"Let me hear a rhyme" av Tiffany D. Jackson

Det är 1998 och vi befinner oss i Bed-Stuy i Brooklyn, New York. Steph har blivit mördad och varken hans familj med mamma, lillasyster Jasmine och lillebror Carl eller hans bästa kompisar Quadir och Jarrell har någon aning om varför. De vet bara att Steph var en älskad bror och vän som var en talangfull rappare, gick till sitt jobb, alltid ställde upp och spred kärlek. När de hittar en massa demos med musik och anteckningsböcker fyllda med rim och texter får Quadir och Jarrell idén att de ska försöka uppfylla Stephs dröm även fast han inte lever längre. Hans stora dröm var att bli rappare, att leva på musiken, och vännerna tänker att världen måste få höra Steph och hans musik. Jasmine är mer tveksam. Är det verkligen rätt? Något motvilligt går hon dock med på att hjälpa dem ifall de i sin tur lovar att hjälpa Jasmine att ta reda på vad som egentligen hände Steph och varför han blev mördad. Men det ska vara deras hemlighet. De säger inget till resten av familjen eller någon annan och kommer på ett artistnamn åt Steph, The Architect.

Quadir, Jarrell och Jasmine sätter ihop två plattor med vad de tycker är Stephs bästa låtar och ser till att de börjar säljas på gatorna. Snart har musiken spridits över hela Brooklyn, och längre än så, och alla blir som galna. Alla vill lyssna. Alla vill veta vem som döljer sig bakom artistnamnet. Men de tänker inte berätta. När ett musikbolag kontaktar dem blir de överlyckliga. Detta var ju precis vad de ville, precis vad Steph ville. Det blir dock något jobbigt när representanter för bolaget vill träffa Steph. Hur ska de lösa det? Det är ju rätt svårt att få med någon som ligger begraven på ett möte. Det bästa vore kanske bäst att berätta sanningen. Men de vill samtidigt inte släppa taget nu, nu när de är så nära.

Samtidigt har Jasmine något hon inte berättar. Hon är inblandad i ett lite skumt gäng, The Guerillas, som Steph lovade att skydda henne från när han fick reda på det. Jasmine är helt övertygad om att det var därför Steph blev mördad, att det är hennes fel. Samtidigt verkar det som att Steph kanske inte heller var helt ärlig hela tiden. När Jasmine går till hans arbete för att få ut lönen visar det sig att Steph aldrig jobbat där och han verkar vara inblandad i något som kan ha gått överstyr.

En bok om att växa upp som svart i Brooklyn i slutet av 90-talet, att älska musiken, att ständigt vara på sin vakt mot andra i området och även mot polisen. En bok om vänskap och att ställa upp. En bok om att uppfylla drömmar.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Playlist for the dead" av Michelle Falkoff

Sam och Hayden har alltid varit bästa vänner, och även varandras enda vänner. De har trivts i varandras sällskap och pratat musik, läst serier och gameat. De har inte behövt någon annan. Även fast Sam ibland försökt föreslå att de ska gå på fester eller kanske försöka umgås med någon annan har Hayden alltid tyckt att det varit onödigt. De har haft sin egen geekiga bubbla att hänga i. Men nu är Sam ensam kvar. Han hittade Hayden död i sin säng efter att ha överdoserat piller morgonen efter en fest som Hayden, helt olikt honom, insisterat på att de skulle gå på. Sam förstår inte varför. Han visste att Hayden inte alltid mådde så bra. Hans äldre bror Ryan och hans gäng har alltid varit riktigt taskiga mot dem och i synnerhet mot Hayden. Föräldrarna har aldrig varit nöjda med honom och han har alltid haft det svårt i skolan. Men att det skulle vara så illa så att han skulle gå så långt som att ta livet av sig hade Sam ingen aning om. Han trodde att de berättade allt för varandra. Hayden lämnar en spellista och en lapp efter sig där det står att Sam kommer att förstå när han lyssnar på låtarna, men Sam bli bara mer förvirrad. Han slits mellan ilskan över att Hayden kunde göra något sådant här mot honom och skulden eftersom han är helt övertygad om att allt är hans fel. Sam vill inte tänka på festen, vad som hände där, bråket och hans sista ord till Hayden. Det gör alldeles för ont.

Efter Haydens begravning träffar Sam Astrid, en tjej som han aldrig lagt märke till innan men som går på samma skola. Astrid verkar vilja umgås med honom och introducerar honom för sitt gäng. Sam har alltid tänkt att han är en sådan som inte är bra på att prata med folk, att han är en sådan som inte kan skaffa sig vänner. Men kanske kan det bli en ändring på det? Astrid verkar dock veta väldigt mycket om både Sam och Hayden. Kände hon Hayden? Varför berättade han inte om henne i så fall?

När Sam spelar Mage Warfare hemma, det spel Hayden och han brukade spela tillsammans, så dyker Haydens figur upp och påstår sig vara Hayden. Sam tänker att det såklart är någon som försöker lura honom, något annat är ju omöjligt. Men ju mer de chattar ju mer känns det som att det är den riktiga Hayden. Men det kan det väl inte vara? I vilket fall kan Sam knappt sluta tänka på det och sover i princip ingenting på nätterna. Istället sitter han och spelar och försöker få Hayden, eller vem det nu är, att svara på alla hans frågor.

