Liv är 22 år och lider av hälsoångest, något som började när hennes pappa dog. Hälsoångest benämndes tidigare som hypokondri och Liv gör ständiga kontroller av kroppen, panikgooglar sjukdomssymtom och besöker vården titt som tätt för att försäkra sig om att hon är frisk. Varje liten förändring i huden eller liten knuta på kroppen kan ge upphov till panikkänslor och dödsångest.
Livs mamma och äldre systern Lina står varandra
nära och släpper inte riktigt in Liv. Hon upplever att hon inte får tillträde
till deras värld. Hon sitter med dem vid söndagsmiddagen men är inte helt med
ändå. Det har även precis tagit slut med pojkvännen Yack eftersom Liv inte kunde få
sig till att åka med honom och backpacka i Asien. Tyvärr fick hon inte ur sig
det förrän på flygplatsen. Yack åkte och Liv blev kvar slaviskt följandes hans
resa och vilka tjejer han träffar på sociala medier. Liv känner sig riktigt
ensam och den enda hon kan prata med är Donya på caféjobbet.
För att dämpa ångesten över de kroppsliga symtom
hon hittar och känslan av ensamhet använder Liv vårdappen CareCall när hon
känner att vårdcentralen inte ger tillräckligt med hjälp. Via CareCall får Liv
kontakt med läkaren Mårten som är generös med utskrift av piller och som tänder
någon form av gnista. Han är dock dubbelt så gammal som Liv men det är inget
som hindrar henne från att piffa till sig lite extra och ringa CareCall flera
gånger för att få prata med just Mårten.
Liv borde egentligen, särskilt enligt systern
Lina, ta tag i sitt liv nu. Hon är inte fjorton längre. Men Liv vet inte
riktigt hur. Istället låter hon mest tiden gå och varvar caféjobb,
kroppsundersökningar, lugnande tabletter, samtalsgrupp och efterforskningar om
Mårten. Hur ska hon komma vidare i livet? Eller ska hon alltid stå och stampa
och vänta på att livet ska börja på riktigt?
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar