(M)ornitologen av Johanna Thydell

Johanna Thydell, som bland annat skrivit ”I taket lyser stjärnorna”, har nu kommit ut med en ny bok som handlar om 17-åriga Moa. Hon bor med sin pappa, pappans nya kvinna Susanne som är som en riktig mamma och halvbrodern Lucas. Bästa kompisen Otto finns alltid där som stöd och allt vore kanon om det inte vore för Vispen som Moa en gång var tillsammans och en liten lögn som hänger ihop med det. Mamman Hedvig har Moa inte sett till sedan hon var två år då hon stack utan att säga ett ord och gick upp i rök totalt. Moa tänker inte på det så superofta, hon har det bra med pappa, nästanmamma, Lucas och Otto. Men plötsligt hör mamman av sig. Hon har flyttat till ett hus långt ute i skogen och nu vill hon träffas. Moa vill absolut inte träffas, aldrig i livet. Varför skulle hon vilja träffa en mamma som uppenbarligen inte bryr sig om henne med tanke på det hon gjorde? Hon har det bra som det är.

Otto är dock av en annan åsikt. Ottos mamma dog i cancer och han tycker väl att har man en levande mamma så ska man ta chansen även fast hon varit en usel sådan. Men det får inte bli för uppenbart. Moa behöver en plan och en täckmantel, en täckmantel för varför hon ska tillbringa tid mitt ute i skogen. Lösningen blir en påhittad fågelskådarskoluppgift över sommaren som gör att Moa behöver tillbringa tid hos sin mamma i skogen. Inte alls för att träffa henne egentligen, utan mest för att det är praktiskt nu när hon ändå måste göra sin skoluppgift. Uppdraget blir, att under täckmantel, ta reda på varför mamman stack och övergav Moa och hennes pappa. Otto letar fram galonbyxor, täckjacka, uppfällbar ryggsäck/stol och en fågelbok åt Moa så att det ska verka trovärdigt och plötsligt är hon ornitolog utan att egentligen veta något om fåglar, eller mornitolog som Otto benämner det eftersom hon faktiskt ska spionera på sin mamma och lösa gåtan i första hand.

Det blir bestämt att Moa ska tillbringa fem dagar över midsommar hos sin mamma, även fast Otto anser att fem dagar kanske var lite väl att ta i (och Moa också när hon tänker efter). När Moa väl ska åka vill hon verkligen inte och hon undrar vad hon egentligen har gett sig in på. Hon tar motvilligt tåget ut i ingenstans och blir upphämtad av grannen Alfred då Hedvig inte ens kunde hämta henne på stationen. Hedvig har rakat bort allt hår och verkar inte bry sig så mycket om hur det ser ut i hennes hus med flagnande tapeter och snustorr gräsmatta. Och hon verkar osäker på hur man egentligen umgås med en tonårsdotter. Moa gör det inte lätt för henne genom att vara avig och tvär och inte blir saken bättre av att hon måste gå upp supertidigt för att verka trovärdig i sitt fågelskådande, får fet fil och flingor som smakar stallvägg och nymålad fönsterkarm till frukost, får stå ut med Hedvigs bristfälliga matlagningskunskaper och måste cykla till en stolpe flera kilometer bort bara för att få täckning på mobilen. Kommer hennes snokande leda till att hon får reda på varför Hedvig stack? Och kommer hon våga ställa alla de där frågorna hon faktiskt vill ha svar på?

Detta är en humoristisk och rolig skildring av att hitta och förstå sig på sin mamma med många fotnoter med kommentarer som riktar sig direkt till oss läsare. Men det är ju också ett allvarligt ämne som även behandlas med allvar och djup.

/Skolbibliotekarie-Josefine 

"Du, bara" av Anna Ahlund

John är 16 år och ska börja gymnasiet efter sommaren. Det är tänkt att han ska gå på fotbollsgymnasium, något han velat och kämpat för länge. Men nu är John inte längre så säker på att det är det han vill. Han är inte så säker på att han vet vad han vill att det ska stå i det där kuvertet från antagningen som han går och väntar på. Han är inte så säker på om hans knä ens håller för mer fotbollsspel även fast han sagt till alla att det är lugnt och han gör sitt bästa för att ignorera den stigande smärtan under löprundorna.

