Hemligheten med Donatellis frikadeller
Donatellis restaurang -- det lilla italienska stället mellan 11th och 12th Street -- var känt för sina frikadeller. Hade du smakat dem en gång, fanns ingen återvändo. Mr Donatelli -- ägaren och enda kocken -- var en stor, kraftig man. Han hade anlänt till New York i sin ungdom -- varför eller varifrån
var det ingen som visste. Det enda någon visste säkert om Mr Donatelli var att han antagligen kunde knäcka nacken på en vuxen man med bara sin högerhand, och att han gjorde utsökta frikadeller.
Rika knösar vallfärdade till Donatellis under 90-talet, då han börjat bli riktigt känd för sin mat. De erbjöd honom pengar och lyxresor, allt för att få reda på hemligheten bakom Donatellis frikadeller. Dessa tjocka, rika män har inte synts till sedan dess. Mr Donatelli förblev tyst. Och hans frikadeller förblev en klassiker på New Yorks gator.
Den som gjorde den stora upptäckten -- knäckte hemligheten bakom frikadellerna -- var ingen annan än kökspojken och Mr Donatellis gudson, Armando. 15-årige Armando jobbade på Donatellis under kvällar och helger. Det var tack vare hans lathet som han befann sig just där han behövde befinna sig, kvällen då han upptäckte den stora hemligheten.
Regnet forsade ned över New Yorks smutsiga gator. Disken verkade vara oändlig, och Armando stod fortfarande med diskborsten långt in på småtimmarna. Han hade inte hunnit äta middag, och kände ett sugande, svart hål i magen. Han skulle just stjäla några brödpinnar, när han kände han det -- doften av
nygjorda frikadeller.
Mr Donatelli hade gått hem för länge sedan. Restaurangen var tom. Men mycket riktigt stod där i köket en rykande het tallrik, fylld till bredden med stora köttbullar, tjock spaghetti, och blodröd tomatsås. Armando kunde inte motstå. Första tuggan gav honom ett oemotståndligt rus. Vid tredje hade han
utvecklat ett beroende. Tallriken var snart tom, men han var ändå inte mätt.
Det var nu Armando började känna sig annorlunda. Ett illamående gurglade upp i magen. Febern steg och svettet började rinna. Det sista han kände innan han svimmade var hur munnen börjades fyllas av något stort och vasst.
Han vaknade nästa morgon av att Mr Donatelli stod böjd över honom. Det fanns ett mörker i hans ögon. Han sträckte fram en hand stor som en stekpanna, och lyfte upp Armando som om han var en liten sparvunge. Doften av rött från gudfadern andedräkt slog emot honom. “Det är dags att du lär dig hur man gör frikadeller.”
