"How we became wicked" av Alexander Yates

Det är en bit in i framtiden och världen har drabbats av en smitta, en smitta som sprids via myggliknande insekter som kallas singers och även från smittade människor till friska. Världens befolkning är indelad i tre delar. Det är The Wicked, personer som är smittade och har blivit helt förändrade. De beter sig litegrann som barn och det enda de har i tankarna är våld och död. De drar sig inte för att slita andra de möter i stycken så länge ingen stoppar dem. Den andra gruppen är The True som är personer som inte smittats ännu. De måste ha på sig skyddsdräkter så fort de går någonstans där de smittsamma insekterna kan finnas och gör allt för att förbli friska. Den tredje gruppen är The Vexed och det är personer som är immuna mot smittan. Många föräldrar satte ut sina barn bland insekterna för att det sades att de som blivit stuckna som barn sedan skulle bli immuna, men det visade sig att de flesta blev sjuka och dog. De få som överlevde blev dock immuna, precis som tanken var.

Hank och Astrid bor i Goldsport som är en inhägnad, skyddad stad. De är yngst i staden då nästan alla barn dog när föräldrarna försökte göra dem immuna. Efter denna händelsen försökte ingen få barn igen, barnens död blev ett alltför stort trauma som det inte pratas om. Astrid lyckades bli immun medan Hanks föräldrar inte ens försökte med honom då de ansåg honom vara alltför svag och inte trodde att han skulle klara av det. Han måste alltså alltid ta på sig skyddsutrustning varje gång han går utanför inhägnaden där han riskerar att stöta på singers.

Nu verkar det som att något händer ute på Puffin island, ön utanför Goldsport som ingen pratar om. Det är ön där The Wicked sägs hålla till. En ö de måste hålla sig borta ifrån. Fyren på ön tänds oväntat och Astrid känner att hon behöver ta reda på varför. Både hennes pappa och Hank försöker dock få henne på andra tankar. Att ta sig till Puffin island är ingen bra idé. Astrid kan inte släppa tanken på den mystiska ön och den lysande fyren och tillsammans med Hank får hon veta saker om smittan och vad som hände innan, i den gamla världen, som förändrar allt. Det de fått lära sig om smittan sedan de var små kanske inte helt överensstämmer med vad som egentligen hände.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"After the fire" av Will Hill

Moonbeam är 17 år och bor i ett läger omgärdat av ett högt staket. Fader John styr The Holy Church of The Lord’s Legion med järnhand. Det är endast en av församlingens medlemmar, fader Johns närmaste man, som är tillåten att lämna lägret för att åka in till den lilla staden. Alla andra måste hålla sig i lägret. Det är förbjudet att läsa eller se på tv. Mobiltelefoner är förbjudna och likaså datorer och internet. Det är absolut förbjudet att prata med Outsiders, alltså alla som inte tillhör lägret. Fader John talar med sin öronbedövande stämma om saker som Gud sagt till honom, saker som alla tror på. Gud begår inga misstag. Fader John bor med sina fruar och ett gäng barn i det Stora huset medan övriga har egna rum i barackerna.

Moonbeams pappa tog med familjen till lägret när hon var liten, på den tiden när fader Patrick styrde församlingen. På den tiden var det helt annorlunda. Både böcker och tv var tillåtna och det var inte förbjudet att åka in till stan. Det var bra tider. Men Moonbeams pappa dog och fader John tog över församlingen från en dag till en annan genom att hävda att det var Guds vilja. Och Gud begår inga misstag. Nu var reglerna och våldet istället ständigt närvarande. När sedan Moonbeams mamma förvisades från församlingen efter att ha tappat tron och avvikit från Den rätta vägen blev Moonbeam ensam kvar. Hon kände sig dock inte ensam. Alla hennes Bröder och Systrar var ju kvar. Men hon började tvivla. Och fortsatte tvivla. Talar fader John verkligen sanning? Hur vet de att det faktiskt är Gud som talat till honom? Vill Gud verkligen ha en så våldsam värld som fader John pratar om? Sakta börjar hon förstå att fader John inte går att lita på. Men vad ska hon göra? På något sätt måste hon få världen att förstå vad som händer innanför stängslet.

