"Allt för min syster" av Jodi Picoult

Familjen Fitzgerald har det tufft. Sedan mellanbarnet Kate var två år har hon varit diagnosticerad med allvarlig leukemi. Nu är hon 16 år gammal och ingen trodde att hon skulle kunna överleva så länge. Kates tillstånd påverkar hela tiden familjens vardag och inte minst storebror Jesse och lillasyster Anna. De får spela varsin biroll i familjen där Kate innehar huvudrollen. Jesse känner sig utanför och bortglömd och ägnar sig alltmer åt kriminella aktiviteter. Anna har trots sin biroll en väldigt viktig roll i familjen. Anna är Kates donator och har varit det sedan hon designades med detta i åtanke när hon bara var ett embryo. Man såg till att hon fick precis rätt DNA-kombinationer för att kunna i första hand donera blod från navelsträngen direkt efter födseln och senare även mer blod och benmärg vid Kates återfall genom åren.

Nu har Kates leukemi slagit ut hennes njurar och hon kommer inte att kunna överleva utan en ny njure. Familjen utgår, som vanligt, från att trettonåriga Anna ska donera en av sina. Detta även fast det kommer innebära att Anna bara har en njure kvar och måste anpassa hela sitt liv efter det. Dessutom är det inte helt säkert att Kate kommer att klara av en transplantation. Anna har fått nog. Hon vill inte vara Kates donator längre. Hon vill själv bestämma över sitt liv och sin kropp. Anna kontaktar en advokat och stämmer sina föräldrar.

Familjen hamnar i ett etiskt dilemma och i en domstolsförhandling. Anna älskar sin familj och hon älskar Kate, men hon vill inte längre utsättas för alla ingrepp. Vad kommer att hända nu? Vad kommer familjen tycka? Kommer de sluta älska henne? Föräldrarna älskar ju båda sina döttrar, hur ska de någonsin kunna välja sida?

Boken är berättad i jagform ur olika personers perspektiv. Mamma Saras kapitel handlar främst om vad som hänt tidigare och hur Kates sjukdom påverkat familjen genom åren. Även pappa Brian, storebror Jesse, advokaten Campbell och Julia som är god man åt Anna berättar genom boken.

Boken heter ”My sister’s keeper” på engelska.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Helt ärligt" av Camryn Garrett

Simone har precis börjat på en ny skola då hon var tvungen att lämna sin tidigare på grund av oförståelse och hat. På den nya skolan har Simone hittat sin plats snabbt. Hon umgås med bästa vännerna Claudia och Lydia och är regissör för skolans musikal som i år är ”Rent”. Simone har alltid älskat alla slags musikaler och hennes största dröm är att få arbeta med Broadway-uppsättningar i framtiden. Ett extra plus med musikalen är att Miles är med och arbetar med scenen, fina Miles som får Simones hjärta att bulta lite extra.

Simone har dock en hemlighet som hon inte avslöjat för någon på skolan. Hon är hiv-positiv och tar dagligen mediciner och går på regelbundna kontroller. Det var hennes diagnos som gjorde att hon blev tvungen att lämna sin gamla skola och hon är nu livrädd för att något liknande ska hända igen. Hon förstår såklart att det allra bästa vore att berätta, i alla fall för sina närmaste vänner, men hon är rädd att något mellan dem ska bli förstört. Hemma har Simone två pappor som alltid stöttar henne i vått och torrt, till och med på hennes gynekologbesök även fast det blir pinsamt, men deras stöttning hjälper inte mot omgivningens ofta okunniga reaktioner.

När Simone börjar få anonyma lappar i sitt skåp där någon skriver att hen ska avslöja hennes hemlighet blir hon iskall. Någon vet. Någon som inte drar sig för att outa henne för hela skolan. Simone och Miles har börjat umgås och den anonyma lappskrivaren hotar med att avslöja allt om hon inte slutar umgås med Miles. Men det vill Simone absolut inte göra. Miles verkar gilla Simone lika mycket som hon gillar honom och inget ska få förstöra detta. Hon inser dock att hon måste berätta för Miles, och det i sig kan ju förstöra rätt mycket. Frågan är bara när? Och hur? Och hur kommer han att reagera? Samtidigt fortsätter Simone att få anonyma lappar i skåpet och sedan även hemma i brevlådan. Vem är det som är ute efter henne? Hon bestämmer sig för att inte säga något till sina pappor eftersom de skulle bli rasande, blanda in skolan och bara göra allting värre. Hon måste försöka lösa det här själv.

Boken heter "Full disclosure" på engelska. 

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Paradiset ligger under mammas fötter" av Gina Dirawi

Mona och Mila bor i en norrländsk småstad och har alltid varit vänner och gjort allt tillsammans. De till och med vaxar varandras underliv och bleker varandras ansiktshår (ibland med mindre brännskador som följd). Men Mona har blivit alltmer rebellisk. Milas mamma och de andra kvinnorna i moskén tycker inte att Mila borde umgås med Mona, hon är ingen bra förebild. Både Mila och Mona borde vara lite mer som Nadine, tycker de. Nadine som har perfekta betyg, perfekt smink och vars slöja aldrig ligger fel.

Mona vill ha frihet och revolution men ingen förstår henne. Alla i moskén och alla i skolan är hatare. Hon får utlopp för alla sina känslor genom att måla graffitti, som när hon målar gympa-Ove som en gris på en av skolans väggar. Det är konst som visar sanningen, inte klotter som många verkar tycka. Monas mamma är dödssjuk och ligger på sjukhus och hennes pappa lämnar knappt sovrummet, inte ens för att hälsa på mamman. Istället ligger han där och storröker och förfaller mer och mer.

Mila strävar efter att vara perfekt. Hon ska få A i alla ämnen så att hon kan bli läkare trots att hon hatar alla slags kroppsvätskor och baciller och handspriten är hennes bästa vän. Sådant går väl att vänja sig vid? Hon satsar även på att gifta sig med en perfekt och pålitlig kille. Men det känns inte som att det räcker, det känns inte som att hon duger. Hur ska hon någonsin kunna vara tillräcklig i hennes mammas ögon, eller i hennes pappas som bara är en alldeles för stor tavla på väggen i lägenheten?

Mona och Mila kämpar med vänskapen. Trots allt alla säger är de lojala mot varandra, det har de alltid varit. Men på studentdagen kraschar allt. Monas mamma har dött och hon hinner inte ens berätta för Mila innan hon och pappan åker till Beirut för att begrava mamman. Mila blir samtidigt tvångsinlagd på psyket, där hon även tillbringat en tid innan, och blir avstängd från omvärlden.

Något senare ser livet till att de båda befinner sig samtidigt i det flyktingläger i Beirut där deras mammor en gång träffades. I lägret bor även Monas släkting Nour och Mona står inte ut med att se hur framför allt kvinnorna i lägret behandlas. Hur de våldtas och sedan tar sitt liv på grund av skam utan att någon gör något för att stoppa. Kvinnorna skvallrar och skämtar högljutt på salongen, men Mona vet att de bryr sig mer än vad de vill ge sken av. De vill inte ha det såhär. Men de är maktlösa. Vad ska de göra när enda sättet att lämna lägret ofta är att bli bortgift med en äldre man i ett västerländskt land?

Gina Dirawi har skrivit denna boken för sitt 16-åriga jag, en bok som hon velat läsa då. En bok om kvinnlig frigörelse, att vilja vara något annat eller någon annan, att hitta en ny plats i tillvaron, att slå sig fri. Boken handlar också om hur mycket som måste offras för att nå den där friheten, alltihop skrivet med ett mustigt språk som gör platser och lukter levande (och detta ofta inte på ett trevligt sätt).

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Ganska nära sanningen" av Anna Ahlund

Nico har precis flyttat från Vansbro där hen inte riktigt trivts. Nico har inte velat gå i skolan på ett tag men ska nu börja på Sibylla allmänestetiska läroverk som är en sådan där härlig skola där det går en massa lika härliga, skapande människor. Åtminstone är det så Nico föreställer sig det. Nico ska gå allmänestetisk inriktning eftersom det var där det fanns plats. Hen bryr sig egentligen inte riktigt om inriktningen, det viktigaste är att få komma ifrån Vansbro och få gå på Byllis som skolan kallas. Nico ska bo hos sin faster Valenka i hennes lägenhet och märker direkt att Valenka anser att en klinisk ordning är viktigt. Inte en kudde ligger fel i hennes perfekta, men kanske något stela, hem. Nico märker att hen inte är så himla bra på att bevara den där kliniska ordningen, särskilt inte när hen tar fram sina bakgrejer och går loss i köket. Dessutom har huset portkoden 1970, året då Beatles splittrades, vilket Nico känner är ett dåligt omen.

Första skoldagen på Byllis lyser alla de härligt skapande eleverna med sin frånvaro. Det visar sig att hela skolan deltar i en lacrossedag och Nico får istället stifta bekantskap med tjejen i cafeterian som verkar allt annat än härlig och som bara kan erbjuda Nico en tråkig kaka med russin när hen frågar efter något hembakat. Hen längtar redan hem till sitt eget kök, spritsarna, tyllarna och bakböckerna. Snart träffar Nico Beata med kattöronen som visar sig också älska Beatles och som fyller Nico med en varm känsla. Hennes kompisar Hedvig och Gabriel hänger med på köpet och nu ingår Nico i ett sammanhang, hen får vara med i en Messengerkonversation och allt känns super. Men när Nico kommer till första lektionen i Form visar det sig att alla elever ska ägna sig åt ett stort, gärna väldigt genomtänkt, projekt under terminen och att övriga i gruppen redan kommit en bra bit. Nico har inga idéer alls. Tänk om hen inte är en sådan där skapande person? Tänk om hen inte passar in på Byllis? Och hur vet en vem en är egentligen?

Denna bok beskriver en verklighet där författaren skapat sina egna normer. Det är helt naturligt att läraren första dagen ber alla att presentera sig med namn och pronomen, det är helt naturligt att vissa gillar personer av samma kön, vissa av det motsatta och vissa båda eller inget. Dessa saker varken ifrågasätts, problematiseras eller diskuteras. De bara är. Det kan vara skönt att befinna sig i en sådan värld ibland. Och boken är verkligen en bok som det känns härligt att befinna sig i. En bok med skapande, bakande, Beatles, vänskap, kärlek, identitet och en massa te. What’s not to like?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Mitt klimatkatastrofala liv" av Saci Lloyd

Denna bok är skriven i dagboksform av en tjej som heter Laura och utspelar sig i London 2015. Egentligen är den en framtidsskildring, även fast det är dåtid för oss, då den skrevs 2008 och då var tänkt att utspela sig några år in i framtiden. Dock kan man kanske känna ett de extrema klimatförändringar med flodvågor som drar fram och ett södra Europa som är helt sönderbränt som beskrivs i boken ligger en bit längre fram i framtiden än några år.

I London har man kommit fram till att något måste göras åt alla koldioxidutsläpp. Vädret har påverkats och för att minska koldioxidutsläppen inför den brittiska regeringen, som första i världen, en ransonering av energiförbrukningen. Alla i landet blir tilldelade så kallade koldioxidkort och på dessa finns en rad med gröna rutor som sakta byts ut mot röda medan energin förbrukas. När sedan den sista rutan är förbrukat så är det även slut på energiförbrukningen. Alla får 200 poäng per månad och är de slut så är de slut. Så varje gång man duschar eller laddar mobilen så förbrukar man energipoäng, och till slut handlar det kanske om att välja mellan att ta en dusch eller just ladda mobilen för poängen räcker inte till både och. Kanske inte ett helt lätt val. Pastan blir hård eftersom ugnen plötsligt stänger av och att människor får lämna tillbaka sina grejer i affären eftersom ransoneringskortet tagit slut. Alla invånare i landet får duscha högst fem minuter, bada en gång i veckan och använda dator och tv sammanlagt två timmar om dagen. Även kläder ransoneras.

Laura försöker leva ett så normalt liv som möjligt trots ransoneringarna, men det är inte helt lätt. Det är ju inte lätt att vara tonåring i vanliga fall och detta försvårar ytterligare. Dessutom beter sig hennes familj lite halvkonstigt. Hennes syster drar iväg till Ibiza och förbrukar hela familjens poäng för en månad. Hennes pappa bestämmer sig för att sälja bilen och köper istället en skottkärra, verktyg och en gris för att lite börja om från scratch. Invånarna i Storbritannien är väldigt missnöjda med ransoneringen och känner att poängen inte räcker någonstans, men frågan är egentligen vilka vanor som känns som nödvändiga som egentligen faktiskt är det. I vilket fall bubblar det av vrede under ytan och människor är på väg att bli desperata. Många tar såklart chansen att fuska sig till mer poäng och lura systemet, de har svårt att se att detta är för allas bästa. De som har råd köper mer poäng och har därför råd att leva vidare nästan som förut. Det faktum att det faktiskt bara är i Storbritannien som detta införts, alla andra lever på och slösar som vanligt, bidrar också till missnöjet. 

Laura anklagar sina föräldrar och som hon säger ”deras själviska generation” som har sett till att det har blivit som det har blivit. Hon är ständigt rädd för att det ska bli värre, att det kanske ska sluta i en katastrof, att de är för sent ute. Ett oväder härjar i Europa och översvämningen hotar London.

Boken finns även på engelska som "The carbon diaries 2015" och fortsätter med "The carbon diaries 2017" (som dock inte är översatt till svenska). 

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Playlist for the dead" av Michelle Falkoff

Sam och Hayden har alltid varit bästa vänner, och även varandras enda vänner. De har trivts i varandras sällskap och pratat musik, läst serier och gameat. De har inte behövt någon annan. Även fast Sam ibland försökt föreslå att de ska gå på fester eller kanske försöka umgås med någon annan har Hayden alltid tyckt att det varit onödigt. De har haft sin egen geekiga bubbla att hänga i. Men nu är Sam ensam kvar. Han hittade Hayden död i sin säng efter att ha överdoserat piller morgonen efter en fest som Hayden, helt olikt honom, insisterat på att de skulle gå på. Sam förstår inte varför. Han visste att Hayden inte alltid mådde så bra. Hans äldre bror Ryan och hans gäng har alltid varit riktigt taskiga mot dem och i synnerhet mot Hayden. Föräldrarna har aldrig varit nöjda med honom och han har alltid haft det svårt i skolan. Men att det skulle vara så illa så att han skulle gå så långt som att ta livet av sig hade Sam ingen aning om. Han trodde att de berättade allt för varandra. Hayden lämnar en spellista och en lapp efter sig där det står att Sam kommer att förstå när han lyssnar på låtarna, men Sam bli bara mer förvirrad. Han slits mellan ilskan över att Hayden kunde göra något sådant här mot honom och skulden eftersom han är helt övertygad om att allt är hans fel. Sam vill inte tänka på festen, vad som hände där, bråket och hans sista ord till Hayden. Det gör alldeles för ont.

Efter Haydens begravning träffar Sam Astrid, en tjej som han aldrig lagt märke till innan men som går på samma skola. Astrid verkar vilja umgås med honom och introducerar honom för sitt gäng. Sam har alltid tänkt att han är en sådan som inte är bra på att prata med folk, att han är en sådan som inte kan skaffa sig vänner. Men kanske kan det bli en ändring på det? Astrid verkar dock veta väldigt mycket om både Sam och Hayden. Kände hon Hayden? Varför berättade han inte om henne i så fall?

När Sam spelar Mage Warfare hemma, det spel Hayden och han brukade spela tillsammans, så dyker Haydens figur upp och påstår sig vara Hayden. Sam tänker att det såklart är någon som försöker lura honom, något annat är ju omöjligt. Men ju mer de chattar ju mer känns det som att det är den riktiga Hayden. Men det kan det väl inte vara? I vilket fall kan Sam knappt sluta tänka på det och sover i princip ingenting på nätterna. Istället sitter han och spelar och försöker få Hayden, eller vem det nu är, att svara på alla hans frågor.

Efter ett tag blir både Jason och Trevor i Ryans mobbargäng attackerade. Kan detta ha något med Haydens död att göra? Eller finns det fler som vill dem illa? Astrid anser att det är karma, de får till slut vad de förtjänar, men Sam kan inte sluta tänka på det. Även fast han hatar det de gjorde mot Hayden av hela sitt hjärta känns det inte rätt. Sam mår inte bättre av att de mår dåligt och Hayden kommer inte tillbaka i vilket fall.

Frågorna snurrar i Sams huvud och ger honom ingen ro. Varför tog Hayden livet av sig? Vem är det han pratar med i spelet? Vem har attackerat mobbarna? Varför vet Astrid så mycket om Hayden? Och hur ska Sam kunna fortsätta leva sitt liv utan Hayden vid sin sida?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Allt jag vet om kärlek" av Katja Timgren

Axel går natur på gymnasiet och ska snart ta studenten. Han är en sådan typisk naturelev, en elev som pluggar hela tiden eftersom det är något naturelever gör. Han är inte så sugen på att gå på fester utan rätt nöjd med att bara umgås med Simon och Tilda som han känt sedan de var fem. Efter studenten ska han plugga vidare till någon form av ingenjör på universitetet i stan.

Petter är en sådan alla kretsar kring, en sådan som är solen medan Axel snarare är Uranus. Det känns som att Petter är en typisk estetelev, en sådan som är vegan, pratar med alla, klär sig i hemstickade tröjor och aldrig är rädd för att säga sin åsikt. Petter går på en annan skola och kommer till Axels skola för att gå samma skrivarkurs som Axel. Simon och Tilda blev väldigt förvånade när Axel valde skrivarkursen, det var nästan så att han själv blev förvånad, istället för någon extra mattekurs eller något annat han skulle ha mer nytta av.

När Axel för första gången pratar med Petter i trappan innan en lektion förändras allt, han blir en annan. En Axel 2.0 som han inte visste att han kunde vara. Han följer efter Petter eftersom han vill träffas igen, han hänger med på en demonstration, han går på fester med esteter och andra han aldrig träffat innan. Snart förstår han också att det där han känner för Petter är något mer en bara en himla bra vänskap, han vill ha något mer.

Men Petter är inte bara den glada solen med ett stort leende. Han har en pappa som han inte vill veta av, som fått honom och hans mamma att flytta fler gånger än han kan hålla räkningen på, och han har ett mörker som kan blossa upp och göra att han inte står ut, som gör att han vill skada sig själv. Axel hör rykten om hur Petter kan vara, hur han kan bli, men förstår inte allvaret förrän han ser det med egna ögon. Men hur ska han veta hur Petter egentligen mår innerst inne när han inte berättar något, när han hela tiden är en solig yta?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"The exact opposite of okay" av Laura Steven

Izzy har bott med sin mormor Betty sedan hennes föräldrar dog i en bilolycka när hon var fem år. Hennes stora dröm är att få göra film men de har inte så mycket pengar. Även fast Betty jobbar många och långa skift på dinern när hon egentligen borde varit pensionär finns bara pengar till det mest nödvändiga. College är knappt något Izzy tänker på, efter high school ska hon hitta ett jobb och bidra till deras ekonomi. Även fast livet är tufft är det inte direkt något de pratar om. Både Izzy och Betty tacklar motgångar med humor och skratt. Bättre att skämta bort jobbiga grejer än att deppa ihop.

I skolan finns Mrs Crannon som tror på Izzy och informerar henne om en talangtävling för unga manusförfattare. Hon betalar även anmälningsavgiften på 50 dollar även fast Izzy gör sitt bästa för att få henne att låta bli. Izzys bästa kompisar Danny, som hon känt sedan föräldrarna dog, och Ajita, som har en stor familj och konservativa, indiska föräldrar, finns alltid där för henne. De har filmkvällar, trycker i sig nachos, spelar pingis, skriver sketcher och har en jargong som tillåter det mesta. Men Danny har börjat bete sig lite underligt. Han skämtar inte om samma saker längre och han köper kaffe och ger presenter till Izzy, något som han aldrig gjort förut.

På en fest råkar det bli så att Izzy ligger med två killar. Först Vaughn, som är son till en politiker, på en trädgårdsbänk och sedan klassens clown Carson. Izzy funderar egentligen inte så mycket över det. Hon har aldrig skämts över sin sexualitet och att ta det hon vill ha. Snart dyker det dock upp en blogg med titeln Izzy O’Neill: World Class Whore som smutskastar Izzy totalt och där en bild på henne och Vaughn på trädgårdsbänken finns för alla att beskåda. Och det blir värre än så. Snart sprids även den nakenbild som Izzy skickade till Vaughn, mest på skoj, efter att han skickat en dick pic till henne. Plötsligt har hela skolan sett henne naken. Och bilden sprider sig ännu mer, inte minst efter att Vaughns pappa också börjat smutskasta henne och gjort en stor politisk skandal av alltihop. Givetvis var allt Izzys fel. Givetvis var Vaughn helt oskyldig. Givetvis får inte Vaughn någon skit för sin bild.

