Liv har växt upp med sin pappa i en
lägenhet på Södermalm i Stockholm. Pappa med sin iver att ge sig in i nya projekt och att träffa nya människor. Helt olik Liv. En dag meddelar han att hans drömhus på orten där han
växte upp, Ingelstad i mörkaste Småland, är till salu. Det är visserligen ett renoveringsobjekt men det tindrar i pappas
ögon och Liv förstår att hon måste säga ja. Ja till flytten. Ja till en ny
skola. Ja till ett nytt liv. Pappa har offrat så mycket för henne, hon måste ge
tillbaka. Och pappa försäkrar att det bara är på försök. Funkar det inte så
flyttar de tillbaka igen. Det är inget mer med det.
En mörk februarimorgon står sedan
Liv på en ödslig busshållplats vid en landsväg någonstans mitt ute i ingenstans
och väntar på en buss som hon inte ens vet hur hon ska stanna. Det är fem
kilometer till närmaste mataffär och Liv och pappa har redan testat på att
cykla sträckan med tunga matkassar eftersom de inte har någon bil. Första dagen på den Katedralskolan i Växjö väntar. Nu gäller det. Liv vill gärna undvika att sticka ut.
Men den nya tjejen sticker automatiskt alltid ut. Ska hon för en gångs skull
kanske försöka prata med någon, skaffa lite riktiga vänner, börja om? Hon måste
våga, våga vara sig själv. För inne i huvudet är hon ju faktiskt rätt kul. Men
Liv märker direkt att det där med att bli någon annan, eller att våga lite mer,
inte är så lätt. Alla i klassen känner redan varandra, hon kommer in mitt i
terminen och hon hittar ingenstans. Hon försöker möta blickar, hon försöker
vara social, hon försöker prata men det känns hopplöst. Det går inte. Hon
sluter sig som hon brukar.
Efter några veckor ska de arbeta i
par på franskan och redovisa muntligt. Liv får lite panik. Hon ska jobba med
någon hon inte känner. De ska redovisa muntligt. Det kan ju bara sluta på ett
sätt, katastrof. Hon hamnar med Gunnar, killen som hon spanat på i smyg på
bussen och som hon döpt till Dostojevskij. Kanske kan detta funka ändå, kanske
blir det så bra som Gunnar säger, kanske kan Liv våga ta sig ur sitt skal. Men
så händer det där hemska på redovisningen som gör att Liv bestämmer sig för att
inte gå till skolan mer utan istället fördriver dagarna på stan. Pappa får ju
inte märka något.
Igenkänning, Växjö och Ingelstad,
psykisk ohälsa och humor i en fin mix.
/Skolbibliotekarie-Josefine
