"Felix ever after" av Kacen Callender

Felix Love bor i New York och har aldrig varit kär. Ingen har varit kär i honom heller och han tänker litegrann att det kanske beror på att han inte är värd kärlek. Han bor med sin pappa då mamman lämnade familjen när han var liten. Trots upprepade kontaktförsök från Felix sida har hon inte hört av sig. Han får inga svar. Felix har genomgått en könsbekräftande behandling då han tilldelades kvinnligt kön vid födseln men aldrig känt sig som en flicka. Nu börjar han även fundera på om det verkligen är ”han” som är det rätta pronomenet för honom. För det mesta känner han sig som en kille, men ibland är han inte riktigt hemma i den benämningen heller.

Under sommaren pluggar Felix konst för att få möjlighet att arbeta på sin portfolio. Hans stora dröm är att få ett stipendium till Brown, om inte annat för att bevisa att någon som han kan ta sig in på en sådan skola. Bästa kompisen Ezra, som han hänger med nästan jämt, går också samma kurs men han är inte beroende av något stipendium. Dels så har han en extrem talang, dels så har hans föräldrar riktigt mycket pengar. Felix kan känna sig lite avundsjuk på honom ibland. Ezra har alla möjligheter i världen, han kan bli och göra precis vad han vill, medan Felix känner sig mer begränsad.

En dag har något satt upp en utställning i skolans galleri, en utställning med bilder på Felix innan operationerna och med hans gamla namn. Bilderna kommer från Felix egen Instagram. Felix bryter ihop totalt och känner sig ledsen, kränkt och arg. Han förstår inte vem som skulle vilja göra något så taskigt och börjar tillsammans med Ezra fundera över vem det kan vara. Felix tankar går direkt till Declan, Ezras ex som nu verkar ha bestämt sig för att göra livet surt för dem med spydiga kommentarer och arga blickar. Felix tänker att han ska hämnas genom att skapa ett hemligt Instagram-konto, börja prata med Declan via det, få honom att avslöja en stor hemlighet och sedan sprida den på samma sätt som Felix förflutna spridits. Ezra är inte helt med på att det är en bra idé, men Felix har bestämt sig.

Samtidigt så börjar Felix få homofobiska meddelanden via ett Instagram-konto som han inte känner till. Det verkar som att det är samma person som satt upp bilderna i galleriet, en person som tycker att Felix inte är något värd. Är det Declan som har detta konto också? Felix känner sig dock mer och mer osäker på om Declan kan vara den skyldige ju mer de skriver till varandra. Han verkar ha en helt annan sida än den han visar i verkligheten, och han verkar absolut inte vara den typen av person som skulle outa någon annan på det sättet. Men är den skyldige då?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Klättra uppåt" av Katarina von Bredow

Victoria går i tvåan på estetiska programmet. När hon gick i högstadiet var hon alltid i centrum men nu på gymnasiet är det svårare. Det är helt andra regler som gäller här än på högstadiet. På estetiska programmet får alla vara som de vill och klä sig exakt som de vill och Victoria sticker inte alls ut med sina second hand-kläder utan är snarare en i mängden. På teaterlektionerna tvivlar hon på sin förmåga. Hennes stora dröm är att bli skådespelerska, men tänk om hon inte är tillräckligt bra? Det verkar så enkelt för alla andra. Varför är det inte enkelt för henne?

Victoria dras till Alvin i klassen med det blåa håret och de ännu blåare ögonen. Han är dock rätt irriterande rätt ofta. Han verkar dessutom mer intresserad av färgstarka Caaisho som går bild och verkar inte särskilt intresserad av vad Victoria säger eller gör. När Jack, som Victoria var ihop med i åttan, oväntat dyker upp igen efter att ha bott utomlands tänker Victoria att hon kanske borde satsa på honom istället. Han är snygg och kompis med alla och hans popularitet kanske kan spilla över på henne? Hampus, Victorias bästa kompis sedan de var små som nu går på en annan skola, tycker dock inte Jack är en särskilt bra idé. Han kallar honom Jack the Ripper och tycker att Victoria är värd mycket mer än så.

Victoria vet inte riktigt hur hon ska göra med någonting. Är det någon mening att ens försöka satsa på Alvin när han inte visar minsta intresse? Skulle det skada att hänga lite med Jack för skojs skull eftersom han verkar väldigt intresserad? Hur ska Victoria kunna hitta sin rollfigur Ingrid på teaterlektionerna när hon knappt vet vem hon är själv?

Boken är en fristående fortsättning på författarnas tidigare böcker ”Släppa taget” och ”Tappa greppet” som utspelar sig i högstadiemiljö. Författaren har även hittat inspiration hos och tagit hjälp av både teaterlärare och elever på estetiska programmet här på Katedralskolan vid arbetet med boken.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"The gravity of us" av Phil Stamper

 

Cal bor i New York i det Brooklyn han älskar. Hans bästa kompis (och före detta flickvän) Deb bor i samma hus och hans högsta dröm är att bli journalist, en journalist som gör skillnad. Han har redan ett väldigt välbesökt konto på appen FlashFame där han filmar och rapporterar om aktuella händelser. Den allra största händelsen just nu som alla pratar om är avslöjandet av de astronauter som ska ingå i NASA:s projekt Orpheus V som ska skicka en expedition till Mars. Cal känner sig dock inte helt bekväm med att rapportera om denna nyhet, trots dess enorma aktualitet, eftersom hans pappa är en av de möjliga kandidaterna.

Hemma bråkar hans föräldrar konstant och när pappan får beskedet att han faktiskt är en av de utvalda astronauterna blir det inte bättre. Det är pappans största dröm, en chans han verkligen inte kan missa. Det innebär dock att hela familjen måste lämna Cals älskade Brooklyn med kort varsel och flytta ner till Texas för att vara nära NASA i Houston. Varken mamman eller Cal är särskilt nöjda med detta. Cal måste lämna Deb och det är inte ens säkert att han kan fortsätta med sina stories på FlashFame. NASA har ett avtal med StarWatch, som gör en serie om astronauternas liv, och har ensamrätt på att rapportera kring detta. Cal känner det som att hela hans liv rasar samman.

Väl framme i Texas märker de att NASA försökt bygga upp någon slags illusion om det glada 60-talet med väldigt retro inredning i husen. De får också nästan direkt känna på hur StarWatch inte drar sig för någonting och inte funderar det minsta över eventuella intrång i privatlivet, bara det blir bra tv. Trots att StarWatch hotar med rättsliga åtgärder bestämmer sig Cal nästan direkt för att han ska fortsätta filma stories i appen för att visa vad som egentligen händer bakom kulisserna.

Bland de andra astronautfamiljerna finns familjen Tucker där mamma Grace är pilot. De verkar vara den perfekta familjen men när Cal börjar umgås med Kat och Leon, som är i hans ålder, märker han att det finns mycket under den perfekta ytan som inte allmänheten vet något om. Han fastnar också direkt för Leon, det är något med hans varma leende och avslappnade sätt. Det känns som att Leon är den enda som riktigt förstår honom.

Trots alla svårigheter är Cal alltså fast besluten att fortsätta filma och avslöja de hemligheter både StarWatch och NASA undanhåller astronautfamiljerna. Helst ska han göra detta utan att såra någon i sin närmaste omgivning. Kanske går det att hålla liv i FlashFame-kontot även fast han befinner sig långt ifrån Brooklyn. Kanske kan Cal, eventuellt, trivas i Texas ändå. Men hur blir det då med hans löfte till Deb om att flytta tillbaka till Brooklyn så fort som möjligt. Hur ska han kunna säga nej till henne? Och annars, hur ska han kunna lämna Leon?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Säg inget om Lydia" av Celeste Ng

Den kinesisk-amerikanska familjen Lee lever villaliv i en liten amerikansk stad på 1970-talet. Pappa James föräldrar kom till USA från Kina och James högsta önskan är att passa in, något som han inte känner sig göra någonstans. Mamma Marilyns dröm är att bli läkare och hon började även utbilda sig till detta i ungdomen, ensam bland männen. Men så träffade hon James, fick barn och lade sin dröm på hyllan. Storebror Nath känner att han aldrig kan göra sin pappa riktigt nöjd trots att han blir antagen till Harvard och lillasyster Hannah lever ett nästintill osynligt, iakttagande liv i familjen. 16-åriga dottern Lydia är familjens hopp, föräldrarnas ögonsten. Mamman drillar henne hårt för att hon ska få utmärkta betyg och kunna ta över hennes krossade läkardröm utan att egentligen fundera över om detta är vad Lydia vill. Pappan ser ett hopp i att Lydia är omtyckt och har många vänner som hon spenderar kvällarna med att prata i telefon med.

En morgon kommer Lydia inte ner till frukosten och hennes säng verkar inte ha använts under natten. Hon är inte i skolan och ingen vet vart hon har tagit vägen. Polisen kopplas in och familjens stabila grund skälver till. Något senare hittas Lydia drunknad i den närliggande sjön och familjen rasar.

Lydia skulle aldrig begå självmord, någon annan måste vara inblandad. Nath är övertygad om att Jack som bor på samma gata är skyldig, eller åtminstone inblandad på något sätt. Nath har sett Lydia åka omkring i hans bil, något som inte föräldrarna vet om, och Nath vet att Jack inte är att lita på. Han är inte en person som skulle bli ihop med någon som Lydia, han måste haft någon annan avsikt med deras träffar.

I boken får vi i tillbakablickar veta vad som hänt tidigare, vad som påverkat familjemedlemmarna. Hur mamman försvann under flera månader när Lydia och Nath var små för att sedan ännu en gång ge upp sin dröm, denna gång för gott. Hur pappan gick på en skola där han var den invandraren. Hur mamman gjorde allt för att slå sig fri från sin egen mamma, den perfekta hemmafrun. Boken handlar även om hur lite föräldrar egentligen vet även fast de tror sig känna sina barn, hur tonåringar inte delar med sig av sin hemliga värld. Det är smygrasism, livsmål, prestationskrav och familjedynamik och en noga uppbyggd drömvärld som rasar.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Before I fall" av Lauren Oliver

Sam Kingston har allt. Hon är populär, har tre bästa vänner som ställer upp för henne i vått och torrt, är äntligen tillsammans med Rob som hon länge varit kär i, har en kärleksfull familj och har många vänner. När hon vaknar upp på Cupid day 12 februari står Lindsay som vanligt och väntar utanför hennes hus och snart ska de hämta upp Elody och Ally. Cupid day är en viktig dag. Det är den dag när rosor från vänner och beundrare i skolan delas ut och det är viktigt att få många rosor. Många rosor är ett kvitto på ens popularitet. Sam får rosor från sina vänner och även en från Rob som hon praktiskt taget tvingat honom att skicka. Hon får även en ros från Kent, Kent som var hennes bästa vän när de var små och som nu inte verkar kunna släppa henne. Helt enligt traditionen skickar gänget även en ros till Juliet Sykes, även kallad ”Psycho”, där det står ”Kanske nästa år, men antagligen inte”. Det brukar vara den enda ros Juliet får.

På kvällen är de bjudna på fest hos Kent. Alla ska dit. Som vanligt hänger de hos Ally innan och Lindsay får köra bilen eftersom hon nästan aldrig blir full hur mycket hon än druckit. På festen blir Rob alldeles för full och Sam funderar över vad hon egentligen känner för honom. Ska det verkligen kännas såhär att vara kär? Till allas stora förvåning dyker även Juliet Sykes upp på festen. Dessutom är hon riktigt söt när hon satt upp sitt hår i en hästsvans istället för hårgardinen som brukar hänga framför hennes ansikte. Ännu mer förvånande. Hon går fram till Sams gäng och säger ”Du är en bitch” till var och en av dem. Sedan bryter helvetet lös. Allt blir kaos och tjejerna tar sig därifrån i Lindsays bil. När de åker dyker plötsligt något vitt upp på vägen och snart hör Sam ljudet av krossad plåt och känner lukten av rök. Det känns som att hon faller och faller. Hon faller utan stopp.

Sedan vaknar Sam upp i sitt rum av att väckarklockan ringer. Det är 12 februari. Allt det som hände dagen innan måste ha varit en mardröm. Men ju längre dagen går, desto mer märker Sam att exakt samma saker händer med några små avvikelser. Är detta kanske en dröm istället? Men varför känns den så verklig? Och varför tar den aldrig slut? Sam inser snart att hon av någon oerhört konstig anledning hamnat i en slags tidsloop där hon lever om samma dag igen. Hon misstänker också att anledningen till detta är att hon ska göra om och göra rätt. För precis som Julia sa på festen så är Sam och hennes gäng inte de snällaste. De kan vara riktigt bitchiga. De behandlar alla som är annorlunda som skit. Ju längre dagen går inser hon vilket stort avtryck de gjort på människor runt omkring dem, hur de lämnar människor i spillror där de drar fram. Men hur ska hon göra för att gottgöra all skit de spridit? Går det att rätta till allt som de förstört?

Boken finns även som film.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Of curses and kisses" av Sandhya Menon

Jaya Rao är prinsessa i ett litet område i Indien som inte är självstyrande. Efter en skandal som förstoras upp i media, där hennes yngre syster Isha, en verkstad och en kyss är inblandad, blir de båda systrarna ivägskickade till en privatskola i USA, St. Rosetta’s International Academy som är full av döttrar och söner till politiker, skådisar och andra oerhört rika personer. Jaya har ett år kvar till examen och är fast besluten att sedan ta på sig alla de plikter som hennes uppdrag som prinsessa kräver. Isha är däremot inte lika intresserad av detta utan vill läsa robotmekanik och umgås med de personer hon vill utan att behöva tänka på hur detta påverkar deras kungarike.

Familjen Rao har regerat över sitt kungadöme under århundraden tillbaka och långt bak i tiden ligger även fiendeskapet med familjen Emerson. En medlem av familjen Emerson stal en rubin från Rao-familjen som en Rao-släkting sedan lade en förbannelse över och sedan dess är sprickan mellan familjerna djup. När Jaya och Isha kommer till skolan får de veta att även Grey Emerson går där, arvingen i familjen som är deras stora fiende. Jaya bestämmer sig för att ta chansen till hämnd och kommer på en plan. Hon ska få Grey att falla för henne och sedan krossa hans hjärta. Lika enkelt som genialt, vad kan gå fel?

När Jaya först träffar Grey märker hon att han är väldigt inåtvänd och inte det minsta social. Han har några kompisar som han brukar äta med och som försöker få med honom på andra aktiviteter men det går sådär. Detta leder även till att Jayas plan att flirta in sig hos Grey går sådär. Han är inte särskilt intresserad av Jayas flirtande. Han är inte intresserad av att umgås med henne alls. Det som upptar Greys hjärna och som får honom att dra sig undan är istället den förbannelse som ligger över honom, den förbannelse han fått höra om sedan barnsben. Hans mamma dog när han föddes och hans pappa har präntat in i honom att det var hans fel, att han för med sig otur och död. Grey har lärt sig en ramsa utantill som han tycker beskriver hans liv perfekt fram tills nu, och enligt denna ramsa ska hans liv ta slut på hans artonårsdag som närmar sig med stormsteg. När Grey får se det halsband med röda rubiner formade som en ros som Jaya bär, och som dessutom tappar stenar en efter en, blir han övertygad om att halsbandet på något sätt räknar ner den tid han har kvar av sitt liv.

Finns förbannelsen på riktigt? Vad kommer hända med Grey på hans artonårsdag? Kommer Jaya att lyckas med sin plan? Och vad är egentligen viktigast, att följa sin plikt gentemot sitt kungarike och sina föräldrar eller att faktiskt lyssna till sitt eget hjärta och gå den väg man vill?

Boken har inspirerats av den kända sagan om Skönheten och Odjuret, och har du koll på den kan du säkert hitta många likheter i boken.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Paradiset ligger under mammas fötter" av Gina Dirawi

Mona och Mila bor i en norrländsk småstad och har alltid varit vänner och gjort allt tillsammans. De till och med vaxar varandras underliv och bleker varandras ansiktshår (ibland med mindre brännskador som följd). Men Mona har blivit alltmer rebellisk. Milas mamma och de andra kvinnorna i moskén tycker inte att Mila borde umgås med Mona, hon är ingen bra förebild. Både Mila och Mona borde vara lite mer som Nadine, tycker de. Nadine som har perfekta betyg, perfekt smink och vars slöja aldrig ligger fel.

Mona vill ha frihet och revolution men ingen förstår henne. Alla i moskén och alla i skolan är hatare. Hon får utlopp för alla sina känslor genom att måla graffitti, som när hon målar gympa-Ove som en gris på en av skolans väggar. Det är konst som visar sanningen, inte klotter som många verkar tycka. Monas mamma är dödssjuk och ligger på sjukhus och hennes pappa lämnar knappt sovrummet, inte ens för att hälsa på mamman. Istället ligger han där och storröker och förfaller mer och mer.

Mila strävar efter att vara perfekt. Hon ska få A i alla ämnen så att hon kan bli läkare trots att hon hatar alla slags kroppsvätskor och baciller och handspriten är hennes bästa vän. Sådant går väl att vänja sig vid? Hon satsar även på att gifta sig med en perfekt och pålitlig kille. Men det känns inte som att det räcker, det känns inte som att hon duger. Hur ska hon någonsin kunna vara tillräcklig i hennes mammas ögon, eller i hennes pappas som bara är en alldeles för stor tavla på väggen i lägenheten?

Mona och Mila kämpar med vänskapen. Trots allt alla säger är de lojala mot varandra, det har de alltid varit. Men på studentdagen kraschar allt. Monas mamma har dött och hon hinner inte ens berätta för Mila innan hon och pappan åker till Beirut för att begrava mamman. Mila blir samtidigt tvångsinlagd på psyket, där hon även tillbringat en tid innan, och blir avstängd från omvärlden.

Något senare ser livet till att de båda befinner sig samtidigt i det flyktingläger i Beirut där deras mammor en gång träffades. I lägret bor även Monas släkting Nour och Mona står inte ut med att se hur framför allt kvinnorna i lägret behandlas. Hur de våldtas och sedan tar sitt liv på grund av skam utan att någon gör något för att stoppa. Kvinnorna skvallrar och skämtar högljutt på salongen, men Mona vet att de bryr sig mer än vad de vill ge sken av. De vill inte ha det såhär. Men de är maktlösa. Vad ska de göra när enda sättet att lämna lägret ofta är att bli bortgift med en äldre man i ett västerländskt land?

Gina Dirawi har skrivit denna boken för sitt 16-åriga jag, en bok som hon velat läsa då. En bok om kvinnlig frigörelse, att vilja vara något annat eller någon annan, att hitta en ny plats i tillvaron, att slå sig fri. Boken handlar också om hur mycket som måste offras för att nå den där friheten, alltihop skrivet med ett mustigt språk som gör platser och lukter levande (och detta ofta inte på ett trevligt sätt).

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Det sextonde året" av Kim Liggett

Tierney lever i en by där männen styr och kvinnorna är männens egendom. I skogen utanför byn finns tjuvjägare som tar unga flickor som byten som de sedan flår. Öron, ögon och andra kroppsdelar säljs sedan på svarta marknad och blir till brygder och pulver som anses ha en föryngrande effekt. Under flickornas 16:e år har deras magi utvecklats fullt ut, den magi som får männen att bli tokiga och lyda deras minsta vink och hustrurna att bli svartsjuka. För att bli av med magin tvingas alla 16-åriga flickor tillbringa ett år, nådeåret, ute i vildmarken. Där ska de omfamna sin magi för att sedan släppa ut den i naturen och vara redo att bli ordentliga hustrur åt männen när de kommer tillbaka vid årets slut.

Tierney har aldrig haft som mål att bli någons hustru. De andra flickorna hoppas på att få en slöja av någon av männen innan de åker iväg för sitt nådeår, en slöja som betyder att det finns en man som väntar på att gifta sig med dem när de kommer tillbaka. Under Tierneys uppväxt har hennes pappa, som är läkare, behandlat henne annorlunda än andra flickor. Hon har fått lära sig saker som egentligen bara pojkar får lära sig. Tierney har fyra systrar och tänker att hon har fått vara som den son pappan aldrig fick. Hon kan verkligen inte tänka sig att bli någons fru, det känns som det yttersta straffet att vara fast i äktenskapets bojor. Hon hoppas därför att hon inte kommer att få någon slöja så att hon kan få arbeta på fälten när hon kommer hem efter nådeåret. Om hon överlever. Ingen pratar om nådeåret, det är förbjudet, men alla vet att långt ifrån alla som ger sig iväg kommer tillbaka levande. Rykten går om att flickor blivit dödade av tjuvjägare, och om en flickas kropp inte återvänder får någon av hennes yngre systrar ta straffet och förvisas till utmarkerna.

När nådeåret väl tar sin början har Tierney, mot sin vilja, ändå fått en slöja. Hon märker rätt snart att det inte är skogen och tjuvjägarna som gömmer sig i den som är den största fienden. Det största hotet mot hennes överlevnad är de andra flickorna. Kiersten tar snabbt rollen som ledare i lägret och påstår sig redan ha hittat och kunna hantera sin magi. Hon gör tydligt klart att hon verkligen ogillar Tierney och ska göra allt för att göra livet surt för henne. Snart börjar fler och fler påstå att de har hittat sin magi och fler och fler börjar bete sig underligt. Flickor tar livet av sig eller springer ut i skogen, andra straffas och snart undrar Tierney vart mänskligheten och empatin tagit vägen. Hur ska hon bete sig för att kunna överleva nådeåret och ta sig tillbaka helskinnad till byn?

