"After the fire" av Will Hill

Moonbeam är 17 år och bor i ett läger omgärdat av ett högt staket. Fader John styr The Holy Church of The Lord’s Legion med järnhand. Det är endast en av församlingens medlemmar, fader Johns närmaste man, som är tillåten att lämna lägret för att åka in till den lilla staden. Alla andra måste hålla sig i lägret. Det är förbjudet att läsa eller se på tv. Mobiltelefoner är förbjudna och likaså datorer och internet. Det är absolut förbjudet att prata med Outsiders, alltså alla som inte tillhör lägret. Fader John talar med sin öronbedövande stämma om saker som Gud sagt till honom, saker som alla tror på. Gud begår inga misstag. Fader John bor med sina fruar och ett gäng barn i det Stora huset medan övriga har egna rum i barackerna.

Moonbeams pappa tog med familjen till lägret när hon var liten, på den tiden när fader Patrick styrde församlingen. På den tiden var det helt annorlunda. Både böcker och tv var tillåtna och det var inte förbjudet att åka in till stan. Det var bra tider. Men Moonbeams pappa dog och fader John tog över församlingen från en dag till en annan genom att hävda att det var Guds vilja. Och Gud begår inga misstag. Nu var reglerna och våldet istället ständigt närvarande. När sedan Moonbeams mamma förvisades från församlingen efter att ha tappat tron och avvikit från Den rätta vägen blev Moonbeam ensam kvar. Hon kände sig dock inte ensam. Alla hennes Bröder och Systrar var ju kvar. Men hon började tvivla. Och fortsatte tvivla. Talar fader John verkligen sanning? Hur vet de att det faktiskt är Gud som talat till honom? Vill Gud verkligen ha en så våldsam värld som fader John pratar om? Sakta börjar hon förstå att fader John inte går att lita på. Men vad ska hon göra? På något sätt måste hon få världen att förstå vad som händer innanför stängslet.

Senare befinner sig Moonbeam på rehabcentret George W. Bush Municipal Center tillsammans med de övriga överlevande barnen efter den stora branden lägret drabbats av. De är alla inlåsta i varsitt rum men psykologerna och övrig personal på centret är noga med att betona att de inte är fångar. De kommer att få lämna centret så fort de är redo, så fort de tagit sig igenom processen. Moonbeam får prata med Doktor Hernandez men är inte helt säker på om hon kan lita på honom. Han är ju en Outsider. Han är anställd av Staten. Församlingsmedlemmarnas största fiender. Sedan kommer även Agent Carlyle in i bilden och vill prata med Moonbeam. Hur ska hon kunna berätta sanningen för dem? Hur ska hon berätta vilken skuld hon själv hade i branden? Hur ska hon någonsin kunna berätta vad hon gjort?

Boken tar avstamp i Moonbeams tid på rehabcentret och ju mer hon berättar om tiden i lägret under samtalen med Doktor Hernandez och Agent Carlyle, desto mer får också vi veta om vad som egentligen hände.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Paradiset ligger under mammas fötter" av Gina Dirawi

Mona och Mila bor i en norrländsk småstad och har alltid varit vänner och gjort allt tillsammans. De till och med vaxar varandras underliv och bleker varandras ansiktshår (ibland med mindre brännskador som följd). Men Mona har blivit alltmer rebellisk. Milas mamma och de andra kvinnorna i moskén tycker inte att Mila borde umgås med Mona, hon är ingen bra förebild. Både Mila och Mona borde vara lite mer som Nadine, tycker de. Nadine som har perfekta betyg, perfekt smink och vars slöja aldrig ligger fel.

Mona vill ha frihet och revolution men ingen förstår henne. Alla i moskén och alla i skolan är hatare. Hon får utlopp för alla sina känslor genom att måla graffitti, som när hon målar gympa-Ove som en gris på en av skolans väggar. Det är konst som visar sanningen, inte klotter som många verkar tycka. Monas mamma är dödssjuk och ligger på sjukhus och hennes pappa lämnar knappt sovrummet, inte ens för att hälsa på mamman. Istället ligger han där och storröker och förfaller mer och mer.

Mila strävar efter att vara perfekt. Hon ska få A i alla ämnen så att hon kan bli läkare trots att hon hatar alla slags kroppsvätskor och baciller och handspriten är hennes bästa vän. Sådant går väl att vänja sig vid? Hon satsar även på att gifta sig med en perfekt och pålitlig kille. Men det känns inte som att det räcker, det känns inte som att hon duger. Hur ska hon någonsin kunna vara tillräcklig i hennes mammas ögon, eller i hennes pappas som bara är en alldeles för stor tavla på väggen i lägenheten?

Mona och Mila kämpar med vänskapen. Trots allt alla säger är de lojala mot varandra, det har de alltid varit. Men på studentdagen kraschar allt. Monas mamma har dött och hon hinner inte ens berätta för Mila innan hon och pappan åker till Beirut för att begrava mamman. Mila blir samtidigt tvångsinlagd på psyket, där hon även tillbringat en tid innan, och blir avstängd från omvärlden.

Något senare ser livet till att de båda befinner sig samtidigt i det flyktingläger i Beirut där deras mammor en gång träffades. I lägret bor även Monas släkting Nour och Mona står inte ut med att se hur framför allt kvinnorna i lägret behandlas. Hur de våldtas och sedan tar sitt liv på grund av skam utan att någon gör något för att stoppa. Kvinnorna skvallrar och skämtar högljutt på salongen, men Mona vet att de bryr sig mer än vad de vill ge sken av. De vill inte ha det såhär. Men de är maktlösa. Vad ska de göra när enda sättet att lämna lägret ofta är att bli bortgift med en äldre man i ett västerländskt land?

Gina Dirawi har skrivit denna boken för sitt 16-åriga jag, en bok som hon velat läsa då. En bok om kvinnlig frigörelse, att vilja vara något annat eller någon annan, att hitta en ny plats i tillvaron, att slå sig fri. Boken handlar också om hur mycket som måste offras för att nå den där friheten, alltihop skrivet med ett mustigt språk som gör platser och lukter levande (och detta ofta inte på ett trevligt sätt).

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Det sextonde året" av Kim Liggett

Tierney lever i en by där männen styr och kvinnorna är männens egendom. I skogen utanför byn finns tjuvjägare som tar unga flickor som byten som de sedan flår. Öron, ögon och andra kroppsdelar säljs sedan på svarta marknad och blir till brygder och pulver som anses ha en föryngrande effekt. Under flickornas 16:e år har deras magi utvecklats fullt ut, den magi som får männen att bli tokiga och lyda deras minsta vink och hustrurna att bli svartsjuka. För att bli av med magin tvingas alla 16-åriga flickor tillbringa ett år, nådeåret, ute i vildmarken. Där ska de omfamna sin magi för att sedan släppa ut den i naturen och vara redo att bli ordentliga hustrur åt männen när de kommer tillbaka vid årets slut.

Tierney har aldrig haft som mål att bli någons hustru. De andra flickorna hoppas på att få en slöja av någon av männen innan de åker iväg för sitt nådeår, en slöja som betyder att det finns en man som väntar på att gifta sig med dem när de kommer tillbaka. Under Tierneys uppväxt har hennes pappa, som är läkare, behandlat henne annorlunda än andra flickor. Hon har fått lära sig saker som egentligen bara pojkar får lära sig. Tierney har fyra systrar och tänker att hon har fått vara som den son pappan aldrig fick. Hon kan verkligen inte tänka sig att bli någons fru, det känns som det yttersta straffet att vara fast i äktenskapets bojor. Hon hoppas därför att hon inte kommer att få någon slöja så att hon kan få arbeta på fälten när hon kommer hem efter nådeåret. Om hon överlever. Ingen pratar om nådeåret, det är förbjudet, men alla vet att långt ifrån alla som ger sig iväg kommer tillbaka levande. Rykten går om att flickor blivit dödade av tjuvjägare, och om en flickas kropp inte återvänder får någon av hennes yngre systrar ta straffet och förvisas till utmarkerna.

