"Som stjärnor i natten" av Jennifer Niven

Finch och Violet går på high school och de träffas för första gången på ett lite speciellt ställe, högst upp i klocktornet på deras skola. Den officiella versionen av detta möte är att Violet räddat Finch från att hoppa, och Violet blir betraktad lite som en hjälte på skolan. Men egentligen var det inte så. Det var tvärtom. Det var Finch som stoppade Violet från att hoppa från klocktornet, men ingen på skolan kan tänka sig att Violet skulle göra något sådant. Det är Finch som är skolans outsider. Det är Finch som kallas Freak.

Finch är alltså en speciell kille. Han har alltid fascinerats av döden och tänker varje dag på olika sätt som han kan tänkas komma att dö på, och han har stenkoll på statistiken när det gäller vilka sätt att ta självmord på som är vanligast. Finch lider också av någon form av störning som gör att han ibland måste gå in i sig själv och inte träffa andra. Det kan handla om att han måste sitta i sin garderob och inte gå ut under flera veckor, att han blir liggande på sängen och struntar i allt längelänge eller att han ger sig ut på långa, spontana springrundor för att springa ifrån olika obehagliga känslor. Hans mamma och hans två systrar tar inte så allvarligt på hans problematik. De tänker mer att det bara är sådan han är och att det inte går att göra något åt det. Alla samtal som kommer från skolan till deras telefonsvarare tar hans äldre syster hand om, bland annat samtalet om att han kastat en bänk mot en elev en gång, så mamman är ovetande. Pappan har tidigare slagit Finch men bor nu med sin nya familj i ett fint hus där syskonen tvingas äta söndagsmiddag varje helg under något tryckt stämning.

När det gäller Violet så har hon alltid varit den där populära tjejen. Hon var cheerleader, gick på fester och var utåtriktad och glad. Men så dog hennes storasyster i en bilolycka där Violet överlevde, och nu är hon ensam kvar. Systern och Violet hade tidigare en webbtidning som de arbetade med tillsammans men nu har hon helt tappat lusten att skriva. Hon har tappat lusten till allt och går bara väntar på att hon ska bli redo att ta tag i livet igen. Men hon orkar liksom inte. Hon går på sparlåga och längtar desperat tills när hon får ta examen och försvinna bort från allt. 

Finch och Violet träffas alltså helt oplanerat och åtminstone Violet tänker att hon inte kommer att ha mer med Finch att göra. Men de har geografi tillsammans och där ska de göra ett projekt där de ska ge sig ut i delstaten och upptäcka den tillsammans. Finch ser till att de får jobba i par med varandra, mot Violets vilja. De ger sig ut för att arbeta med projektet och får i början hålla sig till ställen som ligger på cykelavstånd då Violet vägrar att sätta sig i en bil efter bilolyckan. Motvilligt börjar Violet lära känna den Finch som finns där under ytan, Finch som finns under freak-fasaden, och även Finch hittar en annan Violet än den hon visar utåt.

Boken ger lite samma feeling som ”Förr eller senare exploderar jag” av John Green, så alla som gillar den har här något att gotta ner sig i. Det är romantik, det är roligt och det är sorgligt. Och det handlar även om att lära känna någon under ytan och komma under fasaden, att se bakom fördomarna. Boken finns även på engelska och heter då "All the bright places".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Tredje principen" av Anna Jakobsson Lund

Denna bok är en svensk dystopi vilket inte är så himla vanligt. På senare tiden har det blivit riktigt populärt med dystopiska böcker och många av dem har även blivit film, som "Hungerspelen" och "Divergent". Grunden i dessa mörka framtidsskildringar är oftast densamma, hela världen har i princip gått under och samhället måste byggas upp på nytt. Så är det även i denna dystopi. Världen har rasat samman efter att vi har slösat alltför mycket på jordens resurser och helt enkelt betett oss dåligt såväl mot jordklotet som mot varandra. Långa krig har gjort så att länder har splittrats och ett nytt system är till slut tvunget att införas. Istället för att religion, ras och fördomar ska styra hur befolkningen ska delas upp och var man ska leva så står Systemet, som är ett slags avancerat datasystem, för rättvisan.

Världen är nu uppdelad i zoner och befolkningen delas upp efter vilka yrken och göromål de är lämpade för. Huvudstaden ligger i zon 1 och där har invånarna lite mer intellektuella och akademiska yrken och de har det även bra ställt medan det blir mer fattigt och primitivt ju längre ut från zon 1 man kommer. 

Som ni förstår fungerar ju ett sådant här system kanske bättre i teorin än vad det gör i praktiken. Människor är inte riktigt skapade för att styras på detta sätt, människor har en fri vilja. Därför har det också bildats en rebellisk grupp som kallas Motståndet som kämpar mot Systemet för friheten. Levis syster Lo är med i Motståndet. Själv vill Levi helst inte ha med Motståndet att göra efter att deras föräldrar dog i kampen för Motståndet. En morgon vaknar Levi upp och märker att Lo är försvunnen. Han hittar ett meddelande från henne där det står ungefär att "om du får det här meddelandet har något hänt mig". Hur negativt inställd Levi än är till Motståndet förstår han att han måste försöka rädda sin syster, och han tar sig in till huvudstaden för att skaffa hjälp. Det är inte helt riskfritt då det är förbjudet att resa genom så många zoner utan tillstånd, men Levi lyckas ta sig hela vägen.

I huvudstaden finns Ava som är rebell. Hon har ett sinne, alltså en speciell egenskap, och kan styra andras tankar. Tillsammans med en tjej som heter Leymah får hon i uppdrag att hjälpa Levi att rädda hans syster och samtidigt hålla Motståndets kamp levande.

Det som är lite extra skoj med den här boken är att man kan känna igen sig i miljöerna eftersom den mestadels utspelar sig i Sverige och Norden. De bor bland annat på ett ställe som heter Tivoli och tar sig över en bro som är alldeles förstörd där det tidigare fanns både bilväg och en järnväg vilken man förstår måste vara Öresundsbron. Sammanfattningsvis är detta en bra dystopi med de igenkännbara miljöerna som lite extra plus i kanten. 

"Tredje principen" är del ett i en trilogi (också det ganska vanligt bland dystopier...) och del två, "Aldrig ensamma", kom ut i november. Tredje delen får vi dock vänta på ett tag till.

Skolbibliotekarie-Josefine

"När hundarna kommer" av Jessica Schiefauer

"När hundarna kommer" är inspirerad av en verklig händelse. När Jessica Schiefauer var yngre blev en ung pojke misshandlad i det lilla samhälle där hon bodde, och det gick så illa att pojken avled av sina skador. Händelserna i denna bok är alltså inte sanna men har inspirerats av något som hänt på riktigt. Författarinnans tanke med boken var att fokusera mer på gärningsmannen än vad som annars görs. Ofta skildras ju offrets perspektiv, alltså hur det går för offrets familj, nära och kära, efter att ett brott begåtts. Hur gärningsmannens omgivning påverkas är inte något som skildras lika ofta varför Schiefauer valde det perspektivet.

Boken handlar mycket om våld, vad det gör med oss, hur det påverkar oss och dess konsekvenser. Den utspelas i ett litet, trött och halvdött samhälle vid en sjö där det i princip inte händer någonting och alla unga går bara och väntar på att de ska kunna ta sig därifrån. När det väl händer något så händer det vid sjön. När man ska hänga med någon går man till sjön, när det är fest hålls den vid sjön. Det är också vid sjön Ester och Isak möts för första gången och drabbas av den där första, stora kärleken som liksom bara knockar en. Särskilt Ester blir nästintill helt besatt och vet inte hur hon ska klara att leva utan Isak.

Samtidigt börjar Isaks bror Anton bete sig lite konstigt, han börjar förändras. Han träffar en lite äldre kille som är väldigt verbal och bra på att uttrycka sina starka åsikter. Och han får stor makt över Anton och påverkar honom mycket. Anton börjar tycka likadant som honom, klä sig likadant och rakar av sig håret precis som den äldre killen gjort. Killen är väldigt våldsam och slår till och med Anton ibland, men det skrämmer ändå inte Anton. Han känner bara att han lever lite extra då på något sätt, han gillar att vara underlägsen.

En kväll är de nere vid sjön och allt går väldigt fel. Det är en tredje kille vid sjön och egentligen utan någon anledning alls börjar Anton och den äldre killen att slå på, sparka på och misshandla killen. Det är inte så att den äldre killen tvingar Anton till detta, han gör det av egen fri vilja. Han känner att just där och då är det slå och sparka han ska göra. De misshandlar killen riktigt rejält och lämnar honom liggande på marken. Den misshandlade killen avlider av sina skador och Anton kan ju inte neka till att han var med och bidrog till att en ung kille dog. Anton blir tagen in till polisen för förhör och detta påverkar ju såklart familjen och alla runtomkring dem. Allt rasar. Särskilt mamman blir extra påverkad och nästan apatisk. Hon orkar inte göra någonting och Isak får ta mycket ansvar hemma.

