paus på boktipsbloggen<p>Boktipsbloggen ligger just nu på paus på grund av hög arbetsbelastning i skolbiblioteket. Förhoppningsvis dyker nya inlägg upp när mer tid finns. </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-14389433969399733182022-04-27T16:04:00.006+02:002022-04-27T16:04:00.230+02:00"Stöld" av Ann-Helén Laestadius<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-90ZIbbFaIkMHVlUcveAyHzFSD-cvpRFKShHfOg_fwLPgHbEdiwEaoaZHN1xDOXeNW7iCIcNN9lnhU5hjsbjVUP1IE6iMVLew5NAB6klGAjInt680XFMkDF8NayARWF-CSM-bRGoTvAIOUsgcvXB7_x6Zo_8eVWfIza9YstsCtHNKIKZT2KboUTFk/s462/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="462" data-original-width="280" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-90ZIbbFaIkMHVlUcveAyHzFSD-cvpRFKShHfOg_fwLPgHbEdiwEaoaZHN1xDOXeNW7iCIcNN9lnhU5hjsbjVUP1IE6iMVLew5NAB6klGAjInt680XFMkDF8NayARWF-CSM-bRGoTvAIOUsgcvXB7_x6Zo_8eVWfIza9YstsCtHNKIKZT2KboUTFk/w121-h200/4.jpg" width="121" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">När
Elsa är 9 år ser hon sin egen ren bli dödad av en man hon känner
igen mycket väl. Hon ser mannen när han skär av renens öra men skräms till tystnad och
vågar inte vittna. Hon säger ingenting till någon om vad hon sett, men hon
sparar renens lena öra som en påminnelse av vad hon utsatts för och samerna
fortsätter att utsättas för.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Under
Elsas uppväxt fortsätter attackerna mot renarna och rasismen mot samerna som
den gjort under generationer tidigare. Samerna och deras renar utsätts för
brott, poliserna utreder inte ordentligt på grund av resursbrist. Det händer
igen och igen. Och igen. Och igen. Det känns inte som att det är någon mening att
vittna om vad man sett eller hört, polisen bryr sig ändå inte. Attackerna
benämns av polisen som stöld vilket också gör att utredningarna prioriteras ner,
men det är ju egentligen något mycket värre. En form av hatbrott och brott mot
samernas hjärta.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">I
vuxen ålder kämpar Elsa mer för samernas och renarnas rätt att bli tagna på
allvar. För det blir hon kallad lapphora och lappfitta och de samiska barnen i
skolan hon jobbar på vill helst inte att hon ska fortsätta. Allting blir bara
värre för dem då. De utsätts för mer mobbning och behandlas mer illa.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Elsas
mamma är inte samisk men pappan har haft renar hela sitt liv och hans föräldrar
bor precis intill. Det är Elsas bror Mattias som ska ta över och bli renskötare
sedan eftersom det är så traditionen säger. Egentligen är det Elsa som både
vill och kan, men det spelar ingen roll. <o:p></o:p></span><span style="background-color: white; color: #262626; font-family: "Times New Roman", serif;">Elsa för en kamp både inom familjen och mot
krafter utanför.</span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;">/Skolbibliotekarie-Josefine</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-53036252948226322532022-04-21T13:12:00.006+02:002022-04-21T13:12:00.216+02:00"Livlina" av Happy Jankell<p></p><div style="text-align: center;"> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcJH2IlELSJc4DlSWLhf_B_aCAW_pfx6gHaZcyQ9b0BIlbRENaS7MttlFrkWG4NxSmT781tJfr5FR015ypccKQk8KwsnQEJDVLMaHSzFUDcQOUmtEP2-rfHE42oNX5I-Tt4RxUIwvESLvSJyrQj5Uax09p5G1aMV-NABsKo776VPO-_OLraN13iIvW/s1772/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1772" data-original-width="1092" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcJH2IlELSJc4DlSWLhf_B_aCAW_pfx6gHaZcyQ9b0BIlbRENaS7MttlFrkWG4NxSmT781tJfr5FR015ypccKQk8KwsnQEJDVLMaHSzFUDcQOUmtEP2-rfHE42oNX5I-Tt4RxUIwvESLvSJyrQj5Uax09p5G1aMV-NABsKo776VPO-_OLraN13iIvW/w123-h200/2.jpg" width="123" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="background: white; color: #262626; font-family: "Times New Roman",serif;">Liv är 22 år och lider av hälsoångest, något
som började när hennes pappa dog. Hälsoångest benämndes tidigare som hypokondri
och Liv gör ständiga kontroller av kroppen, panikgooglar sjukdomssymtom och
besöker vården titt som tätt för att försäkra sig om att hon är frisk. Varje
liten förändring i huden eller liten knuta på kroppen kan ge upphov till
panikkänslor och dödsångest. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="background: white; color: #262626; font-family: "Times New Roman",serif;">Livs mamma och äldre systern Lina står varandra
nära och släpper inte riktigt in Liv. Hon upplever att hon inte får tillträde
till deras värld. Hon sitter med dem vid söndagsmiddagen men är inte helt med
ändå. Det har även precis tagit slut med pojkvännen Yack eftersom Liv inte kunde få
sig till att åka med honom och backpacka i Asien. Tyvärr fick hon inte ur sig
det förrän på flygplatsen. Yack åkte och Liv blev kvar slaviskt följandes hans
resa och vilka tjejer han träffar på sociala medier. Liv känner sig riktigt
ensam och den enda hon kan prata med är Donya på caféjobbet.</span><span style="color: #262626; font-family: "Times New Roman",serif;"><br />
<br />
<span style="background: white;">För att dämpa ångesten över de kroppsliga symtom
hon hittar och känslan av ensamhet använder Liv vårdappen CareCall när hon
känner att vårdcentralen inte ger tillräckligt med hjälp. Via CareCall får Liv
kontakt med läkaren Mårten som är generös med utskrift av piller och som tänder
någon form av gnista. Han är dock dubbelt så gammal som Liv men det är inget
som hindrar henne från att piffa till sig lite extra och ringa CareCall flera
gånger för att få prata med just Mårten.</span><br />
<br />
<span style="background: white;">Liv borde egentligen, särskilt enligt systern
Lina, ta tag i sitt liv nu. Hon är inte fjorton längre. Men Liv vet inte
riktigt hur. Istället låter hon mest tiden gå och varvar caféjobb,
kroppsundersökningar, lugnande tabletter, samtalsgrupp och efterforskningar om
Mårten. Hur ska hon komma vidare i livet? Eller ska hon alltid stå och stampa
och vänta på att livet ska börja på riktigt?<o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;">/Skolbibliotekarie-Josefine</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-38824199721960805202022-04-06T15:24:00.001+02:002022-04-06T15:29:41.440+02:00"All this time" av Rachael Lippincott och Mikki Daughtry<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGUEJASQa7nn77NgUhMbwGhjLr1lxc9QgNh-Fb8oCzMLbJnjlr0kxF50B6s95qwKY9-kluyW0N-Qs8A9BHxfbz1w3sl8Y1WYfpx0GoCwFVFLJ89aKFQ6gE4doiXVb2qaUcdoD9kNxumDiJ8-Wt3abT9C0oCNRxBNwB4gEd1JqRDaDuBJ3FlooSPmll/s2125/5.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2125" data-original-width="1400" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGUEJASQa7nn77NgUhMbwGhjLr1lxc9QgNh-Fb8oCzMLbJnjlr0kxF50B6s95qwKY9-kluyW0N-Qs8A9BHxfbz1w3sl8Y1WYfpx0GoCwFVFLJ89aKFQ6gE4doiXVb2qaUcdoD9kNxumDiJ8-Wt3abT9C0oCNRxBNwB4gEd1JqRDaDuBJ3FlooSPmll/w132-h200/5.jpg" width="132" /></a></div><p></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Kyle
går snart ut high school och han har länge planerat att han ska gå på college på
UCLA tillsammans med sin flickvän Kimberley och deras bästa vän Sam. För ett
tag sedan skadade Kyle sin axel riktigt illa i en fotbollsmatch och plötsligt
försvann alla erbjudanden om stipendium till college. Det är inte säkert att
Kyle någonsin kommer att kunna spela amerikansk fotboll igen, men han ska ändå
gå på UCLA som planerat. Så länge Kimberley är där med honom kommer allt lösa
sig.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Men
kvällen då de har avslutningsfesten händer något som vänder deras värld fullständigt
upp och ner. Kyle och Kimberley bråkar och när Kyle ska köra i väg tvingar sig
Kim in i bilen. Det åskar, regnar och stormar och Kyle trycker gasen i botten.
Kim har berättat att hon både ansökt och blivit antagen till Berkeley bakom
Kyles rygg, och dessutom vill hon göra slut. Hon vill inte ha ett
långdistansförhållande och vill börja om på nytt med sitt liv. Hon vill inte
bara definieras som Kyles flickvän, hon vill ha en egen identitet. Bara minuter
senare är de med i en bilolycka. Kyle vaknar upp på sjukhus med en hjärnskada.
Kim är död.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Nu
måste Kyle försöka leva utan Kim, men helst vill han inte leva alls. </span><span lang="EN-US" style="font-family: "Times New Roman",serif; mso-ansi-language: EN-US;">Vem
är han ens utan Kim? </span><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">När
han träffar Marley med det långa, bruna håret, de vackra ögonen och fräknarna
börjar han hitta sig själv igen. Den riktiga Kyle, den Kyle han vill vara.
Kanske går det att hitta ett nytt och till och med bättre liv även fast det kändes
omöjligt för bara några månader sedan? Men det är något konstigt med Marley, något
som inte riktigt går att sätta fingret på. Hon känns för bra för att vara sann.
Är hon kanske det?</span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Samma författare har även skrivit "Five feet apart" som blivit film. </span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">/Skolbibliotekarie-Josefine</span></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-28081528494944511962022-03-31T13:08:00.004+02:002022-03-31T13:08:00.230+02:00"Vår bästa tid" av Kiley Reid<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicibIFqNrV-kIXouSvNcKm3TapK_K_y2Fekw4SwNkURr-7cySvBBzE-DcPbc4rHEkOnuXwpO9aX7YIdcXjZ52DeN1kH51bXQAgq72vcUgMFulTOfhflfK27D7jxMjQkfQ6OMNB8K54AyQUO_1hfeh7dEeynI_TyT2fWOPHTxTfI9LZDVhoQcyyuYST/s1772/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1772" data-original-width="1139" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicibIFqNrV-kIXouSvNcKm3TapK_K_y2Fekw4SwNkURr-7cySvBBzE-DcPbc4rHEkOnuXwpO9aX7YIdcXjZ52DeN1kH51bXQAgq72vcUgMFulTOfhflfK27D7jxMjQkfQ6OMNB8K54AyQUO_1hfeh7dEeynI_TyT2fWOPHTxTfI9LZDVhoQcyyuYST/w129-h200/3.jpg" width="129" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi_dOW2_VxGVkVcRq2643_dcSDQd0r-uSEfrhaEx4oYwax4K260wywPya_gkklPSrDyB5ScWxY9HbA9gBPjY0Uhszivksj_o2KAvjvf9Do3v2fe9W7SBK3k5lpd46tBNxbFn9kwLw1s2XYrIanW1Be_MNZjrgcjuI5HRuJuQFvYjAEJ6F7WkvWge4c/s2560/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2560" data-original-width="1592" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi_dOW2_VxGVkVcRq2643_dcSDQd0r-uSEfrhaEx4oYwax4K260wywPya_gkklPSrDyB5ScWxY9HbA9gBPjY0Uhszivksj_o2KAvjvf9Do3v2fe9W7SBK3k5lpd46tBNxbFn9kwLw1s2XYrIanW1Be_MNZjrgcjuI5HRuJuQFvYjAEJ6F7WkvWge4c/w124-h200/4.jpg" width="124" /></a></div></div><br /><p></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="background: white; color: black; font-family: "Times New Roman",serif; mso-color-alt: windowtext;">Emira vet inte vad hon
vill göra med sitt liv. Hon har ett deltidsjobb som transkriberare och är även
barnvakt åt familjen Chamberlains äldsta dotter, treåriga Briar. En kväll när
det är extra kris ställer hon upp för familjen och kommer direkt från en fest
för att passa Briar. De går till en mataffär och där blir Emira anklagad för
att ha kidnappat Briar. En ung svart kvinna med en blond liten tjej, det går
liksom inte ihop sig i de förbipasserandes ögon. Dessutom är det sent på
kvällen när ett så litet barn egentligen inte ens borde vara uppe. En väktare
tillkallas och stämningen blir jobbig. Emira känner sig både arg och rädd. Det
är inte förrän Mr Chamberlain dyker upp som allt reds upp.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif;"><br style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;" />
<br />
<span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; float: none; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="background: white; color: black; mso-color-alt: windowtext;"><span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; float: none; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;">Under tiden har en vit man som heter Kelley filmat alltihop
med sin mobil. Klippet skulle kunna bli viralt och ge Emira upprättelse men hon
vill inte att det ska spridas. Hon träffar dock Kelley vid ett senare tillfälle
och de börjar dejta. Kelley är en sådan som nästan bara har svarta vänner och
bara har haft svarta flickvänner.</span> Han ser sig själv som en öppen och
fördomsfri människa. Men stämmer det verkligen? Eller anstränger han sig för
mycket för att verka vara den där öppna? Blir det fel i alla fall?</span><br />
<br />
<span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; float: none; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="background: white; color: black; mso-color-alt: windowtext;"><span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; float: none; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;">Mamman i familjen som Emira jobbar hos, Alix Chamberlein, är
en snygg, vit och rik. Hon är en slags influencer som byggt ett feministiskt
varumärke kring sin person. Nu börjar Alix intressera sig för Emira och ta reda
på mer om henne och vad hon gillar. Hon vill också ha en så bra relation till
sin nanny som hennes väninnor har. Men Alix blir nästan besatt. Hennes känslor
för Emira börjar snudda vid förälskelse.</span> När det sedan visar sig att
Kelley och Alix har ett förflutet och en gemensam historia de berättat på helt
olika sätt förändras allt.</span></span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Boken
heter ”Such a fun age” på engelska. </span><span style="background: white; font-family: "Segoe UI Emoji",sans-serif; mso-bidi-font-family: "Segoe UI Emoji";"><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;">/Skolbibliotekarie-Josefine</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-35486099444209039242022-03-24T15:17:00.007+01:002022-03-24T15:17:00.221+01:00"One last stop" av Casey McQuiston<p></p><div style="text-align: center;"> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh6LXeGFiKeIZkTRYjC0bhx0u3YlBsxOTw4Hr1vj21kSW16RQ0t55Qb5lbLhAZxOzNM0Ha6pnTGOLbEa3e1RJ415G59GHQdstiC_8fAmlx-GFoLtDOhiEeZSJsiSKZ7IlEGhILALqOGG9mgTooRLnmoc0Pfp-vLx87Pc_U0OORKOcprY1w3-uxY_XMn=s2560" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2560" data-original-width="1638" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh6LXeGFiKeIZkTRYjC0bhx0u3YlBsxOTw4Hr1vj21kSW16RQ0t55Qb5lbLhAZxOzNM0Ha6pnTGOLbEa3e1RJ415G59GHQdstiC_8fAmlx-GFoLtDOhiEeZSJsiSKZ7IlEGhILALqOGG9mgTooRLnmoc0Pfp-vLx87Pc_U0OORKOcprY1w3-uxY_XMn=w128-h200" width="128" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">August
är 23 år när hon flyttar till New York. Hon känner inte någon i hela stan och
hon äger nästan ingenting heller. Det är så hon vill ha det. Hon vill vara
