"Konsten att ha sjukt låga förväntningar" av Åsa Asptjärn

Emanuel Kent Sjögren har kommit på en bra grej, tycker han själv. Han tänker att om man sänker sina förväntningar till noll, alltså om man verkligen har sjukt låga förväntningar, så kan man ju aldrig bli besviken eftersom man redan förväntat sig det värsta. Och allt annat än det värsta blir ju en positiv överraskning. Emanuel tänker sig att han vill vara vår andliga vägledare i denna boken, om han gör misstagen så slipper ju vi. Så vi får alltså ta del av hans liv så att vi kan ta det som ett avskräckande exempel och göra precis tvärtom.

Emanuel har en bästa vän som heter Tore. Han är också Emanuels enda vän. De blev liksom över på något sätt och Emanuel har accepterat detta. Tore är en lite speciell kille. Han är rödhårig, kisar och har alltid militärgröna gummistövlar på sig. Och han skrattar alltid när alla andra har slutat. På senaste tiden har Emanuel börjat fundera lite och han har kommit fram till att han har potential, potential att bli något mer. Emanuel känner det dock som att Tore håller tillbaka den här potentialen så att han inte kan bli den han egentligen borde vara. Han har nu kommit fram till att hans ambitioner i livet är större än att hänga med Tore hela tiden.

I skolan säger Emanuel ofta saker utan att riktigt tänka efter först vilket leder till att han ofta hamnar i lite krångliga situationer. Han är den enda som har tyska som språkval så han tillbringar rätt mycket tid ensam med tyskläraren Gerhard som försöker tvinga på honom en massa visdomsord från tyska filosofer. Läraren tycker det är himla skoj att han heter just Emanuel Kent eftersom det är nästan Immanuel Kant, den berömde filosofen, och tänker därför att Emanuel automatiskt också är intresserad av filosofi. Det börjar en ny tjej i klassen som Emanuel först kallar för cykelflickan eftersom han har för sig att hennes namn har något med cyklar att göra, och Emanuel tycker att hon är helt perfekt. Det visar sig att tjejen heter Bianca, Emanuel tänkte på ett cykelmärke som heter Bianchi, och är kusin med Ammis som är klassens snyggaste och populäraste tjej.

En dag kommer Tore inte till skolan, och han fortsätter att inte dyka upp. Emanuel kan inte få tag på honom. Nu ser han sin chans att äntligen få utnyttja den där potentialen han har utan att Tore håller tillbaka honom. När Tore är ur vägen bestämmer sig Emanuel för att försöka förändra sitt liv. Plötsligt börjar Bianca, Ammis och Emanuel äta lunch tillsammans och hänga på lunchrasten och Emanuel känner att han börjar blomma ut, han blir liksom mer och mer den han vill vara. Han vill bara ha mer av den här nya världen så han börjar prata skit om Tore utan att tänka sig för. Han offrar sin bästa vän för att själv vinna i status.

Så frågan är hur det kommer att gå för Emanuel när Tore kommer tillbaka. Hur går det med deras vänskap? Och är den nya vänskapen med Bianca och Ammis på riktigt? Och hur kommer det att gå med allt annat som hela tiden krånglar till sig i Emanuels liv? För det krånglar allt som oftast en hel del för Emanuel.

Om du är intresserad av att läsa mer om Emanuel och hans liv finns fortsättningen "Manifest för hopplösa".

/Skolbibliotekarie-Josefine