Senare befinner sig Moonbeam på rehabcentret George W. Bush Municipal Center tillsammans med de övriga överlevande barnen efter den stora branden lägret drabbats av. De är alla inlåsta i varsitt rum men psykologerna och övrig personal på centret är noga med att betona att de inte är fångar. De kommer att få lämna centret så fort de är redo, så fort de tagit sig igenom processen. Moonbeam får prata med Doktor Hernandez men är inte helt säker på om hon kan lita på honom. Han är ju en Outsider. Han är anställd av Staten. Församlingsmedlemmarnas största fiender. Sedan kommer även Agent Carlyle in i bilden och vill prata med Moonbeam. Hur ska hon kunna berätta sanningen för dem? Hur ska hon berätta vilken skuld hon själv hade i branden? Hur ska hon någonsin kunna berätta vad hon gjort?

Boken tar avstamp i Moonbeams tid på rehabcentret och ju mer hon berättar om tiden i lägret under samtalen med Doktor Hernandez och Agent Carlyle, desto mer får också vi veta om vad som egentligen hände.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"En enda gnista" av Jodi Picoult

Vi befinner oss i Mississippi, USA, och på delstatens enda abortklinik har en man med ett skjutvapen tagit gisslan. Utanför samlas polis och journalister tillsammans med de abortaktivister som alltid står och bevakar klinikens ingång med plakat och arga röster som ropar ”Mördare!” till kvinnorna som går in på kliniken. Gisslanförhandlaren Hugh har telefonkontakt med mannen på kliniken och försöker så gott han kan få honom att släppa sin gisslan innan fler människoliv går till spillo.

Boken börjar klockan fem på eftermiddagen när gisslan redan befunnit sig på kliniken i flera timmar, och sedan får vi i omvänd kronologisk ordning veta bakgrunden till händelsen bak till klockan åtta på morgonen. Vi vet alltså redan från början att en gisslan finns inne på kliniken. Vi vet att mannen med vapnet heter George Goddard och har en dotter som varit på kliniken för att genomgå en abort. Vi vet att minst en person är död. Timme för timme får vi även veta vilka händelser som ledde fram till denna hemska situation.

En av personerna som befinner sig inne på kliniken är Hughs tonåriga dotter Wren. Egentligen borde Hugh inte alls förhandla om gisslan då han har personligt intresse i situationen, men han kan inte förmå sig till att inte göra det. Trots att han vet så säger han inte något till sin chef. Även Joy som känt sig tvungen att abortera sitt barn eftersom hon aldrig skulle ha råd att ta hand om en baby finns inne på kliniken. Där befinner sig också abortaktivisten Janine som är under cover med syfte att försöka sätta dit personalen, den gravida sjuksköterskan Izzy som är helt övertygad om att det aldrig kommer att funka med hennes pojkvän på grund av deras helt olika ekonomiska bakgrund och Dr Ward som trots att han är djupt troende vigt sitt liv åt att hjälpa kvinnor att få bestämma över sin egen kropp trots mordhot och våldsamheter från abortaktivister över hela landet.

Boken ger en inblick i ett USA där det finns delstater som ser ett embryo som en individ redan vid befruktningen varför en 17-åring som desperat gjort abort med hjälp av piller hemma kan bli dömd för mord och fängelse i 20 år. Ett USA där en dotters abort kan leda till att en man skjuter sig in på en abortklinik ute efter hämnd. Ett USA där kvinnans rätt till sin egen kropp inte är självklar.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Det sextonde året" av Kim Liggett

Tierney lever i en by där männen styr och kvinnorna är männens egendom. I skogen utanför byn finns tjuvjägare som tar unga flickor som byten som de sedan flår. Öron, ögon och andra kroppsdelar säljs sedan på svarta marknad och blir till brygder och pulver som anses ha en föryngrande effekt. Under flickornas 16:e år har deras magi utvecklats fullt ut, den magi som får männen att bli tokiga och lyda deras minsta vink och hustrurna att bli svartsjuka. För att bli av med magin tvingas alla 16-åriga flickor tillbringa ett år, nådeåret, ute i vildmarken. Där ska de omfamna sin magi för att sedan släppa ut den i naturen och vara redo att bli ordentliga hustrur åt männen när de kommer tillbaka vid årets slut.

Tierney har aldrig haft som mål att bli någons hustru. De andra flickorna hoppas på att få en slöja av någon av männen innan de åker iväg för sitt nådeår, en slöja som betyder att det finns en man som väntar på att gifta sig med dem när de kommer tillbaka. Under Tierneys uppväxt har hennes pappa, som är läkare, behandlat henne annorlunda än andra flickor. Hon har fått lära sig saker som egentligen bara pojkar får lära sig. Tierney har fyra systrar och tänker att hon har fått vara som den son pappan aldrig fick. Hon kan verkligen inte tänka sig att bli någons fru, det känns som det yttersta straffet att vara fast i äktenskapets bojor. Hon hoppas därför att hon inte kommer att få någon slöja så att hon kan få arbeta på fälten när hon kommer hem efter nådeåret. Om hon överlever. Ingen pratar om nådeåret, det är förbjudet, men alla vet att långt ifrån alla som ger sig iväg kommer tillbaka levande. Rykten går om att flickor blivit dödade av tjuvjägare, och om en flickas kropp inte återvänder får någon av hennes yngre systrar ta straffet och förvisas till utmarkerna.