ensam och hon vill inte äga en massa saker. August är helt övertygad om att det
allra bästa och smartaste sättet att ta sig fram i livet är ensam, utan band till
något eller någon.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Augusts
morbror Augie försvann när han var ung och mamman har fortfarande inte gett upp
hoppet om att hitta honom. Hon är fast besluten att lyckas och letandet efter morbrodern
har följt August under hela uppväxten. Hon har fått vara med och leta igenom register,
ta sig in på förbjudna ställen och fråga ut människor som eventuellt skulle
kunna veta något. Mamman skickar fortfarande filer till henne som hon vill att
August ska kolla upp, men August känner att hon har fått nog av alltihop. Hon
vill inte att hela hennes liv ska vara som en polisutredning.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">I
New York får August ett erbjudande om att flytta in i en lägenhet där Niko,
Myla och Wes bor. De är alla lite speciella, på ett bra sätt, och August blir
snabbt en del av gänget. Hon får även jobb på en diner i närheten och pluggar
lite vid sidan om. När August ska ta tunnelbanan och linje Q till skolan ser
hon henne för första gången. Jane. En helt underbar tjej som alltid har samma skinnjacka,
samma trasiga jeans och samma ryggsäck. Varenda gång August tar ett tåg på
linje Q så är Jane där och August blir kär. Superkär.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Men
det är något som är lite konstigt med Jane, något som inte riktigt går att
sätta fingret på. När August lär känna henne visar det sig att hon är fast i
tiden och på tunnelbanelinjen. Jane kommer från 1970-talet och har åkt samma
tunnelbanelinje år efter år. Det är omöjligt för henne att gå av tåget. Exakt hur länge hon varit där vet inte Jane,
minnen är väldigt suddiga, och hon kan inte heller minnas vad som gjorde att
hon hamnade på tåget och fastnade i tiden. Hur är det ens möjligt? Kan August
göra något för att hjälpa henne? Och vill August ens att Jane ska tillbaka till
70-talet utan henne?</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Casey
McQuiston har även skrivit ”Red, white & royal blue”/”Rött, vitt & kungligt
blått”. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;">/Skolbibliotekarie-Josefine</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-86479012101902983812022-03-17T13:57:00.002+01:002022-03-17T13:57:54.759+01:00"Tidsfördriv" av Matilda Gunnarsson Rathsman<p></p><div style="text-align: center;"> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgSy0MLBT_mKZeN91_iVZ-egPrJY89lmVl33JfenSrV_-i5eYVUu24_F_FyX8gZ9ZCjp8NjVX6N4puCPlfHPK2DI3jhmxKRQ-7bedE7f_NeolFXzoBuq91PMlPr70v6-xqiP-XT0v7aP6ih_aPC3rHzdBfMu2_TnJb8WmVztqX6ID5GIWHRv3h7_Gn0" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img alt="" data-original-height="1145" data-original-width="823" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgSy0MLBT_mKZeN91_iVZ-egPrJY89lmVl33JfenSrV_-i5eYVUu24_F_FyX8gZ9ZCjp8NjVX6N4puCPlfHPK2DI3jhmxKRQ-7bedE7f_NeolFXzoBuq91PMlPr70v6-xqiP-XT0v7aP6ih_aPC3rHzdBfMu2_TnJb8WmVztqX6ID5GIWHRv3h7_Gn0=w144-h200" width="144" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="background: white; color: #262626; font-family: "Times New Roman",serif;">Det är 365 dagar kvar till Mys dödsdag och det
firas ordentligt. My lever i ett samhälle som liknar vårt men där födelsedagar
inte är viktiga. Alla vet istället när de ska dö och vad som kommer vara deras
sista syn, och varje levelsedag firas som vi firar födelsedagar. My har den
stora oturen att hon inte kommer bli särskilt gammal, hon är bara 17 år nu. Många försöker lura döden genom att försöka befinna sig på ett säkert ställe på dödsdagen för att slippa dö, eller tvärtom ta livet av sig innan den rätta dödsdagen. Men hur
man än gör går det inte att smita från sin dödsdag, döden kommer alltid ikapp.</span><span style="color: #262626; font-family: "Times New Roman",serif;"><br style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;" />
<br />
<span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; float: none; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="background: white;"><span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; float: none; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;">Mys morfar dog innan det datum han sagt till
familjen och alla säger att han ljög om datumet. Men tänk om han inte gjorde
det? Tänk om det ändå går att lura döden? När My träffar Theodor Ed med den
röda regnrocken får hon ännu mer att tänka på. Han verkar inte följa några
regler och får henne ännu mer att fundera på om dödsdatumet inte är så definitivt ändå. Mys
kompis Märta, som inte berättat sitt dödsdatum för någon, vill såklart också
hitta ett sätt för My att leva vidare men hon varnar My för att hänga mer med
Theo. Theo med de gröna ögonen, de ögon som påminner väldigt mycket om de ögon
My vet kommer att vara hennes sista syn.</span></span><br style="-webkit-text-stroke-width: 0px; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;" />
<br />
<span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; float: none; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;"><span style="background: white;"><span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; float: none; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-decoration-thickness: initial; widows: 2; word-spacing: 0px;">Samtidigt som dödsdagen närmar sig fortsätter
livet som vanligt. De går i skolan, hänger med kompisgänget, bråkar med föräldrar och planerar
studenten. Men klockan tickar närmare och närmare. Hur lever man sitt liv när
man är 17 år och det bara är ett år kvar? Hur hanterar man att de flesta
kompisar kommer att få fortsätta sina liv tills de är gamla? Kommer My hinna
allt hon vill göra innan hon dör?</span></span></span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;"><span style="background: white; color: #262626; font-family: "Times New Roman",serif;">Boken har tilldelats utmärkelsen ”Hjärtans Fröjd”
för Sveriges bästa ungdomsbok 2021.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm;">/Skolbibliotekarie-Josefine</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-32962633129439863852021-05-31T12:03:00.000+02:002021-05-31T12:03:00.886+02:00Nytt i biblioteket: maj<p> </p><p class="MsoNormal"><i>Realm breaker</i> av Victoria Aveyard<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Skymningstid</i> av Henrik Bromander<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Paradis city</i> av Jens Lapidus<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Karantändagboken</i> av Elin Lucassi<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">A court
of silver flames</span></i><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"> av
