"Like a love story" av Abdi Nazemian

Det är 1989 och vi befinner oss i New York. Sjukdomen AIDS sprids över världen och ingen vet så himla mycket om orsaker och botemedel. Det man vet är att sjukdomen verkar vara extra vanlig hos homosexuella och många är rädda för att bli smittade.

Judy ser upp till sin morbror Stephen som är gay och har AIDS. Han har alltid varit som en extra förälder för henne och har alltid funnits där. Varje söndag har Judy och hennes bästa kompis Art filmkväll hos Stephen och ser gamla svartvita filmer som Stephen älskar. Stephen är med i aktivistgruppen ACT UP som kämpar för queera personers rättigheter och Judy och Art följer också med på mötena. De vill också göra sina röster hörda. De vill också kämpa för att förändra världen.

Art, eller Bartholomew Emerson Grant VI som är hans fullständiga namn, är homosexuell vilket inte alls uppskattas av hans rika och konservativa föräldrar. De är också väldigt missnöjda med att Art umgås med Stephen som de tycker verkar ha dåligt inflytande på honom. Men Art bryr sig inte. Han är den typiskt rebelliska rikemanssonen som går sin egen väg. Hans stora intresse är fotografering, något som föräldrarna inte heller är helt nöjda med, och han dokumenterar ACT UPs protester genom sin kamera.

Reza har precis flyttat från Toronto och ska nu bo hos sin mammas nya man tillsammans med mamman och styvbrodern Saadi. Familjen kommer ursprungligen från Iran. Reza har precis insett att han är homosexuell och är livrädd för att hans hemlighet ska komma ut, samtidigt som han även är livrädd för att dö i AIDS som alla homosexuella verkar göra förr eller senare.

När Judy träffar Reza blir hon omedelbart förälskad och de börjar dejta. Problemet är ju dock att Reza egentligen inte gillar Judy på det sättet, att det mest är ett sätt för honom att förneka sin homosexualitet. När han dessutom märker att han har känslor för Art blir det ännu värre.

Kommer Reza hitta modet att vara sig själv? Hur ska han undgå att såra Judy? Och när kommer världen börja ta homosexuellas rättigheter och AIDS-frågan på allvar?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"All you twisted secrets" av Diana Urban

 

Sex ungdomar blir inbjudna till en middag med borgmästaren då de tilldelats varsitt stipendium på 20 000 dollar. Audrey är musiknörden som blev bästa kompis med skolans drottning Sasha och sedan även blev tillsammans med baseballtalangen Robbie. Alla tre är inbjudna. Även Audreys före detta bästa kompis Priya liksom geniet Diego vars pappa övergav Audreys pappas företag samt Scott som mest driver runt och sägs sälja droger har fått varsin inbjudan.

När de kommer till restaurangen de blivit inbjudna till är det helt tomt. En skylt visar att de ska gå ner i källaren där det är dukat till middag, men annars är det tomt där också. Plötsligt går dörren igen och den verkar ha fastnat. Det är omöjligt att rubba den. Det finns inga fönster i utrymmet mer än ett par som sitter högt upp och är försedda med galler. Eldstaden är fejk och det finns ingenstans de kan ta sig ut. De är fast. Dessutom börjar det bli väldigt varmt. I rummet finns mat framställd men när de lyfter på ett av locken får de en chock. Framför dem ligger en tidsinställd bomb, en injektionsspruta fylld med vätska och en lapp. På lappen står det att antingen måste de bestämma sig för att döda en av dem med hjälp av sprutan eller så kommer de alla att dö när bomben exploderar om en timme. Och tiden har redan börjat ticka ner.

I vartannat kapitel får vi läsa vad som händer i rummet där de sex ungdomarna är instängda med den dödliga bomben och hur de diskuterar hur de ska ta sig ur knipan, och i vartannat kapitel får vi veta vad som hänt under det senaste året och vad som då möjligtvis kan ha lett till att någon velat stänga in just dem och utsätta dem för denna grymma uppgift.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Helt ärligt" av Camryn Garrett

Simone har precis börjat på en ny skola då hon var tvungen att lämna sin tidigare på grund av oförståelse och hat. På den nya skolan har Simone hittat sin plats snabbt. Hon umgås med bästa vännerna Claudia och Lydia och är regissör för skolans musikal som i år är ”Rent”. Simone har alltid älskat alla slags musikaler och hennes största dröm är att få arbeta med Broadway-uppsättningar i framtiden. Ett extra plus med musikalen är att Miles är med och arbetar med scenen, fina Miles som får Simones hjärta att bulta lite extra.

Simone har dock en hemlighet som hon inte avslöjat för någon på skolan. Hon är hiv-positiv och tar dagligen mediciner och går på regelbundna kontroller. Det var hennes diagnos som gjorde att hon blev tvungen att lämna sin gamla skola och hon är nu livrädd för att något liknande ska hända igen. Hon förstår såklart att det allra bästa vore att berätta, i alla fall för sina närmaste vänner, men hon är rädd att något mellan dem ska bli förstört. Hemma har Simone två pappor som alltid stöttar henne i vått och torrt, till och med på hennes gynekologbesök även fast det blir pinsamt, men deras stöttning hjälper inte mot omgivningens ofta okunniga reaktioner.

När Simone börjar få anonyma lappar i sitt skåp där någon skriver att hen ska avslöja hennes hemlighet blir hon iskall. Någon vet. Någon som inte drar sig för att outa henne för hela skolan. Simone och Miles har börjat umgås och den anonyma lappskrivaren hotar med att avslöja allt om hon inte slutar umgås med Miles. Men det vill Simone absolut inte göra. Miles verkar gilla Simone lika mycket som hon gillar honom och inget ska få förstöra detta. Hon inser dock att hon måste berätta för Miles, och det i sig kan ju förstöra rätt mycket. Frågan är bara när? Och hur? Och hur kommer han att reagera? Samtidigt fortsätter Simone att få anonyma lappar i skåpet och sedan även hemma i brevlådan. Vem är det som är ute efter henne? Hon bestämmer sig för att inte säga något till sina pappor eftersom de skulle bli rasande, blanda in skolan och bara göra allting värre. Hon måste försöka lösa det här själv.

Boken heter "Full disclosure" på engelska. 

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Before I fall" av Lauren Oliver

Sam Kingston har allt. Hon är populär, har tre bästa vänner som ställer upp för henne i vått och torrt, är äntligen tillsammans med Rob som hon länge varit kär i, har en kärleksfull familj och har många vänner. När hon vaknar upp på Cupid day 12 februari står Lindsay som vanligt och väntar utanför hennes hus och snart ska de hämta upp Elody och Ally. Cupid day är en viktig dag. Det är den dag när rosor från vänner och beundrare i skolan delas ut och det är viktigt att få många rosor. Många rosor är ett kvitto på ens popularitet. Sam får rosor från sina vänner och även en från Rob som hon praktiskt taget tvingat honom att skicka. Hon får även en ros från Kent, Kent som var hennes bästa vän när de var små och som nu inte verkar kunna släppa henne. Helt enligt traditionen skickar gänget även en ros till Juliet Sykes, även kallad ”Psycho”, där det står ”Kanske nästa år, men antagligen inte”. Det brukar vara den enda ros Juliet får.

På kvällen är de bjudna på fest hos Kent. Alla ska dit. Som vanligt hänger de hos Ally innan och Lindsay får köra bilen eftersom hon nästan aldrig blir full hur mycket hon än druckit. På festen blir Rob alldeles för full och Sam funderar över vad hon egentligen känner för honom. Ska det verkligen kännas såhär att vara kär? Till allas stora förvåning dyker även Juliet Sykes upp på festen. Dessutom är hon riktigt söt när hon satt upp sitt hår i en hästsvans istället för hårgardinen som brukar hänga framför hennes ansikte. Ännu mer förvånande. Hon går fram till Sams gäng och säger ”Du är en bitch” till var och en av dem. Sedan bryter helvetet lös. Allt blir kaos och tjejerna tar sig därifrån i Lindsays bil. När de åker dyker plötsligt något vitt upp på vägen och snart hör Sam ljudet av krossad plåt och känner lukten av rök. Det känns som att hon faller och faller. Hon faller utan stopp.

Sedan vaknar Sam upp i sitt rum av att väckarklockan ringer. Det är 12 februari. Allt det som hände dagen innan måste ha varit en mardröm. Men ju längre dagen går, desto mer märker Sam att exakt samma saker händer med några små avvikelser. Är detta kanske en dröm istället? Men varför känns den så verklig? Och varför tar den aldrig slut? Sam inser snart att hon av någon oerhört konstig anledning hamnat i en slags tidsloop där hon lever om samma dag igen. Hon misstänker också att anledningen till detta är att hon ska göra om och göra rätt. För precis som Julia sa på festen så är Sam och hennes gäng inte de snällaste. De kan vara riktigt bitchiga. De behandlar alla som är annorlunda som skit. Ju längre dagen går inser hon vilket stort avtryck de gjort på människor runt omkring dem, hur de lämnar människor i spillror där de drar fram. Men hur ska hon göra för att gottgöra all skit de spridit? Går det att rätta till allt som de förstört?

Boken finns även som film.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Of curses and kisses" av Sandhya Menon

Jaya Rao är prinsessa i ett litet område i Indien som inte är självstyrande. Efter en skandal som förstoras upp i media, där hennes yngre syster Isha, en verkstad och en kyss är inblandad, blir de båda systrarna ivägskickade till en privatskola i USA, St. Rosetta’s International Academy som är full av döttrar och söner till politiker, skådisar och andra oerhört rika personer. Jaya har ett år kvar till examen och är fast besluten att sedan ta på sig alla de plikter som hennes uppdrag som prinsessa kräver. Isha är däremot inte lika intresserad av detta utan vill läsa robotmekanik och umgås med de personer hon vill utan att behöva tänka på hur detta påverkar deras kungarike.

Familjen Rao har regerat över sitt kungadöme under århundraden tillbaka och långt bak i tiden ligger även fiendeskapet med familjen Emerson. En medlem av familjen Emerson stal en rubin från Rao-familjen som en Rao-släkting sedan lade en förbannelse över och sedan dess är sprickan mellan familjerna djup. När Jaya och Isha kommer till skolan får de veta att även Grey Emerson går där, arvingen i familjen som är deras stora fiende. Jaya bestämmer sig för att ta chansen till hämnd och kommer på en plan. Hon ska få Grey att falla för henne och sedan krossa hans hjärta. Lika enkelt som genialt, vad kan gå fel?

När Jaya först träffar Grey märker hon att han är väldigt inåtvänd och inte det minsta social. Han har några kompisar som han brukar äta med och som försöker få med honom på andra aktiviteter men det går sådär. Detta leder även till att Jayas plan att flirta in sig hos Grey går sådär. Han är inte särskilt intresserad av Jayas flirtande. Han är inte intresserad av att umgås med henne alls. Det som upptar Greys hjärna och som får honom att dra sig undan är istället den förbannelse som ligger över honom, den förbannelse han fått höra om sedan barnsben. Hans mamma dog när han föddes och hans pappa har präntat in i honom att det var hans fel, att han för med sig otur och död. Grey har lärt sig en ramsa utantill som han tycker beskriver hans liv perfekt fram tills nu, och enligt denna ramsa ska hans liv ta slut på hans artonårsdag som närmar sig med stormsteg. När Grey får se det halsband med röda rubiner formade som en ros som Jaya bär, och som dessutom tappar stenar en efter en, blir han övertygad om att halsbandet på något sätt räknar ner den tid han har kvar av sitt liv.

Finns förbannelsen på riktigt? Vad kommer hända med Grey på hans artonårsdag? Kommer Jaya att lyckas med sin plan? Och vad är egentligen viktigast, att följa sin plikt gentemot sitt kungarike och sina föräldrar eller att faktiskt lyssna till sitt eget hjärta och gå den väg man vill?

Boken har inspirerats av den kända sagan om Skönheten och Odjuret, och har du koll på den kan du säkert hitta många likheter i boken.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Playlist for the dead" av Michelle Falkoff

Sam och Hayden har alltid varit bästa vänner, och även varandras enda vänner. De har trivts i varandras sällskap och pratat musik, läst serier och gameat. De har inte behövt någon annan. Även fast Sam ibland försökt föreslå att de ska gå på fester eller kanske försöka umgås med någon annan har Hayden alltid tyckt att det varit onödigt. De har haft sin egen geekiga bubbla att hänga i. Men nu är Sam ensam kvar. Han hittade Hayden död i sin säng efter att ha överdoserat piller morgonen efter en fest som Hayden, helt olikt honom, insisterat på att de skulle gå på. Sam förstår inte varför. Han visste att Hayden inte alltid mådde så bra. Hans äldre bror Ryan och hans gäng har alltid varit riktigt taskiga mot dem och i synnerhet mot Hayden. Föräldrarna har aldrig varit nöjda med honom och han har alltid haft det svårt i skolan. Men att det skulle vara så illa så att han skulle gå så långt som att ta livet av sig hade Sam ingen aning om. Han trodde att de berättade allt för varandra. Hayden lämnar en spellista och en lapp efter sig där det står att Sam kommer att förstå när han lyssnar på låtarna, men Sam bli bara mer förvirrad. Han slits mellan ilskan över att Hayden kunde göra något sådant här mot honom och skulden eftersom han är helt övertygad om att allt är hans fel. Sam vill inte tänka på festen, vad som hände där, bråket och hans sista ord till Hayden. Det gör alldeles för ont.

Efter Haydens begravning träffar Sam Astrid, en tjej som han aldrig lagt märke till innan men som går på samma skola. Astrid verkar vilja umgås med honom och introducerar honom för sitt gäng. Sam har alltid tänkt att han är en sådan som inte är bra på att prata med folk, att han är en sådan som inte kan skaffa sig vänner. Men kanske kan det bli en ändring på det? Astrid verkar dock veta väldigt mycket om både Sam och Hayden. Kände hon Hayden? Varför berättade han inte om henne i så fall?

När Sam spelar Mage Warfare hemma, det spel Hayden och han brukade spela tillsammans, så dyker Haydens figur upp och påstår sig vara Hayden. Sam tänker att det såklart är någon som försöker lura honom, något annat är ju omöjligt. Men ju mer de chattar ju mer känns det som att det är den riktiga Hayden. Men det kan det väl inte vara? I vilket fall kan Sam knappt sluta tänka på det och sover i princip ingenting på nätterna. Istället sitter han och spelar och försöker få Hayden, eller vem det nu är, att svara på alla hans frågor.

Efter ett tag blir både Jason och Trevor i Ryans mobbargäng attackerade. Kan detta ha något med Haydens död att göra? Eller finns det fler som vill dem illa? Astrid anser att det är karma, de får till slut vad de förtjänar, men Sam kan inte sluta tänka på det. Även fast han hatar det de gjorde mot Hayden av hela sitt hjärta känns det inte rätt. Sam mår inte bättre av att de mår dåligt och Hayden kommer inte tillbaka i vilket fall.

Frågorna snurrar i Sams huvud och ger honom ingen ro. Varför tog Hayden livet av sig? Vem är det han pratar med i spelet? Vem har attackerat mobbarna? Varför vet Astrid så mycket om Hayden? Och hur ska Sam kunna fortsätta leva sitt liv utan Hayden vid sin sida?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"The exact opposite of okay" av Laura Steven

Izzy har bott med sin mormor Betty sedan hennes föräldrar dog i en bilolycka när hon var fem år. Hennes stora dröm är att få göra film men de har inte så mycket pengar. Även fast Betty jobbar många och långa skift på dinern när hon egentligen borde varit pensionär finns bara pengar till det mest nödvändiga. College är knappt något Izzy tänker på, efter high school ska hon hitta ett jobb och bidra till deras ekonomi. Även fast livet är tufft är det inte direkt något de pratar om. Både Izzy och Betty tacklar motgångar med humor och skratt. Bättre att skämta bort jobbiga grejer än att deppa ihop.

I skolan finns Mrs Crannon som tror på Izzy och informerar henne om en talangtävling för unga manusförfattare. Hon betalar även anmälningsavgiften på 50 dollar även fast Izzy gör sitt bästa för att få henne att låta bli. Izzys bästa kompisar Danny, som hon känt sedan föräldrarna dog, och Ajita, som har en stor familj och konservativa, indiska föräldrar, finns alltid där för henne. De har filmkvällar, trycker i sig nachos, spelar pingis, skriver sketcher och har en jargong som tillåter det mesta. Men Danny har börjat bete sig lite underligt. Han skämtar inte om samma saker längre och han köper kaffe och ger presenter till Izzy, något som han aldrig gjort förut.

På en fest råkar det bli så att Izzy ligger med två killar. Först Vaughn, som är son till en politiker, på en trädgårdsbänk och sedan klassens clown Carson. Izzy funderar egentligen inte så mycket över det. Hon har aldrig skämts över sin sexualitet och att ta det hon vill ha. Snart dyker det dock upp en blogg med titeln Izzy O’Neill: World Class Whore som smutskastar Izzy totalt och där en bild på henne och Vaughn på trädgårdsbänken finns för alla att beskåda. Och det blir värre än så. Snart sprids även den nakenbild som Izzy skickade till Vaughn, mest på skoj, efter att han skickat en dick pic till henne. Plötsligt har hela skolan sett henne naken. Och bilden sprider sig ännu mer, inte minst efter att Vaughns pappa också börjat smutskasta henne och gjort en stor politisk skandal av alltihop. Givetvis var allt Izzys fel. Givetvis var Vaughn helt oskyldig. Givetvis får inte Vaughn någon skit för sin bild.

Hela Izzys värld rasar. Plötsligt är hon känd över hela landet av helt fel anledningar. Men Izzy vill inte visa sig svag, hon fortsätter med sin vanliga taktik med humor och bitska kommentarer som svar på alla förolämpningar. Det visar sig även att Danny är kär i henne, det är därför han varit så konstig, och att han verkar tro att om han är tillräckligt snäll mot henne kommer hon förr eller senare att bli kär i honom. Det spelar ingen roll vad Izzy säger. Samtidigt som Izzy är rätt förstörd är hon också arg. Arg på att det ska behöva vara såhär. Arg på att människor över hela landet bryr sig om vilka en 18-årig tjej har sex med. Arg på hur världen behandlar kvinnor. Något måste göras, det måste få ett stopp.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2019: Lucka 14

14.

Min tur nu
On the come up

av Angie Thomas

Briannas allra högsta dröm är att bli rappare. Hennes pappa var en riktig hip hop-legend och dog när hon var liten så nu bor Bri med sin mamma och sin bror Trey. Familjen har det tufft och kylen ekar ofta tom och huset är kallt. Bri känner att hon måste lyckas. Hon måste uppfylla sin dröm, bli en framgångsrik rappare, tjäna en massa pengar och hjälpa sin familj. Hennes första låt blir viral av fel anledningar och hon märker snart att det är svårt att vara sig själv i rap-världen. Särskilt när det känns som att hela ens liv rasar.

Julkalender 2019: Lucka 8

8.

Opposite of always

av Justin A. Reynolds

Jack träffar Kate på en fest och faller för henne direkt. De pratar, pratar och pratar och tänker att hon är den rätta. Men sex månader senare dör Kate av en sjukdom Jack inte hade en aning om att hon hade. Hennes död skickar honom tillbaka till det ögonblick då de först möttes och han får en chans till att göra rätt från början och kanske rädda Kate. Han försöker vara mer med henne vilket leder till att han spenderar mindre tid med vänner och familj och andra hemska saker händer istället. Vad ska han göra för att kunna rädda alla sina nära och kära?

Julkalender 2019: Lucka 2

2.

Planeten Frank

Frankly in love

av David Yoon

Frank är en stolt nörd som bor med sina koreanska föräldrar i Kalifornien. Han känner sig inte särskilt koreansk men föräldrarna tycker ändå det är viktigt att han hittar en bra, koreansk flickvän. När Frank blir ihop med härligt nördiga Brit Means som alltid får honom att skratta vill han inte låta föräldrarna träffa henne. Istället gör han upp en plan med den koreanska barndomsvännen Joy Song. De ska låtsas vara ett par och låtsas gå på dejter så att de kan ha ett alibi inför sina föräldrar medan de istället träffar sin riktiga flickvän respektive pojkvän. En vattentät plan. Men ska det egentligen behöva vara så här? 

"I wish you all the best" av Mason Deaver

Ben är ickebinär och tar mod till sig för att komma ut för föräldrarna även fast Ben vet hur föräldrarna är. Men kanske kan föräldrarna förändras? Tyvärr blir det inte som Ben hoppats. Pappan tvingar dem att lämna huset och Ben har plötsligt ingenstans att ta vägen. Den enda Ben kan vända sig till är storasystern Hannah som varken Ben eller föräldrarna haft kontakt med på tio år. Under sista tiden Hannah bodde hemma bråkade främst pappan och Hannah jämnt, så mycket så att hon fick nog och lämnade huset utan ett ord precis efter sin examen. Det enda hon lämnade var en lapp till Ben med ett telefonnummer och en adress. Ben kände sig övergiven, och lappen hjälpte ju egentligen inte ett dugg eftersom de bara var ett barn och varken hade egen telefon eller kunde ta sig till adressen själv. Men nu finns det ingen annanstans dit Ben kan vända sig efter att ha tagit sig till en telefonkiosk i bara strumpor i minusgrader.

Ben får komma och bo hos Hannah och hennes man Thomas som Ben aldrig träffat. Ben får börja på den skola där Thomas jobbar som kemilärare för att gå sista året innan examen. Hela tillvaron har vänts upp och ner. Dessutom kämpar Ben med ångest och panikattacker efter att föräldrarna kastat ut dem. För att inte göra allt ännu mer komplicerat bestämmer Ben sig för att inte komma ut i skolan, även fast det hugger till varenda gång någon felkönar dem.

I skolan träffar Ben Nathan som genast tar hand om dem, presenterar dem för sina kompisar Meleika och Sophie, tar med Ben på fester och visar dem hur livet faktiskt kan vara. Ben har aldrig haft riktiga vänner förut. Kanske kan detta som kändes så hemskt och nattsvart bli något bra till slut ändå? Men så upptäcker Ben att mamman kontaktat dem via Facebook och vill ses. Hon påstår att föräldrarna insett sitt misstag och nu vill gottgöra Ben. Men Ben kan inte bestämma sig, är det en bra idé att träffa föräldrarna? Borde Ben inte hata dem och aldrig vilja se dem igen? Och vad kommer hända om Ben kan hitta modet att komma ut för Nathan som de tycker mer och mer om? Tänk så vill Nathan aldrig se dem igen?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Every last word" av Tamara Ireland Stone

Samantha tillhör ett av skolans populäraste gäng, tjejgänget hon växt upp med. De har alltid varit bästa kompisar, ända sedan förskolan. Men det finns en sak som Sam inte kan berätta för de andra. Hon lider av psykisk ohälsa och är diagnosticerad med Purely obsessional OCD vilket innebär att hennes hjärna hela tiden maler mörka och oroliga tankar utan något stopp. Hon har en särskild grej för talet 3 och parkerar aldrig bilen utan att odometern står på 3, simmar alltid på bana 3 när hon tränar och måste klicka på hissknappar och bläckpennor tre gånger.

Sams liv är en ständig kamp mot tankarna. Hon har fått medicin utskriven som hon tar och hon träffar en psykiatriker en gång i veckan men hon vill allra helst bara vara normal. Hon är rädd för hur hennes kompisar skulle reagera om de fick veta, de som kan få ett mindre utbrott om någon äter fel grejer till lunch, har fel outfit eller råkar bli kär i en kille som inte är cool nog.

När Sam träffar Caroline, en tjej som tydligen alltid haft sitt skåp nära Sams utan att hon lagt märke till henne, får hon se hur en vän faktiskt kan och ska vara. Caroline klär sig inte i de senaste kläderna och sminkar sig knappt, och hon bryr sig absolut inte om ifall Sam är ”rätt” eller inte. Hon kan helt enkelt vara sig själv. Caroline tar med Sam ner i en hemlig källarlokal bakom skolans teaterscen där Poet’s Corner ligger. Där träffas ett gäng elever varje måndag och torsdag för att läsa upp sin poesi för varandra och ta del av gemenskapen. Väggarna i rummet är fulla med upplimmad poesi skrivna på allt från sidor utrivna ur anteckningsblock till servetter och snabbmatskartonger. I Poet’s Corner hittar Sam en trygg plats där hon känner sig hemma. Hon upptäcker sin kärlek till ord och poesins sätt att hjälpa henne att få koll på sina tankar, något som bara simningen kunnat hjälpa henne med tidigare. Hon upptäcker även att hon direkt känner sig trygg i gruppen där ingen bedöms utan alla accepteras som den de är. Gitarrkillen AJ fångar särskilt Sams uppmärksamhet när han spelar en egenskriven sång första gången hon är där och hon blir helt såld.

Sam känner sig normal för första gången på länge, hon känner sig som sig själv, som den person hon vill vara. Men hon vet inte vad hon ska säga till sina tjejkompisar. Vad skulle de säga om de fick veta att hon börjat skriva poesi? Vad skulle de tycka om den osminkade Caroline med sina flanellskjortor? Och vad skulle de tänka om Sam om hon avslöjade att hon kanske börjar bli kär i AJ? Sam vet precis vad de skulle tycka och tänka och hon vet innerst inne att hon borde strunta i dem och fortsätta sitt liv utan dem. Men vem är hon egentligen utan gänget som hon alltid umgåtts med? Vem ska hon sitta med på lunchen? Är hon beredd att ge upp hela deras historia tillsammans, allt kul de hittat på unde ruppväxten?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Planeten Frank" av David Yoon

Frank Li är en stolt nörd med koreanskt ursprung som bor i Kalifornien med sina föräldrar. Det där med ursprunget är inte särskilt viktigt för Frank, han ser sig mer som amerikan än koreansk-amerikan, men för hans föräldrar är det allt. De har mycket bestämda åsikter om hur ursprung påverkar människor och Frank får ofta skämmas över sina föräldrars rasistiska åsikter när de pratar om hur opålitliga svarta är eller hur mexikaner alltid stjäl. När Frank försöker protestera lyssnar de inte. Franks storasyster Hanna träffade en icke-koreansk kille och blev ihop med honom. Sedan dess har föräldrarna inte pratat med henne, så Frank inser ju att de menar allvar när de säger att han bara får dejta koreanska tjejer.

Franks bästa vän heter Q, eller egentligen heter han Will Lee men han bytte eftersom det gav dumma associationer, och de hänger jämt tillsammans. Båda är smarta, båda läser nästan bara avancerade kurser i skolan, båda pluggar för att nå högt uppsatta mål och båda älskar allt det går att nörda ner sig i. Q är svart men det är, vilket Frank tycker är konstigt, inget föräldrarna bryr sig om. När det gäller hans bästa vän är det koreanska ursprunget inte så viktigt, men när det gäller en flickvän är det tydligen avgörande.

När Frank blir tillsammans med Brit Means, som läser samma kurs i avancerad matematik som Frank och Q, känner sig Frank som den lyckligaste i världen. Brit är också härligt nördig, smart och får alltid Frank att skratta. Kan det bli bättre? Enda kruxet är att Brit inte är korean. Inte det minsta. Frank känner sig rätt hemsk men han vill helst inte låta Brit träffa hans föräldrar, han orkar inte ta den striden. Inte just nu i alla fall, nu vill han bara njuta av att dejta Brit. När Frank pratar med sin barndomsvän Joy Song kommer de fram till att de har i princip samma problem. Frank är tillsammans med Brit och hans föräldrar vill att han ska ha en koreansk flickvän. Joy är tillsammans med Wu, som inte heller är korean, och hennes föräldrar vill att hon ska ha en koreansk pojkvän. Tillsammans utarbetar Frank och Joy en plan. De ska låtsas att det är de som dejtar vilket kommer att göra föräldrarna nöjda, men istället för att gå på dejt med varandra ska de använda den tid föräldrarna tror att de är på dejt till att träffa sin riktiga flick- och pojkvän. Med hjälp av en delad, digital kalender sätter de igång och känner att planen är den bästa ever. Helt vattentät, Men samtidigt är det något som skaver. De vill ju kunna presentera den de dejtar, på riktigt, för sina föräldrar. De vill inte behöva dölja saker för föräldrarna. Varför ska de behöva hålla på såhär, borde de inte bara kunna umgås eller bli kär i den de vill oavsett personens ursprung?

Boken finns även på engelska och heter då Frankly in love.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Birthday" av Meredith Russo

Eric och Morgan är födda samma dag, en septemberdag då en hemsk snöstorm drog förbi och tvingade deras familjer att stanna på sjukhuset tillsammans. Sedan dess har de ett alldeles särskilt band till varandra. De har växt upp tillsammans och är bästa vänner.

Familjerna har haft som tradition att alltid tillbringa deras födelsedag tillsammans, men allt är inte riktigt som det brukade. Saker och ting har förändrats. Det är inte samma sak utan Morgans mammas tårta som hon alltid bakade och sorgen hänger i luften. Morgans mamma dog nästan två år tidigare och ingenting är sig likt. Morgan och hans pappa har varit tvungna att flytta till ett mindre boende, de lagar knappt någon mat längre och saknaden är stor.

Morgan spelar amerikansk fotboll och har alltid varit bra, en riktig talang. Hans pappa som är fotbollscoach är mer än nöjd att hans son gör så bra ifrån sig, att de har ett gemensamt intresse som kan fylla tomrummet. Men Morgan är rätt säker på att det inte är vad han vill. Han hatar att se på sig själv i spegeln och musklerna som växer fram. Han hatar att se sin kropp förvandlas till något han inte vill att den ska vara. Han låter sitt hår växa sig långt och önskar att allt vore annorlunda. Att han hade kunnat prata med sin pappa så som han kunde med sin mamma. Att han hade kunnat berätta för Eric. Eller allra helst att han hade fötts i rätt kropp, en kropp med rätt kön. För det är vad han vill. Tror han i alla fall. Men det kanske går över? Kanske om han ägnar sig åt riktigt manliga grejer? Kanske fotbollen är lösningen ändå? Han försöker berätta för Eric hur han känner på deras trettonde födelsedag men klarar inte det.

Samtidigt har Eric nog med sina problem. Med sin pappa som är som en diktator i familjen. Eric och hans mamma trippar på tå, Peyton käftar emot och Isaac har flyttat till college och spelar fotboll. Pappan tänker att Eric ska göra samma sak och tycker inte att han ska umgås med Morgan som är en sådan liten mes som aldrig kommer att bli en riktig man. Eric flyr till sin gitarr, gitarren han fått av Morgans mamma, för att hitta sig själv.

Boken utspelar sig på Erics och Morgans födelsedagar från den dag de fyller 13 år till dagen de fyller 18. Morgan kämpar med att hitta sin identitet, sätta sig upp mot mobbarna och hitta modet för att prata med sin pappa. Eric satsar hårt på fotbollskarriären för att vara till lags. Deras vänskap sätts på hårda prov och de glider ifrån varandra. Kan deras vänskap bli densamma igen? Kan de hitta sig själva och sin sanna identitet?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Hasselskogen" av Melissa Albert

Alices mormor är den mystiska författarinnan Althea Proserpine som skrivit ”Sagor från Hinsidan”. Fram till mormoderns död levde Alice och hennes mamma Ella ett liv på vägarna. De flyttade runt och slog sig aldrig till ro, ständigt förföljda av otur och mystiska händelser som inte alltid hade en logisk förklaring. Så fort något hände stod deras väskor packade i hallen och de gav sig iväg igen. Det var som att mamma Ella flydde från något eller någon.  

Mormodern var lite av en gåta som ingen visste särskilt mycket om. Hon skrev sin enda bok efter en resa och den gavs ut på ett litet förlag och spreds över världen. Hon var sedan gift ett par gånger och köpte godset Hasselskogen efter att den förre ägaren dött under mystiska omständigheter. Alices mamma Ella vägrade besöka godset igen och Alice träffade aldrig sin mormor. Hennes enda bok är dessutom så gott som omöjlig att få tag på. 

I och med mormoderns död när Alice är 17 år slutar de, till Alices stora förvåning, att flytta runt. Ella köper en lägenhet i Brooklyn och träffar snart den rike Harold med dottern Audrey och gifter sig. Snart bor de i en stor, flashig lägenhet. Alice går i skolan och har ett extrajobb på ett café. Trots att Alice ser oturen sippra fram lite här och var packas inte några väskor. De lämnar inte New York.

I skolan träffar Alice Ellery Finch, en rik kille som känner igen henne som Altheas dotterdotter och har läst mormoderns bok trots svårigheten att få tag i ett exemplar. Alice vet inte riktigt hur hon ska bete sig kring honom men av någon anledning hänger han kvar och han blir hennes första vän.

En dag när Alice kommer hem är lägenheten tom och en fuktigt jordig lukt som ligger som en hinna över rummen. Ella, Harold och Audrey är försvunna. Alice hittar ett kuvert med titelsidan på en av sagorna från sin mormors bok på sin kudde, berättelsen ”Alice tre gånger”. Alice har ingen aning om hur hon ska göra men hon vet att hon måste hitta sin mamma. När Harold och Audrey kommer tillbaka efter att ha släppts av sina kidnappare tyder mycket på att det kan vara någon från Hinsidan, den mörkt sagolika platsen som Altheas sagor kommer från, som rövat bort dem även fast det verkar helt galet och egentligen borde vara omöjligt. Alice förstår att hon måste ta sig till det mystiska Hasselskogen och Finch hänger med för att hjälpa henne. Varken Alice eller Finch har dock någon aning om var det ligger. Hur ska de hitta Hasselskogen? Kommer de att få några svar om de lyckas ta sig dit? Och kommer de kunna hitta Ella?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"The kissing booth" av Beth Reekles

Elle har alltid hängt mer med killar än med tjejer och känner sig mer hemma i ett lite grabbigare umgänge. Hon har varit bästa kompis med Lee i stort sett hela sitt liv, de är till och med födda samma dag. Elle kan berätta allt för honom. Nästan i alla fall. Hon har berättat att hon hade en crush på Lees storebror Noah för några år sedan men hon har kanske inte direkt berättat att den crush som Lee tror gått över sedan länge fortfarande finns kvar någonstans inom Elle. För Noah är snygg, underbart snygg. Han är skolans bad boy men också den kille alla tjejer vill ha, och den kille alla andra killar är rädda för.

Snart ska skolan ha sin årliga karneval och Elle och Lee har kommit på världens bästa idé. De ska ha ett kissing booth där fotbollskillar och cheerleadingtjejer kommer att sitta hela dagen och ta betalt för sina kyssar. Detta kanske inte känns helt fräscht och i tiden, men tänk på att detta är USA och inte Sverige. Deras kissing booth blir en succé och kön ringlar sig lång hela dagen. När Noah står i kön får dock tjejen i båset kalla fötter och Elle blir tvungen att sätta sig i båset i hennes ställe. Hennes första kyss någonsin blir alltså med Lees bror Noah Flynn, killen som ses som en player och avverkar tjejer på löpande band. Efter kyssen kan Elle inte sluta tänka på den. För visst hände någonting? Visst hade de extra connection? Men hon kan väl inte börja dejta sin bästa kompis storebror heller?

Elle vet i och för sig inte så mycket om det där med kärlek och dejting. Hon har aldrig haft pojkvän och inte varit på en endaste dejt. När det sedan kommer fram att det är Noahs fel, att han har skrämt bort alla killar som ens tänkt tanken på att närma sig henne för att skydda henne, blir Elle riktigt irriterad. Varför ska Noah lägga sig i hennes kärleksliv? Elle hade önskat att ilskan skulle göra slut på de där känslorna som bubblar inom henne, men det gör den inte. Snart träffar Elle och Noah varandra bakom Lees rygg eftersom Elle vet att han skulle avråda henne om han fick veta. Men hur länge kan de hålla det hemligt? Och hur skulle Lee reagera om han till slut fick reda på det? Snart är Elle intrasslad i en massa lögner som hon inte vet hur hon ska kunna ta sig ur utan att såra någon.

Boken har nu även blivit film som finns på Netflix.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Opposite of always" av Justin A. Reynolds

Jack, Franny och Jillian är bästa vänner. De pratar om allt och finns alltid där för varandra. Jack har länge varit hemligt förälskad i Jillian men när Jillian blir tillsammans med Franny känns den tanken rätt avlägsen. När Jack träffar Kate på en collegefest förändras allt. Kate är den rätta, Jack är helt övertygad. De tillbringar resten av festen tillsammans, pratar om allt och äter frukostflingor på morgonen. Men det är något med Kate som Jack inte riktigt förstår, det känns som att hon döljer något men han vet inte vad. Hon vill inte vara tillsammans med honom, hon vill inte utsätta honom för det. Och hon pratar om ett ex som kanske inte riktigt är ett ex eller åtminstone är något som komplicerar.

När Jack frågar om Kate vill följa med på skolbalen svarar hon, något motvilligt efter en del övertalning, ja. När det väl är dags för balen dyker hon inte upp och hur mycket Jack än skickar meddelanden och ringer så får han inget svar. Till slut får han veta att Kate lagts in på sjukhus, men ingen vill riktigt säga vad det är för fel på henne. När Jack till slut träffar henne verkar hon som vanligt men kanske lite trött. På natten somnar hon in och Jack förstår ingenting. Hur kunde detta hända? Finns inte Kate mer? Varför berättade hon inte att hon var sjuk? Förkrossad av sorg tar sig Jack hem där han råkar ramla nerför trappan och allt blir svart.

När han vaknar upp befinner han sig på en fest, på den fest som han träffade Kate för första gången. Och Kate är där, livs levande. Hur är detta möjligt? Jack fattar ingenting. Det verkar som att Kate inte känner igen honom och Jack förstår att han, på något vidunderligt konstigt sätt, har färdats bakåt i tiden. Han tänker att han fått en andra chans. Att han ska göra allting rätt. Att han ska lyckas rädda Kate den här gången. Men det där med att göra allt rätt är inte så lätt. Jack märker att han lägger så mycket tid på att vara med Kate och att vara rätt med henne att det istället blir fel med Franny och Jillian. De behöver honom också, och varje litet beslut Jack tar som går i riktning mot att rädda Kate påverkar också Franny, Jillian och alla andra runtomkring honom. Att rädda Kate kanske innebär att han inte lyckas rädda sina bästa vänner. Hur ska han kunna finnas till för och rädda alla han älskar? 

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Dear Evan Hansen" av Val Emmich

Denna bok baseras på en väldigt populär musikal med samma namn av Steven Levenson, Benj Pasek och Justin Paul som spelats på Broadway och över hela USA. Musikalen har vunnit sex stycken Tony Awards, bland annat för bästa musikal och bästa musikalartist.  

Evan Hansen har det inte så lätt. Hans pappa har lämnat honom och mamman och flyttat till andra sidan landet och skaffat en ny familj. Mamman gör så gott hon kan för att försörja dem genom sitt jobb på sjukhuset men hon jobbar mycket och långa skift så Evan känner att han knappt pratar med eller ens ser henne emellanåt. Evan har det också jobbigt i skolan med det sociala. Han uppfattas som rätt egen och har svårt att umgås med övriga i skolan och skaffa vänner. Han ser den rättframma Jared som en vän, men Jared är väldigt noga med att alltid påpeka att han främst är en vän till familjen och inte så mycket mer än så.

Under sommaren har Evan ramlat från ett träd när han sommarjobbade och han har därför ett gips runt armen. Mamman kommer med den briljanta idén att han ska be eleverna i skolan att signera gipset och skickar med en märkpenna första skoldagen efter lovet. Det är ju den ultimata samtalsöppnaren enligt henne. I skolan går det dock sådär. Han lyckas i alla fall få en av skolans värstingar, Connor Murphy, att skriva sitt namn stort och tydligt på gipset. I nästa stund får Connor tag i det brev Evan skrivit till sig själv som en uppgift från hans psykolog. Ett brev han börjar ”Dear Evan Hansen” och avslutar med ”Sincerely, your best and most dearest friend, Me”. Ett brev där han för en gångs skull skrivit om hur hopplöst allt känns och hur osynlig han är för världen. Ett brev där han nämner att Connors syster Zoe är hans livlina, Zoe som Evan länge varit hemligt förälskad i utan att avslöja det för någon. Connor uppfattar det som att Evan skrivit brevet för att jävlas med honom, blir arg och tar brevet, och Evan ägnar de närmaste dagarna åt att ha ångest över och föreställa sig på vilka olika sätt Connor kan sprida brevet så att hela skolan får veta. Men inget händer och han börjar slappna av.

Några dagar senare blir Evan inkallad till rektorn. Där sitter en man och en kvinna som han aldrig sett tidigare. Och de har hans brev. Det är Connors föräldrar och det visar sig att Connor har begått självmord. Föräldrarna hittade Evans brev i Connors ficka och är nu övertygade om att deras son skrivit brevet till Evan och att de var bästa vänner i hemlighet. Det stora och tydliga CONNOR på Evans gips gör dem än mer övertygade. Evan blir bjuden till familjen på middag och av någon anledning börjar Evan hitta på historier om allt Connor och han brukade göra tillsammans vilka föräldrarna ivrigt suger åt sig. Detta är bara början och lögnen blir större och större. Samtidigt slutar Evan vara osynlig i skolan, han och Zoe börjar umgås mer och mer och han märker att föräldrarna finner en tröst i hans historier. Är inte sanningen alltid det rätta och bästa? Eller är det okej att ljuga om lögnen faktiskt hjälper människor? Och kan en lögn växa sig hur stor som helst utan att spricka till slut?  

/Skolbibliotekarie-Josefine

"On the come up" av Angie Thomas

Brianna bor med sin mamma Jay och bror Trey. Hennes pappa, den berömde rapparen Lawless, blev skjuten när hon var liten precis innan han lyckades slå igenom på riktigt. Familjen kämpar ständigt för att få allt att gå ihop och Trey har fått ta jobb på en pizzeria för att tjäna lite extra pengar då han inte lyckats hitta något jobb som matchar hans utbildning. Kylskåpet är ofta tomt och det är inte ovanligt att de vaknar upp i ett iskallt hus eftersom de inte kunnat betala alla räkningar. När mamman blir uppsagd blir det ännu värre. Bri oroar sig ständigt för vad som ska hända även fast Jay envist hävdar att det kommer att lösa sig. Det känns dock mest som tomma löften.

Bri känner sig som en börda, en börda som inte bidrar till familjen. Jay förbjuder henne att skaffa ett extrajobb, hennes jobb är skolan. Men Bri har något som hon tycker är mycket viktigare än skolan, något som gör att hon ibland försummar läxor och prov. Hon brinner för musik, hon brinner för hip hop och rap. Och hon är duktig. Bri tänker att musiken är hennes möjlighet att hjälpa familjen, hennes chans att lyckas. Trey har satsat på skolan och gjort allting rätt men han jobbar ändå på en pizzeria. Bri får det inte riktigt att gå ihop, det känns inte värt att lägga all kraft på skolan när det ändå kan gå fel. Bara hon slår igenom så kommer allt att lösa sig. Men det är inte lätt, konkurrensen är stenhård.

Mammans syster Phoo, som alltid levt ett farligt liv och säljer droger på gatan, lovar att vara hennes manager och hjälpa henne att få till en karriär. När Bri är med i ett rap-battle tävlar hon mot en kille som heter Milez som redan fått en hit. Hon krossar honom. Det visar sig att hans pappa och manager är Supreme som även hjälpte Briannas pappa att slå igenom, och Supreme har ett erbjudande till henne.

Samtidigt händer saker i skolan som går över styr. Vakterna på skolan brottar ner Bri på golvet utan att hon gjort något fel och när händelsen blir viral börjar saker och ting eskalera. Efter att Bri lagt upp sin första egenskrivna låt som hon spelat in i en studio på nätet börjar allting snurra ännu snabbare. Snart vet hon knappt vem hon själv är längre, och det är inte helt lätt att hitta sig själv när det känns som att hela livet rasar samman.  

/Skolbibliotekarie-Josefine

"That's not what happened" av Kody Keplinger

Det har gått tre år sedan skolskjutningen på Virgil County High School, tre år sedan Lees bästa kompis Sarah sköts till döds. Lee försöker gå vidare men det är så mycket som påminner om det som hände. Hela tiden. Årsdagen är alltid den värsta. På årsdagen söker hon och fyra andra överlevare som var på plats när det hände tröst hos varandra. De går inte till skolan. De försöker göra det bästa av dagen och finnas där för varandra. Det är Ashley som sitter i rullstol efter skolskjutningen, Denny som är blind och hörde sina bästa vänner dödas, Eden som befann sig i samma klassrum som sin kusin och såg henne bli skjuten till döds, Miles som kastade sig ovanpå Ashley framför mördaren och Kellie som befann sig på samma toalett som Lee och Sarah. Efter skolskjutningen lämnade Kellie staden på grund av anklagelser och påhopp från resten av samhället, men de andra finns kvar.

Lee vet dock något som ingen annan vet, något som skulle ha stor betydelse om det kom ut. Lee klarar inte av att vara ensam om sanningen, hon vill att alla ska få veta vad som egentligen hände. Historien om att Sarah dog som en martyr och försvarade sin tro in i döden har spridits över samhället och alla ser henne i ett helgonlikt skimmer. Ett halsband med ett kors hittades i badrummet där Lee, Sarah och Kellie befann sig och alla utgår från att det var Sarahs. Men Lee vet att det inte var hennes. Lee vet att hon aldrig hade det på sig. Och hon vet att Sarah inte sa något om varken Gud eller Jesus. Det enda hon gjorde när mördaren kom in i badrummet var att stå tyst ovanpå en toalett i ett bås tillsammans med Lee och hålla henne i handen allt vad hon orkade. Lee vet inte vad som skulle hända om detta kom ut men hon vet att det inte skulle tas emot väl, varken av samhället, kyrkan eller Sarahs föräldrar. Det var korshalsbandet som fick Kellie och hennes familj att lämna stan, invånarna att bli så arga och upprörda, eftersom Kellie påstod att det upphittade halsbandet var hennes.

Lee inser även att det inte bara är hennes berättelse som ingen känner till. Flera av de andra överlevande har inte heller fått berätta sina versioner av vad som hände. De har inte fått ge sitt perspektiv och dela sina tankar. Det känns inte rätt. Lee vill att en så sann bild av händelsen som möjligt ska komma ut, särskilt nu när de som är de sista överlevande snart ska lämna skolan. Snart kommer ingen på skolan veta hur det egentligen var, vad som egentligen hände. Lee bestämmer sig för att försöka få alla överlevande, inklusive Kellie, att skriva om vad som hände genom deras ögon. Det visar sig dock bli svårare än hon tänkt.

Är det värt att sträva efter sanningen även fast människor såras på vägen? Är det värt att jaga sanning och samtidigt offra sina vänner? Och finns det bara en sanning?

/Skolbibliotekarie-Josefine