onsdag 10 augusti 2016

"Hon bad om det" av Louise O'Neill


Emma O’Donnovan har precis fyllt 18 år och är både populär och snygg. Och hon vet om det. Hon är inte särskilt schysst mot sina kompisar utan hela hennes liv är uppbyggt kring yta och utseende och den respekt hon får från sin är omgivning är baserad på just hennes vackra yttre. Hon behöver inte vara snäll och trevlig, hon klarar sig ändå. Emma vet även om att hon kan få vilken kille som helst. En lördagskväll ska Emma och hennes kompisar på en föräldrafri fest och Emma siktar direkt in sig på fotbollslagets stora stjärna som hon vet att hon lätt kan få. Hon vet precis vilka knappar hon ska trycka på och som vanligt ser det ut att gå som Emma vill, som hon är van vid att det alltid gör. Men denna gång är det något som går fel, riktigt fel, och konsekvenserna blir stora.

Emmas föräldrar hittar henne liggande halvnaken, medvetslös och svårt bränd av solen på trappan utanför deras hus på söndagseftermiddagen. När Emma vaknar upp minns hon ingenting av lördagskvällen och festen. Hon vet inte vad som hände där, inte hur hon tog sig hem. Ingenting. Men alla andra tycks veta. Hela Emmas värld av sociala medier fullkomligt svämmar över av inlägg om festen. Där finns bilder, en massa bilder. En massa avslöjande och detaljerade bilder på Emma. Bilder där olika killar behandlar henne illa och utnyttjar henne. Bilder som visar hur de praktiskt taget våldtar henne. Och där finns elaka kommentarer. Hon blir kallad bitch, hora och slampa. Hon blir kallad lögnare.

Trots de starka bilderna, bevisen, vill ingen tro på att det är sant. Ingen vill tro på att Emma blivit utsatt för ett brott, att hon blivit våldtagen. Hennes vänner vill inte prata med henne och familjen förstår inte henne. Inte ens Emma vill egentligen tro på det. För att fly från skammen säger hon att hon bara låtsades sova. Från att alltid ha varit i centrum så undviker alla henne och i skolan får hon äta lunch ensam instängd i ett toabås. Emma försöker vara som vanligt och inte låtsas om det, hon ignorerar det som hänt. Men personal på skolan får till slut veta genom bilderna på Facebook och killarna blir polisanmälda, något som Emma inte alls vill. 

Detta är en skrämmande bok som skildrar något riktigt hemskt. Våldtäkten är hemsk och det är hemskt att läsa om vad som händer efter, hur Emma blir alldeles utfryst. Hur hon själv tar på sig skulden och känner skammen. Hon vill inte att killarna ska bli åtalade, hon vill inte att de ska bli arga på henne. Det finns ingen som riktigt stöttar henne och tror på henne i allt detta. Den enda som faktiskt finns där för henne är hennes bror men han får inte något medhåll från övriga familjen. Hela samhället verkar även stå på killarnas sida, ingen tror på Emma eftersom ”de är så bra pojkar” som aldrig skulle göra något sådant. Många tror att det bara gick lite överstyr, att Emma överdriver. Även Emma börjar tvivla på sig själv. Hur ska hon lyckas övertyga någon annan om att hon talar sanning när hon inte ens minns riktigt själv?

/Skolbibliotekarie-Josefine

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar