"Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow" av Sara Gruen

Boken handlar om Jacob och har två parallella handlingar som varvas med några kapitel av varje, en där Jacob är en över 90 år gammal vresig gubbe och en som handlar om Jacob när han var ung på 30-talet och jobbade på cirkus.

Den gamla Jacob bor på ett åldershem och tycker inte riktigt han känner igen den gamla, skrynkliga gubben han ser i spegeln. Han känner sig lite bortglömd och övergiven. Hans barn verkar inte ha någon tid över för honom och på ålderdomshemmet har det just kommit in en ny farbror som Jacob bara tycker skryter och själ uppmärksamheten från de gamla damerna. Det finns bara en kvinna som arbetar på hemmet som han verkligen känner att han kan prata med, alla andra snäser han bara av. En dag kommer det en cirkus till stan och genast blir det i alla fall lite roligare. Men när den skrytiga farbrorn skryter på om att han jobbat på cirkus och burit vatten till elefanterna, vilket Jacob är övertygad om är lögn, får Jacob ett utbrott på honom och blir nästan utslängd ur matsalen. Jacob vill i alla fall gärna se på cirkusen som väcker många gamla minnen till liv.

Den unga Jacob går i skolan och studerar för att bli veterinär. Men en dag händer det ofattbara och Jacobs föräldrar dör i en bilolycka. Det visar sig också att familjen är utfattig, något inte Jacob visste något om, och därför finns det alltså inga pengar, inget hus och ingenting för Jacob att ärva. Under slutprovet på utbildningen blir allting bara för mycket. Allting är bara mos i hans hjärna och han kommer inte ihåg någonting av allt han lärt sig. Jacob går därifrån och bara går, helt planlöst. Plötsligt kommer ett tåg och utan att tänka sig för hoppar han upp på det. Det visar sig att detta tåg är ett cirkuståg, ett tåg som en hel cirkus fraktas på. När han upptäcks är han nära att bli utkastad, men det visar sig att cirkusen behöver en veterinär och därför får han anställning som just det. På cirkusen finns bland annat cirkusdirektören, djurtränaren August och hans fru Malena som Jacob så småningom blir kär i. August är en väldigt oberäknelig typ. Ena stunden är han jättetrevlig och i nästa får han ett vredesutbrott. Det visar sig att August inte heller behandlar sin fru så himla väl och han misshandlar henne både fysiskt och psykiskt.

Det är depression, alltså ekonomisk kris, i USA och alla cirkusar har det svårt. Många går i konkurs och det är inte alltid de anställda får några löner alls. Om nätterna så försvinner även anställda spårlöst, och det ryktas att de kastas av tåget. Cirkusen behöver ett dragplåster och kommer över en elefant. Det dumma är bara att denna elefant inte är mycket att ha eftersom hon bara står där och inte alls gör som de vill.

Hur ska det gå för cirkusen? Kommer den att klara sig? Får arbetarna sina löner? Och hur kommer det att gå för Jacob och Malena?

Boken heter Water for elephants på engelska och den finns även som film med Robert Pattinson. Filmen fokuserar på den del av bokens handling som berättar om när Jacob jobbar på cirkus, men i boken är det alltså även en hel del fokus på när Jacob blivit gammal.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2019: Lucka 13

13.

Darius the great is not okay

av Adib Khorram

Darius bor i Portland och har en persisk mamma och en amerikansk pappa. Han är diagnostiserad med depression, något som han ärvt från pappan, och har det jobbigt i skolan. Darius känner inte att han riktigt passar in. När hans morfar får en hjärntumör åker hela familjen för att hälsa på i Iran för första gången. I Iran känner sig inte Darius riktigt hemma heller eftersom han inte kan Farsi så bra och inte har koll på alla sociala koder. Men när han träffar grannpojken Sohrab ändras allt, de spelar fotboll och blir bästa vänner. Darius känner sig för första gången som någon som är värd något och inte bara som en besvikelse. 

"Darius the great is not okay" av Adib Khorram

Darius bor i Portland, USA, med sin amerikanska pappa, sin persiska mamma och sin 8-åriga lillasyster Laleh. Både Darius och hans pappa är diagnosticerade med depression och tar tabletter för detta. Darius har ofta känslan att han inte duger, och särskilt i pappans ögon som Darius ser som någon form av Übermensch. Han känner det som att han alltid gör pappan besviken, vare sig det gäller hans medelmåttiga betyg, hur han slutade med fotbollen och eller hans övervikt. I skolan har Darius knappt några vänner och blir ständigt retad. Han känner inte att han passar in.

Familjen har aldrig varit i Iran och träffat morföräldrarna och övriga släktingar på mammans sida då det är riskabelt att som amerikansk medborgare åka till Iran, de har bara kommunicerat via Skype. Nu har dock morfadern en hjärntumör och har inte långt kvar att leva vilket gör att de bestämmer sig för att åka dit ändå.

I Iran känner sig Darius i princip lika oduglig och fel som i USA. Han kan knappt någon Farsi, de ord han kan är mest maträtter, eftersom hans mamma bara lärde Laleh språket när hon var liten och han känner det som att hans morfar ser ner på honom eftersom han är deprimerad, ”han har ju inget att vara ledsen för”. Pappan och Darius har så länge han kan minnas sett på ett avsnitt ”Star Trek” tillsammans men nu ska Laleh plötsligt vara med och snart har det blivit bara pappan och Laleh som tittar. Darius känner sig bara i vägen. Men när han träffar Sohrab, som bor några hus bort från morföräldrarna, känns allt lite ljusare. Sohrab förstår Darius och de kan prata om allt. De kan prata om depressionen och tomheten som Darius känner och om Sohrabs pappa som sitter i fängelse. När han är med Sohrab känner han sig inte ett dugg misslyckad eller otillräcklig, han känner det för första gången som att han duger fullt ut. Sohrab tror på honom och peppar honom i allt han gör.

Trots Sohrabs stöd kommer känslorna av att inte räcka till ofta över Darius. Han är inte iransk eller persisk på riktigt och han är inte heller en riktig amerikan. Vem är han egentligen? Och vad kommer att hända när de kommer tillbaka till USA, kommer allt att bli som vanligt när Sohrab inte finns vid hans sida längre?

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2018: Lucka 20

20.

Döden är inget skämt

av Karl Modig

Josef är 19 år och bor med sin äldre syster Natascha i en lägenhet. Deras storebror bodde också där tidigare och var Josefs stora förebild men nu finns han inte mer. Natascha har blivit helt apatisk och ligger i sängen hela dagarna medan Josef skriver skämt, skaffar gig som ståuppkomiker och hamnar i säng med tjejer han knappt vet namnet på hela tiden. Han får tag i ett jobb som resurs åt en 7-årig utåtagerande tjej och kanske kan Josef inse att det inte alltid går att skämta bort allt och fly från verkligheten.

"100 days of cake" av Shari Goldberg

Molly älskar sitt jobb på FishTopia, affären som säljer tropiska fiskar. Där kan hon hänga med Alex, som hon är lite småkär i, titta på avsnitt av serien ”Golden girls” om och om igen och äta enorma mängder lo mein till lunch från restaurangen i närheten. Även fast FishTopia är nedgånget och knappt har några kunder är det ljuspunkten i Mollys liv. Annars finns inte så många ljuspunkter. Kanske bästa kompisen och miljökämpen Elle. Kanske besöken hos psykologen Doktor B.

Molly lider av depression och sedan den katastrofala händelsen när hon fick panik och flydde från startpallen i en simtävling har hennes liv förändrats helt. Då var hon den glada, utåtriktade Molly som hade bra betyg, gillade att måla och var lycklig. Nu är hon en spillra av den gamla Molly. Hennes syster Veronica, som är snygg och populär, verkar hata henne och pappan dog när de var små. Mamman har fått tag i en bok där det står att bakning leder till lycka och bestämmer sig för att baka sig igenom bokens 100 tårtor på 100 dagar för att göra Molly lycklig.

Molly är inte helt övertygad om tårtornas magi och tvingar i sig en liten bit tårta varje dag mest för att göra mamman glad. Hon får panik på hur alla pratar om college och SAT-tester och framtiden hela tiden. Molly vill inte tänka på framtiden, hon vill ha det som det alltid varit. Hon vill jobba på FishTopia och titta på ”Golden girls” med Alex, något annat behöver hon inte i sitt liv. Men det visar sig att FishTopia kanske inte kommer att finnas så länge till. Och Alex verkar vilja vara mer än en kompis. Plötsligt håller allt i Mollys liv på att förändras medan hon desperat kämpar emot.  

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Ragga som du shoppar" av Lin Jansson

Lovisa bor i Göteborg och närmar sig trettio. Hon bor i en lägenhet tillsammans med två kompisar, jobbar på Friluftsliv & Fritid som hon avskyr och känner att hon är totalt talanglös. Hon bara väntar på att livet ska dra igång och börja på riktigt, men det händer liksom inget. Hon spanar i smyg på gullige Adrian på jobbet, bråkar med personalchefen Lukas så ofta hon kan och försöker undvika jackavdelningen för allt i världen eftersom den är tråkigaste stället att tillbringa dagen på ever. Av någon anledning hamnar hon ofta där. Ofta som straff för att hon inte kan låta bli att skämta med kunderna (på fel sätt), skälla ut kunder som inte kan bete sig eller käfta emot Lukas eller chefen Ulla.

Varje fredag träffar hon sina bästa vänner på samma restaurang och de har högljudda samtal, med mycket alkohol inblandad. Lovisa får rådet att ragga som hon shoppar. När man ska köpa ett par skor så sitter man ju inte och väntar på att skorna ska komma fram till en och man stalkar inte skorna på Instagram. Istället går man fram till dem och säger ”er ska jag ha”. Lovisa bestämmer sig för att lyda rådet och tar mod till sig och berättar för Adrian vad hon känner och plötsligt är han hennes. Men är Adrian verkligen så perfekt som han verkade på avstånd?

Lovisa och hennes vänner pratar om precis allt. Allt utom vad som hänt Lovisas syster Olivia som också var en i gänget. Kompisarna tror att Olivia bor i Stockholm, men egentligen är hon inlagd på en psykiatrisk avdelning eftersom hon lider av depression och har försökt ta sitt liv. Lovisa hatar sina föräldrar för att de inte kan inse att Olivia lider av en allvarlig sjukdom. De vill istället att hon ska bli utskriven så fort som möjligt eftersom de är övertygade om att hon kommer att bli frisk bara hon får komma hem och vila. Lovisa kämpar dock för att hon ska vara fortsatt inlagd och hon är den enda som hälsar på Olivia. Föräldrarna vägrar inse att hon är sjuk och vill inte se henne inspärrad.

Boken är uppbyggd litegrann som en dagbok med datum och klockslag och drastisk humor blandas med djupt allvar.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Döden är inget skämt" av Karl Modig

Josef är 19 år och bor med sin äldre syster Natascha i en lägenhet i Stockholm. Tidigare bodde även deras storebror Alexander där, Alexander som Josef alltid såg upp till, Alexander som alltid gick all-in, Alexander som hade nära till tårarna. Nu finns inte Alexander mer. Alexander tog livet av sig och Josef klandrar sig själv. Det var han som såg Alexander sist och han tycker att han borde ha förstått, förstått att något var fel. Nu orkar Natasha inte resa sig ur sängen mer och hon ligger bara där närmast apatisk medan Josef försöker få livet och ekonomin att gå ihop när Natascha inte går till jobbet och han inte har någon egentlig inkomst.

Josef driver mest runt och skriver skämt och gör gig som ståuppkomiker på open mic-kvällar. Detta ger sällan något betalt mer än genom drinkar eller öl i baren som Josef dock mer än gärna tar emot. Han tillbringar många kvällar på krogen och tyvärr även många morgnar hemma hos tjejer han knappt vet namnet på. Han har också ett något komplicerat förhållande till sitt ex Claudia, och till tjejer i allmänhet. Han kör gärna den skämtsamma jargongen, som är ett sätt att fly från allt det jobbiga, och verkar inte ta särskilt allvarligt på något.

För att få ordning på tillvaron tar Josef jobb som resurs på en skola för att hjälpa en 7-årig tjej som är utåtagerande och har det lite jobbigt. Josef har ingen aning om hur han ska bete sig och han är inte den bästa på att agera ansvarsfull vuxen men han växer med uppgiften. Samtidigt verkar Natascha litegrann vakna upp ur sin dvala och livet kan kanske gå vidare ändå. Kanske kan Josef sluta skämta bort det allvarliga, kanske kan han acceptera vad som hänt.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2017: Lucka 22

Jag vet allt det här

av Annika Paldanius

Hanna är strax över 20 och har flyttat från familjen i Dalarna för att plugga till läkare i Göteborg. Hanna vet en massa, hon har lätt för att minnas allt hon lär sig. I Göteborg finns Anna som bor i samma korridor och Filippa med sitt röda hår och smittande skratt. Tillsammans är de oövervinnerliga. De pluggar, går på fester, gör praktik på olika avdelningar och har filmkvällar med kladdkaka. Men så börjar Filippa bli nere och deppig. Vad ska Hanna göra när allt det hon vet och all vetenskap inte räcker till?

Julkalender 2017: Lucka 2

Allt det vackra är inte förstört
Everything beautiful is not ruined

av Danielle Younge-Ullman

Ingrid befinner sig på ett överlevnadsläger i vildmarken eftersom hon vill gå på sin drömskola i London. Hennes mammas krav är att hon ska genomleva lägret först, sen får hon flytta dit. Ingrid hade en speciell uppväxt på turné med sin operasjungande mamma tills mamman tappade rösten och de började ett normalt liv där de aldrig pratade om sång eller teater. Nu ska Ingrid ta sig igenom en sommar tillsammans med ett gäng problemungdomar, vandringar med tung packning, ingen dusch och ingen toalett och vi får även veta mer om vad som hände under hennes uppväxt.

"Everything beautiful is not ruined" av Danielle Younge-Ullman

Utan att riktigt veta hur det gick till befinner sig Ingrid mitt ute i den kanadensiska vildmarken tillsammans med ett gäng problemungdomar på ett överlevnadsläger. Hon känner att hon verkligen inte passar in, för hon har ju inga sådana problem. Hon har inte missbrukat droger, hon har inte växt upp i ett våldsamt hem, hon har inte gått igenom sådana trauman som en del av de andra ungdomarna har. Hon är enbart där eftersom hon så hemskt gärna vill gå på en musikskola i London och hennes mammas krav var att hon skulle vara med på överlevnadslägret. Ingrid har dock inget minne av att det var såhär det såg ut på bilderna i den glassiga broschyren. Där fanns det bekväma stugor och toaletter. Nu tvingas de sova i tält som de själva får sätta upp utan hjälp från ledarna, de får uträtta sina behov i skogen och packningen de tagit med sig sorteras noggrant och mycket av det Ingrid har i sin ryggsäck sorteras bort. Det visar sig även att de inte alls ska få åka med den jeep som kommer körande och som Ingrid ser som deras räddning. Istället ska de gå till den första lägerplatsen bärandes på all sin packning plus mat som de fått uppdelad mellan sig. Ingrid skriver arga brev till sin mamma där hon undrar om mamman kanske faktiskt visste att det skulle bli såhär, att de bekväma stugorna inte existerade och att Ingrid skulle få utmanas mer än hon var beredd på.

Ingrid hade en speciell uppväxt med sin mamma som var en känd operasångerska. De reste runt över hela Europa och mamman sjöng på alla de största operascenerna. Livet var speciellt, men Ingrid älskade det. Men mamman sjöng för mycket och misshandlade sin röst vilket ledde till att det värsta tänkbara för en sångerska hände, mamman tappade sig sångröst. Plötsligt kunde hon inte sjunga längre. Trots operationer fick hon aldrig tillbaka den röst hon hade och karriären fick avbrytas. Ingrid och mamman flyttade till Kanada för att börja ett vanligt Svenssonliv där mamman skaffade ett vanligt jobb, Ingrid fick gå i vanlig skola och de begravde allt som hade med det förflutna att göra. Sedan dess har de aldrig pratat om tiden i Europa och de pratar aldrig om musik och lyssnar knappt ens på musik. Den delen av deras liv är helt raderad.

Berättelsen växlar mellan Ingrids uppväxt från det att hon var liten fram till nuet och Ingrids upplevelser ute i vildmarken. Vi får veta hur det var att växa upp på turné, hur vardagen senare slog hårt mot både Ingrid och mamman, hur Ingrid fick anpassa sig till skolan och hur hon fick ta hand om sin mamma, hur en man kom in i mammans liv och hur en roll i en skolmusikal fick mycket att förändras. I den parallella berättelsen ute i vildmarken blir det bara värre och värre och Ingrid undrar hur hon ska stå ut med de andra deltagarna, sina ständigt blöta och smutsiga kläder, ledarna som aldrig vill hjälpa till utan hela tiden låter deltagarna lära av sina misstag, bärandet av tung packning och så småningom otympliga kanoter och det faktum att de inte kan ta en varm dusch eller får använda en vanlig toalett. Medan Ingrids upplevelser under uppväxten målas upp får vi mer och mer insikt i att hon har mer gemensamt med övriga deltagare på lägret än hon tror eller vill inse, och att hon kanske faktiskt passar in i övriga gruppen ändå.

Boken kommer på svenska i oktober och heter då ”Allt det vackra är inte förstört”.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"When we collided" av Emery Lord

Jonah är 17 år gammal och har bott i den lilla kuststaden Verona Cove i Kalifornien hela sitt liv. Hans pappa dog i en hjärtattack för 6 månader sedan vilket såklart kastade omkull hela hans familj. Mamman orkar inte med någonting och lämnar knappt sängen och de få gånger hon gör det slutar det oftast inte bra. Jonah har fått hämta henne efter att hon storgråtande fallit ihop mitt i gången i en mataffär och han är ständigt nervös för att liknande saker ska hända igen om hon lämnar huset. Då mamman inte orkar med någonting får Jonah och hans två äldre syskon, Silas och Naomi, ta stort ansvar för de tre yngre syskonen Bekah, Isaac och Leah. Jonah fixar havregrynsgröt till frukost varje dag, eftersom han läst att det kan förebygga hjärtattack, och han och de två äldre syskonen pusslar med sommarjobb och praktik för att se till att det alltid finns någon som kan ta hand om de yngre.

Jonah älskar att laga mat och jobbar på sin pappas restaurang, Tony’s, som pappan ägde tillsammans med sin vän och kompanjon Felix. Att laga mat ger Jonah blandade känslor då det påminner honom om pappan och smärtan i att han är borta, men det är också när han lagar mat som han kan gå in i sin bubbla och slippa tänka på allt som är jobbigt. Han vill inget hellre än att anförtro sig åt Felix, att få Felix att förstå hur det ligger till med mamman och därmed få hjälp, men han lyckas inte riktigt ta sista steget.

Jonah har lovat sin yngsta syster Leah att ta med henne till ett ställe för att måla på keramik och där jobbar Vivi. Vivi är inte som någon de träffat förut med sitt blonda svallande hår, sina röda läppar, sin speciella klädstil och sin livsglädje. Leah och Vivi blir snabbt kompisar och Leah bjuder in henne på middag samma kväll. Jonah är också fängslad av Vivi och får lite lätt panik, vad ska han laga? Och hur ska han hinna?

Vivi förälskar sig snart i hela familjen och hon dyker upp allt oftare och gör deras sommar magisk med lekar, skattjakter och äventyr. Jonah faller för henne alltmer och Vivi känner samma sak för den trygga, stabila Jonah som är helt olik de pojkvänner hon tidigare haft. Men Vivi är inte bara lycka och glädje, Vivi har också ett mörkt förflutet. Hon har ingen aning om vem hennes pappa är, hon har ärr på handledarna som hon försöker dölja så gott det går och varje morgon kastar hon sina antidepressiva piller i havet.

Boken kommer även på svenska i slutet av maj och kommer då att heta ”När vi kolliderade”.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Jag vet allt det här" av Annika Paldanius

Hanna har flyttat från Dalarna till Göteborg för att plugga till läkare. Hemma i Dalarna finns hennes pappa, hennes läkare till mamma, systern som bloggar om bakning och farmor med de röda naglarna. I Göteborg finns vännerna Anna och Filippa som alltid står vid Hannas sida. Tillsammans är de oövervinnerliga och klarar allt. De pluggar, festar, går på yoga, bakar kladdkaka och har alltid varandra. Filippa har pojkvän och en fin lägenhet värd att avundas medan Hanna och Anna bor i samma studentkorridor och hittar nya, tillfälliga, killar när de är ute och festar.

Hanna är en sådan som kommer ihåg saker, hon vet en hel massa grejer. Varje kapitel börjar även med olika varianter av ”Jag vet…”. Hon vet saker och applicerar dem på omvärlden. Hon vet till exempel att läkarna skakar på huvudet åt patienter i hennes generation om man söker för något med hjärtat, och hon vet att läkarutbildningen är den mest snedrekryterade av alla utbildningar. Hon vet även att det varannan sekund är någon i världen som försöker ta livet av sig och att koffein blockerar adenosinreceptorer. Vad hon än gör kopplar hon det till saker hon vet. När hon är på spinning med Anna funderar hon över Annas astma och medicinska termer kopplade till denna och när hon äter rabblar hon latinska namn på delar av svalget inombords.

Under året då de pluggar internmedicin händer något. Det händer mycket. Hannas puls börjar rusa och hon blir tvungen att operera hjärtat. Anna röker och struntar i sin astma som blir värre. Den annars alltid så färgsprakande och perfekta Filippa förlorar sin glans och blir deppig, glider in i en depression. Plötsligt finns inget kul i Filippas liv och allt är bara grått grått. Hanna känner sig otillräcklig. Hon vet inte hur hon ska nå fram till Filippa. Hon vill locka fram Filippas skratt, det finaste hon vet. Men allt Hanna vet räcker inte. Alla fakta, all vetenskap och allt annat hon minns och lärt sig räcker inte till för att hjälpa Filippa. Hanna börjar tvivla på sitt yrkesval, vad gör man när vetenskapen inte räcker till? Och vad gör man när det inte går att ge en annan människa hopp och glädje, även fast man hemskt gärna vill?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"My heart and other black holes" av Jasmine Warga

Aysel som är en fysiknörd och funderar väldigt mycket över hur hon ska dö. Hon fördriver mycket av tiden på sitt extrajobb med att surfa på ett forum för självmordsbenägna tonåringar istället för att ägna sig åt de arbetsuppgifter hon borde. För hon har nämligen bestämt sig för att hon ska dö, hon ska ta sitt liv. Hon har kommit fram till att hon inte har någonting att leva för. Hennes mamma bara gnäller och tjatar på henne och hon stör sig på mammans nya man och hans barn. I skolan känns det som att alla pratar bakom hennes rygg och viskar när de tror att hon inte hör. De viskar om Aysels pappa och det hemska han gjorde. Det Aysel är allra mest rädd för är att hon ska bli som sin pappa, hon är rädd för att hon ska föra de av hans gener vidare som är dåliga, hon är rädd för vad hon i så fall kan göra mot andra om hon inte kan kontrollera sig och sitt humör. Och hon är också rädd för att hon inte ska kunna lyckas ta livet av sig själv, att hon inte ska våga.

För att se till att lyckas begå självmord letar efter någon på forumet som hon kan begå självmord tillsammans med. Hon får då kontakt med Roman. Om Aysel är nörden som ingen riktigt bryr sig om är Roman istället den där snygga och populära killen som alla vill vara vän med. Han spelade basket men har slutat med det nu då det hände en hemsk sak i hans familj. Roman har också bestämt sig för att han ska ta sitt liv eftersom han klandrar sig själv väldigt mycket för det som hände. Aysel och Roman sluter därför en självmordspakt och bestämmer att den 7 april ska det ske, vad som än händer så ska de göra det. Ingen av dem ska banga eller dra sig ur.

De bestämmer sig även för att det är en bra grej att lära känna varandra innan de begår sitt gemensamma självmord eftersom det på något sätt känns himla fel att begå självmord med någon man knappt träffat. Men ju fler gånger de träffas börjar Aysel mer och mer känna att det kanske finns ljusa glimtar i livet ändå och hon börjar tvivla på om självmord är den rätta vägen att gå. Antingen måste hon hålla fast vid sin ursprungliga plan och deras bestämda datum, eller så är det upp till henne att övertyga Roman om att livet är värt att leva.

Ämnet i denna boken känns ju väldigt mörkt och nattsvart, men det är ändå lite småroligt och charmigt och det finns många ljusa punkter. Stora delar av boken fokuserar på hopp och att hitta de fina bitarna i livet. Det som är lite ovanligt med denna boken är även att vi får vara med innan självmordet sker då det annars är mer vanligt i ungdomsböcker att en ung person tar sitt liv och lämnar nära och kära helt oförstående eller med ett gäng ledtrådar som leder till orsaken.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Antiloper" av Ester Roxberg

Författaren Ester Roxberg kommer härifrån trakten och har bott i Rottne även gått här på Katedralskolan i Växjö. Hon har bland annat även skrivit boken ”Min pappa Ann-Christine” om sin pappa som är präst och transvestit. Denna bok är hennes första roman och den kom ut 2011. Eftersom Ester är härifrån så utspelar sig boken i Växjö och tjejerna det handlar om går på Katedralskolan vilket ger boken ett extra läsvärde. Huvudpersonerna fikar på Broqvists, går ut på Grace och tar promenader runt Växjösjön.

Boken handlar om Astrid och Ellen som är bästa vänner. De har egentligen inte så jättemycket gemensamt. Astrid är indietjej medan Ellen är den sportiga och duktiga. Trots detta blev de ändå bästa vänner redan första dagen i gymnasiet, de blev liksom över när alla andra parade ihop sig, och har hållit ihop sedan dess. Nu har tre år gått och de ska snart ta studenten och släppas ut i det verkliga livet. Livet ligger framför dem och de har en massa planer. De kan göra vad som helst, resa runt jorden, backpacka, bara vara fria. De längtar iväg båda två, men kanske inte riktigt åt samma håll.

Det är Astrid som berättar men man får också höra Ellens röst och tankar i boken genom hennes brev som finns insprängda i texten. Ellen har alltid varit den mest spralliga av dem, den glada och sorglösa som tagit livet litegrann med en klackspark. Men nu under sista året händer något. Ellen börjar plötsligt bete sig märkligt, tycker Astrid. Hon sover mindre och hon drar sig undan. Hon blir smalare, argare och mer sorgsen. Ellen börjar tycka att allt känns meningslöst, att själva livet och allt vad det innebär känns meningslöst. Hon försvinner allt mer in i sig själv och bort från både världen och Astrid. Astrid vet inte riktigt vad hon ska göra. Hon försöker göra sitt bästa för att finnas där för Ellen och stötta henne. Hon vill så gärna hjälpa men känner hopplösheten när Ellen inte lyssnar, när hon inte når fram till henne. Men samtidigt blir hon irriterad på henne när hon bara drar sig undan. Hon vet ju att hon själv tycker att Ellen är hennes bästa kompis, men tycker inte Ellen likadant? Varför vill hon inte hänga med henne längre? Och varför kan Ellen inte bara anförtro sig åt henne? Astrid känner att Ellen slutat lita på henne och börjar umgås med andra istället för att slippa att känna sig lämnad och övergiven. Hon vill ju leva sitt eget liv, och Ellen verkar ju inte vilja vara med där. Ibland är det lättare att lämna för att helt enkelt slippa att själv bli lämnad.

Ellen dras ner alltmer i depressionen och Astrid står vid sidan om och kan inte göra något. Detta handlar boken mycket om, att stå utanför och vilja hjälpa men inte kunna eller veta hur. Det handlar mycket om svårigheten att stå bredvid. Ett tungt ämne, absolut, men även mycket viktigt. En fin bok om ett svårt och tungt ämne.

/Skolbibliotekarie-Josefine 

"I skuggan av San Siro" av Martin Bengtsson

Detta är en sann berättelse som handlar om den lovande fotbollsspelaren Martin Bengtssons liv. Som så många andra pojkar drömde Martin om att han skulle bli fotbollsproffs. Han var lite utanför och gillade att sitta och lägga pussel istället för att busa med de andra killarna. Men fotboll gillade han, och han spelade fotboll jämt och ständigt. Han hade alltid en fotboll med sig och tränade varenda ledig sekund. När Martin var 9 år såg han en dokumentär om fotbollslaget Ajax akademi, alltså deras skola för unga spelare som kommer dit för att träna, visa upp sig och hoppas på ett kontrakt från klubben. Då insåg han att det där med att bli fotbollsproffs inte bara är något som händer, utan det är något man måste kämpa för. Man måste träna, träna och träna. Redan då, som nioåring, gjorde han upp en plan för hur han skulle bli proffs. Denna plan innebar bland annat att han skulle få ihop tre timmars fotbollsträning varenda dag. Martin hann alltså inte med mycket mer än att träna fotboll. På rasterna och efter skolan hela året om blev det fotboll och styrka i tre timmar varenda dag i fyra år. Hans mål var att han skulle spela i Allsvenskan när han var 14 år och vara proffs i Italien när han var 16 år. Det var stora drömmar för en nioåring.

Så småningom tog han sig till Elitpojklägret i Halmstad. Därefter kom han med i pojklandslaget och fick sedan möjlighet att provspela för Ajax där han träffade både Zlatan och hans stora idol från barndomen, Marco van Basten. Det gick bra för honom och förväntningarna på honom från omvärlden bara steg. Han gjorde A-lagsdebut i Örebro som 16-åring. Martin fick lära sig den hårda vägen att man inte kan komma in som ung och tro att man kan göra vad man vill i ett lag, utan det finns en tydlig hierarki där de unga absolut inte får välja musiken i omklädningsrummet och de får byta om i en skrubb exempelvis. Så småningom hamnade han i Milano i Italien, precis som han drömt om. Men han fick spela i ungdomslaget för Inter och inte i Milan som han egentligen ville. Det gick bra i början, han shoppade för pengarna han tjänade och levde fotbollsdrömmen. Men snart insåg han att det kanske inte räcker, han blev inte lyckligare för det. Snart kom även skador och motgångar och hans tankar började snurra i farliga banor och han började till och med fundera på om livet verkligen är värt att leva.

Det är rätt lätt att luras att tro att det här med att vara fotbollsproffs, eller proffs i vilken sport som helst, enbart är glassigt och skoj hela tiden. Men denna berättelse visar på att så inte är fallet. Livet är inte problemfritt hela tiden, man måste kämpa och jobba för sin plats i laget och det ställs ohyggligt höga krav på spelarna. Det finns en press runtomkring hela tiden som inte är helt lätt att hantera, särskilt inte om man kommer in i cirkusen med elitsatsning, stenhård träning, sponsorer och kontrakt som väldigt ung. Man får offra en himla massa i sitt liv helt enkelt för att nå till toppen. Denna bok visar att det kanske inte räcker att uppnå sin dröm för att nå lyckan, inte om den här drömmen innebär att alltför mycket uppoffringar måste göras och att man tappar bort sig själv. En viktig bok där man får bra insikt i hur det kan se ut bakom kulisserna, bakom den lockande fasaden.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Skärvor av minnen" av Laurie Halse Anderson

18-åriga Hayley har under de senaste fem åren åkt runt genom USA i pappans lastbil utan någon fast punkt i tillvaron. Hon har inte kunnat rota sig på något sätt, inte kunnat gå i skolan och inte kunnat skaffa vänner. Den enda hon har haft är sin pappa och det är också han som fungerat som hennes lärare då han främst lärt Hayley en massa om hans favoritämne historia. Hayleys mamma är död och hennes pappa har varit soldat och stridit både i Afghanistan och Irak. Pappan försöker varje dag fly från sina minnen från krigen, minnen som ständigt plågar honom. Minnen av hur han såg kroppar sprängas i luften och människor dö, både fiender, civilbefolkning och egna vänner. Han får flashbacks och anfall till och från, så Hayley går hela tiden som på nålar och vet aldrig riktigt vilket humör pappan är på och vad som väntar henne. Han kan får för sig att gå lös på inredningen hemma eftersom han inbillar sig att han kämpar mot en fiende och han kan sätta sig i bilen och bara köra, köra och köra. Pappan borde få medicinsk vård, men han vill inte veta av sådant. Han har gått till psykologer i omgångar men vill inte ha med varken dem eller några piller att göra.

De senaste åren har alltså Hayley och pappan flyttat runt och mer eller mindre bott i pappans lastbil, men nu är tanken att de ska stanna på en plats och rota sig. De ska bo i Hayleys farmors gamla hus i den stad Hayley växte upp i och hon ska få chans att gå klart skolan och leva ett normalt liv. Hennes pappa lovar att han ska skärpa sig, försöka behålla sitt jobb och få det till att funka. Men det är inte så lätt för någon av dem nu när de varit borta från det normala livet så länge. De vet inte riktigt hur man gör längre. Det är inte heller så att pappans problem blir lättare bara för att de bor i ett hus på ett och samma ställe. Hayley vet fortfarande aldrig riktigt var hon har honom, om han går upp på morgonen, om det finns någon mat hemma, om han får några oförutsedda anfall. Hon får ta mycket ansvar hemma och vara som en förälder åt sin egen pappa.

I skolan försöker Hayley anpassa sig så gott det går. Det är inte helt lätt. Hon har missat en massa i undervisningen under de år då pappan var hennes enda lärare, och hon har även tappat en hel del socialt. Hayley gör sitt bästa för att försöka hålla distans till människor i sin närhet men blir ändå kompis med Gracie som bor längre ner på gatan och kommer med muffins och tonfisk- och nudelgryta när Hayley och hennes pappa precis flyttat in. Plötsligt har hon fått sin första riktiga vän vilket gör livet lite mer uthärdligt. I deras nya gäng ingår även Gracies pojkvän och deras kompis Finn som är redaktör för skoltidningen. Men Hayley är alltså avig och inte så lätt att ha att göra med. Hon går runt med en skyddande mur runt om sig och har bestämt att ingen ska få tränga sig igenom, ingen ska få veta något om hur hon har det hemma med sin pappa och hur de har haft det med sitt kringflackande liv. Finn är den som kämpar för det hårdast, att komma innanför Hayleys skyddande skal för att lära känna Hayley under ytan.

Hayley måste hela tiden smussla och ljuga så att ingen förstår hur det egentligen är ställt hemma, så att ingen kommer åt sanningen. Hayleys studievägledare vill ha tag i pappan och prata om hennes oroväckande betyg, men Hayley kan inte vara säker på att pappan kan hantera det så hon försöker dra ut på det så länge som möjligt. I skolan vill de även att pappan ska komma på veterandagen men Hayley försöker stoppa honom. Och första gången Finn träffar hennes pappa hotar han honom med en yxa. Så Hayleys liv är inte helt lätt. 

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2015 Lucka 16

16.

My heart and other black holes

av Jasmine Warga

Fysiknörden Aysel och den populäre och snygge Roman träffas i ett forum för unga människor som funderar på att begå självmord. För att göra det lättare att genomföra planerar de att göra det tillsammans och bestämmer ett datum. Men ju närmare datumet de kommer desto mer Känner Aysel en känsla som hon inte känt på länge, att det kanske finns något att leva för trots allt. 

Julkalender 2015 Lucka 11

11. 

Finding Audrey

Var är Audrey?

av Sophie Kinsella

Någonting hemskt har hänt Audrey I skolan, vi vet inte vad, och nu vägrar hon att lämna huset och bär alltid mörka solglasögon. Linus, hennes brors gaming-lagkamrat, dyker upp i huset och plötsligt kan hon prata med honom om alla sina rädslor och han hjälper henne att sakta men säkert ta sig ut i det verkliga livet igen.