"Jag var här" av Gayle Forman

Cody och Meg är bästa vänner och de är den där sortens vänner som berättar allt för varandra. Tror Cody i alla fall. Hon blir både chockad och såklart väldigt ledsen när hon nås av beskedet att Meg, hennes allra bästa vän, har tagit livet av sig ensam på ett hotellrum. Dagen efter Megs död får Cody även ett mail, ett mail som Meg skickat ut till henne, sina föräldrar och polisen. I mailet försäkrar hon dem om att detta var något hon var tvungen att göra. Det var ett beslut som växte fram under en lång tid och att det var något hon bestämde själv. Ingen av dem har någon skuld i att det blivit som det blivit. Cody förstår ingenting, hon fattar inte alls varför Meg skulle vilja dö. Meg har uppenbarligen undanhållit en stor del av sina allra viktigaste, innersta tankar. Samtidigt som Cody känner sig helt förkrossad över att Meg inte finns bland dem längre så känner hon sig samtidigt sviken. Varför kunde inte Meg anförtro sig åt henne?

Cody bor tillsammans med en mamma som inte beter sig direkt som man tänker att en mamma ska göra och hellre vill vara som hennes kompis medan Meg levde ett idylliskt familjeliv med mamma, pappa och en lillebror. Cody har alltid känt sig mer hemma och som en del i en familj hemma hos dem än hemma hos sig själv, och det är med dem hon åkt på utflykter och semestrar. Nu ber Megs föräldrar Cody att göra det som de själva inte förmår sig att göra, att åka till Megs studentrum som ligger i en stad en bit därifrån och samla ihop och sortera hennes tillhörigheter.

Cody och Meg pratade alltid om att de skulle flytta iväg tillsammans och plugga på college, men när det väl var dags så flyttade Meg själv och Cody blev kvar. Det där självklara som de hade mellan varandra var inte lika självklart längre, de började glida ifrån varandra på grund av avståndet och allt det som de inte längre upplevde tillsammans. Codys besök hos Meg var sporadiska och de tillfällen hon var där blev inte riktigt som hon tänkt och föreställt sig. Och nu måste hon alltså åka tillbaka för att sortera det liv Meg hade där, ett liv Cody inte riktigt hade koll på. Väl där upptäcker hon ännu mer av Megs universitetsliv som hon inte har berättat om. Hon träffar Megs rumskamrater som är speciella människor som röker på och är lite bohemiska, en sort som inte riktigt finns i deras stad. Hon träffar också på en kille som hon stör sig på från första stund. Han heter Ben, har en gitarr och har uppenbarligen krossat Megs hjärta. Cody kommer även över Megs dator där det finns en krypterad, hemlig fil som hon får hjälp med att öppna. I den finns information om hur det gått till när Meg tagit beslutet att ta sitt liv, och denna information gör att allt Cody trodde att hon visste om Meg plötsligt känns osäkert.

Boken finns även på engelska och heter då "I was here".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Skärvor av minnen" av Laurie Halse Anderson

18-åriga Hayley har under de senaste fem åren åkt runt genom USA i pappans lastbil utan någon fast punkt i tillvaron. Hon har inte kunnat rota sig på något sätt, inte kunnat gå i skolan och inte kunnat skaffa vänner. Den enda hon har haft är sin pappa och det är också han som fungerat som hennes lärare då han främst lärt Hayley en massa om hans favoritämne historia. Hayleys mamma är död och hennes pappa har varit soldat och stridit både i Afghanistan och Irak. Pappan försöker varje dag fly från sina minnen från krigen, minnen som ständigt plågar honom. Minnen av hur han såg kroppar sprängas i luften och människor dö, både fiender, civilbefolkning och egna vänner. Han får flashbacks och anfall till och från, så Hayley går hela tiden som på nålar och vet aldrig riktigt vilket humör pappan är på och vad som väntar henne. Han kan får för sig att gå lös på inredningen hemma eftersom han inbillar sig att han kämpar mot en fiende och han kan sätta sig i bilen och bara köra, köra och köra. Pappan borde få medicinsk vård, men han vill inte veta av sådant. Han har gått till psykologer i omgångar men vill inte ha med varken dem eller några piller att göra.

De senaste åren har alltså Hayley och pappan flyttat runt och mer eller mindre bott i pappans lastbil, men nu är tanken att de ska stanna på en plats och rota sig. De ska bo i Hayleys farmors gamla hus i den stad Hayley växte upp i och hon ska få chans att gå klart skolan och leva ett normalt liv. Hennes pappa lovar att han ska skärpa sig, försöka behålla sitt jobb och få det till att funka. Men det är inte så lätt för någon av dem nu när de varit borta från det normala livet så länge. De vet inte riktigt hur man gör längre. Det är inte heller så att pappans problem blir lättare bara för att de bor i ett hus på ett och samma ställe. Hayley vet fortfarande aldrig riktigt var hon har honom, om han går upp på morgonen, om det finns någon mat hemma, om han får några oförutsedda anfall. Hon får ta mycket ansvar hemma och vara som en förälder åt sin egen pappa.

I skolan försöker Hayley anpassa sig så gott det går. Det är inte helt lätt. Hon har missat en massa i undervisningen under de år då pappan var hennes enda lärare, och hon har även tappat en hel del socialt. Hayley gör sitt bästa för att försöka hålla distans till människor i sin närhet men blir ändå kompis med Gracie som bor längre ner på gatan och kommer med muffins och tonfisk- och nudelgryta när Hayley och hennes pappa precis flyttat in. Plötsligt har hon fått sin första riktiga vän vilket gör livet lite mer uthärdligt. I deras nya gäng ingår även Gracies pojkvän och deras kompis Finn som är redaktör för skoltidningen. Men Hayley är alltså avig och inte så lätt att ha att göra med. Hon går runt med en skyddande mur runt om sig och har bestämt att ingen ska få tränga sig igenom, ingen ska få veta något om hur hon har det hemma med sin pappa och hur de har haft det med sitt kringflackande liv. Finn är den som kämpar för det hårdast, att komma innanför Hayleys skyddande skal för att lära känna Hayley under ytan.

Hayley måste hela tiden smussla och ljuga så att ingen förstår hur det egentligen är ställt hemma, så att ingen kommer åt sanningen. Hayleys studievägledare vill ha tag i pappan och prata om hennes oroväckande betyg, men Hayley kan inte vara säker på att pappan kan hantera det så hon försöker dra ut på det så länge som möjligt. I skolan vill de även att pappan ska komma på veterandagen men Hayley försöker stoppa honom. Och första gången Finn träffar hennes pappa hotar han honom med en yxa. Så Hayleys liv är inte helt lätt. 

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Jag, En" av David Levithan

David Levithan skriver ofta böcker som utmanar vår syn på kropp, kön och sexualitet vilket även denna bok gör i högsta grad. Huvudpersonen i boken heter En. En är varken en hon eller han, kanske snarare en hen eller en själ utan en egen kropp. För En vaknar upp i olika personers kroppar varje morgon. Ibland är En en hejaklacksledare med vackert glänsande hår och långa ben, ibland är En en hårdrockare som lever på pizza och cola och hatar skolans idrott och ibland är En en tjej som funderar på självmord och bara bär svarta kläder. Så En har alltså ingen egen kropp utan lever i andras för en dag.

Det har alltid varit på det här viset och när En var liten var det inget konstigt. När man är liten har man ju inte direkt någon uppfattning om att saker och ting kan vara på andra sätt än man själv upplever dem. En trodde helt enkelt att det var normalt men kom mer och mer fram till, ju äldre hen blev, att det faktiskt inte var särskilt normalt. Men En har helt enkelt fått lära sig att leva med det.

Det första som händer när En vaknar är alltså att hen då måste se efter på sig själv om hyn är ljus eller mörk, om håret är långt eller kort, om hen är tjock eller smal eller är kille eller tjej. När detta är utrett gäller det att ta sig igenom en dag som denna person på mest smärtfria sätt. För det här med att komma fram till vilken kropp man är i är det minst svåra. Det svåra är att anpassa sig till det sammanhang man hamnat i med nya situationer, nya relationer, ny familj, nya kompisar, ny pojk- eller flickvän. Ibland är det lättare, ibland inte särskilt lätt. Ibland är det en familj som lämnar sitt barn i fred, ibland är det en familj som vill ha stenkoll på precis allt. Ibland kan En bara ligga och sova en hel dag i princip utan att behöva träffa någon, ibland måste hen ta sig till skolan och träffa i princip alla som personen vars kropp En befinner sig i känner vilket ju såklart är en stor utmaning.

Man kan tänka att det här med kärlek kanske inte riktigt är en bra idé när man har det som En har det, och En har inte heller funderat på det särskilt mycket. Men så en dag händer det. En befinner sig i kroppen på Justin, en kille som inte riktigt tilltalar En. Han gillar helt enkelt inte den person som Justin verkar vara i vanliga fall. Justin har en flickvän, Rhiannon, som En blir helt och hållet jätteförälskad i. De rymmer från skolan tillsammans, skolkar sista lektionerna och hänger vid havet hela eftermiddagen. Rhiannon tror ju hela tiden att det är just Justin som hon umgås med. Dock känner hon sig något misstänksam eftersom Justin inte brukar göra sådana saker, men hon säger ingenting eftersom hon inte vill förstöra den underbara dagen,

Nästa morgon vaknar En upp som Leslie som tydligen har försovit sig och har en skrikande mormor över sig som tjatar om att hon måste stiga upp för att inte komma för sent. Och En kan inte glömma tjejen från dagen innan. Så hur ska hen göra nu? Släppa sitt livs kärlek? Eller försöka kämpa för den och komma på att sätt för dem att få vara tillsammans? Kan kärleken övervinna allt?

Boken finns även på engelska och heter då "Every day". Det finns även en del två, där vi istället får följa Rhiannons perspektiv, som heter "Another day" och som kommer ut på svenska som "En annan" i vår.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Konsten att ha sjukt låga förväntningar" av Åsa Asptjärn

Emanuel Kent Sjögren har kommit på en bra grej, tycker han själv. Han tänker att om man sänker sina förväntningar till noll, alltså om man verkligen har sjukt låga förväntningar, så kan man ju aldrig bli besviken eftersom man redan förväntat sig det värsta. Och allt annat än det värsta blir ju en positiv överraskning. Emanuel tänker sig att han vill vara vår andliga vägledare i denna boken, om han gör misstagen så slipper ju vi. Så vi får alltså ta del av hans liv så att vi kan ta det som ett avskräckande exempel och göra precis tvärtom.

Emanuel har en bästa vän som heter Tore. Han är också Emanuels enda vän. De blev liksom över på något sätt och Emanuel har accepterat detta. Tore är en lite speciell kille. Han är rödhårig, kisar och har alltid militärgröna gummistövlar på sig. Och han skrattar alltid när alla andra har slutat. På senaste tiden har Emanuel börjat fundera lite och han har kommit fram till att han har potential, potential att bli något mer. Emanuel känner det dock som att Tore håller tillbaka den här potentialen så att han inte kan bli den han egentligen borde vara. Han har nu kommit fram till att hans ambitioner i livet är större än att hänga med Tore hela tiden.

I skolan säger Emanuel ofta saker utan att riktigt tänka efter först vilket leder till att han ofta hamnar i lite krångliga situationer. Han är den enda som har tyska som språkval så han tillbringar rätt mycket tid ensam med tyskläraren Gerhard som försöker tvinga på honom en massa visdomsord från tyska filosofer. Läraren tycker det är himla skoj att han heter just Emanuel Kent eftersom det är nästan Immanuel Kant, den berömde filosofen, och tänker därför att Emanuel automatiskt också är intresserad av filosofi. Det börjar en ny tjej i klassen som Emanuel först kallar för cykelflickan eftersom han har för sig att hennes namn har något med cyklar att göra, och Emanuel tycker att hon är helt perfekt. Det visar sig att tjejen heter Bianca, Emanuel tänkte på ett cykelmärke som heter Bianchi, och är kusin med Ammis som är klassens snyggaste och populäraste tjej.

En dag kommer Tore inte till skolan, och han fortsätter att inte dyka upp. Emanuel kan inte få tag på honom. Nu ser han sin chans att äntligen få utnyttja den där potentialen han har utan att Tore håller tillbaka honom. När Tore är ur vägen bestämmer sig Emanuel för att försöka förändra sitt liv. Plötsligt börjar Bianca, Ammis och Emanuel äta lunch tillsammans och hänga på lunchrasten och Emanuel känner att han börjar blomma ut, han blir liksom mer och mer den han vill vara. Han vill bara ha mer av den här nya världen så han börjar prata skit om Tore utan att tänka sig för. Han offrar sin bästa vän för att själv vinna i status.

Så frågan är hur det kommer att gå för Emanuel när Tore kommer tillbaka. Hur går det med deras vänskap? Och är den nya vänskapen med Bianca och Ammis på riktigt? Och hur kommer det att gå med allt annat som hela tiden krånglar till sig i Emanuels liv? För det krånglar allt som oftast en hel del för Emanuel.

Om du är intresserad av att läsa mer om Emanuel och hans liv finns fortsättningen "Manifest för hopplösa".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Kanske är det allt du behöver veta" av E. Lockhart

Cadence kallas för Cady och är 17 år. Hennes familj är perfekt. Alla är långa, atletiska och lyckade. Ingen är misslyckad på minsta sätt. Åtminstone inte utåt. Familjen äger en ö där de har tillbringat sina somrar så länge Cady kan minnas. Hennes mormor och morfar har bott i ett av de stora husen, hennes mamma och mammans två systrar har även de varsitt hus. De har också eget tjänstefolk som hjälper dem att laga mat och sköter om trädgården. Hela somrarna har varit som stora släktfester med mostrar och kusiner på ön. Cady är även det första barnbarnet och alltså den som ska ta över ön och familjens förmögenhet så småningom.

Cady och hennes nästintill jämnåriga kusiner Johnny och Mirren har alltså alltid tillbringat somrarna ihop. Den åttonde sommaren dyker även Gat upp. Johnnys mamma har träffat en ny man och Gat är hans son. Med Gat med i gänget bildar de Lögnarna, en oskiljaktig grupp som umgås varenda sommar. Under året hör de knappt av varandra men det är inget konstigt med det. På somrarna är det bara de och inga andra. Cady älskar att vara på ön under somrarna, leva sommarlivet och umgås med Lögnarna. Och hon älskar Gat.

Men den femtonde sommaren händer något som gör att Cady efteråt drabbas av en hemsk, smärtsam och kronisk huvudvärk som hon måste ta starka mediciner för. Hon minns ingenting av vad som kan ha hänt och det enda hon har fått berättat för sig är att hon hittades i vattnet. Annars vill ingen berätta något alls. Enligt hennes mamma är det för att läkaren säger att det är mycket bättre om hon minns själv utan påverkan från andra. Cady är inte på ön den sextonde sommaren, men den sjuttonde sommaren är hon tillbaka och försöker minnas vad som hänt genom att återkalla gamla somrar och minnas dem bit för bit. Somrar då allt var glatt och underbart enkelt. Men den femtonde sommaren förblir ett svart hål. Nu efter den femtonde sommaren är allt förändrat. Förutom att Cady på något sätt blev skadad och fortfarande lider av sin hemska migrän och konstiga minnesbilder så viker resten av familjen undan och beter sig lite mystiskt. Ingenting är riktigt som det var de andra soliga och bekymmerslösa somrarna. Lögnarna är inte desamma och det känns som att hela familjen på något sätt gått sönder.

Så Cady försöker alltså saktasakta nysta upp sina minnen och lägga ihop dem för att få en bild av vad som egentligen hände den där femtonde sommaren, vad som gjorde att allt blev som förändrat och inget skulle bli som vanligt igen. Medan hon minns gamla somrar förstår hon även att allt kanske inte var så perfekt som hon tidigare mindes det. Under ytan finns problem som hon inte förstod när hon var yngre och mitt uppe i sitt sommaräventyr. Bilden av vad som hände den femtonde sommaren växer också sakta fram i Cadys medvetande. Det är riktigt spännande och slutet är oväntat. 

Om du vill läsa boken på engelska så finns den också på bibblan och heter ”When we were liars”.

/Skolbibliotekarie-Josefine