"I wish you all the best" av Mason Deaver

Ben är ickebinär och tar mod till sig för att komma ut för föräldrarna även fast Ben vet hur föräldrarna är. Men kanske kan föräldrarna förändras? Tyvärr blir det inte som Ben hoppats. Pappan tvingar dem att lämna huset och Ben har plötsligt ingenstans att ta vägen. Den enda Ben kan vända sig till är storasystern Hannah som varken Ben eller föräldrarna haft kontakt med på tio år. Under sista tiden Hannah bodde hemma bråkade främst pappan och Hannah jämnt, så mycket så att hon fick nog och lämnade huset utan ett ord precis efter sin examen. Det enda hon lämnade var en lapp till Ben med ett telefonnummer och en adress. Ben kände sig övergiven, och lappen hjälpte ju egentligen inte ett dugg eftersom de bara var ett barn och varken hade egen telefon eller kunde ta sig till adressen själv. Men nu finns det ingen annanstans dit Ben kan vända sig efter att ha tagit sig till en telefonkiosk i bara strumpor i minusgrader.

Ben får komma och bo hos Hannah och hennes man Thomas som Ben aldrig träffat. Ben får börja på den skola där Thomas jobbar som kemilärare för att gå sista året innan examen. Hela tillvaron har vänts upp och ner. Dessutom kämpar Ben med ångest och panikattacker efter att föräldrarna kastat ut dem. För att inte göra allt ännu mer komplicerat bestämmer Ben sig för att inte komma ut i skolan, även fast det hugger till varenda gång någon felkönar dem.

I skolan träffar Ben Nathan som genast tar hand om dem, presenterar dem för sina kompisar Meleika och Sophie, tar med Ben på fester och visar dem hur livet faktiskt kan vara. Ben har aldrig haft riktiga vänner förut. Kanske kan detta som kändes så hemskt och nattsvart bli något bra till slut ändå? Men så upptäcker Ben att mamman kontaktat dem via Facebook och vill ses. Hon påstår att föräldrarna insett sitt misstag och nu vill gottgöra Ben. Men Ben kan inte bestämma sig, är det en bra idé att träffa föräldrarna? Borde Ben inte hata dem och aldrig vilja se dem igen? Och vad kommer hända om Ben kan hitta modet att komma ut för Nathan som de tycker mer och mer om? Tänk så vill Nathan aldrig se dem igen?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Inte som du" av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall

Ester är stjärnan i laget i synkroniserad konståkning. Hennes mamma har varit proffs i Kanada och sitter nu i kommunstyrelsen. Ester bor med sin mamma och hennes nya man, en mycket yngre sådan, och sin treåriga lillebror. Det är självklart att Ester också ska bli proffs och hon siktar på att bli draftad av något av de riktigt stora lagen. Hon lever och andas synkro och laget är som hennes andra familj. Ester och hennes gäng är skolans drottningar även fast hon inte känner att skolan i sig är så himla viktig. Hon ska ju ändå bli proffs och tjäna miljoner sen.

Vincent spelar i klubbens ishockeylag och vet att det inte räcker att vara bra på hockey. För att nå någonstans behöver han vara bra på allt och han siktar på A i alla ämnen. I klubben får synkrolaget alltid de bästa träningstiderna medan killarna i hockeylaget måste gå upp supertidigt på lördagsmorgnarna. Tjejerna har ett omklädningsrum med egna skåp och en tvättmaskin medan killarna får byta om bland fukt och svett och får tvätta sina egna kläder. Nästan alla resurser går till synkrolaget, men det är väl inte mer än rätt när de drar in alla sponsorintäkter?

På en fest blir Vincent alldeles för full och Amanda, Esters bästa kompis som gillar att leka med killars känslor, lurar med honom. Han blir av med oskulden men minns knappt någonting. När de sedan skickar meddelanden till varandra och Vincent skickar en nakenbild sprids den över alla sociala medier. Vincent är plötsligt kuk-Vincent med hela skolan och ryktet att han är lättfotad och ligger med vem som helst sprids på skolan. Det känns som att hela hans liv rasar.

När Ester och Vincent träffas i ishallen och börjar prata har de inte mycket till övers för varandra. Vincent går ändå med på att hjälpa Ester med matten och ju mer de pratar och lär känna varandra förstår de att det finns så mycket bakom fördomarna och under ytan. Men Ester vill inte att någon ska få veta att hon träffar Vincent, ingen får veta att hon hänger med en hockeykille.

I boken vänder författarna på perspektivet, kvinnorna har makten och männen förtrycks, vilket ger en twist i läsningen och väcker intressanta tankar.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Nytt i biblioteket: oktober

Bli kvar av Maja Hjertzell

Shahid/Skärvor av Henrik Bromander

De odödligas hunger av Julie Kagawa

De odödligas regler av Julie Kagawa

De odödligas sång av Julie Kagawa

Nobel av Ingrid Carlberg

Ensnared av A.G. Howard

I hope you get this message av Farah Naz Rishi

Gun love av Jennifer Clement

Dream country av Shannon Gibney

Snow garden and other stories av Rachel Joyce

Unboxed av Non Pratt

Hjärna Hjärta Mage av Kajsa Asp Jonson

Jackpot av Nic Stone

The smell of other people’s houses av Bonnie-Sue Hitchcock

Little fires everywhere av Celeste Ng

Wilder girls av Rory Power

Find me av Tahereh Mafi

Unite me av Tahereh Mafi

Wayward son av Rainbow Rowell

I bunkerläkarens våld av Isabel Eriksson

Distraherad av Sissela Nutley

Sverigevänner av Jonathan Lundberg

After the wall av Jana Hensel

Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall

Knutby av Jonas Bonnier

Skuggorna ruva av Jonas Moström

Snöfall över strandcaféet av Lucy Diamond

Kärlek, bakelser och en mops av Annie England Noblin

Lazarus av Lars Kepler

Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg

Bara ha roligt av Maria Maunsbach

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane

Drömmarna av Karen Thompson Walker

Beröringen av Gustav Tegby

The book of hidden things av Francesco Dimitri

Mr Ripley av Patricia Highsmith

Sovande jättar av Sylvain Neuvel

Gudarna vaknar av Sylvain Neuvel

Bitterljuva dagar av David Nicholls

"Every last word" av Tamara Ireland Stone

Samantha tillhör ett av skolans populäraste gäng, tjejgänget hon växt upp med. De har alltid varit bästa kompisar, ända sedan förskolan. Men det finns en sak som Sam inte kan berätta för de andra. Hon lider av psykisk ohälsa och är diagnosticerad med Purely obsessional OCD vilket innebär att hennes hjärna hela tiden maler mörka och oroliga tankar utan något stopp. Hon har en särskild grej för talet 3 och parkerar aldrig bilen utan att odometern står på 3, simmar alltid på bana 3 när hon tränar och måste klicka på hissknappar och bläckpennor tre gånger.

Sams liv är en ständig kamp mot tankarna. Hon har fått medicin utskriven som hon tar och hon träffar en psykiatriker en gång i veckan men hon vill allra helst bara vara normal. Hon är rädd för hur hennes kompisar skulle reagera om de fick veta, de som kan få ett mindre utbrott om någon äter fel grejer till lunch, har fel outfit eller råkar bli kär i en kille som inte är cool nog.

När Sam träffar Caroline, en tjej som tydligen alltid haft sitt skåp nära Sams utan att hon lagt märke till henne, får hon se hur en vän faktiskt kan och ska vara. Caroline klär sig inte i de senaste kläderna och sminkar sig knappt, och hon bryr sig absolut inte om ifall Sam är ”rätt” eller inte. Hon kan helt enkelt vara sig själv. Caroline tar med Sam ner i en hemlig källarlokal bakom skolans teaterscen där Poet’s Corner ligger. Där träffas ett gäng elever varje måndag och torsdag för att läsa upp sin poesi för varandra och ta del av gemenskapen. Väggarna i rummet är fulla med upplimmad poesi skrivna på allt från sidor utrivna ur anteckningsblock till servetter och snabbmatskartonger. I Poet’s Corner hittar Sam en trygg plats där hon känner sig hemma. Hon upptäcker sin kärlek till ord och poesins sätt att hjälpa henne att få koll på sina tankar, något som bara simningen kunnat hjälpa henne med tidigare. Hon upptäcker även att hon direkt känner sig trygg i gruppen där ingen bedöms utan alla accepteras som den de är. Gitarrkillen AJ fångar särskilt Sams uppmärksamhet när han spelar en egenskriven sång första gången hon är där och hon blir helt såld.

Sam känner sig normal för första gången på länge, hon känner sig som sig själv, som den person hon vill vara. Men hon vet inte vad hon ska säga till sina tjejkompisar. Vad skulle de säga om de fick veta att hon börjat skriva poesi? Vad skulle de tycka om den osminkade Caroline med sina flanellskjortor? Och vad skulle de tänka om Sam om hon avslöjade att hon kanske börjar bli kär i AJ? Sam vet precis vad de skulle tycka och tänka och hon vet innerst inne att hon borde strunta i dem och fortsätta sitt liv utan dem. Men vem är hon egentligen utan gänget som hon alltid umgåtts med? Vem ska hon sitta med på lunchen? Är hon beredd att ge upp hela deras historia tillsammans, allt kul de hittat på unde ruppväxten?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Darius the great is not okay" av Adib Khorram

Darius bor i Portland, USA, med sin amerikanska pappa, sin persiska mamma och sin 8-åriga lillasyster Laleh. Både Darius och hans pappa är diagnosticerade med depression och tar tabletter för detta. Darius har ofta känslan att han inte duger, och särskilt i pappans ögon som Darius ser som någon form av Übermensch. Han känner det som att han alltid gör pappan besviken, vare sig det gäller hans medelmåttiga betyg, hur han slutade med fotbollen och eller hans övervikt. I skolan har Darius knappt några vänner och blir ständigt retad. Han känner inte att han passar in.

Familjen har aldrig varit i Iran och träffat morföräldrarna och övriga släktingar på mammans sida då det är riskabelt att som amerikansk medborgare åka till Iran, de har bara kommunicerat via Skype. Nu har dock morfadern en hjärntumör och har inte långt kvar att leva vilket gör att de bestämmer sig för att åka dit ändå.

I Iran känner sig Darius i princip lika oduglig och fel som i USA. Han kan knappt någon Farsi, de ord han kan är mest maträtter, eftersom hans mamma bara lärde Laleh språket när hon var liten och han känner det som att hans morfar ser ner på honom eftersom han är deprimerad, ”han har ju inget att vara ledsen för”. Pappan och Darius har så länge han kan minnas sett på ett avsnitt ”Star Trek” tillsammans men nu ska Laleh plötsligt vara med och snart har det blivit bara pappan och Laleh som tittar. Darius känner sig bara i vägen. Men när han träffar Sohrab, som bor några hus bort från morföräldrarna, känns allt lite ljusare. Sohrab förstår Darius och de kan prata om allt. De kan prata om depressionen och tomheten som Darius känner och om Sohrabs pappa som sitter i fängelse. När han är med Sohrab känner han sig inte ett dugg misslyckad eller otillräcklig, han känner det för första gången som att han duger fullt ut. Sohrab tror på honom och peppar honom i allt han gör.

Trots Sohrabs stöd kommer känslorna av att inte räcka till ofta över Darius. Han är inte iransk eller persisk på riktigt och han är inte heller en riktig amerikan. Vem är han egentligen? Och vad kommer att hända när de kommer tillbaka till USA, kommer allt att bli som vanligt när Sohrab inte finns vid hans sida längre?

/Skolbibliotekarie-Josefine

Skolbibliotekariens lästa böcker: oktober

Historiens metoo-vrål av Ebba Witt-Brattström

Frankly in love av David Yoon

Gun love av Jennifer Clement

Modersmål av Mona Monasar

Lollo av Linna Johansson

Det bästa som hänt mig av Johanna Schreiber

Bomullsängeln av Susanna Alakoski

Hon den roliga av Alba Mogensen

Reload av Henrik Fexeus och Catharina Enblad

Roxy av Alice Dadgostar

Så som jag minns det av Mikael Persbrandt

Så jävla trött av Gemma Hartley

En hemlig plats av Tana French

Small town hearts av Lillie Vale

Skam säsong 4: Sana av Julie Andem

Darius the great is not okay av Adib Khorram

Kvinnorna som formade pophistorien av Anna Charlotta Gunnarsson

Vem bryr sig? av Therése Lindgren

På natten är allt sant av Lina Stoltz

Every last word av Tamara Ireland Stone

Bara ha roligt av Maria Maunsbach

Jul på menyn av Debbie Johnson

Fettpärlan av Guy de Maupassant

Modet att köra av Manal al-Sharif