Sarah J. Maas<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i>När bergen sjunger</i> av Phan Que Mai Nguyen<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Andetag</i> av Jennifer Niven<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Det sista livet</i> av Peter Nyström<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Heartstopper Volume 4</i> av Alice Oseman<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Inte alla män</i> av Veronica Palm<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Det är någonting som drar i mig</i> av Elin Persson<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Vår bästa tid</i> av Kiley Reid<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">Vinterviken</span></i><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"> av Mats Wahl<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">Only
love can break your heart</span></i><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"> av Katherine Webber<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i>Uppdrag Hail Mary</i> av Andy Weir<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-9ueSoFzjxio/YLS0HpP3D5I/AAAAAAAADcU/WpYJIAnhi7I-okPYaLVZG9iKzjSGlX4kQCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="588" data-original-width="645" height="332" src="https://lh3.googleusercontent.com/-9ueSoFzjxio/YLS0HpP3D5I/AAAAAAAADcU/WpYJIAnhi7I-okPYaLVZG9iKzjSGlX4kQCLcBGAsYHQ/w363-h332/image.png" width="363" /></a></div><br /><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-57963111987273475182021-04-30T12:09:00.005+02:002021-04-30T12:09:39.334+02:00Nytt i biblioteket: april<p><i>Poet x </i>av Elizabeth Acevedo</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Kate in waiting</i> av Becky Albertalli<i><o:p></o:p></i></p><p class="MsoNormal"><i>Vem har sagt något om kärlek? </i>av Elaf Ali<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Brinn mig en sol</i> av Christoffer Carlsson<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Prinsen av Porte de la Chapelle</i> av Annelie Drewsen<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>The gilded ones</i> av Namina Forna<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Berget vi bestiger</i> av Amanda Gorman<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Bortglömda namnens bok</i> av Kristin Harmel<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Järnulven</i> av Siri Pettersen<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Konferensen</i> av Mats Strandberg<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Concrete rose</i> av Angie Thomas<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Du är min Bobby Jean</i> av Yrsa Walldén<o:p></o:p></p><p>
</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-dyVYKIXhG7w/YIvXP-B2lGI/AAAAAAAADbA/bY1yf2lGck8pWeyRKOpnuCkTCRMC_4EMwCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="819" data-original-width="738" height="392" src="https://lh3.googleusercontent.com/-dyVYKIXhG7w/YIvXP-B2lGI/AAAAAAAADbA/bY1yf2lGck8pWeyRKOpnuCkTCRMC_4EMwCLcBGAsYHQ/w352-h392/image.png" width="352" /></a></div><br /><br /></div><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-4865512611853905352021-04-06T09:41:00.003+02:002021-04-06T09:42:14.790+02:00Nytt i biblioteket: mars<p> </p><p class="MsoNormal"><i>Dikter för unga<o:p></o:p></i></p>
<p class="MsoNormal"><i>Klara och solen</i> av Kazuo Ishiguro<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Livlina </i>av Happy Jankell<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Korpen flyger</i> av Amanda Lindqvist<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Przewalskis häst</i> av Maja Lunde<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Ett hov av vingar och undergång</i> av Sarah J. Maas<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Elddopet</i> av Andrzej Sapkowski</p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-n2-Xif-Ef-g/YGwQgqqstYI/AAAAAAAADZw/VjhXtgCDE4s5dKY-9g1IYnUTsjVMtm0wgCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img alt="" data-original-height="600" data-original-width="800" height="240" src="https://lh3.googleusercontent.com/-n2-Xif-Ef-g/YGwQgqqstYI/AAAAAAAADZw/VjhXtgCDE4s5dKY-9g1IYnUTsjVMtm0wgCLcBGAsYHQ/image.png" width="320" /></a></p><p class="MsoNormal"><br /><br /></p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><span style="mso-no-proof: yes;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><o:p></o:p></p><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-46638988026562061372021-03-16T10:12:00.002+01:002021-03-16T10:12:51.692+01:00"Jag vill inte ha levt förgäves" av Mari Larsson<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-iIYOzmSa9cc/YFBx8uWr6lI/AAAAAAAADZA/uBlT5LL-ZP0ao_7CC-hLDsE2eHyO1tztwCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="300" data-original-width="194" height="374" src="https://lh3.googleusercontent.com/-iIYOzmSa9cc/YFBx8uWr6lI/AAAAAAAADZA/uBlT5LL-ZP0ao_7CC-hLDsE2eHyO1tztwCLcBGAsYHQ/w242-h374/image.png" width="242" /></a></div><br /><a name="_Hlk66775642"><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">Anne
Franks dagbok publicerades för första gången redan några år efter andra
världskriget och därefter har boken lästs av många läsare världen över.</span></a><p></p><p>
</p><p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 2;"><span style="mso-bookmark: _Hlk66775642;"><span style="color: black; font-family: "Times New Roman",serif; mso-color-alt: windowtext;">I den här boken får man följa Anne Frank
från uppväxten i Tyskland till flykten till Amsterdam. De lever några relativt
lugna år där men efterhand begränsas familjens liv alltmer och de ser till slut
inget annat alternativ än att gå under jorden. Boken bygger dels på flera
böcker om Anne Franks liv som inte publicerats tidigare och dessutom har Mari
Larson haft kontakt med en av Anne Franks barndomsvänner som har berättat mycket
om deras uppväxt i Amsterdam. Här får man en bild av en livlig, levnadsglad,
fåfäng och<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>och fantasifull flicka. Hon
är en riktig pratkvarn som lärarna i skolan ibland blir rätt trötta på. När
familjens liv begränsas alltmer ser de inget annat alternativ än att gå under
jorden. Tillsammans med en annan familj gömmer de sig i det gårdshuset där de
kommer att tillbringa över två år. En av föräldrarnas största orosmoment är hur
Anne ska klara av det här instängda och begränsade livet där deras liv hänger
på att de är tysta på dagarna för att inte avslöja deras gömställe. Hennes
räddning för att klara av det enformiga livet i gömstället blir skrivandet. I
hennes dagbok skriver hon om sina tankar och känslor, funderingar över kärleken
och framtiden, drömmar och förhoppningar men även om hur svårt livet i
gömstället är. Konflikter är vanliga, ovissheten och anspänningen går dem på
