"En bön för de stulna" av Jennifer Clement

”En bön för de stulna” är baserad på intervjuer som Jennifer Clement gjort under tio års tid med kvinnor i Mexiko. Själva historien i boken är påhittad men grunden i det hela är sådant som händer i verkligheten hela tiden. Man hör ofta mycket om droghandel och gänguppgörelser i Mexiko, men det är männens historia. Här ville författaren istället berätta kvinnornas historia, den som man kanske inte så ofta hör. Historien om trafficking, kidnappning och liknande som ofta är kopplat till knarkhandeln.

Boken utspelar sig i en liten by i Mexiko som ligger på en kulle, eller ett berg som byborna kallar det. I byn finns det i princip inga män. De har gett sig av för att skaffa pengar och ett bättre liv genom att jobba på andra ställen, många USA och många med att sälja droger inom landet. I bästa fall kommer de hem och hälsar på ibland eller skickar pengar, men ibland hör kvinnorna i byn inte av dem alls. Skolan är oftast inte öppen eftersom det inte finns några lärare. De lärare som kommer dit är där ytterst motvilligt och har ofta blivit tvingade som någon form av samhällstjänst vilket gör att de inte stannar särskilt länge heller. Militären kommer även då och då med sina helikoptrar och släpper ner bekämpningsmedel över byn som man absolut ska se till att inte få i varken ögon eller mun. Egentligen är tanken att de ska släppa giftet över de stora fälten där det odlas opium, men där är risken att de ska bli nedskjutna alldeles för stor vilket gör att de väljer att släppa det över byarna istället.

Som tjej på den mexikanska landsbygden är det bra att vara ful. Många tjejer får håret klippt kort för att kunna bli tagna som pojkar och ingen klär upp sig. Ju smutsigare och fulare desto bättre. Anledningen till detta är att man vill undvika att byns döttrar blir kidnappade av olika rika mäns gäng och blir sålda som slavar och prostituerade. Är man för snygg är risken stor att man blir nästa offer. I byn har flera av kvinnorna grävt gropar som deras döttrar får springa och gömma sig i så fort misstänkta bilar närmar sig på vägen.

I denna verklighet där man måste akta sig för att vara vacker och se upp så att man inte dränks i bekämpningsmedel lever Ladydi, som är döpt efter prinsessan Diana. Hon växer upp med sin mamma som missbrukar alkohol och gillar att stjäla med sig saker så ofta hon kan. Hennes pappa har tagit sig till USA för att jobba och hans besök blir alltmer glesa, och till slut kommer han inte tillbaka alls. Hon växer upp tillsammans med bästa kompisarna Estefani, Paula och Maria där fattigdom och våld är vardag och där polisen är en fiende som man aldrig ringer.

Detta är en ständigt aktuell och berörande berättelse som visar en verklighet som alltför många kvinnor i Mexiko lever i just nu. Detta kan verkligen hända och gör det hela tiden. 

/Skolbibliotekarie-Josefine