"The places I've cried in public" av Holly Bourne

Amelie var tvungen att flytta från de norra delarna av England till de södra med sina föräldrar då hennes pappa fick sparken och inte kunde hitta något jobb närmare. Amelie fick lämna sitt älskade Sheffield, sina vänner och sin pojkvän Alfie. Alfie och hon gjorde slut men hade en plan. De skulle ses om två år igen när de skulle börja plugga på universitet i Manchester. Två år är inte mycket. Två år går att ta sig igenom. Tills dess skulle Amelie behöva skaffa sig nya kompisar trots sin blyghet och överleva sin scenskräck utan Alfies stöd. Men det skulle gå.

Snart träffade dock Amelie Reese och föll direkt. Han var så snygg med sin hatt och välklädda stil och så otroligt charmig. Trots att han så småningom fick henne att känna sig osäker på hans kärlek och som att hon var tvungen att trippa på tå omkring honom älskade hon honom. Reese var den rätta. Inga varningsklockor ringde. Amelies nya kompis Hannah försökte få henne på andra tankar, hon försökte varna. Hannah tyckte det var sjukt dåligt av Reese att komma upp på scen när Amelie haft ett bejublat framträdande och ta över showen medan Amelie enbart tyckte det var oerhört romantiskt och gulligt.

En tid senare har Reese gjort slut. De har hamnat där Hannah befarade. Amelie är helt förkrossad. Hon orkar ingenting. Hon orkar inte gå till skolan. Hon orkar inte skriva låtar. Hon vill bara att Reese ska ta henne tillbaka så att hennes liv blir helt igen. I ett försök att förstå vad som egentligen gick fel bestämmer sig Amelie för att återbesöka alla de ställen där hon gråtit offentligt. Alla de ställen där gråten berott på förhållandet med Reese. Ska ett förhållande verkligen innehålla så mycket gråt, ska det göra så ont? Medan Amelie tar sig till alla de platser där hon gråtit och tänker tillbaka på vad som egentligen hände förstår hon mer och mer. Hon förstår varför hon ofta kände sig så värdelös i Reeses sällskap men samtidigt inte kunde vara utan honom.

Detta är inte en kärlekshistoria i den traditionella bemärkelsen. Det är en bok om den mörka sidan av kärlek, om att befinna sig i ett destruktivt förhållande utan att ens inse det själv. Om att hitta och bygga upp sig själv igen.  

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2017: Lucka 8

Saker ingen ser

av Anna Ahlund

Fride, Miriam, Yodit, Johannes, Aron, Linn och Sebastian går på gymnasiet i Uppsala, på Sibylla allmänestetiska läroverk. Vi får hänga med dem ett helt år, ett år som börjar med att Sebastian ger det inte helt okomplicerade nyårslöftet att kyssa en ny person varje månad och som fortsätter med kärleksbekymmer och kärlekslycka, filmkvällar, tedrickande, Maltesers, Karin Boye, målning, solskenskakor, och second-handshopping. 

Julkalender 2017: Lucka 2

Allt det vackra är inte förstört
Everything beautiful is not ruined

av Danielle Younge-Ullman

Ingrid befinner sig på ett överlevnadsläger i vildmarken eftersom hon vill gå på sin drömskola i London. Hennes mammas krav är att hon ska genomleva lägret först, sen får hon flytta dit. Ingrid hade en speciell uppväxt på turné med sin operasjungande mamma tills mamman tappade rösten och de började ett normalt liv där de aldrig pratade om sång eller teater. Nu ska Ingrid ta sig igenom en sommar tillsammans med ett gäng problemungdomar, vandringar med tung packning, ingen dusch och ingen toalett och vi får även veta mer om vad som hände under hennes uppväxt.

"Saker ingen ser" av Anna Ahlund

Det är nyårsafton och Sebastian kysser en tjej som han precis träffat, en tjej som säger att hon alltid kysser främlingar på nyår. Något väcks i Sebastian, han får en idé. Han borde kyssa en främling varje månad, det får bli hans nyårslöfte. Detta visar sig dock vara ett inte helt okomplicerat löfte.

Sebastian, Fride, Miriam, Yodit, Johannes, Aron och Linn går alla på gymnasiet i Uppsala, på Sibylla allmänestetiska läroverk som kallas Byllis. Sebastian är den tillsynes sorglösa killen som spelar gitarr, älskar Håkan Hellström och lever i nuet så bra det går. Färgstarka Fride är så kär i Miriam att hen inte vet vart hen ska ta vägen ibland och utgår från att Miriam känner precis samma sak. Det ska alltid vara de, från och med nu. Men det är något som skaver. Kanske är inte Miriam lika angelägen om att alltid hänga och att alltid umgås som Fride är. Yodit är den läsande och målande nykomlingen i gänget, hon har inte umgåtts med de andra i evigheters evigheter, och känner sig därför lite osäker. Hon känner sig inte självklar som de andra verkar göra. Är hennes present till Sebastian fin nog? Vad kommer de andra egentligen tycka om hennes föräldrar och hennes förslag på filmer när hon bjuder hem till filmkväll? Johannes saknar sin syster och läser Karin Boye, något som systern också gjorde. Han målar men har kommit in i en inspirationstorka som han inte kan ta sig ur. Han känner sig blockerad. Aron tillhör den lilla klick som går natur och faktiskt inte läser på något estetiskt program på skolan. Hans tvillingsyster Linn fick all talang och Aron försöker komma fram till vem han är i hennes skugga, medan Linn snarare försöker komma fram till hur hon ska hantera all sin begåvning och vem hon vore utan den. Är hon mer än bara sin musikaliska talang?

