"Five feet apart" av Rachael Lippincott

Stella har cystisk fibros vilket främst innebär att hennes lungor inte fungerar som de ska och att hon behöver hjälp för att kunna andas ordentligt. Hon har åkt in och ut från sjukhuset hela hennes uppväxt och nu är sjukhuset som hennes andra hem. Personalen är hennes vänner och hennes allra bästa vän Poe är också en CF-patient med liknande uppväxt som Stella. Hennes lungor har nu endast 35 procent kvar av sin kapacitet och hon står i kö för att få nya lungor. Utan nya lungor kommer hon inte att klara sig.

Stella är fast besluten att göra allt i sin makt för att hon ska få möjlighet till en operation, inte minst för hennes föräldrars skull. Föräldrarna har separerat i sorgen efter äldre systern Abbys alltför tidiga bortgång. Det var ju Stella som skulle dö först, det var hon som alltid gick med döden som en skugga. Nu dog istället Abby i en olycka och Stella är övertygad om att föräldrarna kommer att rasa ihop totalt om hon också försvinner. Så hon tar sina mediciner metodiskt med hjälp av en app som hon själv tillverkat, sköter sig exemplariskt med hygien och munskydd och håller alltid minst sex fots avstånd från andra CF-patienter. Hon har kontroll. Nu har Stella drabbats av feber och halsont vilket gör att hon inte kan följa med sin avgångsklass till Cabo utan är istället tvungen att vara på sjukhuset tills hon tillfrisknat.

Will har också cystisk fibros men har haft en helt annorlunda uppväxt mot Stellas. Hans mamma har en massa pengar och han har befunnit sig på sjukhus över hela världen för att få den allra bästa behandlingen. Nu har han drabbats av en bakterie som egentligen är obotlig för CF-patienter och gör att han inte längre kan få nya lungor. Men hans mamma har inte gett upp. Nu är Will inlagd på samma sjukhus som Stella för att genomgå en ny, oprövad behandling. Han är dock väldigt trött på att åka kors och tvärs över hela världen och bara se en massa sjukhus. Han vill se världen på riktigt. Han vill leva sitt liv. Will har bestämt att han ska bort från allt när han väl fyller 18 om någon vecka. Då kan hans mamma inte bestämma över honom längre. Då kan han få börja leva på riktigt.

När Stella och Will träffar varandra krockar deras inställning till livet rejält. Stella är kliniskt noggrann med allt medan Will tycker att det där med munskydd och att faktiskt ta sina mediciner är överskattat. Han tar livet mer med en klackspark vilket retar Stella med sitt kontrollbehov. Hon märker att hon av någon anledning faktiskt bryr sig om honom, att hon vill att han ska leva så länge som möjligt trots att han är så himla irriterande. Hon borde hålla sig borta från honom, han kan förstöra hennes plan totalt, men det är lättare sagt än gjort.

Boken har även blivit film med samma namn (som med fördel ses EFTER att boken lästs).

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Bränd" av Axel Schylström

Axel är en lovande fotbollsspelare som spelar division 1 som 19-åring. Det är 2012 och om några dagar tar han studenten. Men innan dess vänds hans liv upp- och ner. Han och en kompis klättrar på tågvagnar vid järnvägsstationen och får stark elektricitet genom sig. Axel drabbas av svåra brännskador, 70 procent av hans kropp är täckt av tredje gradens brännskador som är den värsta sorten. Det är några av de mest omfattande och allvarliga brännskador en ung människa drabbats av i modern tid. Nu är hela hans liv en kamp. I första hand en kamp för att överleva, men sedan en kamp för att komma tillbaka till det liv han vill leva. Samma liv som han levde innan olyckan.

