Axel är en lovande fotbollsspelare som spelar division 1 som 19-åring. Det är 2012 och om några dagar tar han studenten. Men innan dess vänds hans liv upp- och ner. Han och en kompis klättrar på tågvagnar vid järnvägsstationen och får stark elektricitet genom sig. Axel drabbas av svåra brännskador, 70 procent av hans kropp är täckt av tredje gradens brännskador som är den värsta sorten. Det är några av de mest omfattande och allvarliga brännskador en ung människa drabbats av i modern tid. Nu är hela hans liv en kamp. I första hand en kamp för att överleva, men sedan en kamp för att komma tillbaka till det liv han vill leva. Samma liv som han levde innan olyckan.
Axels kamp blir både fysisk och
psykisk. Han får stå ut med transplantationer, såromläggningar och oerhört
smärtsam behandling. Han får lära sig att andas på nytt och att resa sig upp
från sängen är en stor utmaning. Det finns en risk för att han aldrig ska kunna
gå igen, musklerna i hans ena ben svarar inte som de ska. Och sakta börjar det
gå upp för honom att hans liv aldrig kommer att kunna bli detsamma igen. Han
kommer aldrig att kunna röra sig likadant. Hans ansikte och kropp är täckta av
ärr och han känner knappt igen sig själv i spegeln. Hur ska han kunna träffa en
tjej när han ser ut som han gör? Hur ska han stå ut med de nyfikna och äcklade
blickarna? Hur ska han någonsin ens kunna visa sig bland folk? Tankarna på hur
livet ska bli får ibland honom att känna sig helt golvad, dödsångesten äter upp honom. Vad är
det för mening att leva som han är nu? Men det är också tanken på att komma
tillbaka, på att ändå kunna leva ett bra liv, som gör att han kämpar sig igenom
operationer och smärtsam sjukgymnastik. Han vägrar leva sitt liv utan att ha gjort
det bästa av det.
Tre år senare är han känd artist
efter att ha varit med i både Idol och Melodifestivalen och är en förebild för
unga. Läs om hur han tog sig från sjukhussängen till scenen med hjälp av
kämparanda och tro på sig själv.
/Skolbibliotekarie-Josefine