Julkalender 2019: Lucka 19

19.

Pojken som följer sin skugga

av Kadir Meral

Memo har precis tagit studenten och ska börja plugga till lärare på universitetet i Göteborg. Han bor i en lägenhet i förorten Angered med sina föräldrar och yngre syskon. Föräldrarna tycker det är viktigt att bevara den kurdiska kulturen och vill att Memo ska ta sina studier på stort allvar och så småningom gifta sig med en kurdisk tjej de valt ut åt honom. Men på den första föreläsningen träffar han Amanda som han dras till alltmer. Det är Amanda han vill ha, men hur ska han kunna berätta för sina föräldrar? De kommer aldrig att förstå varför han skulle förkasta hela sitt arv på detta sättet, de tycker redan han blivit för svensk. Samtidigt börjar hans kompisar i Ortens pojkar bli alltmer våldsamma och Memo känner att han måste bort från både Orten och hans trångsynta föräldrar.

Julkalender 2019: Lucka 13

13.

Darius the great is not okay

av Adib Khorram

Darius bor i Portland och har en persisk mamma och en amerikansk pappa. Han är diagnostiserad med depression, något som han ärvt från pappan, och har det jobbigt i skolan. Darius känner inte att han riktigt passar in. När hans morfar får en hjärntumör åker hela familjen för att hälsa på i Iran för första gången. I Iran känner sig inte Darius riktigt hemma heller eftersom han inte kan Farsi så bra och inte har koll på alla sociala koder. Men när han träffar grannpojken Sohrab ändras allt, de spelar fotboll och blir bästa vänner. Darius känner sig för första gången som någon som är värd något och inte bara som en besvikelse. 

Julkalender 2019: Lucka 2

2.

Planeten Frank

Frankly in love

av David Yoon

Frank är en stolt nörd som bor med sina koreanska föräldrar i Kalifornien. Han känner sig inte särskilt koreansk men föräldrarna tycker ändå det är viktigt att han hittar en bra, koreansk flickvän. När Frank blir ihop med härligt nördiga Brit Means som alltid får honom att skratta vill han inte låta föräldrarna träffa henne. Istället gör han upp en plan med den koreanska barndomsvännen Joy Song. De ska låtsas vara ett par och låtsas gå på dejter så att de kan ha ett alibi inför sina föräldrar medan de istället träffar sin riktiga flickvän respektive pojkvän. En vattentät plan. Men ska det egentligen behöva vara så här? 

"Planeten Frank" av David Yoon

Frank Li är en stolt nörd med koreanskt ursprung som bor i Kalifornien med sina föräldrar. Det där med ursprunget är inte särskilt viktigt för Frank, han ser sig mer som amerikan än koreansk-amerikan, men för hans föräldrar är det allt. De har mycket bestämda åsikter om hur ursprung påverkar människor och Frank får ofta skämmas över sina föräldrars rasistiska åsikter när de pratar om hur opålitliga svarta är eller hur mexikaner alltid stjäl. När Frank försöker protestera lyssnar de inte. Franks storasyster Hanna träffade en icke-koreansk kille och blev ihop med honom. Sedan dess har föräldrarna inte pratat med henne, så Frank inser ju att de menar allvar när de säger att han bara får dejta koreanska tjejer.

Franks bästa vän heter Q, eller egentligen heter han Will Lee men han bytte eftersom det gav dumma associationer, och de hänger jämt tillsammans. Båda är smarta, båda läser nästan bara avancerade kurser i skolan, båda pluggar för att nå högt uppsatta mål och båda älskar allt det går att nörda ner sig i. Q är svart men det är, vilket Frank tycker är konstigt, inget föräldrarna bryr sig om. När det gäller hans bästa vän är det koreanska ursprunget inte så viktigt, men när det gäller en flickvän är det tydligen avgörande.

När Frank blir tillsammans med Brit Means, som läser samma kurs i avancerad matematik som Frank och Q, känner sig Frank som den lyckligaste i världen. Brit är också härligt nördig, smart och får alltid Frank att skratta. Kan det bli bättre? Enda kruxet är att Brit inte är korean. Inte det minsta. Frank känner sig rätt hemsk men han vill helst inte låta Brit träffa hans föräldrar, han orkar inte ta den striden. Inte just nu i alla fall, nu vill han bara njuta av att dejta Brit. När Frank pratar med sin barndomsvän Joy Song kommer de fram till att de har i princip samma problem. Frank är tillsammans med Brit och hans föräldrar vill att han ska ha en koreansk flickvän. Joy är tillsammans med Wu, som inte heller är korean, och hennes föräldrar vill att hon ska ha en koreansk pojkvän. Tillsammans utarbetar Frank och Joy en plan. De ska låtsas att det är de som dejtar vilket kommer att göra föräldrarna nöjda, men istället för att gå på dejt med varandra ska de använda den tid föräldrarna tror att de är på dejt till att träffa sin riktiga flick- och pojkvän. Med hjälp av en delad, digital kalender sätter de igång och känner att planen är den bästa ever. Helt vattentät, Men samtidigt är det något som skaver. De vill ju kunna presentera den de dejtar, på riktigt, för sina föräldrar. De vill inte behöva dölja saker för föräldrarna. Varför ska de behöva hålla på såhär, borde de inte bara kunna umgås eller bli kär i den de vill oavsett personens ursprung?

Boken finns även på engelska och heter då Frankly in love.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Pojken som följer sin skugga" av Kadir Meral

Memo och kompisarna Xalil och Yusuf har precis tagit studenten och livet ligger framför dem. Efter sommaren ska Memo börja plugga till lärare på Göteborgs universitet och Yusuf ska plugga i Linköping. Xalils betyg räcker inte till att komma in på någon bra utbildning men han är inte särskilt ledsen för det, han retar mest Memo och Yusuf och tycker att de är plugghästar.

På första föreläsningen sätter sig Amanda jämte Memo och hennes hästsvans rör vid hans hals. Amanda väcker något inom honom, något som han egentligen varken vill eller kan känna. Han kan inte vara ihop med en svensk tjej, han måste gifta sig med en kurdisk tjej. En kurdisk tjej hans föräldrar valt ut. Gärna från hembyn som de lämnade för sex år sedan.

Föräldrarna sitter mest hemma i förorten i Angered. Mamman kan knappt någon svenska, kan inte läsa och får dagarna att gå genom att baka och laga traditionell kurdisk mat. Pappan har ett deltidsjobb och tillbringar resten av tiden framför teven med parabol kedjerökandes. Memo tycker det känns som att föräldrarna inte gett Sverige en chans. De har förlorat sitt hopp och sätter nu istället hoppet till sina barn. De är noga med att barnen ska ta vara på de möjligheter Sverige ger dem, att plugga och skaffa sig ett respektabelt yrke. Men de får inte bli för svenska, får inte ta till sig för mycket av den svenska kulturen. Föräldrarna är livrädda för att familjen ska tappa sin kurdiska identitet och de är övertygade om att de en gång i framtiden kommer att flytta tillbaka till sin hemby.

Memo träffar Amanda mer och mer och blir alltmer förälskad men han drar sig för att låta henne träffa hans föräldrar. När han väl tar mod till sig och tar hem Amanda slutar det inte alls bra. Föräldrarna tycker att han överger deras kultur och särskilt pappan gör klart för Memo att om han vill vara tillsammans med Amanda så är han inte deras son längre. Memo hamnar mitt emellan. Han älskar Amanda men han älskar också sin familj, han är inte beredd att ge upp någon av dem.

Samtidigt förändras Xalil mer och mer. Han odlar skägg, läser koranen och går till moskén, något han aldrig brukade göra annars. Han är besviken på att Memo inte hänger med Ortens Pojkar längre och tycker att han sviker sitt arv och allt de offrat för varandra under uppväxten. Men Memo vill inte vara en del av det längre, han kan inte vara en del av de skumma grejer som sker i Angered.

Memo står plötsligt vid flera vägval. Ska han välja kärleken till Amanda framför sina föräldrar och småsyskon? Ska han skaffa en studentlägenhet och bryta sig loss från orten? Eller ska han bo kvar, ge upp inför föräldrarnas önskan, låta traditionen föras vidare och låta dem skaffa en potentiell fru till honom?

/Skolbibliotekarie-Josefine