Den här sommaren har John och hans syster Caroline lägenheten inne i Uppsala för sig själva eftersom mamman och pappan har dragit ut till landet. Caroline ska sommarjobba i en skobutik och John vet inte riktigt vad han ska göra. Hänga med bästisen Elli, träna, vänta på kuvertet. En dag tar Caroline hem en kille som heter Frank på middag. Frank jobbar i en pappershandel tvärs över gatan från Carolines skobutik och hon har spanat in honom genom skyltfönstren. Det är något speciellt med Frank och John märker snart att han håller på att bli kär. Men Caroline är van vid att få som hon vill, och nu vill hon ha Frank. Men John tänker inte ge sig denna gång, han känner att Frank är alldeles för bra för att släppa. Och Frank har ju också en egen vilja, då spelar det ingen roll vad vare sig Caroline eller John tycker.

Caroline tar med Frank ut till sommarstugan och John och Elli hänger också på. Det blir en härlig och förvirrande helg med mycket känslor och väl hemma i stan igen vet John fortfarande inte riktigt vad han känner. Och han vet allra minst vad Frank känner. Under veckorna som går ser han Franks skor i hallen allt oftare och han håller sig borta så bra han kan. Han vill inte se Caroline och Frank tillsammans. John äter alla måltider i sitt rum och lyssnar på hur det låter från Carolines rum och han kan bara föreställa sig vad de håller på med. Han önskar hett att han varit i Carolines ställe, att det var honom Frank ville komma och hälsa på. När han en dag stöter ihop med killen som hela tiden hälsar på Caroline och märker att det inte alls är Frank blir han än mer förvirrad.

Detta är en bok om kärlek och att våga, att våga älska med alla risker det innebär. Det är inte en bok där det händer spännande saker hela tiden utan snarare en fin och lågmäld kärlekshistoria som man känner igen sig i.

/Skolbibliotekarie-Josefine 

"En tid för mirakel" av Karen Thompson Walker

Julia är 11 år när insaktningen börjar. Hon lever ett helt vanligt liv med sina föräldrar i Kalifornien och umgås med sin bästa kompis Hanna så ofta det bara går samtidigt som hon är lite småkär i Seth. Men så en lördag, när hon och Hanna precis tagit på sig fotbollskläder och dubbskor och satt upp håret redo för match, får de veta att det upptäckts att jordens rotation har börjat avta. Jorden snurrar långsammare och långsammare. Dagen har plötsligt blivit några minuter längre och natten likaså. Och det blir bara värre och värre. Snart är dygnen 30 timmar långa. Så småningom blir de 50, och det bara fortsätter.

Ingen vet varför insaktningen börjat och inte heller hur den kommer att påverka jorden och dess invånare. Små förändringar kommer krypande med fåglar som plötsligt inte kan bemästra tyngdkraften och faller ner från himlen, säd som inte kan växa och människor som blir sjuka av den konstiga dygnsrytmen och påverkan på gravitationen. Håller jorden på att gå under, eller vad är det som händer?

Efter ett tags förvirring bestämmer myndigheterna att hela landet ska gå efter klocktiden. Tidigare fick invånarna mer eller mindre gissa sig till när bussar skulle gå och skolor skulle börja eftersom solens upp- och nedgång inte gick att lita på. Beslutet om införandet av klocktid innebär att man följer 24-timmarsklockan oavsett var solen står på himlen. Är det strålande solsken när klockan visar 22.00 och läggdags så är det bara till att gå och lägga sig, och är det beckmörkt vid lunchrasten så är det bara att gilla läget. Detta beslut leder dock till motsättningar inom samhället och det finns människor som bestämmer sig för att istället följa realtiden, alltså försöka sova när det är natt och vara uppe när det är dag oavsett vad klockan visar.

När beskedet först kommer får människor lite panik och börjar hamstra konserver och oroa sig för att slutet är nära, men sakta återgår allt till att vara någorlunda normalt. Människorna försöker leva sina liv som vanligt och Julias vardag fortsätter. Hon tar bussen till skolan, funderar över hur hon ska komma närmar Seth och oroar sig för att föräldrarna grälar mer och mer. Hanna flyttar tillfälligt iväg till ett nyuppbyggt samhälle ute i öknen för att invänta jordens undergång med sin familj och när de kommer tillbaka är hon förändrad. Plötsligt vill Hanna inte umgås med Julia längre, och Julia förstår inte alls varför.

