Jill har länge sett fram emot skolresan till Italien som hon blivit antagen till. Där ska hon få uppleva arkitektur, konst och god mat. Hon tycker även det är lite skönt att hennes bästa kompis Simone inte ska följa med. Jill känner det som att hon alltid står i Simones skugga. Nu ska hon äntligen få chansen att vara sig själv.
När Jill vaknar upp i en sjukhussäng blir hon helt förtvivlad. Kommer Italienresan att bli inställd nu? Det visar sig dock att hon redan varit i Italien men flugits hem över Atlanten efter att ha varit med om en svår bilolycka. Jill kommer inte ihåg någonting av de senaste sex veckorna. Hon kommer inte ihåg alla museer de gått på, hon kommer inte ihåg hotellen de bott på, hon kommer inte ihåg den snygge, italienske guiden, hon kommer inte ihåg bråken med Simone och hon kommer inte ihåg hur hon kraschade med en bil med Simone i passagerarsätet. Hon kommer inte ihåg att Simone inte överlevde kraschen.
Samtidigt som Jill försöker återhämta sig från skadorna efter olyckan måste hon deala med en person som tydligen är hennes advokat, italienska polisen som vill förhöra henne och pressen som menar att Jill kraschade bilen med flit eftersom hon var osams med Simone. Jill vet inte vad hon ska tro om allt som skrivs om svartsjuka och hämnd. Men hon vet en sak. Hon skulle aldrig kunna döda Simone med mening.
Sakta,
sakta försöker Jill minnas och pussla ihop de bitar som finns i hennes minne
till en helhet. Hon minns mer och mer, men en hel del av det hon minns hade hon
helst inte velat minnas. Hon trodde aldrig att hon skulle kunna bråka med Simone
som hon verkar ha gjort. Hon har svårt att tro att hon gjort alla de där
sakerna hon minns. Är det verkligen minnen? Eller är det något annat? Vad är
sant och vad försöker hennes minne dölja för henne?
/Skolbibliotekarie-Josefine