Visar inlägg med etikett Traditioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Traditioner. Visa alla inlägg

torsdag 19 december 2019

Julkalender 2019: Lucka 19

Bildresultat för pojken som följer sin skugga

19.

Pojken som följer sin skugga
av Kadir Meral

Memo har precis tagit studenten och ska börja plugga till lärare på universitetet i Göteborg. Han bor i en lägenhet i förorten Angered med sina föräldrar och yngre syskon. Föräldrarna tycker det är viktigt att bevara den kurdiska kulturen och vill att Memo ska ta sina studier på stort allvar och så småningom gifta sig med en kurdisk tjej de valt ut åt honom. Men på den första föreläsningen träffar han Amanda som han dras till alltmer. Det är Amanda han vill ha, men hur ska han kunna berätta för sina föräldrar? De kommer aldrig att förstå varför han skulle förkasta hela sitt arv på detta sättet, de tycker redan han blivit för svensk. Samtidigt börjar hans kompisar i Ortens pojkar bli alltmer våldsamma och Memo känner att han måste bort från både Orten och hans trångsynta föräldrar.

måndag 2 december 2019

Julkalender 2019: Lucka 2

Bildresultat för planeten frank

2.

Planeten Frank
Frankly in love
av David Yoon

Frank är en stolt nörd som bor med sina koreanska föräldrar i Kalifornien. Han känner sig inte särskilt koreansk men föräldrarna tycker ändå det är viktigt att han hittar en bra, koreansk flickvän. När Frank blir ihop med härligt nördiga Brit Means som alltid får honom att skratta vill han inte låta föräldrarna träffa henne. Istället gör han upp en plan med den koreanska barndomsvännen Joy Song. De ska låtsas vara ett par och låtsas gå på dejter så att de kan ha ett alibi inför sina föräldrar medan de istället träffar sin riktiga flickvän respektive pojkvän. En vattentät plan. Men ska det egentligen behöva vara så här? 

måndag 4 november 2019

"Darius the great is not okay" av Adib Khorram

Bildresultat för darius the great is not okay

Darius bor i Portland, USA, med sin amerikanska pappa, sin persiska mamma och sin 8-åriga lillasyster Laleh. Både Darius och hans pappa är diagnosticerade med depression och tar tabletter för detta. Darius har ofta känslan att han inte duger, och särskilt i pappans ögon som Darius ser som någon form av Übermensch. Han känner det som att han alltid gör pappan besviken, vare sig det gäller hans medelmåttiga betyg, hur han slutade med fotbollen och eller hans övervikt. I skolan har Darius knappt några vänner och blir ständigt retad. Han känner inte att han passar in.

Familjen har aldrig varit i Iran och träffat morföräldrarna och övriga släktingar på mammans sida då det är riskabelt att som amerikansk medborgare åka till Iran, de har bara kommunicerat via Skype. Nu har dock morfadern en hjärntumör och har inte långt kvar att leva vilket gör att de bestämmer sig för att åka dit ändå.

I Iran känner sig Darius i princip lika oduglig och fel som i USA. Han kan knappt någon Farsi, de ord han kan är mest maträtter, eftersom hans mamma bara lärde Laleh språket när hon var liten och han känner det som att hans morfar ser ner på honom eftersom han är deprimerad, ”han har ju inget att vara ledsen för”. Pappan och Darius har så länge han kan minnas sett på ett avsnitt ”Star Trek” tillsammans men nu ska Laleh plötsligt vara med och snart har det blivit bara pappan och Laleh som tittar. Darius känner sig bara i vägen. Men när han träffar Sohrab, som bor några hus bort från morföräldrarna, känns allt lite ljusare. Sohrab förstår Darius och de kan prata om allt. De kan prata om depressionen och tomheten som Darius känner och om Sohrabs pappa som sitter i fängelse. När han är med Sohrab känner han sig inte ett dugg misslyckad eller otillräcklig, han känner det för första gången som att han duger fullt ut. Sohrab tror på honom och peppar honom i allt han gör.

Trots Sohrabs stöd kommer känslorna av att inte räcka till ofta över Darius. Han är inte iransk eller persisk på riktigt och han är inte heller en riktig amerikan. Vem är han egentligen? Och vad kommer att hända när de kommer tillbaka till USA, kommer allt att bli som vanligt när Sohrab inte finns vid hans sida längre?

/Skolbibliotekarie-Josefine

måndag 23 september 2019

"Pojken som följer sin skugga" av Kadir Meral

Bildresultat för pojken som följer sin skugga

Memo och kompisarna Xalil och Yusuf har precis tagit studenten och livet ligger framför dem. Efter sommaren ska Memo börja plugga till lärare på Göteborgs universitet och Yusuf ska plugga i Linköping. Xalils betyg räcker inte till att komma in på någon bra utbildning men han är inte särskilt ledsen för det, han retar mest Memo och Yusuf och tycker att de är plugghästar.

På första föreläsningen sätter sig Amanda jämte Memo och hennes hästsvans rör vid hans hals. Amanda väcker något inom honom, något som han egentligen varken vill eller kan känna. Han kan inte vara ihop med en svensk tjej, han måste gifta sig med en kurdisk tjej. En kurdisk tjej hans föräldrar valt ut. Gärna från hembyn som de lämnade för sex år sedan.

Föräldrarna sitter mest hemma i förorten i Angered. Mamman kan knappt någon svenska, kan inte läsa och får dagarna att gå genom att baka och laga traditionell kurdisk mat. Pappan har ett deltidsjobb och tillbringar resten av tiden framför teven med parabol kedjerökandes. Memo tycker det känns som att föräldrarna inte gett Sverige en chans. De har förlorat sitt hopp och sätter nu istället hoppet till sina barn. De är noga med att barnen ska ta vara på de möjligheter Sverige ger dem, att plugga och skaffa sig ett respektabelt yrke. Men de får inte bli för svenska, får inte ta till sig för mycket av den svenska kulturen. Föräldrarna är livrädda för att familjen ska tappa sin kurdiska identitet och de är övertygade om att de en gång i framtiden kommer att flytta tillbaka till sin hemby.