När nådeåret väl tar sin början har Tierney, mot sin vilja, ändå fått en slöja. Hon märker rätt snart att det inte är skogen och tjuvjägarna som gömmer sig i den som är den största fienden. Det största hotet mot hennes överlevnad är de andra flickorna. Kiersten tar snabbt rollen som ledare i lägret och påstår sig redan ha hittat och kunna hantera sin magi. Hon gör tydligt klart att hon verkligen ogillar Tierney och ska göra allt för att göra livet surt för henne. Snart börjar fler och fler påstå att de har hittat sin magi och fler och fler börjar bete sig underligt. Flickor tar livet av sig eller springer ut i skogen, andra straffas och snart undrar Tierney vart mänskligheten och empatin tagit vägen. Hur ska hon bete sig för att kunna överleva nådeåret och ta sig tillbaka helskinnad till byn?

Denna bok kan man säga är en blandning av ”Tjänarinnans berättelse” och ”Flugornas herre” (som även finns citerade på försättsbladet) med en hint av ”Hungerspelen”. Den är rå och ryggar inte för att skildra hur elaka och hemska människor kan vara mot varandra, även när de verkligen borde hålla ihop. Boken behandlar förtryck och att ifrågasätta de tankar som man uppfostrats att lita på.  

På engelska heter boken "The grace year".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Rubinröd" av Linzi Glass

Det är 1970-tal och Ruby bor med sin mamma Annabel som är gallerist och kämpar för främst svarta konstnärer som annars inte fått göra sina röster hörda och sin pappa David som är advokat i en välbärgad förort i Soweto i Sydafrika. Rubys tillvaro befinner sig långt från tillvaron ute på gatorna där hat och ilska bubblar under ytan. Hennes föräldrar kämpar båda två för att svarta och vita ska ges lika villkor och Ruby har haft med sig dessa tankar sedan hon var riktigt liten. I skolan är Ruby populär och duktig och har många vänner. Men det känns lite som att hon spelar en roll, som att hon trycker undan de tankar och åsikter hon egentligen har. Hon får inte ta med sig någon hem eftersom hennes hem är en tillflyktsort för förföljda konstnärer och det apartheidsystem som råder i landet sätter prägel på allt. Ruby kan inte förstå varför människor ska delas upp efter hudfärg, religion eller språk. Själv ser hon varken färg, ras eller tro men det verkar alla andra göra.

Rubys mamma tar den unga konstnären Julian under sina vingar efter att han blivit brutalt misshandlad och han får bo i deras hem. Mamman planerar även att ha en vernissage för honom och hans konst i galleriet även fast det är ytterst riskabelt. I skolan försöker Ruby värja sig från Desmonds påstridiga närmanden och när han kommer hem till hennes dörr och försöker tvinga på sig henne biter Ruby honom hårt i tungan, vilket får till följd att han sprider elaka rykten om Ruby på skolan. Detta gör att klassen delas i två läger, de på Rubys och de på Des sida. Tyvärr är hennes bästa kompis Monica en av dem som tar Des parti eftersom hon länge varit kär i honom. Detta är början på en lång rad av stora förändringar i Rubys liv.

När Ruby väntar på skjuts från sin pappa efter en rugbymatch mot en av de andra skolorna i stan, en afrikaanskola, som hon tittat på börjar hon prata med en tjej som heter Loretta och också sitter och väntar. Loretta går på den rivaliserande skolan och även fast de inte pratar samma språk utan hankar sig fram på en blandning mellan engelska och afrikaan så känner Ruby att hon och Loretta kan prata om precis allt. Trots att det är riskabelt fortsätter de prata med varandra, via telefon, och träffas även fler gånger. Efter ett tag märker Ruby att Lorettas bror är Johann, lagkaptenen för deras skolas rugbylag som Ruby inte kunde slita ögonen från under matchen. Egentligen borde Ruby inte umgås med varken Johann eller Loretta, men hon kan inte sluta. Samtidigt blir det allt oroligare i landet och den ilska som legat och pyrt under ytan hotar att ge våldsamma och ödesdigra konsekvenser.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2019: Lucka 14

14.

Min tur nu
On the come up

av Angie Thomas

Briannas allra högsta dröm är att bli rappare. Hennes pappa var en riktig hip hop-legend och dog när hon var liten så nu bor Bri med sin mamma och sin bror Trey. Familjen har det tufft och kylen ekar ofta tom och huset är kallt. Bri känner att hon måste lyckas. Hon måste uppfylla sin dröm, bli en framgångsrik rappare, tjäna en massa pengar och hjälpa sin familj. Hennes första låt blir viral av fel anledningar och hon märker snart att det är svårt att vara sig själv i rap-världen. Särskilt när det känns som att hela ens liv rasar.

"Internment" av Samira Ahmed

Det är USA i en nära framtid och den nyligen valda presidenten har infört en hel del förändringar i landet. För ett år sedan bestämdes att alla muslimer skulle registreras och att invånare i landet skulle kunna omlokaliseras i krigstider. För en månad sedan uttalade sig presidenten om att alla muslimer är ett hot mot USA.

Layla lever ett helt vanligt liv tillsammans med sina föräldrar. Hon går i skolan, hänger med kompisar och umgås med sin pojkvän David. Den senaste tiden har dock allt förändrats. Utegångsförbud råder på kvällarna och egentligen får hon inte träffa David då det anses fel att hon som muslim är tillsammans med en jude. Layla och David struntar i detta och träffas ändå även fast det är farligt och de hela tiden måste smyga för att inte bli upptäckta.

En dag dyker ett gäng beväpnade och uniformerade män upp hemma hos Layla och hennes föräldrar. De blir informerade om att de, mot sin vilja, från och med nu ska bo i ett interneringsläger mitt ute i öknen tillsammans med andra muslimer. De får några få minuter på sig att packa ihop personliga tillhörigheter i en väska och sedan blir de tvingade ur sitt hem utan tid att ta farväl.

I interneringslägret är internerna uppdelade efter härkomst och de bor i familjevis i små baracker med övervakningskameror. Det är strängt förbjudet att vara ute på kvällarna, beväpnade vakter patrullerar gatorna och drönare övervakar ständigt lägret från luften vilket omgärdas av ett elektriskt stängsel. Det poängteras hela tiden att de inte är fångar, ingen ska känna sig instängd.

Layla känner sig dock instängd hela tiden, den trånga baracken kväver henne. Hon måste göra något. Nu. Tillsammans med Ayesha och Soheil som hon träffat i lägret diskuterar hon hur de ska göra, hur de ska kunna göra sina röster hörda, hur de ska kunna komma bort från det trånga lägret och ut i friheten. Layla vägrar att bara sitta och vänta. Snart får de även hjälp från oväntat håll och kanske finns det ändå en möjlighet att de kan göra skillnad. Alla revolutioner måste börja någonstans, med en röst.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Brännmärkt" av Lizette Edfeldt

Adeline Theta lever i en tuff värld. Extremt väder, epidemier och krig har tärt hårt på planeten och dess invånare, och de som överlevt har insett att resurserna måste sparas på om de ska kunna fortsätta leva. Imperiet Adeline bor i är indelat i zoner och befolkningen i är uppdelad enligt ett hierarkiskt system med tio rang där Alfa är det högsta och Kappa det tionde och lägsta. Det är bara de som tillhör Alfa som har något att säga till om, det är bara deras åsikt som räknas.

Adeline, hennes pappa och två systrar tillhör rang åtta. De lever i fattigdom, jagar och sköter en butik som säljer kött men de har ändå knappt råd med mat och kläder. Pappan är oberäknelig och har missbrukat alkohol sedan mamman dog och Adelines storasyster får ta på sig mycket ansvar för familjen. När mamman dog lämnade hon en amulett med ett konstigt kattliknande djur till Adeline, en amulett hon alltid bär med sig och rådet att hon ska se bortom det uppenbara.

Adeline har en rebellisk och lite upprorisk sida, hon gillar inte att bli trampad på. Hon är trött på att alltid vara i underläge. Trött på att ingen lyssnar. Efter en incident i butiken då hon satt sig upp mot medlemmar av högre rang flyr hon ut i skogen och försöker hålla sig undan. På den vanliga mötesplatsen finns Amabelle Alfa som är dotter till Alfaledaren Robb Alfa och är Adelines hemliga vän, trots att hon egentligen inte ens får se en medlem av så hög rang i ögonen. Adeline och Amabelle hamnar i ett bakhåll vid en stuga som leder till att Amabelle blir skjuten och att stugan brinner ner. Adeline räddas men är svårt brännskadad och när hon vaknar upp har hon Robb Alfa vid sin sida, Robb Alfa som tror sig vaka vid sin dotters sjuksäng. När Adeline sedan tittar sig i spegeln ser hon Amabelles ansikte istället för sitt eget. Hennes ansikte har reparerats efter brännskadan, men inte till hennes ansikte. Alla tror att hon är Amabelle. Och familjen tror att Adeline är död.

Vad ska hon göra nu? Spela med? Se det som sin chans att ta upp kampen mot Imperiet inifrån? Kan hon leva sitt liv i en lögn? Kan hon göra det mot Amabelle? Eller ska hon få dem att förstå att ett misstag begåtts? Vad händer med henne då? Och kommer hon någonsin att få träffa sin familj igen?

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2018: Lucka 19

19.

Moxie

av Jennifer Mathieu

Vivian har aldrig stått upp och kämpat för något innan men nu har hon fått nog av sin skola där fotbollslaget får alla pengar och inte kan göra något fel, där tjejerna inte får ha på sig vad de vill och där killarna beter sig sexistiskt hela tiden. Hon skapar ett feministiskt zine och sätter upp det på alla tjejtoaletter och snart har det blivit större än Vivian kunnat föreställa sig. Hon har startat något som blivit en revolution, en revolution för tjejer. 

"Vox" av Christina Dalcher

Jean bor med sin man Patrick och deras fyra barn, Steven 17 år, tvillingarna Leo och Sam 11 år och Sonia 6 år i en förortsvilla i USA. Jean är hjärnforskare och Patrick har ett viktigt jobb för staten. På kvällarna äter de middag tillsammans och är som vilken familj som helst. Fast inte det senaste året. För ett år sedan bestämde de styrande att alla kvinnor skulle förses med ett armband, eller en räknare som Jean föredrar att kalla det. Denna räknare sitter på handleden och räknar ord, alla ord som sägs under en dag. Ett antal som inte får överstiga hundra. Ingen av kvinnligt kön får uttala mer än hundra ord om dagen. Går räknaren över hundra får bäraren en stöt som ökar i styrka ju mer hon pratar tills den till slut ger outhärdlig smärta.

En rörelse som kallas Pure har erövrat USA. Män och kvinnor ska vara rena. Män ska arbeta, kvinnor ska sköta hemmet. Ingen kvinna får längre jobba. Ingen kvinna får längre läsa. Pojkar och flickor går i olika skolor och lär sig olika saker. Samhället har gått tillbaka till 1950-talet ur jämställdhetssynpunkt och enligt de styrande är det så det bör vara. Män och kvinnor är menade för olika saker. Att tysta hälften av en befolkning är ett effektivt sätt att kunna fortsätta göra som man vill utan alltför stora protester. De som ändå protesterar förs iväg och hamnar i arbetsläger, vilket även gäller dem som avviker från normen som exempelvis homosexuella.

När presidentens bror råkar ut för en skidolycka får Jean ett erbjudande. Eftersom hon är en framstående forskare som innan hon slutade arbeta tillsammans med sitt team var på vippen att utveckla ett serum som kan hjälpa människor att få sina ord tillbaka när de drabbats av hjärnskada är hon just den presidenten behöver. Han är beroende av sin bror. Därför är han också beroende av Jean. Men hon går först inte med på det, inte utan att ställa krav. Hon och hennes dotter ska få slippa sina räknare och kunna tala obehindrat igen. Dottern ska få slippa skolan. Hon ska få arbeta med sin förra medarbetare Lin. Jeans krav godkänns och hon får ta itu med sitt uppdrag. Men hon märker att något inte stämmer. Det är något de inte säger. Något är på gång som är mycket större än hon någonsin kunnat ana.

/Skolbibliotekarie-Josefine