"Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria" av Mian Lodalen

 

En sensommarkväll 1910 träffas Lisa och Lilly för första gången på en hemlig dans i Årstaviken. Lisa blir blixtförälskad i Lilly som hon tycker är den vackraste flickan i Stockholm. Under ett år får vi följa Lisas och Lillys kärlekshistoria, en kärlek som måste vara hemlig eftersom den är förbjuden. Lisa tycker att allt som roligt och som hon älskar, att dansa, lyssna på musik och roa sig verkar vara förbjudet. Lisa är uppvuxen i en fattig arbetarfamilj på Södermalm där barnen tidigt förväntas bidra till familjens försörjning. Emellanåt försöker hon smita ut och träffar Lilly men det är svårt eftersom hon har föräldrarnas ögon på sig hela tiden.  Hennes bror har betydligt större friheter vilket hon tycker är otroligt orättvist. När Lisa får arbete hemma hos en familj och flyttar in hos dem så får hon en aning om friheten. Lisa och Lillys kärlek är intensiv och passionerad och de tar allt större risker för att få träffas. De drömmer om framtiden och ett liv även om deras kärlek i samhällets ögon är olaglig. Den här sorgliga kärlekshistorien bygger på verkliga personer och händelser.

"Helt ärligt" av Camryn Garrett

Simone har precis börjat på en ny skola då hon var tvungen att lämna sin tidigare på grund av oförståelse och hat. På den nya skolan har Simone hittat sin plats snabbt. Hon umgås med bästa vännerna Claudia och Lydia och är regissör för skolans musikal som i år är ”Rent”. Simone har alltid älskat alla slags musikaler och hennes största dröm är att få arbeta med Broadway-uppsättningar i framtiden. Ett extra plus med musikalen är att Miles är med och arbetar med scenen, fina Miles som får Simones hjärta att bulta lite extra.

Simone har dock en hemlighet som hon inte avslöjat för någon på skolan. Hon är hiv-positiv och tar dagligen mediciner och går på regelbundna kontroller. Det var hennes diagnos som gjorde att hon blev tvungen att lämna sin gamla skola och hon är nu livrädd för att något liknande ska hända igen. Hon förstår såklart att det allra bästa vore att berätta, i alla fall för sina närmaste vänner, men hon är rädd att något mellan dem ska bli förstört. Hemma har Simone två pappor som alltid stöttar henne i vått och torrt, till och med på hennes gynekologbesök även fast det blir pinsamt, men deras stöttning hjälper inte mot omgivningens ofta okunniga reaktioner.

När Simone börjar få anonyma lappar i sitt skåp där någon skriver att hen ska avslöja hennes hemlighet blir hon iskall. Någon vet. Någon som inte drar sig för att outa henne för hela skolan. Simone och Miles har börjat umgås och den anonyma lappskrivaren hotar med att avslöja allt om hon inte slutar umgås med Miles. Men det vill Simone absolut inte göra. Miles verkar gilla Simone lika mycket som hon gillar honom och inget ska få förstöra detta. Hon inser dock att hon måste berätta för Miles, och det i sig kan ju förstöra rätt mycket. Frågan är bara när? Och hur? Och hur kommer han att reagera? Samtidigt fortsätter Simone att få anonyma lappar i skåpet och sedan även hemma i brevlådan. Vem är det som är ute efter henne? Hon bestämmer sig för att inte säga något till sina pappor eftersom de skulle bli rasande, blanda in skolan och bara göra allting värre. Hon måste försöka lösa det här själv.

Boken heter "Full disclosure" på engelska. 

