"Det sextonde året" av Kim Liggett

Tierney lever i en by där männen styr och kvinnorna är männens egendom. I skogen utanför byn finns tjuvjägare som tar unga flickor som byten som de sedan flår. Öron, ögon och andra kroppsdelar säljs sedan på svarta marknad och blir till brygder och pulver som anses ha en föryngrande effekt. Under flickornas 16:e år har deras magi utvecklats fullt ut, den magi som får männen att bli tokiga och lyda deras minsta vink och hustrurna att bli svartsjuka. För att bli av med magin tvingas alla 16-åriga flickor tillbringa ett år, nådeåret, ute i vildmarken. Där ska de omfamna sin magi för att sedan släppa ut den i naturen och vara redo att bli ordentliga hustrur åt männen när de kommer tillbaka vid årets slut.

Tierney har aldrig haft som mål att bli någons hustru. De andra flickorna hoppas på att få en slöja av någon av männen innan de åker iväg för sitt nådeår, en slöja som betyder att det finns en man som väntar på att gifta sig med dem när de kommer tillbaka. Under Tierneys uppväxt har hennes pappa, som är läkare, behandlat henne annorlunda än andra flickor. Hon har fått lära sig saker som egentligen bara pojkar får lära sig. Tierney har fyra systrar och tänker att hon har fått vara som den son pappan aldrig fick. Hon kan verkligen inte tänka sig att bli någons fru, det känns som det yttersta straffet att vara fast i äktenskapets bojor. Hon hoppas därför att hon inte kommer att få någon slöja så att hon kan få arbeta på fälten när hon kommer hem efter nådeåret. Om hon överlever. Ingen pratar om nådeåret, det är förbjudet, men alla vet att långt ifrån alla som ger sig iväg kommer tillbaka levande. Rykten går om att flickor blivit dödade av tjuvjägare, och om en flickas kropp inte återvänder får någon av hennes yngre systrar ta straffet och förvisas till utmarkerna.

När nådeåret väl tar sin början har Tierney, mot sin vilja, ändå fått en slöja. Hon märker rätt snart att det inte är skogen och tjuvjägarna som gömmer sig i den som är den största fienden. Det största hotet mot hennes överlevnad är de andra flickorna. Kiersten tar snabbt rollen som ledare i lägret och påstår sig redan ha hittat och kunna hantera sin magi. Hon gör tydligt klart att hon verkligen ogillar Tierney och ska göra allt för att göra livet surt för henne. Snart börjar fler och fler påstå att de har hittat sin magi och fler och fler börjar bete sig underligt. Flickor tar livet av sig eller springer ut i skogen, andra straffas och snart undrar Tierney vart mänskligheten och empatin tagit vägen. Hur ska hon bete sig för att kunna överleva nådeåret och ta sig tillbaka helskinnad till byn?

Denna bok kan man säga är en blandning av ”Tjänarinnans berättelse” och ”Flugornas herre” (som även finns citerade på försättsbladet) med en hint av ”Hungerspelen”. Den är rå och ryggar inte för att skildra hur elaka och hemska människor kan vara mot varandra, även när de verkligen borde hålla ihop. Boken behandlar förtryck och att ifrågasätta de tankar som man uppfostrats att lita på.  

På engelska heter boken "The grace year".

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2018: Lucka 14

14.

Ensam kvar

av Alexandra Oliva

Zoe vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt liv och skickar in en ansökan till en realityserie och snart befinner hon sig mitt ute i vildmarken med elva andra deltagare som hon ska besegra. Under inspelningen inträffar en stor katastrof som hotar att slå ut den mänskliga civilisationen, men Zoe vet inte att det inte längre är någon som filmar. Hon tror att tävlingen fortfarande pågår och snart blir hon tvungen att lära sig att överleva på riktigt.

Julkalender 2017: Lucka 2

Allt det vackra är inte förstört
Everything beautiful is not ruined

av Danielle Younge-Ullman

Ingrid befinner sig på ett överlevnadsläger i vildmarken eftersom hon vill gå på sin drömskola i London. Hennes mammas krav är att hon ska genomleva lägret först, sen får hon flytta dit. Ingrid hade en speciell uppväxt på turné med sin operasjungande mamma tills mamman tappade rösten och de började ett normalt liv där de aldrig pratade om sång eller teater. Nu ska Ingrid ta sig igenom en sommar tillsammans med ett gäng problemungdomar, vandringar med tung packning, ingen dusch och ingen toalett och vi får även veta mer om vad som hände under hennes uppväxt.

"Everything beautiful is not ruined" av Danielle Younge-Ullman

Utan att riktigt veta hur det gick till befinner sig Ingrid mitt ute i den kanadensiska vildmarken tillsammans med ett gäng problemungdomar på ett överlevnadsläger. Hon känner att hon verkligen inte passar in, för hon har ju inga sådana problem. Hon har inte missbrukat droger, hon har inte växt upp i ett våldsamt hem, hon har inte gått igenom sådana trauman som en del av de andra ungdomarna har. Hon är enbart där eftersom hon så hemskt gärna vill gå på en musikskola i London och hennes mammas krav var att hon skulle vara med på överlevnadslägret. Ingrid har dock inget minne av att det var såhär det såg ut på bilderna i den glassiga broschyren. Där fanns det bekväma stugor och toaletter. Nu tvingas de sova i tält som de själva får sätta upp utan hjälp från ledarna, de får uträtta sina behov i skogen och packningen de tagit med sig sorteras noggrant och mycket av det Ingrid har i sin ryggsäck sorteras bort. Det visar sig även att de inte alls ska få åka med den jeep som kommer körande och som Ingrid ser som deras räddning. Istället ska de gå till den första lägerplatsen bärandes på all sin packning plus mat som de fått uppdelad mellan sig. Ingrid skriver arga brev till sin mamma där hon undrar om mamman kanske faktiskt visste att det skulle bli såhär, att de bekväma stugorna inte existerade och att Ingrid skulle få utmanas mer än hon var beredd på.

Ingrid hade en speciell uppväxt med sin mamma som var en känd operasångerska. De reste runt över hela Europa och mamman sjöng på alla de största operascenerna. Livet var speciellt, men Ingrid älskade det. Men mamman sjöng för mycket och misshandlade sin röst vilket ledde till att det värsta tänkbara för en sångerska hände, mamman tappade sig sångröst. Plötsligt kunde hon inte sjunga längre. Trots operationer fick hon aldrig tillbaka den röst hon hade och karriären fick avbrytas. Ingrid och mamman flyttade till Kanada för att börja ett vanligt Svenssonliv där mamman skaffade ett vanligt jobb, Ingrid fick gå i vanlig skola och de begravde allt som hade med det förflutna att göra. Sedan dess har de aldrig pratat om tiden i Europa och de pratar aldrig om musik och lyssnar knappt ens på musik. Den delen av deras liv är helt raderad.

Berättelsen växlar mellan Ingrids uppväxt från det att hon var liten fram till nuet och Ingrids upplevelser ute i vildmarken. Vi får veta hur det var att växa upp på turné, hur vardagen senare slog hårt mot både Ingrid och mamman, hur Ingrid fick anpassa sig till skolan och hur hon fick ta hand om sin mamma, hur en man kom in i mammans liv och hur en roll i en skolmusikal fick mycket att förändras. I den parallella berättelsen ute i vildmarken blir det bara värre och värre och Ingrid undrar hur hon ska stå ut med de andra deltagarna, sina ständigt blöta och smutsiga kläder, ledarna som aldrig vill hjälpa till utan hela tiden låter deltagarna lära av sina misstag, bärandet av tung packning och så småningom otympliga kanoter och det faktum att de inte kan ta en varm dusch eller får använda en vanlig toalett. Medan Ingrids upplevelser under uppväxten målas upp får vi mer och mer insikt i att hon har mer gemensamt med övriga deltagare på lägret än hon tror eller vill inse, och att hon kanske faktiskt passar in i övriga gruppen ändå.

Boken kommer på svenska i oktober och heter då ”Allt det vackra är inte förstört”.

/Skolbibliotekarie-Josefine