Sebastian fyller snart 20 år och går och väntar på att livet ska börja. Hans två bästa kompisar reser runt i Asien men Sebastian känner sig inte särskilt avundsjuk egentligen, han ville inte följa med. Och han vet inte ens om de är hans bästa kompisar längre. Själv bor han kvar i lägenheten tillsammans med mamma Agneta, som mest tycker att han är i vägen, och drar in lite pengar genom att dela ut reklam och fördriver tiden med att vattna sina växter. Och fortsätta vänta på livet.
En dag har Agneta (som Sebastian
aldrig kallar mamma) med sig sin nya kollega Hanna hem. Hanna som är 35 och har ett tjugoårigt förhållande och tre missfall bakom sig. På något sätt blir det
så att Sebastian följer med Hanna hem i taxin som hon väntar på och de inleder
en relation som de inte riktigt kan sätta etikett på.
Sebastian kommer på att hans stora
kall i livet är att han ska bli skådespelare, han ska söka till scenskolan. På nätet
hittar han en grupp som sysslar med improvisationsteater och på en bild på
hemsidan ser han Katja som han av någon anledning dras till. På antagningen
träffar han på Jakob som också är fast besluten att bli skådespelare och bakom
den till synes lyckliga fasaden döljer sig en alkoholberoende mamma och en frånvarande
pappa.
Agnetas tjat om att Sebastian borde
flytta gör till slut att han får nog och köper en sunkig bostadsrätt i Blackeberg. Plötsligt känns
det som att livet kanske kommit igång lite ändå. En ny lägenhet, ett gäng att
hänga med och skådespelarkarriären runt hörnet. Men allt blir ju som bekant
inte alltid som man tänkt sig.
/Skolbibliotekarie-Josefine