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Ganska nära sanningen" av Anna Ahlund

Nico har precis flyttat från Vansbro där hen inte riktigt trivts. Nico har inte velat gå i skolan på ett tag men ska nu börja på Sibylla allmänestetiska läroverk som är en sådan där härlig skola där det går en massa lika härliga, skapande människor. Åtminstone är det så Nico föreställer sig det. Nico ska gå allmänestetisk inriktning eftersom det var där det fanns plats. Hen bryr sig egentligen inte riktigt om inriktningen, det viktigaste är att få komma ifrån Vansbro och få gå på Byllis som skolan kallas. Nico ska bo hos sin faster Valenka i hennes lägenhet och märker direkt att Valenka anser att en klinisk ordning är viktigt. Inte en kudde ligger fel i hennes perfekta, men kanske något stela, hem. Nico märker att hen inte är så himla bra på att bevara den där kliniska ordningen, särskilt inte när hen tar fram sina bakgrejer och går loss i köket. Dessutom har huset portkoden 1970, året då Beatles splittrades, vilket Nico känner är ett dåligt omen.

Första skoldagen på Byllis lyser alla de härligt skapande eleverna med sin frånvaro. Det visar sig att hela skolan deltar i en lacrossedag och Nico får istället stifta bekantskap med tjejen i cafeterian som verkar allt annat än härlig och som bara kan erbjuda Nico en tråkig kaka med russin när hen frågar efter något hembakat. Hen längtar redan hem till sitt eget kök, spritsarna, tyllarna och bakböckerna. Snart träffar Nico Beata med kattöronen som visar sig också älska Beatles och som fyller Nico med en varm känsla. Hennes kompisar Hedvig och Gabriel hänger med på köpet och nu ingår Nico i ett sammanhang, hen får vara med i en Messengerkonversation och allt känns super. Men när Nico kommer till första lektionen i Form visar det sig att alla elever ska ägna sig åt ett stort, gärna väldigt genomtänkt, projekt under terminen och att övriga i gruppen redan kommit en bra bit. Nico har inga idéer alls. Tänk om hen inte är en sådan där skapande person? Tänk om hen inte passar in på Byllis? Och hur vet en vem en är egentligen?

Denna bok beskriver en verklighet där författaren skapat sina egna normer. Det är helt naturligt att läraren första dagen ber alla att presentera sig med namn och pronomen, det är helt naturligt att vissa gillar personer av samma kön, vissa av det motsatta och vissa båda eller inget. Dessa saker varken ifrågasätts, problematiseras eller diskuteras. De bara är. Det kan vara skönt att befinna sig i en sådan värld ibland. Och boken är verkligen en bok som det känns härligt att befinna sig i. En bok med skapande, bakande, Beatles, vänskap, kärlek, identitet och en massa te. What’s not to like?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Allt jag vet om kärlek" av Katja Timgren

Axel går natur på gymnasiet och ska snart ta studenten. Han är en sådan typisk naturelev, en elev som pluggar hela tiden eftersom det är något naturelever gör. Han är inte så sugen på att gå på fester utan rätt nöjd med att bara umgås med Simon och Tilda som han känt sedan de var fem. Efter studenten ska han plugga vidare till någon form av ingenjör på universitetet i stan.

Petter är en sådan alla kretsar kring, en sådan som är solen medan Axel snarare är Uranus. Det känns som att Petter är en typisk estetelev, en sådan som är vegan, pratar med alla, klär sig i hemstickade tröjor och aldrig är rädd för att säga sin åsikt. Petter går på en annan skola och kommer till Axels skola för att gå samma skrivarkurs som Axel. Simon och Tilda blev väldigt förvånade när Axel valde skrivarkursen, det var nästan så att han själv blev förvånad, istället för någon extra mattekurs eller något annat han skulle ha mer nytta av.

När Axel för första gången pratar med Petter i trappan innan en lektion förändras allt, han blir en annan. En Axel 2.0 som han inte visste att han kunde vara. Han följer efter Petter eftersom han vill träffas igen, han hänger med på en demonstration, han går på fester med esteter och andra han aldrig träffat innan. Snart förstår han också att det där han känner för Petter är något mer en bara en himla bra vänskap, han vill ha något mer.

Men Petter är inte bara den glada solen med ett stort leende. Han har en pappa som han inte vill veta av, som fått honom och hans mamma att flytta fler gånger än han kan hålla räkningen på, och han har ett mörker som kan blossa upp och göra att han inte står ut, som gör att han vill skada sig själv. Axel hör rykten om hur Petter kan vara, hur han kan bli, men förstår inte allvaret förrän han ser det med egna ögon. Men hur ska han veta hur Petter egentligen mår innerst inne när han inte berättar något, när han hela tiden är en solig yta?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"The exact opposite of okay" av Laura Steven

Izzy har bott med sin mormor Betty sedan hennes föräldrar dog i en bilolycka när hon var fem år. Hennes stora dröm är att få göra film men de har inte så mycket pengar. Även fast Betty jobbar många och långa skift på dinern när hon egentligen borde varit pensionär finns bara pengar till det mest nödvändiga. College är knappt något Izzy tänker på, efter high school ska hon hitta ett jobb och bidra till deras ekonomi. Även fast livet är tufft är det inte direkt något de pratar om. Både Izzy och Betty tacklar motgångar med humor och skratt. Bättre att skämta bort jobbiga grejer än att deppa ihop.

I skolan finns Mrs Crannon som tror på Izzy och informerar henne om en talangtävling för unga manusförfattare. Hon betalar även anmälningsavgiften på 50 dollar även fast Izzy gör sitt bästa för att få henne att låta bli. Izzys bästa kompisar Danny, som hon känt sedan föräldrarna dog, och Ajita, som har en stor familj och konservativa, indiska föräldrar, finns alltid där för henne. De har filmkvällar, trycker i sig nachos, spelar pingis, skriver sketcher och har en jargong som tillåter det mesta. Men Danny har börjat bete sig lite underligt. Han skämtar inte om samma saker längre och han köper kaffe och ger presenter till Izzy, något som han aldrig gjort förut.

På en fest råkar det bli så att Izzy ligger med två killar. Först Vaughn, som är son till en politiker, på en trädgårdsbänk och sedan klassens clown Carson. Izzy funderar egentligen inte så mycket över det. Hon har aldrig skämts över sin sexualitet och att ta det hon vill ha. Snart dyker det dock upp en blogg med titeln Izzy O’Neill: World Class Whore som smutskastar Izzy totalt och där en bild på henne och Vaughn på trädgårdsbänken finns för alla att beskåda. Och det blir värre än så. Snart sprids även den nakenbild som Izzy skickade till Vaughn, mest på skoj, efter att han skickat en dick pic till henne. Plötsligt har hela skolan sett henne naken. Och bilden sprider sig ännu mer, inte minst efter att Vaughns pappa också börjat smutskasta henne och gjort en stor politisk skandal av alltihop. Givetvis var allt Izzys fel. Givetvis var Vaughn helt oskyldig. Givetvis får inte Vaughn någon skit för sin bild.

Hela Izzys värld rasar. Plötsligt är hon känd över hela landet av helt fel anledningar. Men Izzy vill inte visa sig svag, hon fortsätter med sin vanliga taktik med humor och bitska kommentarer som svar på alla förolämpningar. Det visar sig även att Danny är kär i henne, det är därför han varit så konstig, och att han verkar tro att om han är tillräckligt snäll mot henne kommer hon förr eller senare att bli kär i honom. Det spelar ingen roll vad Izzy säger. Samtidigt som Izzy är rätt förstörd är hon också arg. Arg på att det ska behöva vara såhär. Arg på att människor över hela landet bryr sig om vilka en 18-årig tjej har sex med. Arg på hur världen behandlar kvinnor. Något måste göras, det måste få ett stopp.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2019: Lucka 10

10.

Heartstopper (serieroman)

av Alice Oseman

Charlie har haft ett tufft år på Truham Grammar School for Boys. Nu är han åtminstone inte mobbad längre och han har typ en pojkvän som i och för sig inte behandlar honom så bra. Nick är ett år äldre och ingår i skolans rugbylag. Han har hört om Charlie och att han kom ut förra året men har aldrig pratat med honom. Men när de hamnar i samma klassrum och även jämte varandra blir de snabbt vänner. Charlie vill dock lite mer än så. Men vad vill Nick?

"I wish you all the best" av Mason Deaver

Ben är ickebinär och tar mod till sig för att komma ut för föräldrarna även fast Ben vet hur föräldrarna är. Men kanske kan föräldrarna förändras? Tyvärr blir det inte som Ben hoppats. Pappan tvingar dem att lämna huset och Ben har plötsligt ingenstans att ta vägen. Den enda Ben kan vända sig till är storasystern Hannah som varken Ben eller föräldrarna haft kontakt med på tio år. Under sista tiden Hannah bodde hemma bråkade främst pappan och Hannah jämnt, så mycket så att hon fick nog och lämnade huset utan ett ord precis efter sin examen. Det enda hon lämnade var en lapp till Ben med ett telefonnummer och en adress. Ben kände sig övergiven, och lappen hjälpte ju egentligen inte ett dugg eftersom de bara var ett barn och varken hade egen telefon eller kunde ta sig till adressen själv. Men nu finns det ingen annanstans dit Ben kan vända sig efter att ha tagit sig till en telefonkiosk i bara strumpor i minusgrader.

Ben får komma och bo hos Hannah och hennes man Thomas som Ben aldrig träffat. Ben får börja på den skola där Thomas jobbar som kemilärare för att gå sista året innan examen. Hela tillvaron har vänts upp och ner. Dessutom kämpar Ben med ångest och panikattacker efter att föräldrarna kastat ut dem. För att inte göra allt ännu mer komplicerat bestämmer Ben sig för att inte komma ut i skolan, även fast det hugger till varenda gång någon felkönar dem.

I skolan träffar Ben Nathan som genast tar hand om dem, presenterar dem för sina kompisar Meleika och Sophie, tar med Ben på fester och visar dem hur livet faktiskt kan vara. Ben har aldrig haft riktiga vänner förut. Kanske kan detta som kändes så hemskt och nattsvart bli något bra till slut ändå? Men så upptäcker Ben att mamman kontaktat dem via Facebook och vill ses. Hon påstår att föräldrarna insett sitt misstag och nu vill gottgöra Ben. Men Ben kan inte bestämma sig, är det en bra idé att träffa föräldrarna? Borde Ben inte hata dem och aldrig vilja se dem igen? Och vad kommer hända om Ben kan hitta modet att komma ut för Nathan som de tycker mer och mer om? Tänk så vill Nathan aldrig se dem igen?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Birthday" av Meredith Russo

Eric och Morgan är födda samma dag, en septemberdag då en hemsk snöstorm drog förbi och tvingade deras familjer att stanna på sjukhuset tillsammans. Sedan dess har de ett alldeles särskilt band till varandra. De har växt upp tillsammans och är bästa vänner.

Familjerna har haft som tradition att alltid tillbringa deras födelsedag tillsammans, men allt är inte riktigt som det brukade. Saker och ting har förändrats. Det är inte samma sak utan Morgans mammas tårta som hon alltid bakade och sorgen hänger i luften. Morgans mamma dog nästan två år tidigare och ingenting är sig likt. Morgan och hans pappa har varit tvungna att flytta till ett mindre boende, de lagar knappt någon mat längre och saknaden är stor.

Morgan spelar amerikansk fotboll och har alltid varit bra, en riktig talang. Hans pappa som är fotbollscoach är mer än nöjd att hans son gör så bra ifrån sig, att de har ett gemensamt intresse som kan fylla tomrummet. Men Morgan är rätt säker på att det inte är vad han vill. Han hatar att se på sig själv i spegeln och musklerna som växer fram. Han hatar att se sin kropp förvandlas till något han inte vill att den ska vara. Han låter sitt hår växa sig långt och önskar att allt vore annorlunda. Att han hade kunnat prata med sin pappa så som han kunde med sin mamma. Att han hade kunnat berätta för Eric. Eller allra helst att han hade fötts i rätt kropp, en kropp med rätt kön. För det är vad han vill. Tror han i alla fall. Men det kanske går över? Kanske om han ägnar sig åt riktigt manliga grejer? Kanske fotbollen är lösningen ändå? Han försöker berätta för Eric hur han känner på deras trettonde födelsedag men klarar inte det.

Samtidigt har Eric nog med sina problem. Med sin pappa som är som en diktator i familjen. Eric och hans mamma trippar på tå, Peyton käftar emot och Isaac har flyttat till college och spelar fotboll. Pappan tänker att Eric ska göra samma sak och tycker inte att han ska umgås med Morgan som är en sådan liten mes som aldrig kommer att bli en riktig man. Eric flyr till sin gitarr, gitarren han fått av Morgans mamma, för att hitta sig själv.

Boken utspelar sig på Erics och Morgans födelsedagar från den dag de fyller 13 år till dagen de fyller 18. Morgan kämpar med att hitta sin identitet, sätta sig upp mot mobbarna och hitta modet för att prata med sin pappa. Eric satsar hårt på fotbollskarriären för att vara till lags. Deras vänskap sätts på hårda prov och de glider ifrån varandra. Kan deras vänskap bli densamma igen? Kan de hitta sig själva och sin sanna identitet?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Hålla andan" av Flora Wiström

Mina har precis tagit studenten och sommaren, och hela vuxenlivet, ligger framför henne. Men hon vet inte vad hon vill, hon vet inte vilka de där drömmarna hon ska förverkliga är. Pojkvännen Chippen har gjort slut och gänget hon hängde med har vänt henne ryggen. Storasyster Daria är aldrig hemma, hon så gott som bor i simhallen. Daria är en framgångsrik och lovande simmerska och snart är det SM. Då har hon inte tid med Mina. Daria är såklart bra på allt annat också. Hon hade bra betyg i skolan och är snäll och omtänksam, en sådan där som verkligen bryr sig.

Mamma och pappa åker iväg för att städa ur mormors dödsbo och lämnar Daria, Mina och lillebror Sam ensamma i lägenheten. Utan minsta förvarning försvinner Daria. Ena stunden ligger hon och sover i sin säng och i nästa är hon borta. Mina märker att hon tagit med sig pass, kläder, smink och krämer så hon bör ha gett sig av frivilligt. Men vart? Och varför? De ringer men kommer bara till röstbrevlådan och sms:en får inga svar. Sam tycker inte de ska oroa sig, och verkligen inte att de ska oroa föräldrarna i onödan. Men Mina kan inte sluta oroa sig. Hon kan inte sluta tänka på den där gången hon hittade Daria i badkaret med allt blod, när ambulanspersonalen bar iväg henne i pappas morgonrock.

Mina cyklar till simhallen och fortsätter med det varje dag. Hon tar på sig Darias baddräkt och tar sig an vattnet steg för steg. Mina har aldrig tyckt om vatten. Som öronbarn kändes det omöjligt att bli någon simmare. Men hon gör det ändå, det känns som något hon behöver göra för Darias skull. I simhallen kliver hon litegrann in i Darias värld, den värld som var hennes. Här finns Jamal i receptionen som röker gräs på taket och har dåligt samvete för att Daria försvunnit, och tränaren Rickard som kört extrapass med Daria nästan så länge hon kan minnas. Här finns också Cissi som Mina inte riktigt kan stå emot, som hon ohjälpligt dras till.

Ju mer Mina hänger i simhallen desto mer förstår hon vad lite hon egentligen vet om Darias liv och vad hon känner innerst inne. Mina har alltid trott att simningen var Darias val, att hon levde och andades simning eftersom det var det enda som gjorde henne lycklig. Men tänk om det inte är så? Tänk om hon egentligen vill göra något annat? Det blir allt tydligare att Daria bär på stora hemligheter, hemligheter som hon inte berättat om för någon.

/Skolbibliotekarie-Josefine