Memo träffar Amanda mer och mer och blir alltmer förälskad men han drar sig för att låta henne träffa hans föräldrar. När han väl tar mod till sig och tar hem Amanda slutar det inte alls bra. Föräldrarna tycker att han överger deras kultur och särskilt pappan gör klart för Memo att om han vill vara tillsammans med Amanda så är han inte deras son längre. Memo hamnar mitt emellan. Han älskar Amanda men han älskar också sin familj, han är inte beredd att ge upp någon av dem.

Samtidigt förändras Xalil mer och mer. Han odlar skägg, läser koranen och går till moskén, något han aldrig brukade göra annars. Han är besviken på att Memo inte hänger med Ortens Pojkar längre och tycker att han sviker sitt arv och allt de offrat för varandra under uppväxten. Men Memo vill inte vara en del av det längre, han kan inte vara en del av de skumma grejer som sker i Angered.

Memo står plötsligt vid flera vägval. Ska han välja kärleken till Amanda framför sina föräldrar och småsyskon? Ska han skaffa en studentlägenhet och bryta sig loss från orten? Eller ska han bo kvar, ge upp inför föräldrarnas önskan, låta traditionen föras vidare och låta dem skaffa en potentiell fru till honom?

/Skolbibliotekarie-Josefine

söndag 3 december 2017

Julkalender 2017: Lucka 3

Bildresultat för norra latin bok

Norra Latin
av Sara Bergmark Elfgren

Tamar kommer från Östersund och har flyttat ner till Stockholm för att börja gymnasiet på teaterlinjen på Norra Latin. Clea har växt upp i en skådespelande familj och det har alltid varit bestämt att hon ska bli skådespelerska. Tamar har svårt att hitta vänner och passa in i klassen medan Clea redan har ett gäng vänner omkring sig. Tamar känner en närvaro som hon inte kan förklara och drömmer drömmar som verkar handla om en tragedi på skolan på 1940-talet då en lärare dog och eleven Erling Jensen försvann spårlöst.

måndag 27 mars 2017

"One man guy" av Michael Barakiva

Bildresultat för one man guy

När Aleks föräldrar tar med honom och hans bror Nik ut på restaurang, den restaurang han tjatat om längelänge att få gå till, förstår han att det finns en hake. Armenier äter aldrig ute, de tycker det är alltför viktigt med egen hemlagad mat som de själva vet vad de stoppat i. Aleks misstanke stämmer. Anledningen till att de gått ut för att äta är att hans föräldrar bestämt att han ska gå i sommarskola eftersom hans betyg inte är helt felfria, vilket är något de förväntar sig och nästintill kräver av honom. Den avkopplande sommar Alek sett fram emot med tennisläger och semester med familjen har alltså plötsligt ersatts av en sommar i en instängd och deprimerande skolbyggnad. Det spelar ingen roll hur mycket Alek protesterar. Har hans föräldrar bestämt så har de. Punkt.

Familjen har armeniskt ursprung och Aleks föräldrar är stolta armenier trots att de är födda i USA och har inte särskilt mycket till övers för ”de där amerikanernas” beteende. ”De där amerikanerna” som tycker att de gjort pannkakor från grunden när de använder pannkaksmix och ”de där amerikanerna” som inte förstår att det är viktigt att kunna erbjuda sina gäster i hemmet både kolsyrat och icke kolsyrat vatten, och dessutom både kylt och rumstempererat. Föräldrarna har alltid haft starka åsikter och talar om vikten att alltid uppföra sig som en gentleman och en stolt armenier. Alek har aldrig ens kommit på tanken att ifrågasätta dem.

Sommarskolan känns så icke-lockande den bara kan, och det blir inte bättre av att Aleks bästa kompis Becky i stort sett dansar ut från skolbyggnaden sista skoldagen taggad för en lång ledighet. Visserligen ska hon jobba på Dairy Queen för att få ihop pengar till ett skejtläger, men vad som helst är bättre än att tillbringa sommaren i skolan. På algebran hamnar Alek dock jämte Ethan. Ethan som hänger och skejtar med de coola killarna med läderjacka, piercingar och hotfulla utseenden. Ethan som startade skolans legendariska matkrig. Ethan som är allt som Alek inte är. När Alek uppmärksammar den stränga algebraläraren om att han skrivit fel på tavlan när Ethan ska lösa ett matteproblem och därmed räddar honom får Ethan upp ögonen för Alek.

Utan att han vet hur det gick till befinner sig Alek några dagar senare på ett tåg från New Jersey där de bor in mot New York city istället för i sin bänk i skolan då Ethan lovat honom att han ska visa hur man klarar sig en dag i New York på endast tio dollar. Steg ett är att åka gratis på tåget genom att stänga in sig på toaletten och skriva ”Ur funktion” på en lapp på dörren. Alek har aldrig tagit tåget till New York, han har aldrig befunnit sig på Manhattan och han har definitivt aldrig plankat på ett tåg. Men han gillar det. Samtidigt som han är livrädd. Hans föräldrar skulle ge honom utegångsförbud livet ut om de fick veta. Och när det gäller Ethan hade de absolut inte sett honom som ett lämpligt umgänge. Men Alek dras mer och mer till Ethan. Plötsligt är sommarskolan rätt trevlig ändå.

/Skolbibliotekarie-Josefine