Boken är en dystopisk framtidsskildring där en flickas vardag, uppväxt och hur det är att vara 11 år mixas med farhågor om jordens eventuella undergång som sakta, sakta smyger sig på. Det är inga stora explosioner eller katastrofer som man kanske traditionellt tänker ska ingå in en bok om jordens undergång utan hotet finns ständigt där, krypande i bakgrunden.

/Skolbibliotekarie-Josefine 

"Om jag var din tjej" av Meredith Russo

Amanda flyttar från sin hemstad för att bo hos sin pappa som hon knappt träffat sedan hennes föräldrar skildes. Anledningen till att hon flyttar är för att slippa ifrån de människor som mobbat henne hela hennes liv och för att slippa ifrån allt hat som riktas mot henne i hennes gamla stad. Hon måste börja om på nytt. I hennes pappas hemstad vet ingen någonting om hennes förflutna, hur tufft hon har haft det. Ingen vet något om hennes identitetskris och hur hon aldrig trivts i sin kropp. Ingen vet något om hennes hemlighet, att hon tidigare har varit Andrew.

Amanda växte alltså upp som Andrew tillsammans med sin mamma och pappa. Men hon trivdes aldrig i sin kropp, hon hatade att vara kille och drömde om att hon skulle växa upp och bli kvinna när hon blev vuxen. Amandas pappa, eller Andrews som hon då hette, hade väldigt svårt att förstå att hans son var som han var. Att han aldrig ville göra några manliga saker, han ville inte kasta boll eller åka och fiska, och att han alltid blev mobbad. Pappan var av åsikten att om Andrew kunde skärpa sig så skulle inte så många reta honom i skolan, han behövde bara tuffa till sig. Så pappan släpade med honom ut för att kasta boll och han fick hela tiden luftgevär och liknande i födelsedagspresent och julklapp. Mamman tyckte dock mer att de borde låta Andrew vara sig själv, att han skulle få vara som han var. Det gick till och med så långt att Andrew försökte ta livet av sig.

Nu flyttar alltså Amanda till sin pappa och återupptar kontakten igen efter att hon genomgått en könskorrigering och alltså blivit tjej, något som inte är helt lätt då pappan har svårt att ta till sig det nya. I sin nya skola får hon verkligen en nystart. Ingen mobbar henne utan hon blir istället sedd som ”den nya snygga tjejen”. Hon skaffar sig ett gäng vänner, som hon aldrig riktigt haft innan, och börjar dejta en kille som hon tycker om riktigt mycket. Men ingen av dessa personer vet alltså något om hennes tidigare liv, de tror att hon är en helt vanlig tjej. Och hon känner sig också som en helt vanlig tjej och kan verkligen vara sig själv för första gången någonsin. Men hennes hemlighet lägger lite en skugga över alltihop. Amanda känner ju att hon inte riktigt sagt hela sanningen, att hon inte varit riktigt ärlig. Frågan är om hennes vänner kommer att tycka om henne lika mycket om de får veta att hon varit Andrew. Och frågan är hur Grant, som killen hon dejtar heter och som hon bara tycker om mer och mer, kommer att reagera över att Amanda faktiskt tidigare var kille.

Detta är en viktig bok som tar upp ett viktigt ämne som transsexualitet är, det är inget som förekommer särskilt ofta i ungdomslitteraturen. Samtidigt är det en rätt typisk amerikansk high school-bok med cheerleaders, baler och allt som hör till. Boken är baserad på författarinnans egna erfarenheter av att vara transperson och finns även på engelska och heter då ”If I was your girl”.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Skolbibliotekariens lästa böcker: augusti

Liv till varje pris av Kristina Sandberg
You know me well av Nina Lacour och David Levithan
Born to run: jakten på löpningens själ av Christopher McDougall
Same but different av Holly Robinson Peete
The art of being normal av Lisa Williamson
Jonathan bortom all kontroll av Meg Rosoff
Tell me three things av Julie Buxbaum
Här ligger jag och duger av Bob Hansson
Vill ha dig så illa av Gunnar Ardelius
One av Sarah Crossan
och grannsämjan är en långsam bödel av Bob Hansson
Kärlek: hur fan gör man? av Bob Hansson
Störst av allt av Malin Persson Giolito
I mitt namn: en bok om att vara trans av Moa-Lina Olbers Croall