När nådeåret väl tar sin början har Tierney, mot sin vilja, ändå fått en slöja. Hon märker rätt snart att det inte är skogen och tjuvjägarna som gömmer sig i den som är den största fienden. Det största hotet mot hennes överlevnad är de andra flickorna. Kiersten tar snabbt rollen som ledare i lägret och påstår sig redan ha hittat och kunna hantera sin magi. Hon gör tydligt klart att hon verkligen ogillar Tierney och ska göra allt för att göra livet surt för henne. Snart börjar fler och fler påstå att de har hittat sin magi och fler och fler börjar bete sig underligt. Flickor tar livet av sig eller springer ut i skogen, andra straffas och snart undrar Tierney vart mänskligheten och empatin tagit vägen. Hur ska hon bete sig för att kunna överleva nådeåret och ta sig tillbaka helskinnad till byn?

Denna bok kan man säga är en blandning av ”Tjänarinnans berättelse” och ”Flugornas herre” (som även finns citerade på försättsbladet) med en hint av ”Hungerspelen”. Den är rå och ryggar inte för att skildra hur elaka och hemska människor kan vara mot varandra, även när de verkligen borde hålla ihop. Boken behandlar förtryck och att ifrågasätta de tankar som man uppfostrats att lita på.  

På engelska heter boken "The grace year".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Stora små lögner" av Liane Moriarty

Efter otaliga försök att komma undan sitt förflutna känner den unga ensamstående mamman Jane att hon äntligen hittat hem då hon flyttar till den välbärgade australiensiska kuststaden Pirriwee tillsammans med sin son Ziggy, som föddes efter att hon blivit våldtagen av en okänd, våldsam men karismatisk, gärningsman. Men hur hon än försöker lyckas hon inte springa ifrån sina traumatiserande upplevelser. När Jane lämnar av Ziggy vid hans nya skola träffar hon Madeline och Celeste som har barn i samma årskull, och de tre blir snart nära vänner. Madeline och Celeste verkar leva till synes perfekta liv, med lysande karriärer och kärleksfulla äktenskap. Men det ingen av dem ser är de andras hemligheter…

Madeline tampas med den växande klyftan mellan henne och hennes äldsta dotter Abigail, som helst av allt vill flytta till sin pappa, och hans nya yngre fru, yogainstruktören Bonnie. Till råga på allt får Madeline reda på att Abigail auktionerat ut sin oskuld till förmån för Amnesty International, och hon känner att hon inte når fram till sin dotter såsom hon brukade.

Bakom Celestes perfekta yta bleknar blåmärken efter slagen från hennes man Perry. Men de älskar ju varandra: hon älskar honom och han avgudar henne, och han är en fantastisk pappa till deras tvillingsöner Max och Josh. Perry skulle ju aldrig vara våldsam inför barnen, och är det inte så att Celeste behöver hans slag? Kanske GILLAR hon det? Men när det visar sig att sönerna trots allt inte är så skonade från den våldsamma hemmiljön som hon först trott inser Celeste att hon måste agera för att skydda sina barn.

Samtidigt måste Jane hantera anklagelserna om att Ziggy skulle ha tagit strypgrepp på den jämnåriga flickan Amabella, något som han förnekar. Trots att Jane har svårt att föreställa sig att hennes son skulle vara kapabel att mobba andra barn kan hon inte sluta tänka på Ziggys far. När Amabella fortsätter att peka ut Ziggy sprids misstänksamheten mot honom och Jane, och Jane måste till sin förskräckelse inse möjligheten att faderns våldsamma drag kanske träder fram även hos sonen.

Boken har gett upphov till den flerfaldigt prisbelönade HBO-serien ”Big little lies”, med bland annat Nicole Kidman, Reese Witherspoon, Shailene Woodley och vår egen Alexander Skarsgård i huvudrollerna. Såväl serien som boken är ett beroendeframkallande måste om man gillar att hållas på helspänn och att genom hela storyn förvånas över avslöjandet av nya detaljer som omkullkastar allt man trodde att man visste.

/VFU-Hanna