Axels kamp blir både fysisk och psykisk. Han får stå ut med transplantationer, såromläggningar och oerhört smärtsam behandling. Han får lära sig att andas på nytt och att resa sig upp från sängen är en stor utmaning. Det finns en risk för att han aldrig ska kunna gå igen, musklerna i hans ena ben svarar inte som de ska. Och sakta börjar det gå upp för honom att hans liv aldrig kommer att kunna bli detsamma igen. Han kommer aldrig att kunna röra sig likadant. Hans ansikte och kropp är täckta av ärr och han känner knappt igen sig själv i spegeln. Hur ska han kunna träffa en tjej när han ser ut som han gör? Hur ska han stå ut med de nyfikna och äcklade blickarna? Hur ska han någonsin ens kunna visa sig bland folk? Tankarna på hur livet ska bli får ibland honom att känna sig helt golvad, dödsångesten äter upp honom. Vad är det för mening att leva som han är nu? Men det är också tanken på att komma tillbaka, på att ändå kunna leva ett bra liv, som gör att han kämpar sig igenom operationer och smärtsam sjukgymnastik. Han vägrar leva sitt liv utan att ha gjort det bästa av det.

Tre år senare är han känd artist efter att ha varit med i både Idol och Melodifestivalen och är en förebild för unga. Läs om hur han tog sig från sjukhussängen till scenen med hjälp av kämparanda och tro på sig själv.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2017: Lucka 22

Jag vet allt det här

av Annika Paldanius

Hanna är strax över 20 och har flyttat från familjen i Dalarna för att plugga till läkare i Göteborg. Hanna vet en massa, hon har lätt för att minnas allt hon lär sig. I Göteborg finns Anna som bor i samma korridor och Filippa med sitt röda hår och smittande skratt. Tillsammans är de oövervinnerliga. De pluggar, går på fester, gör praktik på olika avdelningar och har filmkvällar med kladdkaka. Men så börjar Filippa bli nere och deppig. Vad ska Hanna göra när allt det hon vet och all vetenskap inte räcker till?

"Jag vet allt det här" av Annika Paldanius

Hanna har flyttat från Dalarna till Göteborg för att plugga till läkare. Hemma i Dalarna finns hennes pappa, hennes läkare till mamma, systern som bloggar om bakning och farmor med de röda naglarna. I Göteborg finns vännerna Anna och Filippa som alltid står vid Hannas sida. Tillsammans är de oövervinnerliga och klarar allt. De pluggar, festar, går på yoga, bakar kladdkaka och har alltid varandra. Filippa har pojkvän och en fin lägenhet värd att avundas medan Hanna och Anna bor i samma studentkorridor och hittar nya, tillfälliga, killar när de är ute och festar.

Hanna är en sådan som kommer ihåg saker, hon vet en hel massa grejer. Varje kapitel börjar även med olika varianter av ”Jag vet…”. Hon vet saker och applicerar dem på omvärlden. Hon vet till exempel att läkarna skakar på huvudet åt patienter i hennes generation om man söker för något med hjärtat, och hon vet att läkarutbildningen är den mest snedrekryterade av alla utbildningar. Hon vet även att det varannan sekund är någon i världen som försöker ta livet av sig och att koffein blockerar adenosinreceptorer. Vad hon än gör kopplar hon det till saker hon vet. När hon är på spinning med Anna funderar hon över Annas astma och medicinska termer kopplade till denna och när hon äter rabblar hon latinska namn på delar av svalget inombords.

Under året då de pluggar internmedicin händer något. Det händer mycket. Hannas puls börjar rusa och hon blir tvungen att operera hjärtat. Anna röker och struntar i sin astma som blir värre. Den annars alltid så färgsprakande och perfekta Filippa förlorar sin glans och blir deppig, glider in i en depression. Plötsligt finns inget kul i Filippas liv och allt är bara grått grått. Hanna känner sig otillräcklig. Hon vet inte hur hon ska nå fram till Filippa. Hon vill locka fram Filippas skratt, det finaste hon vet. Men allt Hanna vet räcker inte. Alla fakta, all vetenskap och allt annat hon minns och lärt sig räcker inte till för att hjälpa Filippa. Hanna börjar tvivla på sitt yrkesval, vad gör man när vetenskapen inte räcker till? Och vad gör man när det inte går att ge en annan människa hopp och glädje, även fast man hemskt gärna vill?

/Skolbibliotekarie-Josefine