"Det här kalla landet" av Pernilla Gesén

Noomi är 17 år och bor i en stad som heter Lindsborg och ligger i Nordland. Hennes familj har alltid haft det bra ställt. De har aldrig behövt bekymra sig över pengar och bor i ett stort hus med en vacker trädgård i de välbärgade delarna av staden. När Noomi inför skolstarten är på shoppingtur med sin mamma märker hon att mamman gärna vill att hon ska köpa ett par rea-byxor istället för höstens modell och det verkar inte heller bli någon höstkappa. Familjen måste hålla litegrann i pengarna.

Ekonomin är ett problem på många håll i staden och i hela landet. Butiker går i konkurs och stänger ner och mataffären har inte möjlighet att ta in samma utbud av varor som de gjort tidigare. Många anser att det är de folkförflyttades fel att det ser ut som det gör i landet. De kommer och tar utan att ge något tillbaka. Arthatet är starkt utbrett och de finns en stor risk att Nya Demokraterna, ett parti med främlingsfientliga åsikter, kommer att bli ett av de större partierna vid valet som närmar sig. När Noomi blir rånad av ett gäng tjejer med utländsk bakgrund bestämmer hon sig för att gå med i Nya Demokraternas ungdomsförbund. Hennes bror Nick är redan aktiv i partiet och bästa kompisen Sus gick nyligen med. Föräldrarna är inte särskilt förtjusta i Nicks stora engagemang i partiet och detta leder ofta till hetsiga diskussioner vid middagsbordet, och det är såklart inte heller särskilt populärt att Noomi går i sin brors fotspår.

Zahra går i samma klass som Noomi och Sus och har flytt från Istad med sin pappa. Mamman och den yngre brodern lyckades inte ta sig hela vägen till Nordland. Zahra och hennes pappa bor i en av de lite ruffigare förorterna där pappan driver en liten butik. Pappan pratar inte mycket om flykten och tiden innan men mår inte alls bra och Zahra har svårt att få honom att engagera sig i något alls. Hon har alltid beundrat Noomi och velat vara lite mer som henne men när hon ser Nya Demokraternas partisymbol på hennes jacka blir hon oerhört besviken. Hon trodde inte att Noomi av alla människor skulle bli en av dem.

Detta är en intressant och tänkvärd bok om händelser som inte ligger alltför långt ifrån vad som skulle kunna hända här i Sverige. Rasistiska tankar bubblar under ytan och ett parti drar fördel av missnöjet för att nå framgång.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"When we collided" av Emery Lord

Jonah är 17 år gammal och har bott i den lilla kuststaden Verona Cove i Kalifornien hela sitt liv. Hans pappa dog i en hjärtattack för 6 månader sedan vilket såklart kastade omkull hela hans familj. Mamman orkar inte med någonting och lämnar knappt sängen och de få gånger hon gör det slutar det oftast inte bra. Jonah har fått hämta henne efter att hon storgråtande fallit ihop mitt i gången i en mataffär och han är ständigt nervös för att liknande saker ska hända igen om hon lämnar huset. Då mamman inte orkar med någonting får Jonah och hans två äldre syskon, Silas och Naomi, ta stort ansvar för de tre yngre syskonen Bekah, Isaac och Leah. Jonah fixar havregrynsgröt till frukost varje dag, eftersom han läst att det kan förebygga hjärtattack, och han och de två äldre syskonen pusslar med sommarjobb och praktik för att se till att det alltid finns någon som kan ta hand om de yngre.

Jonah älskar att laga mat och jobbar på sin pappas restaurang, Tony’s, som pappan ägde tillsammans med sin vän och kompanjon Felix. Att laga mat ger Jonah blandade känslor då det påminner honom om pappan och smärtan i att han är borta, men det är också när han lagar mat som han kan gå in i sin bubbla och slippa tänka på allt som är jobbigt. Han vill inget hellre än att anförtro sig åt Felix, att få Felix att förstå hur det ligger till med mamman och därmed få hjälp, men han lyckas inte riktigt ta sista steget.

Jonah har lovat sin yngsta syster Leah att ta med henne till ett ställe för att måla på keramik och där jobbar Vivi. Vivi är inte som någon de träffat förut med sitt blonda svallande hår, sina röda läppar, sin speciella klädstil och sin livsglädje. Leah och Vivi blir snabbt kompisar och Leah bjuder in henne på middag samma kväll. Jonah är också fängslad av Vivi och får lite lätt panik, vad ska han laga? Och hur ska han hinna?

Vivi förälskar sig snart i hela familjen och hon dyker upp allt oftare och gör deras sommar magisk med lekar, skattjakter och äventyr. Jonah faller för henne alltmer och Vivi känner samma sak för den trygga, stabila Jonah som är helt olik de pojkvänner hon tidigare haft. Men Vivi är inte bara lycka och glädje, Vivi har också ett mörkt förflutet. Hon har ingen aning om vem hennes pappa är, hon har ärr på handledarna som hon försöker dölja så gott det går och varje morgon kastar hon sina antidepressiva piller i havet.

Boken kommer även på svenska i slutet av maj och kommer då att heta ”När vi kolliderade”.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Skolbibliotekariens lästa böcker: april

13 little blue envelopes av Maureen Johnson

Måltidens magi: om matbordets hotade gemenskap av Mats-Eric Nilsson

Frukost på Tiffany's av Truman Capote

Det är natten av Karolina Ramqvist

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

When we collided av Emery Lord

Det här kalla landet av Pernilla Gesén

The Haters av Jesse Andrews

Så långt vi kan följas av Susanna Martelin

A tragic kind of wonderful av Eric Lindstrom

"Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt

Det är New York 1987 och sjukdomen aids är något nytt som ingen vet särskilt mycket om. Man vet inte hur eller varför den sprids, och inte varför det är främst homosexuella män som drabbas. Då man tror att sjukdomen kan spridas bara genom att röra vid en smittad person blir de smittade ensamma och utstötta, och det bidrar ju ytterligare till den negativa bilden av homosexuella då många även såg aids som ett straff för att de levt i synd.

June är 14 år och känner sig allmänt missförstådd. Hennes föräldrar arbetar hela tiden och har ingen tid för varken henne eller hennes syster Greta. Det känns även som att Greta glider ifrån henne alltmer. När de var små var de bästa kompisar men nu verkar de inte ha särskilt mycket gemensamt och umgås nästan aldrig. June har inte heller några riktiga, jämnåriga vänner utan är något av en ensamvarg som gillar att hänga i skogen och fantisera. Den enda person som förstår June är hennes morbror Finn som är en känd konstnär. Han har en lägenhet på Manhattan, målar tavlor och lär June en massa om konst och historia. Han är allt det som June vill ha hos en vän, allt det som kompisarna i skolan inte är. Men Finn drabbas av aids och dör alldeles för tidigt och June känner sig riktigt ensam och övergiven.

June känner att hon blivit lämnad helt ensam med sin sorg, det finns ingen som riktigt förstår henne. Men snart blir hon kontaktad av en man som var på begravningen. June såg honom smyga omkring där, men har ingen större koll på honom mer än så, och mamman vägrar att berätta mer om honom. Det enda mamman säger är att han var Finns specielle vän, och Greta påstår att det var han som dödade Finn. Det visar sig att han heter Toby och vill träffa June. Han sörjer också Finn och June bestämmer sig för att träffa honom i syfte att få någon att dela sorgen med. En vänskap växer fram mellan dem eftersom de två faktiskt har som gemensamt att de älskade samma person över allt annat. De måste dock hålla sin vänskap hemlig eftersom det inte skulle uppskattas särskilt mycket hos Junes familj om de fick veta att hon umgås med den man som sägs ha dödat Finn.

Samtidigt som June försöker bearbeta sin sorg tillsammans med Toby börjar små mysterier och hemligheter i familjen komma upp till ytan. June måste inse att det faktiskt fanns sidor av Finn som hon inte visste något om, och att dessa kanske inte är alltid är sidor som hon vill upptäcka.  

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Golden boy" av Abigail Tarttelin

Max är så gott som perfekt. Det är så han ses av alla i sin omgivning, som den perfekta killen utan brister. Han är smart, snygg och populär. Han har alltid haft det lätt för sig och alltid levt upp till alla, högt ställda, förväntningar på honom. Men han har en hemlighet, en hemlighet som ingen mer än hans familj vet om. Ingen mer än familjen och barndomsvännen Hunter. Hemligheten leder till att han alltid gör slut med sina flickvänner innan det blir för seriöst, innan det går för långt. Max är intersex vilket innebär att han har både kvinnliga och manliga könsdelar. Han föddes intersex och hans föräldrar var tvungna att fatta en mängd beslut kring hans kropp när Max var liten bebis, beslut som får konsekvenser nu. Konsekvenser som ingen hade väntat sig.

Max umgås inte med sin barndomsvän Hunter, en kille som är ett par år äldre och mycket större kroppsmässigt, längre. Men när deras föräldrar har middag hemma hos Max kommer Hunter in på Max rum. Hunter är full och tvingar sig på honom och plötsligt har de gått från att vara barndomsvänner till att bli offer och förövare. Max känner sig äcklig och smutsig medan Hunter inte riktigt fattar att han gjort fel. Han intalar sig istället att Max ville, att han var med på det. Denna ödesdigra kväll förändrar deras liv helt och hållet. Särskilt Max liv tar en oväntad vändning som gör att hans familj blir tvungna att på riktigt diskutera och prata om det som hänt under hans uppväxt gällande intersex-diagnosen, något de inte gjort tidigare. Max vet inte vem han är längre, och knappt vem han vill vara.

Förutom Max perspektiv varvas kapitlen i boken mellan mamma Karen, pappa Steve, brodern Daniel, läkaren Archie och Sylvie som går i Max skola vilket gör att vi får se händelseförloppet från många olika vinklar. Mamman är advokat och strävar ständigt efter att allt ska vara perfekt utåt samtidigt som hon alltid vill det allra bästa för sina barn och många gånger känner sig som en misslyckad förälder. Pappan ger sig in i politiken och har därmed inte så mycket tid för all turbulens i familjen samtidigt som hans åsikter gällande Max och hans kropp går och har gått isär en del under årens lopp. Brodern Daniel är 9 år och utåtagerande då han tycker det är orättvist att Max är den perfekta sonen som ingen skäller eller gnäller på. Archie är läkaren Max går till efter övergreppet och  Sylvie är en tjej som Max börjar få känslor för. Alla dessa personer gör att bilden av vad som händer blir mycket bredare och mer intressant då intersexualitet är ett ovanligt ämne som inte förekommer särskilt ofta i ungdomslitteraturen och behöver ses på från många håll för extra förståelse. 

/Skolbibliotekarie-Josefine 

"Innan jag dör" av Jenny Downham

Tessa är 16 år och har leukemi. Hon vet att hon ska dö. Hon har levt med sjukdomen i flera år och nu börjar hoppet rinna ut. Men Tessa har fullt upp med att leva sitt liv, det finns så himla mycket hon vill hinna med och uppleva innan hon dör. Hon bestämmer sig därför för att göra upp en lista över allt hon ska göra innan det är för sent. Det som står högst upp på listan är att hon vill bli av med oskulden. Att testa droger, köra bil, bryta mot lagen och bara säga ja en hel dag är andra saker som hon punktar upp på sin lista. Tessa är fast besluten att beta av punkterna på sin lista tillsammans med kompisen Zoey, och från början betar de just av punkt för punkt. Men listan görs om, punkter läggs till medan andra bockas av, ju längre tiden går.

