"Livlina" av Happy Jankell

 

Liv är 22 år och lider av hälsoångest, något som började när hennes pappa dog. Hälsoångest benämndes tidigare som hypokondri och Liv gör ständiga kontroller av kroppen, panikgooglar sjukdomssymtom och besöker vården titt som tätt för att försäkra sig om att hon är frisk. Varje liten förändring i huden eller liten knuta på kroppen kan ge upphov till panikkänslor och dödsångest.  

Livs mamma och äldre systern Lina står varandra nära och släpper inte riktigt in Liv. Hon upplever att hon inte får tillträde till deras värld. Hon sitter med dem vid söndagsmiddagen men är inte helt med ändå. Det har även precis tagit slut med pojkvännen Yack eftersom Liv inte kunde få sig till att åka med honom och backpacka i Asien. Tyvärr fick hon inte ur sig det förrän på flygplatsen. Yack åkte och Liv blev kvar slaviskt följandes hans resa och vilka tjejer han träffar på sociala medier. Liv känner sig riktigt ensam och den enda hon kan prata med är Donya på caféjobbet.

För att dämpa ångesten över de kroppsliga symtom hon hittar och känslan av ensamhet använder Liv vårdappen CareCall när hon känner att vårdcentralen inte ger tillräckligt med hjälp. Via CareCall får Liv kontakt med läkaren Mårten som är generös med utskrift av piller och som tänder någon form av gnista. Han är dock dubbelt så gammal som Liv men det är inget som hindrar henne från att piffa till sig lite extra och ringa CareCall flera gånger för att få prata med just Mårten.

Liv borde egentligen, särskilt enligt systern Lina, ta tag i sitt liv nu. Hon är inte fjorton längre. Men Liv vet inte riktigt hur. Istället låter hon mest tiden gå och varvar caféjobb, kroppsundersökningar, lugnande tabletter, samtalsgrupp och efterforskningar om Mårten. Hur ska hon komma vidare i livet? Eller ska hon alltid stå och stampa och vänta på att livet ska börja på riktigt?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"I wish you all the best" av Mason Deaver

Ben är ickebinär och tar mod till sig för att komma ut för föräldrarna även fast Ben vet hur föräldrarna är. Men kanske kan föräldrarna förändras? Tyvärr blir det inte som Ben hoppats. Pappan tvingar dem att lämna huset och Ben har plötsligt ingenstans att ta vägen. Den enda Ben kan vända sig till är storasystern Hannah som varken Ben eller föräldrarna haft kontakt med på tio år. Under sista tiden Hannah bodde hemma bråkade främst pappan och Hannah jämnt, så mycket så att hon fick nog och lämnade huset utan ett ord precis efter sin examen. Det enda hon lämnade var en lapp till Ben med ett telefonnummer och en adress. Ben kände sig övergiven, och lappen hjälpte ju egentligen inte ett dugg eftersom de bara var ett barn och varken hade egen telefon eller kunde ta sig till adressen själv. Men nu finns det ingen annanstans dit Ben kan vända sig efter att ha tagit sig till en telefonkiosk i bara strumpor i minusgrader.

Ben får komma och bo hos Hannah och hennes man Thomas som Ben aldrig träffat. Ben får börja på den skola där Thomas jobbar som kemilärare för att gå sista året innan examen. Hela tillvaron har vänts upp och ner. Dessutom kämpar Ben med ångest och panikattacker efter att föräldrarna kastat ut dem. För att inte göra allt ännu mer komplicerat bestämmer Ben sig för att inte komma ut i skolan, även fast det hugger till varenda gång någon felkönar dem.

I skolan träffar Ben Nathan som genast tar hand om dem, presenterar dem för sina kompisar Meleika och Sophie, tar med Ben på fester och visar dem hur livet faktiskt kan vara. Ben har aldrig haft riktiga vänner förut. Kanske kan detta som kändes så hemskt och nattsvart bli något bra till slut ändå? Men så upptäcker Ben att mamman kontaktat dem via Facebook och vill ses. Hon påstår att föräldrarna insett sitt misstag och nu vill gottgöra Ben. Men Ben kan inte bestämma sig, är det en bra idé att träffa föräldrarna? Borde Ben inte hata dem och aldrig vilja se dem igen? Och vad kommer hända om Ben kan hitta modet att komma ut för Nathan som de tycker mer och mer om? Tänk så vill Nathan aldrig se dem igen?

/Skolbibliotekarie-Josefine