Under det år vi får umgås med kompisgänget på Sibyllas allmänestetiska läroverk hinner det hända mycket och karaktärerna utvecklas åt både väntade och mer oväntade håll medan vi lär känna dem. Det är kärlek och vänskap och allt däremellan. Lycka och motgångar, filmkvällar, tedrickande, böcker, Maltesers, Karin Boye, målning, solskenskakor och second-handshopping. Mysigt, allvarligt, härligt, sorgligt och allt som livet kan vara.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Everything beautiful is not ruined" av Danielle Younge-Ullman

Utan att riktigt veta hur det gick till befinner sig Ingrid mitt ute i den kanadensiska vildmarken tillsammans med ett gäng problemungdomar på ett överlevnadsläger. Hon känner att hon verkligen inte passar in, för hon har ju inga sådana problem. Hon har inte missbrukat droger, hon har inte växt upp i ett våldsamt hem, hon har inte gått igenom sådana trauman som en del av de andra ungdomarna har. Hon är enbart där eftersom hon så hemskt gärna vill gå på en musikskola i London och hennes mammas krav var att hon skulle vara med på överlevnadslägret. Ingrid har dock inget minne av att det var såhär det såg ut på bilderna i den glassiga broschyren. Där fanns det bekväma stugor och toaletter. Nu tvingas de sova i tält som de själva får sätta upp utan hjälp från ledarna, de får uträtta sina behov i skogen och packningen de tagit med sig sorteras noggrant och mycket av det Ingrid har i sin ryggsäck sorteras bort. Det visar sig även att de inte alls ska få åka med den jeep som kommer körande och som Ingrid ser som deras räddning. Istället ska de gå till den första lägerplatsen bärandes på all sin packning plus mat som de fått uppdelad mellan sig. Ingrid skriver arga brev till sin mamma där hon undrar om mamman kanske faktiskt visste att det skulle bli såhär, att de bekväma stugorna inte existerade och att Ingrid skulle få utmanas mer än hon var beredd på.

Ingrid hade en speciell uppväxt med sin mamma som var en känd operasångerska. De reste runt över hela Europa och mamman sjöng på alla de största operascenerna. Livet var speciellt, men Ingrid älskade det. Men mamman sjöng för mycket och misshandlade sin röst vilket ledde till att det värsta tänkbara för en sångerska hände, mamman tappade sig sångröst. Plötsligt kunde hon inte sjunga längre. Trots operationer fick hon aldrig tillbaka den röst hon hade och karriären fick avbrytas. Ingrid och mamman flyttade till Kanada för att börja ett vanligt Svenssonliv där mamman skaffade ett vanligt jobb, Ingrid fick gå i vanlig skola och de begravde allt som hade med det förflutna att göra. Sedan dess har de aldrig pratat om tiden i Europa och de pratar aldrig om musik och lyssnar knappt ens på musik. Den delen av deras liv är helt raderad.

Berättelsen växlar mellan Ingrids uppväxt från det att hon var liten fram till nuet och Ingrids upplevelser ute i vildmarken. Vi får veta hur det var att växa upp på turné, hur vardagen senare slog hårt mot både Ingrid och mamman, hur Ingrid fick anpassa sig till skolan och hur hon fick ta hand om sin mamma, hur en man kom in i mammans liv och hur en roll i en skolmusikal fick mycket att förändras. I den parallella berättelsen ute i vildmarken blir det bara värre och värre och Ingrid undrar hur hon ska stå ut med de andra deltagarna, sina ständigt blöta och smutsiga kläder, ledarna som aldrig vill hjälpa till utan hela tiden låter deltagarna lära av sina misstag, bärandet av tung packning och så småningom otympliga kanoter och det faktum att de inte kan ta en varm dusch eller får använda en vanlig toalett. Medan Ingrids upplevelser under uppväxten målas upp får vi mer och mer insikt i att hon har mer gemensamt med övriga deltagare på lägret än hon tror eller vill inse, och att hon kanske faktiskt passar in i övriga gruppen ändå.

Boken kommer på svenska i oktober och heter då ”Allt det vackra är inte förstört”.

/Skolbibliotekarie-Josefine