August är 23 år när hon flyttar till New York. Hon känner inte någon i hela stan och hon äger nästan ingenting heller. Det är så hon vill ha det. Hon vill vara ensam och hon vill inte äga en massa saker. August är helt övertygad om att det allra bästa och smartaste sättet att ta sig fram i livet är ensam, utan band till något eller någon.
Augusts morbror Augie försvann när han var ung och mamman har fortfarande inte gett upp hoppet om att hitta honom. Hon är fast besluten att lyckas och letandet efter morbrodern har följt August under hela uppväxten. Hon har fått vara med och leta igenom register, ta sig in på förbjudna ställen och fråga ut människor som eventuellt skulle kunna veta något. Mamman skickar fortfarande filer till henne som hon vill att August ska kolla upp, men August känner att hon har fått nog av alltihop. Hon vill inte att hela hennes liv ska vara som en polisutredning.
I New York får August ett erbjudande om att flytta in i en lägenhet där Niko, Myla och Wes bor. De är alla lite speciella, på ett bra sätt, och August blir snabbt en del av gänget. Hon får även jobb på en diner i närheten och pluggar lite vid sidan om. När August ska ta tunnelbanan och linje Q till skolan ser hon henne för första gången. Jane. En helt underbar tjej som alltid har samma skinnjacka, samma trasiga jeans och samma ryggsäck. Varenda gång August tar ett tåg på linje Q så är Jane där och August blir kär. Superkär.
Men det är något som är lite konstigt med Jane, något som inte riktigt går att sätta fingret på. När August lär känna henne visar det sig att hon är fast i tiden och på tunnelbanelinjen. Jane kommer från 1970-talet och har åkt samma tunnelbanelinje år efter år. Det är omöjligt för henne att gå av tåget. Exakt hur länge hon varit där vet inte Jane, minnen är väldigt suddiga, och hon kan inte heller minnas vad som gjorde att hon hamnade på tåget och fastnade i tiden. Hur är det ens möjligt? Kan August göra något för att hjälpa henne? Och vill August ens att Jane ska tillbaka till 70-talet utan henne?
Casey
McQuiston har även skrivit ”Red, white & royal blue”/”Rött, vitt & kungligt
blått”.
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar