"Playlist for the dead" av Michelle Falkoff

Sam och Hayden har alltid varit bästa vänner, och även varandras enda vänner. De har trivts i varandras sällskap och pratat musik, läst serier och gameat. De har inte behövt någon annan. Även fast Sam ibland försökt föreslå att de ska gå på fester eller kanske försöka umgås med någon annan har Hayden alltid tyckt att det varit onödigt. De har haft sin egen geekiga bubbla att hänga i. Men nu är Sam ensam kvar. Han hittade Hayden död i sin säng efter att ha överdoserat piller morgonen efter en fest som Hayden, helt olikt honom, insisterat på att de skulle gå på. Sam förstår inte varför. Han visste att Hayden inte alltid mådde så bra. Hans äldre bror Ryan och hans gäng har alltid varit riktigt taskiga mot dem och i synnerhet mot Hayden. Föräldrarna har aldrig varit nöjda med honom och han har alltid haft det svårt i skolan. Men att det skulle vara så illa så att han skulle gå så långt som att ta livet av sig hade Sam ingen aning om. Han trodde att de berättade allt för varandra. Hayden lämnar en spellista och en lapp efter sig där det står att Sam kommer att förstå när han lyssnar på låtarna, men Sam bli bara mer förvirrad. Han slits mellan ilskan över att Hayden kunde göra något sådant här mot honom och skulden eftersom han är helt övertygad om att allt är hans fel. Sam vill inte tänka på festen, vad som hände där, bråket och hans sista ord till Hayden. Det gör alldeles för ont.

Efter Haydens begravning träffar Sam Astrid, en tjej som han aldrig lagt märke till innan men som går på samma skola. Astrid verkar vilja umgås med honom och introducerar honom för sitt gäng. Sam har alltid tänkt att han är en sådan som inte är bra på att prata med folk, att han är en sådan som inte kan skaffa sig vänner. Men kanske kan det bli en ändring på det? Astrid verkar dock veta väldigt mycket om både Sam och Hayden. Kände hon Hayden? Varför berättade han inte om henne i så fall?

När Sam spelar Mage Warfare hemma, det spel Hayden och han brukade spela tillsammans, så dyker Haydens figur upp och påstår sig vara Hayden. Sam tänker att det såklart är någon som försöker lura honom, något annat är ju omöjligt. Men ju mer de chattar ju mer känns det som att det är den riktiga Hayden. Men det kan det väl inte vara? I vilket fall kan Sam knappt sluta tänka på det och sover i princip ingenting på nätterna. Istället sitter han och spelar och försöker få Hayden, eller vem det nu är, att svara på alla hans frågor.

Efter ett tag blir både Jason och Trevor i Ryans mobbargäng attackerade. Kan detta ha något med Haydens död att göra? Eller finns det fler som vill dem illa? Astrid anser att det är karma, de får till slut vad de förtjänar, men Sam kan inte sluta tänka på det. Även fast han hatar det de gjorde mot Hayden av hela sitt hjärta känns det inte rätt. Sam mår inte bättre av att de mår dåligt och Hayden kommer inte tillbaka i vilket fall.

Frågorna snurrar i Sams huvud och ger honom ingen ro. Varför tog Hayden livet av sig? Vem är det han pratar med i spelet? Vem har attackerat mobbarna? Varför vet Astrid så mycket om Hayden? Och hur ska Sam kunna fortsätta leva sitt liv utan Hayden vid sin sida?

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2019: Lucka 23

23.

Antiloper

av Ester Roxberg

Astrid och Ellen bor i Växjö och går på Katedralskolan. De har inte mycket gemensamt men ändå blev de vänner den där första dagen på gymnasiet och har hållit ihop sedan dess. Nu går de i trean och har livet och friheten framför sig. De har en massa planer och en massa tankar om allt de ska göra tillsammans. Men något händer med Ellen som gör att hon försvinner längre och längre in i sig själv. Hon är inte längre den glada och sorglösa Ellen som hon brukar vara. Hon förvinner bort från världen och bort från Astrid.

"Dear Evan Hansen" av Val Emmich

Denna bok baseras på en väldigt populär musikal med samma namn av Steven Levenson, Benj Pasek och Justin Paul som spelats på Broadway och över hela USA. Musikalen har vunnit sex stycken Tony Awards, bland annat för bästa musikal och bästa musikalartist.  

Evan Hansen har det inte så lätt. Hans pappa har lämnat honom och mamman och flyttat till andra sidan landet och skaffat en ny familj. Mamman gör så gott hon kan för att försörja dem genom sitt jobb på sjukhuset men hon jobbar mycket och långa skift så Evan känner att han knappt pratar med eller ens ser henne emellanåt. Evan har det också jobbigt i skolan med det sociala. Han uppfattas som rätt egen och har svårt att umgås med övriga i skolan och skaffa vänner. Han ser den rättframma Jared som en vän, men Jared är väldigt noga med att alltid påpeka att han främst är en vän till familjen och inte så mycket mer än så.

Under sommaren har Evan ramlat från ett träd när han sommarjobbade och han har därför ett gips runt armen. Mamman kommer med den briljanta idén att han ska be eleverna i skolan att signera gipset och skickar med en märkpenna första skoldagen efter lovet. Det är ju den ultimata samtalsöppnaren enligt henne. I skolan går det dock sådär. Han lyckas i alla fall få en av skolans värstingar, Connor Murphy, att skriva sitt namn stort och tydligt på gipset. I nästa stund får Connor tag i det brev Evan skrivit till sig själv som en uppgift från hans psykolog. Ett brev han börjar ”Dear Evan Hansen” och avslutar med ”Sincerely, your best and most dearest friend, Me”. Ett brev där han för en gångs skull skrivit om hur hopplöst allt känns och hur osynlig han är för världen. Ett brev där han nämner att Connors syster Zoe är hans livlina, Zoe som Evan länge varit hemligt förälskad i utan att avslöja det för någon. Connor uppfattar det som att Evan skrivit brevet för att jävlas med honom, blir arg och tar brevet, och Evan ägnar de närmaste dagarna åt att ha ångest över och föreställa sig på vilka olika sätt Connor kan sprida brevet så att hela skolan får veta. Men inget händer och han börjar slappna av.

Några dagar senare blir Evan inkallad till rektorn. Där sitter en man och en kvinna som han aldrig sett tidigare. Och de har hans brev. Det är Connors föräldrar och det visar sig att Connor har begått självmord. Föräldrarna hittade Evans brev i Connors ficka och är nu övertygade om att deras son skrivit brevet till Evan och att de var bästa vänner i hemlighet. Det stora och tydliga CONNOR på Evans gips gör dem än mer övertygade. Evan blir bjuden till familjen på middag och av någon anledning börjar Evan hitta på historier om allt Connor och han brukade göra tillsammans vilka föräldrarna ivrigt suger åt sig. Detta är bara början och lögnen blir större och större. Samtidigt slutar Evan vara osynlig i skolan, han och Zoe börjar umgås mer och mer och han märker att föräldrarna finner en tröst i hans historier. Är inte sanningen alltid det rätta och bästa? Eller är det okej att ljuga om lögnen faktiskt hjälper människor? Och kan en lögn växa sig hur stor som helst utan att spricka till slut?  

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Suicide club" av Rachel Heng

Odödligheten finns inom räckhåll, men bara för dem som verkligen tar hand om sig på bästa sätt. De som utövar yoga, dricker hälsosamma drycker, undviker skadlig mat och tränar på de sätt som stärker kroppen rätt. Lea är en exemplarisk invånare. Nu fyller hon 100 och hennes mål är att bli en av de utvalda, att få leva för evigt. Men då får ingenting gå fel. Hon får inte slarva eller missa någonting, allt måste vara fortsatt perfekt.

Men så får hon syn på sin pappa på gatan, pappan som hon inte träffat på 88 år. Pappan som övergav henne. När hon försöker följa efter honom tar hon sig ur det förutbestämda ledet på trottoaren och blir påkörd av en bil. Den nuddar henne knappt men efter den händelsen är hon satt under bevakning. Man tror att hon gjorde det med flit, att hon försökte begå självmord. Människor som inte vill leva, som inte uppskattar det långa livet teknikutvecklingen möjliggör, passar inte in i systemet. De måste förändras. De måste bli som förväntat, perfekta människor. Lea hamnar i en samtalsgrupp med ett antal individer som mår dåligt och förstår inte riktigt vad hon gör där. Hon känner inte att hon gjort något fel. Hon är fortfarande den perfekta medborgare som hon var för någon dag sedan. Men hon kan inte heller berätta sanningen om vad som egentligen hände, att hon följde efter sin pappa.

Snart dyker pappan upp på jobbet och med blandade känslor följer Lea med honom till hans slitna lägenhet i utkanten av stan och får där syn på någon form av inbjudan som pappan inte nämner och som hon får en konstig känsla av. Lea bestämmer sig för att kolla upp vad det är och när hon anländer märker hon att det är en fest, en fest för personer som totalt struntar i att vara perfekta medborgare. Personer som äter grillat kött, dricker alkohol och lyssnar på otillåten livemusik. På festen får hon syn på Anja från hennes samtalsgrupp. Och hon får syn på sin pappa. Vad gör han där? Vill han inte leva? Och vad vill Lea? Snart har hon, endast för att infiltrera intalar hon sig, blivit en del av självmordsklubben och hon vet knappt vad meningen med någonting är längre.

Boken finns även på engelska och har då samma titel.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2018: Lucka 21

21.

Dagen du förstörde allt

av Linnea Dahlgren

Melanie och Kassandra är bästa vänner och ska alltid följas åt. Mellan och Kass. Kass och Mellan. Men en dag händer det ofattbara. Melanie blir ensam kvar, Kassandra ville inte leva längre. Men det är omöjligt, Kassandra kan inte vara död. Det måste gå att ändra! Melanie kan inte leva vidare utan Kassandra, hon är ju ingen utan henne.

Julkalender 2018: Lucka 20

20.

Döden är inget skämt

av Karl Modig

Josef är 19 år och bor med sin äldre syster Natascha i en lägenhet. Deras storebror bodde också där tidigare och var Josefs stora förebild men nu finns han inte mer. Natascha har blivit helt apatisk och ligger i sängen hela dagarna medan Josef skriver skämt, skaffar gig som ståuppkomiker och hamnar i säng med tjejer han knappt vet namnet på hela tiden. Han får tag i ett jobb som resurs åt en 7-årig utåtagerande tjej och kanske kan Josef inse att det inte alltid går att skämta bort allt och fly från verkligheten.

"The astonishing colour of after" av Emily X. R. Pan

Leigh har en mamma som kommer från Taiwan och en amerikansk pappa. Hon lever för att teckna och måla, helst med sin bästa vän Axel. Men när hennes mamma, som länge levt med depression, tar livet av sig samma dag som Leigh kysser Axel och antagligen förstör deras vänskap förändras allt. Nu är det bara Leigh och hennes pappa kvar, pappan som tillbringat mycket tid på affärsresor senaste tiden och inte haft så mycket tid att ägna sig åt Leigh. Hon hittar en hopskrynklad lapp med mammans handstil där det bland annat står att hon vill att de ska minnas. Men vad ska de minnas?

Snart börjar en stor röd fågel att dyka upp och Leigh är övertygad om att fågeln är hennes mamma som kommit tillbaka för att säga dem något. Men när hon berättar för sin pappa så tror han inte på henne och Leigh känner sig mer ensam än någonsin. Hon kan inte prata med pappan och Axel har hon inte hört av sedan kyssen och dagen hennes mamma dog.

En dag lämnar den röda fågeln ett paket vid dörren, ett paket med foton och brev från Taiwan som det senare visar sig skulle ha blivit uppeldat. Leigh blir mer och mer övertygad om att hennes mamma försöker säga något, och hon blir mer och mer angelägen om att ta reda på vad. Hon övertalar sin pappa att de ska åka till Taiwan och hälsa på hennes morföräldrar som hon aldrig träffat. Hon vet inte den egentliga anledningen och väl i Taiwan märker hon att det finns fler hemligheter som undanhållits henne. Viktiga hemligheter, saker som hon borde fått veta för länge sedan. Samtidigt fortsätter den röda fågeln dyka upp. När Leigh bränner upp betydelsefulla föremål får hon ta del av sina familjemedlemmars minnen och det verkar som att andar från det förflutna inte kan släppa taget. Snart vet hon inte vad som är verkligt och inte.

I både tillbakablickar och nutid får vi följa Leigh i hennes jakt på svar i en verklighet som ibland är svår att tro på och som gör att man aldrig vet vad som är på riktigt och vad som är en del av en magisk värld. I Leighs jakt på sanningen blandas familjehemligheter med spökhistorier och en verklighet som hela tiden är flytande.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Döden är inget skämt" av Karl Modig

Josef är 19 år och bor med sin äldre syster Natascha i en lägenhet i Stockholm. Tidigare bodde även deras storebror Alexander där, Alexander som Josef alltid såg upp till, Alexander som alltid gick all-in, Alexander som hade nära till tårarna. Nu finns inte Alexander mer. Alexander tog livet av sig och Josef klandrar sig själv. Det var han som såg Alexander sist och han tycker att han borde ha förstått, förstått att något var fel. Nu orkar Natasha inte resa sig ur sängen mer och hon ligger bara där närmast apatisk medan Josef försöker få livet och ekonomin att gå ihop när Natascha inte går till jobbet och han inte har någon egentlig inkomst.

Josef driver mest runt och skriver skämt och gör gig som ståuppkomiker på open mic-kvällar. Detta ger sällan något betalt mer än genom drinkar eller öl i baren som Josef dock mer än gärna tar emot. Han tillbringar många kvällar på krogen och tyvärr även många morgnar hemma hos tjejer han knappt vet namnet på. Han har också ett något komplicerat förhållande till sitt ex Claudia, och till tjejer i allmänhet. Han kör gärna den skämtsamma jargongen, som är ett sätt att fly från allt det jobbiga, och verkar inte ta särskilt allvarligt på något.

För att få ordning på tillvaron tar Josef jobb som resurs på en skola för att hjälpa en 7-årig tjej som är utåtagerande och har det lite jobbigt. Josef har ingen aning om hur han ska bete sig och han är inte den bästa på att agera ansvarsfull vuxen men han växer med uppgiften. Samtidigt verkar Natascha litegrann vakna upp ur sin dvala och livet kan kanske gå vidare ändå. Kanske kan Josef sluta skämta bort det allvarliga, kanske kan han acceptera vad som hänt.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Tretton skäl varför" av Jay Asher

Clay får ett paket med sju kassettband skickat till sig. Innan han öppnar paketet har han har ingen aning om vad det kan vara i det, och när han väl öppnat så fattar han inte varför han fått sju kassettband med en fram- och en baksida numrerade från ett till tretton. Vem lyssnar på kassettband nuförtiden? Och kan han ens spela upp dem? Han kommer på att det står en stereo med kassettdäck i garaget som hans pappa köpt superbilligt på loppis och han går dit för att börja lyssna på banden. Men när han börjar lyssna fattar han inte mer än han gjorde innan, för den som talar på banden är Hannah Baker. Hannah Baker som tog livet av sig för några veckor sedan.

På banden berättar Hannah om orsakerna till varför hon tog livet av sig. Det finns tretton skäl till varför hon gjorde det och dessa tretton skäl är kopplade till tretton person. Hannah säger att hon vill att banden ska cirkulera mellan de tretton personerna så att alla få veta sin del i det hela. Clay är alltså en av de personer som har en del i hennes beslut att ta sitt liv. Personerna har påverkat hennes liv och hennes beslut att inte fortsätta leva, och nu vill hon påverka dem. De orsaker som Hannah berättar om på banden är inte alltid så stora och allvarliga som man skulle kunna tänka sig. Snarare handlar det om sådana där små grejer man gör mot varandra som man själv inte tycker är så hårda eller farliga men som kan såra andra personer väldigt mycket. 

Den första personen Hannah berättar om är Justin, den första killen hon någonsin kysst. Hon tyckte att det var en fin händelse, men när Justin berättade om det för sina kompisar överdrev han en hel del om vad han fått göra med henne och snart var ryktet igång på skolan. Hannah, som då var nyinflyttad, sågs nu som en tjej som gick med på lite vad som helst. Hannah fortsätter sedan att berätta om alla personer som har bidragit till hennes självmord medan Clay tar sig runt i staden till de platser där de händelser som lett till självmordet utspelat sig samtidigt som han lyssnar på banden i en freestyle han fått tag i. Allt detta sker under en enda dag och natt.

Boken är lite speciell eftersom man på ett sätt kan säga att det är Hannah som är huvudpersonen. Vi får ju dock egentligen aldrig träffa henne utan upplever hennes tankar och känslor genom Clay och banden han lyssnar på. Det är en bok som får en att tänka till över de där små grejerna som man gör och har gjort dagligen då andra människor faktiskt kan ha tagit åt sig mycket mer än vad man trott.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Om jag var din tjej" av Meredith Russo

Amanda flyttar från sin hemstad för att bo hos sin pappa som hon knappt träffat sedan hennes föräldrar skildes. Anledningen till att hon flyttar är för att slippa ifrån de människor som mobbat henne hela hennes liv och för att slippa ifrån allt hat som riktas mot henne i hennes gamla stad. Hon måste börja om på nytt. I hennes pappas hemstad vet ingen någonting om hennes förflutna, hur tufft hon har haft det. Ingen vet något om hennes identitetskris och hur hon aldrig trivts i sin kropp. Ingen vet något om hennes hemlighet, att hon tidigare har varit Andrew.

Amanda växte alltså upp som Andrew tillsammans med sin mamma och pappa. Men hon trivdes aldrig i sin kropp, hon hatade att vara kille och drömde om att hon skulle växa upp och bli kvinna när hon blev vuxen. Amandas pappa, eller Andrews som hon då hette, hade väldigt svårt att förstå att hans son var som han var. Att han aldrig ville göra några manliga saker, han ville inte kasta boll eller åka och fiska, och att han alltid blev mobbad. Pappan var av åsikten att om Andrew kunde skärpa sig så skulle inte så många reta honom i skolan, han behövde bara tuffa till sig. Så pappan släpade med honom ut för att kasta boll och han fick hela tiden luftgevär och liknande i födelsedagspresent och julklapp. Mamman tyckte dock mer att de borde låta Andrew vara sig själv, att han skulle få vara som han var. Det gick till och med så långt att Andrew försökte ta livet av sig.

Nu flyttar alltså Amanda till sin pappa och återupptar kontakten igen efter att hon genomgått en könskorrigering och alltså blivit tjej, något som inte är helt lätt då pappan har svårt att ta till sig det nya. I sin nya skola får hon verkligen en nystart. Ingen mobbar henne utan hon blir istället sedd som ”den nya snygga tjejen”. Hon skaffar sig ett gäng vänner, som hon aldrig riktigt haft innan, och börjar dejta en kille som hon tycker om riktigt mycket. Men ingen av dessa personer vet alltså något om hennes tidigare liv, de tror att hon är en helt vanlig tjej. Och hon känner sig också som en helt vanlig tjej och kan verkligen vara sig själv för första gången någonsin. Men hennes hemlighet lägger lite en skugga över alltihop. Amanda känner ju att hon inte riktigt sagt hela sanningen, att hon inte varit riktigt ärlig. Frågan är om hennes vänner kommer att tycka om henne lika mycket om de får veta att hon varit Andrew. Och frågan är hur Grant, som killen hon dejtar heter och som hon bara tycker om mer och mer, kommer att reagera över att Amanda faktiskt tidigare var kille.

Detta är en viktig bok som tar upp ett viktigt ämne som transsexualitet är, det är inget som förekommer särskilt ofta i ungdomslitteraturen. Samtidigt är det en rätt typisk amerikansk high school-bok med cheerleaders, baler och allt som hör till. Boken är baserad på författarinnans egna erfarenheter av att vara transperson och finns även på engelska och heter då ”If I was your girl”.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"My heart and other black holes" av Jasmine Warga

Aysel som är en fysiknörd och funderar väldigt mycket över hur hon ska dö. Hon fördriver mycket av tiden på sitt extrajobb med att surfa på ett forum för självmordsbenägna tonåringar istället för att ägna sig åt de arbetsuppgifter hon borde. För hon har nämligen bestämt sig för att hon ska dö, hon ska ta sitt liv. Hon har kommit fram till att hon inte har någonting att leva för. Hennes mamma bara gnäller och tjatar på henne och hon stör sig på mammans nya man och hans barn. I skolan känns det som att alla pratar bakom hennes rygg och viskar när de tror att hon inte hör. De viskar om Aysels pappa och det hemska han gjorde. Det Aysel är allra mest rädd för är att hon ska bli som sin pappa, hon är rädd för att hon ska föra de av hans gener vidare som är dåliga, hon är rädd för vad hon i så fall kan göra mot andra om hon inte kan kontrollera sig och sitt humör. Och hon är också rädd för att hon inte ska kunna lyckas ta livet av sig själv, att hon inte ska våga.

För att se till att lyckas begå självmord letar efter någon på forumet som hon kan begå självmord tillsammans med. Hon får då kontakt med Roman. Om Aysel är nörden som ingen riktigt bryr sig om är Roman istället den där snygga och populära killen som alla vill vara vän med. Han spelade basket men har slutat med det nu då det hände en hemsk sak i hans familj. Roman har också bestämt sig för att han ska ta sitt liv eftersom han klandrar sig själv väldigt mycket för det som hände. Aysel och Roman sluter därför en självmordspakt och bestämmer att den 7 april ska det ske, vad som än händer så ska de göra det. Ingen av dem ska banga eller dra sig ur.

De bestämmer sig även för att det är en bra grej att lära känna varandra innan de begår sitt gemensamma självmord eftersom det på något sätt känns himla fel att begå självmord med någon man knappt träffat. Men ju fler gånger de träffas börjar Aysel mer och mer känna att det kanske finns ljusa glimtar i livet ändå och hon börjar tvivla på om självmord är den rätta vägen att gå. Antingen måste hon hålla fast vid sin ursprungliga plan och deras bestämda datum, eller så är det upp till henne att övertyga Roman om att livet är värt att leva.

Ämnet i denna boken känns ju väldigt mörkt och nattsvart, men det är ändå lite småroligt och charmigt och det finns många ljusa punkter. Stora delar av boken fokuserar på hopp och att hitta de fina bitarna i livet. Det som är lite ovanligt med denna boken är även att vi får vara med innan självmordet sker då det annars är mer vanligt i ungdomsböcker att en ung person tar sitt liv och lämnar nära och kära helt oförstående eller med ett gäng ledtrådar som leder till orsaken.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Jag lever, tror jag" av Christine Lundgren

Det är en vanlig, grå tisdagseftermiddag efter en seg lektion i engelska som slutar halv 6 när Kim, utan någon som helst förvarning, får beskedet att en av hennes bästa vänner har dött i en bilolycka. Allt rasar. Moa, som var ett år äldre, galen och alltid full av nya planer och framtidsdrömmar, har kört in i ett träd med sin bil och finns inte längre.

Kim är den som berättar i boken och själva berättelsen är uppdelad efter det antal dagar som passerar från det att Moa dör. Boken utspelar sig från dag 1, när Kim får beskedet, till dag 218 och berättas hela tiden ur just Kims perspektiv. Det är inte långt kvar till studenten, studenten när hon skulle bli fri och flytta till London tillsammans med Moa. Nu känns allt hopplöst och meningslöst och hon förstår inte hur hon ska kunna orka. Kim plågas också av frågan om det verkligen var en olycka eller om Moa begick självmord. Det sägs att det inte fanns några bromsspår på olycksplatsen och frågan om varför Moa i så fall ville ta livet av sig gnager i Kim.

Kim har kompisen Amanda, den tredje pusselbiten i deras gäng, men hon orkar inte riktigt med henne heller. Amanda försöker prata och sträcka ut en hand men Kim vill inte ta den. Hon vill hellre vara ensam i sin sorg och blir arg och otrevlig mot Amanda. Snart ger Amanda helt enkelt upp och pratar inte med henne längre. Så nu har Kim en bästa kompis som är död och en som hon är osams med och hon känner sig riktigt, riktigt ensam.

Kim har ingen vidare lust att gå till Moas grav i dagsljus, men hon bestämmer sig en natt för att ta sig dit i skydd av mörkret. Grinden till kyrkogården är stängd men hon klättrar över muren och träffar på en gammal man inne på kyrkogården. Den gamle mannen, Stig, har förlorat sin fru och brukar sitta vid hennes grav om nätterna. Han har till och med kopierat kyrkvaktmästarens nyckel så att han ska kunna ta sig in när han vill. Av någon anledning går det så himla lätt att prata med Stig. Han lyssnar och Kim berättar om Moa och alla jobbiga tankar som hon inte kan dela med någon annan. De pratar om framtiden, vad hon ska göra efter gymnasiet och vad hon vill bli, och de pratar om körkortet som hon inte tagit och om att hon kanske kan övningsköra med Stig. Han finns där, lyssnar och förstår när alla andra försvinner.

Detta är en fin och sorglig berättelse om att bli kvar och hantera sorgen, om hur man kan tackla den på olika sätt. För livet går ju vidare även fast det känns meningslöst, det går inte att bromsa och pausa.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Jag var här" av Gayle Forman

Cody och Meg är bästa vänner och de är den där sortens vänner som berättar allt för varandra. Tror Cody i alla fall. Hon blir både chockad och såklart väldigt ledsen när hon nås av beskedet att Meg, hennes allra bästa vän, har tagit livet av sig ensam på ett hotellrum. Dagen efter Megs död får Cody även ett mail, ett mail som Meg skickat ut till henne, sina föräldrar och polisen. I mailet försäkrar hon dem om att detta var något hon var tvungen att göra. Det var ett beslut som växte fram under en lång tid och att det var något hon bestämde själv. Ingen av dem har någon skuld i att det blivit som det blivit. Cody förstår ingenting, hon fattar inte alls varför Meg skulle vilja dö. Meg har uppenbarligen undanhållit en stor del av sina allra viktigaste, innersta tankar. Samtidigt som Cody känner sig helt förkrossad över att Meg inte finns bland dem längre så känner hon sig samtidigt sviken. Varför kunde inte Meg anförtro sig åt henne?

Cody bor tillsammans med en mamma som inte beter sig direkt som man tänker att en mamma ska göra och hellre vill vara som hennes kompis medan Meg levde ett idylliskt familjeliv med mamma, pappa och en lillebror. Cody har alltid känt sig mer hemma och som en del i en familj hemma hos dem än hemma hos sig själv, och det är med dem hon åkt på utflykter och semestrar. Nu ber Megs föräldrar Cody att göra det som de själva inte förmår sig att göra, att åka till Megs studentrum som ligger i en stad en bit därifrån och samla ihop och sortera hennes tillhörigheter.

Cody och Meg pratade alltid om att de skulle flytta iväg tillsammans och plugga på college, men när det väl var dags så flyttade Meg själv och Cody blev kvar. Det där självklara som de hade mellan varandra var inte lika självklart längre, de började glida ifrån varandra på grund av avståndet och allt det som de inte längre upplevde tillsammans. Codys besök hos Meg var sporadiska och de tillfällen hon var där blev inte riktigt som hon tänkt och föreställt sig. Och nu måste hon alltså åka tillbaka för att sortera det liv Meg hade där, ett liv Cody inte riktigt hade koll på. Väl där upptäcker hon ännu mer av Megs universitetsliv som hon inte har berättat om. Hon träffar Megs rumskamrater som är speciella människor som röker på och är lite bohemiska, en sort som inte riktigt finns i deras stad. Hon träffar också på en kille som hon stör sig på från första stund. Han heter Ben, har en gitarr och har uppenbarligen krossat Megs hjärta. Cody kommer även över Megs dator där det finns en krypterad, hemlig fil som hon får hjälp med att öppna. I den finns information om hur det gått till när Meg tagit beslutet att ta sitt liv, och denna information gör att allt Cody trodde att hon visste om Meg plötsligt känns osäkert.

Boken finns även på engelska och heter då "I was here".

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2015 Lucka 16

16.

My heart and other black holes

av Jasmine Warga

Fysiknörden Aysel och den populäre och snygge Roman träffas i ett forum för unga människor som funderar på att begå självmord. För att göra det lättare att genomföra planerar de att göra det tillsammans och bestämmer ett datum. Men ju närmare datumet de kommer desto mer Känner Aysel en känsla som hon inte känt på länge, att det kanske finns något att leva för trots allt.