nerverna. Utöver dagboksanteckningarna skriver hon också lite andra
berättelser. Hennes stora dröm är att bli en känd författare. När familjen togs
till fånga efter att ha levt gömstället i två år räddas hennes
dagboksanteckningar av en av familjens modiga hjälpare. Den här boken är
intressant och läsvärd ut flera aspekter men inte minst för att de som hjälper
familjerna att hålla sig gömda ägnas mycket utrymme. Många blundade för
grymheterna som begicks mot judarna under kriget men det finns också många
modiga människor som riskerade sina egna liv för att gömma judar. De var ju
helt beroende av matleveranser och andra förnödenheter, men minst lika viktigt
för den mentala hälsan för invånarna i gömstället var att hjälparna ofta kom
och åt lunch med dem. Inte minst Anne passade då på att fråga ut dem om livet
utanför gårdshuset.</span></span><span style="mso-bookmark: _Hlk66775642;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;"><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 2;"><span style="mso-bookmark: _Hlk66775642;"></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">Anne, hennes syster Margot och deras
mamma dog under fruktansvärda förhållanden i ett koncentrationsläger. Annes
pappa var den enda familjemedlemmen som överlevde kriget och han kom att ägna
resten av sitt liv åt att göra Annes dagbok känd för omvärlden. Snart finns det
inte så många i livet som kan berätta om förintelsen och därmed blir ju sådana
har skildringar så oerhört viktiga. Anne skriver i sin dagbok att hon vill leva
vidare även efter sin död. Det har hon ju verkligen gjort</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">.</span></p><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-56469977945489024602021-03-05T08:56:00.000+01:002021-03-05T08:56:38.363+01:00"Förintelsens barn" av Margit Silberstein<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-FDh6h7atBl0/YEHjag3McgI/AAAAAAAADX4/4YCY_VLJ02QSo9p8UXppzTvnZ3TS6KRkQCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="330" data-original-width="201" height="314" src="https://lh3.googleusercontent.com/-FDh6h7atBl0/YEHjag3McgI/AAAAAAAADX4/4YCY_VLJ02QSo9p8UXppzTvnZ3TS6KRkQCLcBGAsYHQ/w191-h314/image.png" width="191" /></a></div><br /><p></p><p><br /></p><p></p><p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 2;"><span style="background: white; color: #2c3e50; font-family: "Times New Roman",serif;">Ernst
och Ili, är ett ungt förälskat par i Transylvanien som planerar för bröllop och
sin framtid. När andra världskriget bryter ut skiljs paret åt. Ernst
tillbringar flera svåra år i fångenskap i Ukraina och Sibirien. Ili skickas
till förintelselägret Auschwitz och Bergen-Belsen. Hennes systrar dör bara
dagar innan lägret befrias men Ili överlever och transporteras med de vita
bussarna till Sverige. Efter krigsslutet lyckas Ili och Ernst få kontakt med
varandra genom Röda korset och utväxlar då brev som är fyllda av kärlek,
omsorg, oro och längtan. Breven som Ernst skickade finns bevarade och boken
bygger till en viss del på breven. En aprildag 1948 återförenas paret äntligen
på Norrköpings centralstation. </span><span style="color: black; font-family: "Times New Roman",serif; mso-color-alt: windowtext;">Båda två är ensamma överlevande från sina
familjer. Allt som finns kvar efter sina familjer är minnen och några enstaka
fotografierna. </span><span style="background: white; color: #2c3e50; font-family: "Times New Roman",serif;"><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 2;"><span style="color: black; font-family: "Times New Roman",serif; mso-color-alt: windowtext;">I
sitt nya hemland bildar de nu äntligen familj och inom några år föds först
Margit och sedan lillebror Willy. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Margit
Silberstein har funderat mycket över hur någon människa orkar leva vidare efter
att ha fått utstå så mycket ondska och sorg och hennes slutsats är att det för
många blir barnen. Barnens uppväxt präglas av föräldrarnas oro för att något
ska hända barnen. Barnen står för så mycket, hoppet om en framtid som ska
innehålla allt det som föräldrarna själva inte fick uppleva. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>För föräldrarna är det självklart att Willy
och Margit ska gifta sig och föra det judiska arvet vidare genom kommande
generationer. Det är ett tungt ansvar att lägga på ett barn och Margit skildrar
här de konflikter som uppstår mellan föräldrarnas förväntningar och barnens
önskan att få leva sina egna liv och fatta egna beslut. Förintelsens barn
handlar om hur förintelsen påverkat inte bara den generation som överlevde
andra världskriget, utan hur arvet förs vidare även till nästa generationer och
präglar även deras liv. Margit Silbersteins bok om sina föräldrar och sin
uppväxt är en av mina starkaste läsupplevelser på länge. Den väcker så många
tankar om familjer, identitet, livet och döden.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif;"><o:p></o:p></span></p><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-8731600073530202392021-03-01T11:24:00.001+01:002021-03-01T11:24:34.939+01:00Nytt i biblioteket: februari<p> </p><p class="MsoNormal"><i>Himlabrand </i>av Moa Backe Åstot<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>A vow so bold and deadly</i> av Brigid Kemmerer<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><i>Stöld</i> av Ann-Helen Laestadius</p>
<p class="MsoNormal"><i>Lisa och Lilly. En sann kärlekshistoria</i> av Mian
Lodalen<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><i>Den sista migrationen av</i> Charlotte Mcconaghy</p><p class="MsoNormal"><i>Hundparken </i>av Sofi Oksanen</p>
<p class="MsoNormal"><i><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">The </span></i><i><span lang="EN-US">Queen’s gambit</span></i><span lang="EN-US"> av Walter
Tevis</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-j6hO2LD9kRg/YDzANiwU4NI/AAAAAAAADWs/1qgpINrk_lMFdQQMCaMkYi5OVae_zgsHQCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="556" data-original-width="952" height="301" src="https://lh3.googleusercontent.com/-j6hO2LD9kRg/YDzANiwU4NI/AAAAAAAADWs/1qgpINrk_lMFdQQMCaMkYi5OVae_zgsHQCLcBGAsYHQ/w516-h301/image.png" width="516" /></a></div><br /><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-78110027912006482102021-02-17T09:31:00.008+01:002021-02-17T09:33:10.156+01:00"Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria" av Mian Lodalen<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-NHNuLb7yGrU/YCzTeqIsy1I/AAAAAAAADSc/MH-TRf6fXHMK7gSE5yvQJzJBSqUD-q1oACLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="319" data-original-width="201" height="343" src="https://lh3.googleusercontent.com/-NHNuLb7yGrU/YCzTeqIsy1I/AAAAAAAADSc/MH-TRf6fXHMK7gSE5yvQJzJBSqUD-q1oACLcBGAsYHQ/w216-h343/image.png" width="216" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 2;"><span style="background: white; color: #2c3e50; font-family: "Times New Roman",serif;">En
sensommarkväll 1910 träffas Lisa och Lilly för första gången på en hemlig dans
i Årstaviken. Lisa blir blixtförälskad i Lilly som hon tycker är den vackraste flickan
i Stockholm. Under ett år får vi följa Lisas och Lillys kärlekshistoria, en
kärlek som måste vara hemlig eftersom den är förbjuden. Lisa tycker att allt
som roligt och som hon älskar, att dansa, lyssna på musik och roa sig verkar
vara förbjudet. Lisa är uppvuxen i en fattig arbetarfamilj på Södermalm där
barnen tidigt förväntas bidra till familjens försörjning. Emellanåt försöker
hon smita ut och träffar Lilly men det är svårt eftersom hon har föräldrarnas
ögon på sig hela tiden. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Hennes bror har
betydligt större friheter vilket hon tycker är otroligt orättvist. När Lisa får
arbete hemma hos en familj och flyttar in hos dem så får hon en aning om
friheten. Lisa och Lillys kärlek är intensiv och passionerad och de tar allt
större risker för att få träffas. De drömmer om framtiden och ett liv även om
deras kärlek i samhällets ögon är olaglig. Den här sorgliga kärlekshistorien
bygger på verkliga personer och händelser. <o:p></o:p></span></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-88581311578230093412021-02-12T08:18:00.002+01:002021-02-12T08:18:53.113+01:00”Himlabrand” av Moa Backe Åstot<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-LLB-j__82H4/YCYrPhnxi-I/AAAAAAAADP8/TMZ3JCteE4of3rBhoY_hVxxIodLx_gczgCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="297" data-original-width="201" height="322" src="https://lh3.googleusercontent.com/-LLB-j__82H4/YCYrPhnxi-I/AAAAAAAADP8/TMZ3JCteE4of3rBhoY_hVxxIodLx_gczgCLcBGAsYHQ/w218-h322/image.png" width="218" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Sextonåriga<span style="background: white; color: #555555;"> Ánte</span> bor med sin familj i
en by nära Jokkmokk. Han är ensambarn och för honom är det självklart att ta
över arbetet med renarna efter sin pappa. De samiska traditionerna och
familjebanden är viktiga för honom och därför blir han orolig när han märker
att känslorna för bästa kompisen Erik förändras. Erik har varit tillsammans med
sin flickvän i ett halvår och utåt sett verkar de vara det perfekta paret. Men
är det verkligen Julia som Erik vill vara med? Hur ska<span style="background: white; color: #555555;"> Ánte </span>egentligen tolka Eriks gester, blickar och
ord? Dessutom är han orolig över hur
familjen ska reagera om de får reda på hans stora hemlighet. När han googlar ”homosexuella
renskötare” hittar han ingenting. Det verkar inte finnas någon som är som
honom. Kommer han att tvingas välja mellan kärleken eller att vara kvar i byn
som renskötare?</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman", serif; text-align: center;">Moa Backe
Åstots debutbok är en fin ungdomsbok om kärlek, vänskap, familjeband och samisk
kultur. </span></p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-25959867336525614142021-02-01T08:53:00.003+01:002021-02-01T08:55:21.974+01:00<p> </p><h2 style="text-align: left;"><b>Nytt i biblioteket: januari</b></h2><p class="MsoNormal"><b><br /></b></p><p class="MsoNormal"><b></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-uyG92mU2YMQ/YBeym0rWj2I/AAAAAAAADJ0/pbftyxISTTgiQ3N2nXxcPgvP7x5Rs_7MwCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="782" data-original-width="851" height="287" src="https://lh3.googleusercontent.com/-uyG92mU2YMQ/YBeym0rWj2I/AAAAAAAADJ0/pbftyxISTTgiQ3N2nXxcPgvP7x5Rs_7MwCLcBGAsYHQ/w312-h287/image.png" width="312" /></a></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><br /></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><b><br /></b></div><p></p><p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span lang="EN-US"><i>Lowkey</i> av
Melody Farshin</span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><i>Kaffe med rån </i>av Catharina Ingelman-Sundberg</p><p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span lang="EN-US"><i>The trial
</i>av Franz Kafka<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span lang="EN-US"><i>The upside
of falling</i> av Alex Light<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span lang="EN-US"><i>Blood &
honey </i>av Shelby Mahurin<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><i>Serpent & dove</i> av Shelby Mahurin<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><i>Den sista migrationen </i>av Charlotte Mcconaghy<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><i>The cousins </i>av Karen McManus<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><i>Två sanningar och en lögn</i> av Riley Sager<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><i>Samlade verk</i> av Lydia Sandgren<o:p></o:p></p></div><p class="MsoNormal"></p><div style="text-align: left;"><span style="font-weight: 700;"><br /></span></div><b><br /></b><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-56789571043072795662021-01-20T11:39:00.001+01:002021-01-20T11:42:51.586+01:00<h3 style="text-align: left;"> <span style="font-size: large;"> "Dalenglitter" av Wanda Bendjelloul</span></h3><p><br /></p><h3 class="post-title entry-title" itemprop="name" style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 24px; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-weight: normal; line-height: normal; margin: 0.75em 0px 0px; position: relative;"><br /></h3><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-jHDJ_BEuICk/YAgHYUiuA0I/AAAAAAAADCI/_YoJBkjSt00YJPvB5B0Os50P30gbHEn1gCLcBGAsYHQ/s312/dalenglitter-en-roman-om-hart-arbete.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="312" data-original-width="201" src="https://1.bp.blogspot.com/-jHDJ_BEuICk/YAgHYUiuA0I/AAAAAAAADCI/_YoJBkjSt00YJPvB5B0Os50P30gbHEn1gCLcBGAsYHQ/s0/dalenglitter-en-roman-om-hart-arbete.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p></p><p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 2;"><span style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; color: #2c3e50; font-family: "Times New Roman", serif;">I "Dalenglitter" får vi följa en ung tjej som tar jobb på en hamburgerrestaurang
för att få ihop pengar till sin stora dröm, ett körkort. Hon längtar efter
friheten att kunna åka vart hon vill. På restaurangen härskar Ariel som placerar
de snygga tjejerna i kassan, ”restaurangens skyltfönster”, männen och de som
pratar dålig svenska får slita i köket där frityroljan ger brännmärken för evigt
på armarna. I restaurangen passerar stammisarna förbi, som mannen som varje dag
vid tvåtiden beställer sju cheeseburgare, utom på lördagarna då han beställer
14. Personalen spekulerar vilt om vad han kan tänkas göra på söndagarna som är