Tessa bor med sin pappa som är hemma för att ta hand om henne på heltid och sin lillebror Cal. I huset jämte bor en kille som heter Adam. Adam är varken särskilt snygg eller cool, men de fastnar för varandra och även han hjälper Tessa med avbockningen av punkter på listan. När Zoey blir gravid och bestämmer sig för att behålla barnet lägger Tessa till ännu en punkt; hon vill leva så länge att hon hinner träffa Zoeys barn.

Ju längre tiden går kommer Tessa alltså på mer grejer hon vill uppleva, hon lägger hela tiden till fler punkter på sin lista. Samtidigt tickar ju dock tiden på, hennes tid håller på att ta slut. Givetvis är detta en tung bok då den behandlar ett tungt och allvarligt ämne, men det är inte sådär superdeppigt och jättetungt som man skulle kunna tänka sig. Det är mycket humor i boken och mycket igenkänning i hur det är att vara en tonårstjej med irriterande föräldrar och småsyskon exempelvis. Boken handlar mycket om att ta vara på de bra sakerna i livet, att leva livet fullt ut och göra allt det där man vill. Att ta chansen och verkligen leva sitt liv som man vill innan det är för sent.

På engelska heter boken "Before I die".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Våran hud, vårat blod, våra ben" av John Ajvide Lindqvist

"Våran hud, vårat blod, våra ben" är en ny novellsamling av den svenske skräckmästaren Jan Ajvide Lindqvist. I den har han samlat några av sina absolut mest obehagliga och skrämmande korta berättelser. Hans tidigare längre böcker som till exempel ”Låt den rätte komma in” och ”Hanteringen av odöda” är enligt mig riktiga mästerverk i genren, men just novellformatet är extremt passande för skräckberättelser. Ett av skälen till att hans skräck blir så trovärdig är att han på ett övertygande sätt lyckas väva in övernaturliga väsen och varelser från folktron i helt vanliga vardagliga sammanhang. Vampyrer, zombies, mylingar och till och med den aggressiva gårdstomten blir helt självklara varelser i hans värld.

Titelberättelsen handlar om en far och en son som flyttar till ett hus på landet. Sonen vill lära sig att spela piano eftersom hans döda mamma gjorde det. Efter ett tag börjar sonen spela mystiska melodislingor som är mer än ljud, de förmedlar känslor till alla som hör dem. Det visar sig att huset är fyllt av andar, andar som inte vill gott. Snart talar husets tidigare invånare med de nuvarande och historien blir tydlig. Denna novell vann pris för bästa novell på ”British fantasy awards” och är enligt författaren det läskigaste han någonsin skrivit.

I en annan av novellerna får ett ungt par chansen att verkligen göra sitt livs klipp då de kan köpa ett hus utanför Stockholm till ett vrakpris. Dock finns det ”speciella omständigheter” med huset, vilket paret blir varnade för, men eftersom ett husklipp kan vara värt lite besvär tänker de inte mycket på det. De märker snabbt att det finns ett skäl till att det sitter ett kraftigt lås på källardörren, och att det inte är vinden som knackar på dörren mitt i natten.

Jag har alltid älskat och fascinerats av tanken på att oknytt och varelser från folktron inte har försvunnit, sedan folk slutade tro på dem i slutet av 1800-talet, utan att de istället har anpassat sig till det rådande samhället. Detta är verkligen något som Ajvide Lindqvist lyckas beskriva, särskilt i berättelsen ”Vad mig tillkommer” som är en berättelse om hur en familj nått framgång och rikedomar till ett ohyggligt högt pris.

Jag rekommenderar verkligen dessa noveller. Dock kan det vara en bra idé att läsa dem dagtid, eller i alla fall inte när du är ensam i ett mörkt hus en sen kväll.

/Bibliotekariestudenten Kristian