Efter ett tag blir både Jason och Trevor i Ryans mobbargäng attackerade. Kan detta ha något med Haydens död att göra? Eller finns det fler som vill dem illa? Astrid anser att det är karma, de får till slut vad de förtjänar, men Sam kan inte sluta tänka på det. Även fast han hatar det de gjorde mot Hayden av hela sitt hjärta känns det inte rätt. Sam mår inte bättre av att de mår dåligt och Hayden kommer inte tillbaka i vilket fall.

Frågorna snurrar i Sams huvud och ger honom ingen ro. Varför tog Hayden livet av sig? Vem är det han pratar med i spelet? Vem har attackerat mobbarna? Varför vet Astrid så mycket om Hayden? Och hur ska Sam kunna fortsätta leva sitt liv utan Hayden vid sin sida?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"The places I've cried in public" av Holly Bourne

Amelie var tvungen att flytta från de norra delarna av England till de södra med sina föräldrar då hennes pappa fick sparken och inte kunde hitta något jobb närmare. Amelie fick lämna sitt älskade Sheffield, sina vänner och sin pojkvän Alfie. Alfie och hon gjorde slut men hade en plan. De skulle ses om två år igen när de skulle börja plugga på universitet i Manchester. Två år är inte mycket. Två år går att ta sig igenom. Tills dess skulle Amelie behöva skaffa sig nya kompisar trots sin blyghet och överleva sin scenskräck utan Alfies stöd. Men det skulle gå.

Snart träffade dock Amelie Reese och föll direkt. Han var så snygg med sin hatt och välklädda stil och så otroligt charmig. Trots att han så småningom fick henne att känna sig osäker på hans kärlek och som att hon var tvungen att trippa på tå omkring honom älskade hon honom. Reese var den rätta. Inga varningsklockor ringde. Amelies nya kompis Hannah försökte få henne på andra tankar, hon försökte varna. Hannah tyckte det var sjukt dåligt av Reese att komma upp på scen när Amelie haft ett bejublat framträdande och ta över showen medan Amelie enbart tyckte det var oerhört romantiskt och gulligt.

En tid senare har Reese gjort slut. De har hamnat där Hannah befarade. Amelie är helt förkrossad. Hon orkar ingenting. Hon orkar inte gå till skolan. Hon orkar inte skriva låtar. Hon vill bara att Reese ska ta henne tillbaka så att hennes liv blir helt igen. I ett försök att förstå vad som egentligen gick fel bestämmer sig Amelie för att återbesöka alla de ställen där hon gråtit offentligt. Alla de ställen där gråten berott på förhållandet med Reese. Ska ett förhållande verkligen innehålla så mycket gråt, ska det göra så ont? Medan Amelie tar sig till alla de platser där hon gråtit och tänker tillbaka på vad som egentligen hände förstår hon mer och mer. Hon förstår varför hon ofta kände sig så värdelös i Reeses sällskap men samtidigt inte kunde vara utan honom.

Detta är inte en kärlekshistoria i den traditionella bemärkelsen. Det är en bok om den mörka sidan av kärlek, om att befinna sig i ett destruktivt förhållande utan att ens inse det själv. Om att hitta och bygga upp sig själv igen.  

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Bränd" av Axel Schylström

Axel är en lovande fotbollsspelare som spelar division 1 som 19-åring. Det är 2012 och om några dagar tar han studenten. Men innan dess vänds hans liv upp- och ner. Han och en kompis klättrar på tågvagnar vid järnvägsstationen och får stark elektricitet genom sig. Axel drabbas av svåra brännskador, 70 procent av hans kropp är täckt av tredje gradens brännskador som är den värsta sorten. Det är några av de mest omfattande och allvarliga brännskador en ung människa drabbats av i modern tid. Nu är hela hans liv en kamp. I första hand en kamp för att överleva, men sedan en kamp för att komma tillbaka till det liv han vill leva. Samma liv som han levde innan olyckan.

Axels kamp blir både fysisk och psykisk. Han får stå ut med transplantationer, såromläggningar och oerhört smärtsam behandling. Han får lära sig att andas på nytt och att resa sig upp från sängen är en stor utmaning. Det finns en risk för att han aldrig ska kunna gå igen, musklerna i hans ena ben svarar inte som de ska. Och sakta börjar det gå upp för honom att hans liv aldrig kommer att kunna bli detsamma igen. Han kommer aldrig att kunna röra sig likadant. Hans ansikte och kropp är täckta av ärr och han känner knappt igen sig själv i spegeln. Hur ska han kunna träffa en tjej när han ser ut som han gör? Hur ska han stå ut med de nyfikna och äcklade blickarna? Hur ska han någonsin ens kunna visa sig bland folk? Tankarna på hur livet ska bli får ibland honom att känna sig helt golvad, dödsångesten äter upp honom. Vad är det för mening att leva som han är nu? Men det är också tanken på att komma tillbaka, på att ändå kunna leva ett bra liv, som gör att han kämpar sig igenom operationer och smärtsam sjukgymnastik. Han vägrar leva sitt liv utan att ha gjort det bästa av det.

Tre år senare är han känd artist efter att ha varit med i både Idol och Melodifestivalen och är en förebild för unga. Läs om hur han tog sig från sjukhussängen till scenen med hjälp av kämparanda och tro på sig själv.

/Skolbibliotekarie-Josefine