Samtidigt blir Ester bara mer och mer kär i Isak, men Isak känner snarare tvärtom. Hela hans värld har vänts upp och ner och han tycker bara att Ester blir alldeles för mycket. Hon är alldeles för klängig och alldeles för på.

Boken handlar alltså också om kärlek, den där första stora, och hur man ibland faktiskt nästan kan älska någon för mycket. Och sen då om våld och hur våld påverkar oss.

Jessica Schiefauer tilldelades Augustpriset i kategorin Bästa barn- och ungdomsbok 2015 för denna bok vilket var Jessicas andra Augustpris. 2011 fick hon även priset för boken "Pojkarna".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Jag och Earl och tjejen som dör" av Jesse Andrews

"Detta är den roligaste boken om döden som du någonsin kommer att läsa" står det att läsa på baksidan av "Jag och Earl och tjejen som dör" av Jesse Andrews. Detta låter kanske något konstigt men det är precis vad det är. En rolig bok om döden. När boken är utläst är det främst känslan av att ha läst en rolig bok som dominerar framför det sentimentala och tårdrypande. Det ska dock sägas att humorn i boken är något speciell, jag kan tänka mig att antingen gillar man den eller så gör man inte det.

Huvudpersonen heter Greg och han är 17 år och går i high school. Han har inte särskilt bra självförtroende och tycker inte att han är varken särskilt snygg eller smart. Han har dock kommit på det ultimata sättet att krångla sig igenom den djungel som high school är. Han umgås med alla slags grupper (sportfånar, nördar, hårdrockare), men bara litegrann. Greg undviker därmed skickligt att skaffa sig fiender, men han tillhör inte någon grupp "på riktigt" och har inte heller några riktiga vänner. Mer än en. Han heter Earl och är en speciell människa som inte är rädd för att säga vad han tycker och ofta blir förbannad. Han bor med sin mamma och ett gäng bröder och där är det fritt fram att göra i princip som man vill eftersom pappan inte är närvarande och mamman endast är närvarande fysiskt och inte bryr sig nämnvärt om vad som händer i huset. Risken finns dock att man blir nedslagen av Earls småkriminella bröder så Greg och Earl hänger mestadels hemma hos Greg. 

Greg och Earl är filmskapare. Tillsammans gör de mer eller mindre utflippade filmer inspirerade av filmklassiker som de inte visar för någon. De tycker själva att filmerna är mer eller mindre värdelösa men de fortsätter av någon anledning ändå med en viss förhoppning om att de någon gång ska få till något bra.

Greg lever ett rätt behagligt liv och är rätt nöjd enda tills hans mamma en dag kommer med den briljanta idén att Greg ska börja umgås med en tjej som heter Rachel och har leukemi för att muntra upp henne. Greg har umgåtts med Rachel litegrann, men det var ett tag sedan, och han ser framför sig den konstiga situationen som kommer uppstå när han hör av sig till Rachel och helt utan anledning vill börja hänga med henne igen. Men ändå säger han, av någon anledning som han knappt ens förstår själv, ja och mamman blir överlycklig.

Så de börjar umgås och Greg känner sig inte särskilt bekväm, men Rachel är nöjd och tycker att Greg är himla rolig och skrattar ofta hysteriskt åt saker som han säger. Greg förstår inte riktigt varför, men fortsätter att skämta och göra Greg glad för att om inte annat göra sin mamma nöjd. Snart kommer även Earl med på ett litet hörn och så är de ett gäng.

Denna bok blir aldrig sentimental eller tårdrypande på det sätt som man skulle kunna tänka sig att en bok om en ung människa som har cancer skulle bli. Dels är detta på grund av, eller tack vare, den ständigt genomsyrande humorn som Greg som berättare står för. Och sedan bidrar det faktum att Greg aldrig själv blir särskilt sentimental. Han påstår att han inte ens tycker särskilt mycket om Rachel och är själv inte så berörd av att hon har cancer. Därför blir man som läsare påverkad av Gregs känslor, eller snarare bristen på känslor. Man tänker att det inte är någon big deal, precis som Greg verkar tycka. Men även fast detta i första hand är en rolig bok sätter man dock såklart skrattet lite i halsen då det ju ändå är en bok om en ung människa som ska dö, och det är ju aldrig särskilt trevligt.

Boken finns även på engelska och heter då ”Me and Earl and the dying girl”, och den finns även som film med samma titel.

/Skolbibliotekarie-Josefine