Denna bok kan man säga är en blandning av ”Tjänarinnans berättelse” och ”Flugornas herre” (som även finns citerade på försättsbladet) med en hint av ”Hungerspelen”. Den är rå och ryggar inte för att skildra hur elaka och hemska människor kan vara mot varandra, även när de verkligen borde hålla ihop. Boken behandlar förtryck och att ifrågasätta de tankar som man uppfostrats att lita på.  

På engelska heter boken "The grace year".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Ganska nära sanningen" av Anna Ahlund

Nico har precis flyttat från Vansbro där hen inte riktigt trivts. Nico har inte velat gå i skolan på ett tag men ska nu börja på Sibylla allmänestetiska läroverk som är en sådan där härlig skola där det går en massa lika härliga, skapande människor. Åtminstone är det så Nico föreställer sig det. Nico ska gå allmänestetisk inriktning eftersom det var där det fanns plats. Hen bryr sig egentligen inte riktigt om inriktningen, det viktigaste är att få komma ifrån Vansbro och få gå på Byllis som skolan kallas. Nico ska bo hos sin faster Valenka i hennes lägenhet och märker direkt att Valenka anser att en klinisk ordning är viktigt. Inte en kudde ligger fel i hennes perfekta, men kanske något stela, hem. Nico märker att hen inte är så himla bra på att bevara den där kliniska ordningen, särskilt inte när hen tar fram sina bakgrejer och går loss i köket. Dessutom har huset portkoden 1970, året då Beatles splittrades, vilket Nico känner är ett dåligt omen.

Första skoldagen på Byllis lyser alla de härligt skapande eleverna med sin frånvaro. Det visar sig att hela skolan deltar i en lacrossedag och Nico får istället stifta bekantskap med tjejen i cafeterian som verkar allt annat än härlig och som bara kan erbjuda Nico en tråkig kaka med russin när hen frågar efter något hembakat. Hen längtar redan hem till sitt eget kök, spritsarna, tyllarna och bakböckerna. Snart träffar Nico Beata med kattöronen som visar sig också älska Beatles och som fyller Nico med en varm känsla. Hennes kompisar Hedvig och Gabriel hänger med på köpet och nu ingår Nico i ett sammanhang, hen får vara med i en Messengerkonversation och allt känns super. Men när Nico kommer till första lektionen i Form visar det sig att alla elever ska ägna sig åt ett stort, gärna väldigt genomtänkt, projekt under terminen och att övriga i gruppen redan kommit en bra bit. Nico har inga idéer alls. Tänk om hen inte är en sådan där skapande person? Tänk om hen inte passar in på Byllis? Och hur vet en vem en är egentligen?

Denna bok beskriver en verklighet där författaren skapat sina egna normer. Det är helt naturligt att läraren första dagen ber alla att presentera sig med namn och pronomen, det är helt naturligt att vissa gillar personer av samma kön, vissa av det motsatta och vissa båda eller inget. Dessa saker varken ifrågasätts, problematiseras eller diskuteras. De bara är. Det kan vara skönt att befinna sig i en sådan värld ibland. Och boken är verkligen en bok som det känns härligt att befinna sig i. En bok med skapande, bakande, Beatles, vänskap, kärlek, identitet och en massa te. What’s not to like?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Rubinröd" av Linzi Glass

Det är 1970-tal och Ruby bor med sin mamma Annabel som är gallerist och kämpar för främst svarta konstnärer som annars inte fått göra sina röster hörda och sin pappa David som är advokat i en välbärgad förort i Soweto i Sydafrika. Rubys tillvaro befinner sig långt från tillvaron ute på gatorna där hat och ilska bubblar under ytan. Hennes föräldrar kämpar båda två för att svarta och vita ska ges lika villkor och Ruby har haft med sig dessa tankar sedan hon var riktigt liten. I skolan är Ruby populär och duktig och har många vänner. Men det känns lite som att hon spelar en roll, som att hon trycker undan de tankar och åsikter hon egentligen har. Hon får inte ta med sig någon hem eftersom hennes hem är en tillflyktsort för förföljda konstnärer och det apartheidsystem som råder i landet sätter prägel på allt. Ruby kan inte förstå varför människor ska delas upp efter hudfärg, religion eller språk. Själv ser hon varken färg, ras eller tro men det verkar alla andra göra.

Rubys mamma tar den unga konstnären Julian under sina vingar efter att han blivit brutalt misshandlad och han får bo i deras hem. Mamman planerar även att ha en vernissage för honom och hans konst i galleriet även fast det är ytterst riskabelt. I skolan försöker Ruby värja sig från Desmonds påstridiga närmanden och när han kommer hem till hennes dörr och försöker tvinga på sig henne biter Ruby honom hårt i tungan, vilket får till följd att han sprider elaka rykten om Ruby på skolan. Detta gör att klassen delas i två läger, de på Rubys och de på Des sida. Tyvärr är hennes bästa kompis Monica en av dem som tar Des parti eftersom hon länge varit kär i honom. Detta är början på en lång rad av stora förändringar i Rubys liv.