så viktigt att han inte hinner köpa sina dagliga hamburgare. På restaurangen
jobbar också Jamila som är cool, snygg och street-smart. Jamila visar dessutom
hur hon kan dryga ut sin magra lön genom att stoppa undan en och annan sedel
från kassan. På rasterna drömmer de om ett annat liv, långt borta från
frityroset och det hårda slitet på restaurangen. På Insta finns det ouppnåeliga:
glitter, glamour, kändisar och dyra handväskor. Läs </span><span style="color: #212529; font-family: "Times New Roman",serif; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Wanda Bendjellouls utmärkta debutroman
där hon med värme och humor tar upp ämnen som klass, utanförskap, vänskap och kärlek.</span></p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-20109882622026565902020-12-24T08:17:00.001+01:002020-12-24T08:17:00.342+01:00Julkalender 2020: Lucka 24<p style="text-align: center;"><b style="text-align: center;"></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-b0teHWEy2ik/X8ZDNkh6cuI/AAAAAAAAB3c/sBCPoNwbl00uhv_Va6VsayZNZGKHDNYogCLcBGAsYHQ/s575/unga-kvinnor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="575" data-original-width="355" height="200" src="https://1.bp.blogspot.com/-b0teHWEy2ik/X8ZDNkh6cuI/AAAAAAAAB3c/sBCPoNwbl00uhv_Va6VsayZNZGKHDNYogCLcBGAsYHQ/w124-h200/unga-kvinnor.jpg" width="124" /></a></b></div><p></p><p style="text-align: center;"><b style="text-align: center;">24.</b></p><p style="text-align: center;"><i>Unga kvinnor</i></p><p style="text-align: center;"><i>Little women</i></p><p style="text-align: center;"><b>av Louisa May Alcott</b></p><div style="text-align: center;"><div align="center" class="MsoNormal"><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"><span style="font-family: times;">Året efter gymnasiet befinner sig Maryam i ett tomrum som präglas av utanförskap. Hon har efter sina föräldrars skilsmässa flyttat hem till pojkvännen och hans föräldrar. Dagarna går åt till att tänka och vänta på att pojkvännen, Filip, ska komma hem. Hon saknar sin familj, men svarar inte när mamman ringer. Lillebror Ebi är kanske den hon tänker allra mest på och ångrar de gånger hon inte hade tid med honom. Pappan med sin nya familj med de blonda barnen finns också i hennes tankar. Maryam har sina rötter i den iranska kulturen och det enda folk verkar veta om Iran är att granatäpplen växer där.</span></p></div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-81063371241851467422020-12-23T08:51:00.001+01:002020-12-23T08:51:01.308+01:00Julkalender 2020: Lucka 23<p style="text-align: center;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-dgHPpi8sG1g/X8ZCOBn5zII/AAAAAAAAB3M/J3bTP3SXXV8lVsmIdOKsXaKYn4vo-VeFwCLcBGAsYHQ/s270/9789129719499_200x_jag-klyver-er-itu_haftad.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="270" data-original-width="200" height="200" src="https://1.bp.blogspot.com/-dgHPpi8sG1g/X8ZCOBn5zII/AAAAAAAAB3M/J3bTP3SXXV8lVsmIdOKsXaKYn4vo-VeFwCLcBGAsYHQ/w148-h200/9789129719499_200x_jag-klyver-er-itu_haftad.jpg" width="148" /></a></div><p></p><p style="text-align: center;"> <b style="text-align: center;"> 23.</b></p><p style="text-align: center;"><i>Jag klyver er itu</i></p><p style="text-align: center;"><b>av Tamara Mivelli</b></p><div style="text-align: center;"><div align="center" class="MsoNormal"><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"><span style="font-family: times;">Året
efter gymnasiet befinner sig Maryam i ett tomrum som präglas av utanförskap.
Hon har efter sina föräldrars skilsmässa flyttat hem till pojkvännen och hans
föräldrar. Dagarna går åt till att tänka och vänta på att pojkvännen, Filip,
ska komma hem. Hon saknar sin familj, men svarar inte när mamman ringer.
Lillebror Ebi är kanske den hon tänker allra mest på och ångrar de gånger hon
inte hade tid med honom. Pappan med sin nya familj med de blonda barnen finns
också i hennes tankar. Maryam har sina rötter i den iranska kulturen och det
enda folk verkar veta om Iran är att granatäpplen växer där.</span><span style="font-family: Arial Rounded MT Bold, sans-serif; font-size: 14pt;"><o:p></o:p></span></p><p></p></div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-56961762170497536202020-12-22T08:22:00.001+01:002020-12-22T08:22:04.874+01:00Julkalender 2020: Lucka 22<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-1dKkrwgUnQg/X8Y8HCKC0TI/AAAAAAAAB28/GhFUnKVNBAgV5WKdnhgUvkf7EubbxoN7wCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="458" data-original-width="280" height="200" src="https://lh3.googleusercontent.com/-1dKkrwgUnQg/X8Y8HCKC0TI/AAAAAAAAB28/GhFUnKVNBAgV5WKdnhgUvkf7EubbxoN7wCLcBGAsYHQ/w123-h200/image.png" width="123" /></a></div><p></p><p style="text-align: center;"> <b> 22.</b></p><p style="text-align: center;"><i>Pojkarna</i></p><p style="text-align: center;"><b>av Jessica Schiefauer</b></p><div style="text-align: center;"><div align="center" class="MsoNormal"><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"><span style="font-family: times;">Kim, Bella och Momo utstår på dagarna killarnas kränkningar i skolan men på nätterna lever de ett helt annat liv. Bella har ett växthus i sin trädgård där flickorna ofta träffas. I växthuset finns fantastiska växter, men en är mer fantastisk än de andra. En kväll smakar de på nektarn ifrån en av blommorna och något händer. Kim, Bella och Momo förvandlas till pojkar och upplever en helt annan verklighet. De respekteras av killarna de möter och kränkningarna uteblir. De känner sig starka och fria. Efter några nätter vill inte Bella och Momo mer, men för Kim finns ingen återvändo. Hon bara måste dricka av nektarn och få uppleva friheten igen och igen…</span></p></div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-76102469990096987642020-12-21T08:44:00.002+01:002020-12-21T08:44:00.988+01:00Julkalender 2020: Lucka 21<p style="text-align: center;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-RJUwIG4xmSg/X8Y7h6rZ_oI/AAAAAAAAB20/ceiNZ6pAV9EoVKj6OYLmaGXHfkmUrmsOwCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="2048" data-original-width="1469" height="200" src="https://lh3.googleusercontent.com/-RJUwIG4xmSg/X8Y7h6rZ_oI/AAAAAAAAB20/ceiNZ6pAV9EoVKj6OYLmaGXHfkmUrmsOwCLcBGAsYHQ/w143-h200/image.png" width="143" /></a></div><p></p><p style="text-align: center;"><b style="text-align: center;"> 21.</b></p><p style="text-align: center;"><i>Närmar du dig mjukt</i></p><p style="text-align: center;"><i>If you come softly</i></p><p style="text-align: center;"><b>av Jacqueline Woodson</b></p><div style="text-align: center;"><div align="center" class="MsoNormal"><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"><span style="font-family: times;">Jeremiah
och Ellie är två femtonåringar i New York och första dagen i den nya skolan
krockar de med varandra i skolkorridoren. Efter det är ingenting sig likt och