När Ruby väntar på skjuts från sin pappa efter en rugbymatch mot en av de andra skolorna i stan, en afrikaanskola, som hon tittat på börjar hon prata med en tjej som heter Loretta och också sitter och väntar. Loretta går på den rivaliserande skolan och även fast de inte pratar samma språk utan hankar sig fram på en blandning mellan engelska och afrikaan så känner Ruby att hon och Loretta kan prata om precis allt. Trots att det är riskabelt fortsätter de prata med varandra, via telefon, och träffas även fler gånger. Efter ett tag märker Ruby att Lorettas bror är Johann, lagkaptenen för deras skolas rugbylag som Ruby inte kunde slita ögonen från under matchen. Egentligen borde Ruby inte umgås med varken Johann eller Loretta, men hon kan inte sluta. Samtidigt blir det allt oroligare i landet och den ilska som legat och pyrt under ytan hotar att ge våldsamma och ödesdigra konsekvenser.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Allt jag vet om kärlek" av Katja Timgren

Axel går natur på gymnasiet och ska snart ta studenten. Han är en sådan typisk naturelev, en elev som pluggar hela tiden eftersom det är något naturelever gör. Han är inte så sugen på att gå på fester utan rätt nöjd med att bara umgås med Simon och Tilda som han känt sedan de var fem. Efter studenten ska han plugga vidare till någon form av ingenjör på universitetet i stan.

Petter är en sådan alla kretsar kring, en sådan som är solen medan Axel snarare är Uranus. Det känns som att Petter är en typisk estetelev, en sådan som är vegan, pratar med alla, klär sig i hemstickade tröjor och aldrig är rädd för att säga sin åsikt. Petter går på en annan skola och kommer till Axels skola för att gå samma skrivarkurs som Axel. Simon och Tilda blev väldigt förvånade när Axel valde skrivarkursen, det var nästan så att han själv blev förvånad, istället för någon extra mattekurs eller något annat han skulle ha mer nytta av.

När Axel för första gången pratar med Petter i trappan innan en lektion förändras allt, han blir en annan. En Axel 2.0 som han inte visste att han kunde vara. Han följer efter Petter eftersom han vill träffas igen, han hänger med på en demonstration, han går på fester med esteter och andra han aldrig träffat innan. Snart förstår han också att det där han känner för Petter är något mer en bara en himla bra vänskap, han vill ha något mer.

Men Petter är inte bara den glada solen med ett stort leende. Han har en pappa som han inte vill veta av, som fått honom och hans mamma att flytta fler gånger än han kan hålla räkningen på, och han har ett mörker som kan blossa upp och göra att han inte står ut, som gör att han vill skada sig själv. Axel hör rykten om hur Petter kan vara, hur han kan bli, men förstår inte allvaret förrän han ser det med egna ögon. Men hur ska han veta hur Petter egentligen mår innerst inne när han inte berättar något, när han hela tiden är en solig yta?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Odinsbarn" av Siri Pettersen

Hirka växer upp utan svans i en värld där alla andra har svans. Hennes pappa har berättat för henne att vargen tog hennes svans när hon var liten. Även fast hennes svans försvunnit av naturliga orsaker känner hon sig ändå annorlunda. Hon är alltid den svanslösa, den annorlunda, den som saknar något alla andra har. När Hirka är femton vintrar får hon veta att hennes pappa inte varit helt sanningsenlig. Det är snart dags för Riten då Hirka ska bli vuxen, men hon kan inte famna även fast alla andra kan det. Hon får veta att det inte var någon varg som tog Hirkas svans trots ärret hon har där svansen borde suttit. Hirka har aldrig haft någon svans, det var pappan som gjorde ärret med sin kniv för att dölja att Hirka var svanslös efter att han hittat henne som bebis. Pappan är alltså inte heller hennes riktiga pappa. Hirka är ett odinsbarn, ett svanslöst odjur från en annan värld. En varelse som bara bär med sig dåliga saker, ett odinsbarn som drar otur, röta och död över allt i dess närhet. När Hirkas pappa sedan dör står hon plötsligt helt ensam och bär samtidigt på en hemlighet som absolut inte får komma ut.

Rime och Hirka har växt upp tillsammans och han har alltid haft sin framtid klar för sig. Hans mormor är medlem i Rådet och det är även Rimes öde. Han ska så småningom också ta sin plats i Rådet. Medlemmarna i Rådet är mäktiga och de agerar på uppdrag av den ännu mäktigare Siaren. Men Rime vill inte göra det som förutbestämts, han litar inte på rådet och han vill inte vara en del av dess falska spel. Han vill vara krigare och kämpa för det han själv tror på istället.

Tillsammans med Rime kan Hirka känna kraften, den kraft hon inte får tag i på egen hand, och han lovar att han ska hjälpa henne under Riten. Men under Riten förändras allt. Livet blir sig inte likt för varken Hirka eller Rime och i landet sprids rykten och oroligheter. Krig hotar att bryta ut och gamla maktkamper kommer upp till ytan igen.

Boken är första delen i en trilogi och fortsätter med ”Röta” och ”Kraften”.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2019: Lucka 20

20.

Ditt hjärta är mitt
Tin heart

av Shivaun Plozza

Marlowe fick ett nytt hjärta för ett år sedan och vill veta från vem. Men de anhöriga vill inte ha kontakt. När hon går med i en Facebook-grupp ser hon ett meddelande från en person vars son donerade ett hjärta samma dag som Marlowe fick sitt. Kan han vara hennes donator? Borde hon verkligen ta kontakt? Men hur ska hon annars någonsin komma på vem hon egentligen är? I skolan har Marlowe fått gå om två år och hon försöker bli någon mer än "tjejen-med-det-donerade-hjärtat". Tur att hon har coola Zan. Och visst är slaktarsonen Leo, som även är hennes granne, lite söt ändå?

Julkalender 2019: Lucka 16

16.

Field notes on love

av Jennifer E. Smith

Hugos flickvän har lämnat honom men som tröst har han fått deras gemensamma tågbiljetter för en resa tvärs över USA. Problemet är bara att allting är bokat i hennes namn. Han får den briljanta idén att efterlysa en reskamrat med exakt samma namn som kan följa med och få bokningarna giltiga. Mae håller på att hämta sig från beskedet att hon inte kom in på filmskolan hon drömt om och när hon får höra om annonsen så skickar hon lite på skoj in en ansökan. Ju mer hon tänker på det, desto mer vill hon åka, trots att det kan verka som en helt knäpp idé. Att resa med en total främling kan ju bli hur obekvämt som helst, eller…?

Julkalender 2019: Lucka 10

10.

Heartstopper (serieroman)

av Alice Oseman

Charlie har haft ett tufft år på Truham Grammar School for Boys. Nu är han åtminstone inte mobbad längre och han har typ en pojkvän som i och för sig inte behandlar honom så bra. Nick är ett år äldre och ingår i skolans rugbylag. Han har hört om Charlie och att han kom ut förra året men har aldrig pratat med honom. Men när de hamnar i samma klassrum och även jämte varandra blir de snabbt vänner. Charlie vill dock lite mer än så. Men vad vill Nick?

Julkalender 2019: Lucka 2

2.

Planeten Frank

Frankly in love

av David Yoon

Frank är en stolt nörd som bor med sina koreanska föräldrar i Kalifornien. Han känner sig inte särskilt koreansk men föräldrarna tycker ändå det är viktigt att han hittar en bra, koreansk flickvän. När Frank blir ihop med härligt nördiga Brit Means som alltid får honom att skratta vill han inte låta föräldrarna träffa henne. Istället gör han upp en plan med den koreanska barndomsvännen Joy Song. De ska låtsas vara ett par och låtsas gå på dejter så att de kan ha ett alibi inför sina föräldrar medan de istället träffar sin riktiga flickvän respektive pojkvän. En vattentät plan. Men ska det egentligen behöva vara så här? 

Julkalender 2019: Lucka 1

1.

Hästpojkarna
av Johan Ehn

Anton har precis tagit studenten och jobbar inom hemtjänsten där han träffar den gamle mannen Alexander Kovac som inte pratar och vägrar lämna sitt kök. Alexander börjar kommunicera genom ett stöta med käppen i golvet och snart inser de att de har både kärleken till hästar och sin sexuella läggning gemensamt. Anton bli nyfiken på den gamle mannen och det liv han levt. Vilka är de två unga killarna på bilderna? Vad hade de för relation? Parallellt får vi veta att de två pojkarna växte upp tillsammans och sedan bodde i nazistiskt Berlin där ingen som befann sig utanför normen accepterades. 

"I wish you all the best" av Mason Deaver

Ben är ickebinär och tar mod till sig för att komma ut för föräldrarna även fast Ben vet hur föräldrarna är. Men kanske kan föräldrarna förändras? Tyvärr blir det inte som Ben hoppats. Pappan tvingar dem att lämna huset och Ben har plötsligt ingenstans att ta vägen. Den enda Ben kan vända sig till är storasystern Hannah som varken Ben eller föräldrarna haft kontakt med på tio år. Under sista tiden Hannah bodde hemma bråkade främst pappan och Hannah jämnt, så mycket så att hon fick nog och lämnade huset utan ett ord precis efter sin examen. Det enda hon lämnade var en lapp till Ben med ett telefonnummer och en adress. Ben kände sig övergiven, och lappen hjälpte ju egentligen inte ett dugg eftersom de bara var ett barn och varken hade egen telefon eller kunde ta sig till adressen själv. Men nu finns det ingen annanstans dit Ben kan vända sig efter att ha tagit sig till en telefonkiosk i bara strumpor i minusgrader.

Ben får komma och bo hos Hannah och hennes man Thomas som Ben aldrig träffat. Ben får börja på den skola där Thomas jobbar som kemilärare för att gå sista året innan examen. Hela tillvaron har vänts upp och ner. Dessutom kämpar Ben med ångest och panikattacker efter att föräldrarna kastat ut dem. För att inte göra allt ännu mer komplicerat bestämmer Ben sig för att inte komma ut i skolan, även fast det hugger till varenda gång någon felkönar dem.

I skolan träffar Ben Nathan som genast tar hand om dem, presenterar dem för sina kompisar Meleika och Sophie, tar med Ben på fester och visar dem hur livet faktiskt kan vara. Ben har aldrig haft riktiga vänner förut. Kanske kan detta som kändes så hemskt och nattsvart bli något bra till slut ändå? Men så upptäcker Ben att mamman kontaktat dem via Facebook och vill ses. Hon påstår att föräldrarna insett sitt misstag och nu vill gottgöra Ben. Men Ben kan inte bestämma sig, är det en bra idé att träffa föräldrarna? Borde Ben inte hata dem och aldrig vilja se dem igen? Och vad kommer hända om Ben kan hitta modet att komma ut för Nathan som de tycker mer och mer om? Tänk så vill Nathan aldrig se dem igen?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Every last word" av Tamara Ireland Stone

Samantha tillhör ett av skolans populäraste gäng, tjejgänget hon växt upp med. De har alltid varit bästa kompisar, ända sedan förskolan. Men det finns en sak som Sam inte kan berätta för de andra. Hon lider av psykisk ohälsa och är diagnosticerad med Purely obsessional OCD vilket innebär att hennes hjärna hela tiden maler mörka och oroliga tankar utan något stopp. Hon har en särskild grej för talet 3 och parkerar aldrig bilen utan att odometern står på 3, simmar alltid på bana 3 när hon tränar och måste klicka på hissknappar och bläckpennor tre gånger.

Sams liv är en ständig kamp mot tankarna. Hon har fått medicin utskriven som hon tar och hon träffar en psykiatriker en gång i veckan men hon vill allra helst bara vara normal. Hon är rädd för hur hennes kompisar skulle reagera om de fick veta, de som kan få ett mindre utbrott om någon äter fel grejer till lunch, har fel outfit eller råkar bli kär i en kille som inte är cool nog.

När Sam träffar Caroline, en tjej som tydligen alltid haft sitt skåp nära Sams utan att hon lagt märke till henne, får hon se hur en vän faktiskt kan och ska vara. Caroline klär sig inte i de senaste kläderna och sminkar sig knappt, och hon bryr sig absolut inte om ifall Sam är ”rätt” eller inte. Hon kan helt enkelt vara sig själv. Caroline tar med Sam ner i en hemlig källarlokal bakom skolans teaterscen där Poet’s Corner ligger. Där träffas ett gäng elever varje måndag och torsdag för att läsa upp sin poesi för varandra och ta del av gemenskapen. Väggarna i rummet är fulla med upplimmad poesi skrivna på allt från sidor utrivna ur anteckningsblock till servetter och snabbmatskartonger. I Poet’s Corner hittar Sam en trygg plats där hon känner sig hemma. Hon upptäcker sin kärlek till ord och poesins sätt att hjälpa henne att få koll på sina tankar, något som bara simningen kunnat hjälpa henne med tidigare. Hon upptäcker även att hon direkt känner sig trygg i gruppen där ingen bedöms utan alla accepteras som den de är. Gitarrkillen AJ fångar särskilt Sams uppmärksamhet när han spelar en egenskriven sång första gången hon är där och hon blir helt såld.

Sam känner sig normal för första gången på länge, hon känner sig som sig själv, som den person hon vill vara. Men hon vet inte vad hon ska säga till sina tjejkompisar. Vad skulle de säga om de fick veta att hon börjat skriva poesi? Vad skulle de tycka om den osminkade Caroline med sina flanellskjortor? Och vad skulle de tänka om Sam om hon avslöjade att hon kanske börjar bli kär i AJ? Sam vet precis vad de skulle tycka och tänka och hon vet innerst inne att hon borde strunta i dem och fortsätta sitt liv utan dem. Men vem är hon egentligen utan gänget som hon alltid umgåtts med? Vem ska hon sitta med på lunchen? Är hon beredd att ge upp hela deras historia tillsammans, allt kul de hittat på unde ruppväxten?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Darius the great is not okay" av Adib Khorram

Darius bor i Portland, USA, med sin amerikanska pappa, sin persiska mamma och sin 8-åriga lillasyster Laleh. Både Darius och hans pappa är diagnosticerade med depression och tar tabletter för detta. Darius har ofta känslan att han inte duger, och särskilt i pappans ögon som Darius ser som någon form av Übermensch. Han känner det som att han alltid gör pappan besviken, vare sig det gäller hans medelmåttiga betyg, hur han slutade med fotbollen och eller hans övervikt. I skolan har Darius knappt några vänner och blir ständigt retad. Han känner inte att han passar in.

Familjen har aldrig varit i Iran och träffat morföräldrarna och övriga släktingar på mammans sida då det är riskabelt att som amerikansk medborgare åka till Iran, de har bara kommunicerat via Skype. Nu har dock morfadern en hjärntumör och har inte långt kvar att leva vilket gör att de bestämmer sig för att åka dit ändå.

I Iran känner sig Darius i princip lika oduglig och fel som i USA. Han kan knappt någon Farsi, de ord han kan är mest maträtter, eftersom hans mamma bara lärde Laleh språket när hon var liten och han känner det som att hans morfar ser ner på honom eftersom han är deprimerad, ”han har ju inget att vara ledsen för”. Pappan och Darius har så länge han kan minnas sett på ett avsnitt ”Star Trek” tillsammans men nu ska Laleh plötsligt vara med och snart har det blivit bara pappan och Laleh som tittar. Darius känner sig bara i vägen. Men när han träffar Sohrab, som bor några hus bort från morföräldrarna, känns allt lite ljusare. Sohrab förstår Darius och de kan prata om allt. De kan prata om depressionen och tomheten som Darius känner och om Sohrabs pappa som sitter i fängelse. När han är med Sohrab känner han sig inte ett dugg misslyckad eller otillräcklig, han känner det för första gången som att han duger fullt ut. Sohrab tror på honom och peppar honom i allt han gör.

Trots Sohrabs stöd kommer känslorna av att inte räcka till ofta över Darius. Han är inte iransk eller persisk på riktigt och han är inte heller en riktig amerikan. Vem är han egentligen? Och vad kommer att hända när de kommer tillbaka till USA, kommer allt att bli som vanligt när Sohrab inte finns vid hans sida längre?

/Skolbibliotekarie-Josefine