Ellie kan inte sluta tänka på Miah med det vackra leendet. De träffar på
varandra igen och mycket snart är det Ellie och Miah, de vill visa sin kärlek
för hela världen men världen verkar inte vilja se den. De brukar träffas i
Central Park och ibland hemma hos Miah, men aldrig hos Ellie. Miah är svart och
Ellie vit judinna. Inte ens Anne, Ellies storasyster som hon alltid brukar
kunna prata om allt med, förstår deras kärlek. Vem ska då göra det?</span><span style="font-family: Arial Rounded MT Bold, sans-serif; font-size: 13pt;"><o:p></o:p></span></p><p></p></div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-91107001846963172212020-12-20T08:39:00.001+01:002020-12-20T08:39:02.668+01:00Julkalender 2020: Lucka 20<p style="text-align: center;"><b></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://1.bp.blogspot.com/-CqI_5fho6WQ/X8Y6Xzb5hiI/AAAAAAAAB2o/dSeKdX_8q8Ifn8JyiG_TZBKZQ3r_eKIkgCLcBGAsYHQ/s499/51xnduelgGL._SX329_BO1%252C204%252C203%252C200_.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="499" data-original-width="331" height="200" src="https://1.bp.blogspot.com/-CqI_5fho6WQ/X8Y6Xzb5hiI/AAAAAAAAB2o/dSeKdX_8q8Ifn8JyiG_TZBKZQ3r_eKIkgCLcBGAsYHQ/w133-h200/51xnduelgGL._SX329_BO1%252C204%252C203%252C200_.jpg" width="133" /></a></b></div><p></p><p style="text-align: center;"><b> 20.</b></p><p style="text-align: center;"><i>A curse so dark and lonely</i></p><p style="text-align: center;"><b>av Bridgid Kemmerer</b></p><div style="text-align: center;"><div align="center" class="MsoNormal"><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="background: white; color: black;"><span style="font-family: times;">Rhen är prins av Emberfall. På grund av en förbannelse får han leva om
samma höst år efter år. Han kan aldrig bli krönt till kung och rädda sitt
kungarike. Förbannelsen gör också att han i slutet av varje höst blir
förvandlad till ett odjur som bara vill döda och förstöra. Det enda som ska
kunna bryta förtrollningen är äkta kärlek… Harper har aldrig haft det lätt, en
försvunnen far, en döende mor och en bror som underskattar henne på grund av
hennes CP-skada. När hon en dag försöker rädda livet på en attackerad kvinna så
blir hon istället offer och dras med in i en annan värld. En värld där magi och
förbannelser existerar, där hon kan bli den avgörande faktorn i Emberfalls
framtid…</span></span></p><p></p></div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-91090781576164639352020-12-19T08:34:00.001+01:002020-12-19T08:34:00.725+01:00Julkalender 2020: Lucka 19<p style="text-align: center;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-SW0Cw59vxP0/X8Y5Gk1tBpI/AAAAAAAAB2I/OHFb68YflbsxVSAsF-DQ4CD7j7_tLmejQCLcBGAsYHQ/s1507/194271_5e7e42d91879c%25402x.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1507" data-original-width="1040" height="200" src="https://1.bp.blogspot.com/-SW0Cw59vxP0/X8Y5Gk1tBpI/AAAAAAAAB2I/OHFb68YflbsxVSAsF-DQ4CD7j7_tLmejQCLcBGAsYHQ/w138-h200/194271_5e7e42d91879c%25402x.png" width="138" /></a></div> </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b>19.</b></div><p style="text-align: center;"><i>Klättra uppåt</i></p><p style="text-align: center;"><b>av Katarina von Bredow</b></p><div style="text-align: center;"><div align="center" class="MsoNormal"><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: times;">Victoria går
teater på estetiska programmet som hon alltid drömt om, men mycket är
annorlunda och hon har svårt att hitta sin plats i allt det nya. På sin gamla
skola var hon den självklara medelpunkten och såg det som fullständigt
naturligt. Nu blir hon osäker i sin roll, både i verkligheten och i den pjäs
klassen repeterar. I den nya klassen finns Alvin med de blåaste ögonen som
nästan ser igenom en och en dag dyker Jack, en gammal pojkvän, upp. Vi får
följa Victoria under en intensiv vår då myket vänds upp och ner, både i
familjen och bland kompisar. Små och stora beslut får följder.</span></p><p></p></div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-16837873018632146602020-12-18T16:01:00.001+01:002020-12-18T16:01:04.569+01:00Hejdå!<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zMYfxh5pkvc/X9oiEzJ7eUI/AAAAAAAAB5E/dJ0i2UQ0SY8oiXKS2Dub9gqf2jQ6f0lAwCLcBGAsYHQ/s960/131888871_864662491017790_2807339704388692595_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="729" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-zMYfxh5pkvc/X9oiEzJ7eUI/AAAAAAAAB5E/dJ0i2UQ0SY8oiXKS2Dub9gqf2jQ6f0lAwCLcBGAsYHQ/s320/131888871_864662491017790_2807339704388692595_n.jpg" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Nu tar denna skolbibliotekarie
föräldraledigt till februari 2022. Bloggen kommer att tas över av min vikarie
Maria Lagerqvist.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif;">Ha det så fint, på återseende! <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">/Josefine <3 </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6660153172125818282.post-61433008902871877502020-12-18T08:00:00.001+01:002020-12-18T08:00:10.531+01:00Julkalender 2020: Lucka 18<p style="text-align: center;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-bb22WIpVp_I/X8Y4OFcY5YI/AAAAAAAAB14/yWOyPJ9TUdQt0D1jAtHrVDF3cgpgpbVwQCLcBGAsYHQ/image.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="400" data-original-width="263" height="200" src="https://lh3.googleusercontent.com/-bb22WIpVp_I/X8Y4OFcY5YI/AAAAAAAAB14/yWOyPJ9TUdQt0D1jAtHrVDF3cgpgpbVwQCLcBGAsYHQ/w132-h200/image.png" width="132" /></a></div><p></p><p style="text-align: center;"> <span style="text-align: center;"> </span><span style="text-align: center;"> </span><span style="text-align: center;"> </span><b style="text-align: center;">18.</b></p><p style="text-align: center;"><i>After the fire</i></p><p style="text-align: center;"><b>av Will Hill</b></p><div style="text-align: center;"><div align="center" class="MsoNormal"><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"></p><p align="center" class="MsoNormal"><span style="font-family: times;">Fader John har styrt The Holy Church of the Lord’s Legion med sin
dundrande röst och våldsamma underhuggare i flera år. Alla i lägret innanför
stängslet följer hans regler utan att ifrågasätta. Moonbeam är 17 år och hennes
pappa är död medan mamman lämnade lägret för tre år sedan. Hon är inte ensam
ändå, hon har alla sina bröder och systrar kvar. Men Moonbeam har börjat
tvivla. Är allt fader John säger verkligen sant? Efter branden, när allt gick
fel, befinner sig Moonbeam på ett center tillsammans med de övriga överlevande
barnen. Kommer Moonbeam kunna berätta sanningen? Steg för steg får vi veta vad
som egentligen hände i lägret.</span><span style="font-family: Arial Rounded MT Bold, sans-serif; font-size: 13pt;"><o:p></o:p></span></p><p></p></div></div>Unknownnoreply@blogger.com0