Hela Izzys värld rasar. Plötsligt är hon känd över hela landet av helt fel anledningar. Men Izzy vill inte visa sig svag, hon fortsätter med sin vanliga taktik med humor och bitska kommentarer som svar på alla förolämpningar. Det visar sig även att Danny är kär i henne, det är därför han varit så konstig, och att han verkar tro att om han är tillräckligt snäll mot henne kommer hon förr eller senare att bli kär i honom. Det spelar ingen roll vad Izzy säger. Samtidigt som Izzy är rätt förstörd är hon också arg. Arg på att det ska behöva vara såhär. Arg på att människor över hela landet bryr sig om vilka en 18-årig tjej har sex med. Arg på hur världen behandlar kvinnor. Något måste göras, det måste få ett stopp.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Sista hösten i Legoland" av Hanna Rut Carlsson

Tre orakel kommer till Köpenhamn för att varna invånarna om den annalkande katastrofen, men ingen vill lyssna. Amir jobbar på ett kebabställe och försöker prata med alla kunder samtidigt som han klottrar varnande budskap över staden, Irving går runt med en skylt med deras budskap och Miranda försöker nå ut med budskapet genom konsten. Men det verkar inte funka. Ingen verkar lyssna. Ingen verkar vilja förstå. Alla är fullt upptagna med sina egna problem och att hålla sig själva flytande. Även vädret gör sitt bästa för att varna människorna med en sandstorm som övergår i stekande sommarhetta i oktober som sedan övergår i giftigt regn men det är ingen som tolkar detta som varningstecken.

Katja pluggar biologi och har kommit fram till att killar inte är något att lita på. Hon ändrar helt enkelt sin status på Tinder och bestämmer sig för att hon ska satsa på tjejer istället. Hennes dejt Alice har dock väldigt svårt att komma över sitt ex Eli som åkt till Berlin för att satsa på konsten. För att hedra Elis arbete med de grekiska myterna startar Alice upp ett projekt om grekiska myter med sin mellanstadieklass, ett arbete som hon som nyutexaminerad litteraturvetare egentligen är överkvalificerad för. I klassen går Joanna som är en riktig grubblare. När hon ska skriva om de grekiska myterna får hon fram oroande fakta om att slaveriet inte alls avskaffats, att det fortfarande lever kvar, och nu kan hon nästan inte använda några av sina kläder längre eftersom de kan vara tillverkade av slavar. Pappa Malik oroar sig för sin inåtvända dotter och det spelar ingen roll att han gör sitt bästa genom att köpa choklad som är både vegansk och Fair trade. Själv är han stressad över det projekt han som arkitekt har på gång, att bygga en vall mot havet med hjälp av jord från en ny tunnelbanelinje som ska grävas. Han måste bara övertyga politikerna om idéns briljans först.

Medan människorna lever sitt liv och oraklen gör sitt bästa för att få dem att förstå närmar sig slutet för dem alltmer och ingen tar någon notis. Det bara rullar på. Ingen gör någonting.

En intressant och aktuell bok i och med den klimatkris som faktiskt pågår runt oss i detta nu och som många helst inte vill tänka på. Syns den inte så finns den inte, och om jag inte tänker på den finns den verkligen inte. Boken har ett lite annorlunda upplägg och en något humoristisk ton som ändå inte döljer allvaret i botten.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2019: Lucka 22

22.

Doften av ett hem 
The smell of other people's houses

av Bonnie-Sue Hitchcock

Det är 1960-tal i Alaska. Ruths och Lilys pappa omkommer i en flygolycka, mamman blir psykiskt sjuk och de får växa upp med sin stränga mormor. Ruth har en hemlighet som snart inte går att dölja längre. Doras pappa sitter i fängelse och hon bor med bästa kompisen Dumplings familj istället för hos sin mamma som gör av med alla pengar i baren. Alyce spenderar sommaren på sin pappas fiskebåt men måste egentligen åka hem och göra ett dansprov för att komma in på den utbildning hon vill. Men hon vill inte svika sin pappa. Hank och hans bröder rymmer från sin mamma och hennes nya kille och tar sig ombord på en färja där en av hans bröder försvinner. Har han ramlat överbord? Deras öden korsas och deras liv knyts ihop på olika sätt i en berättelse om trasiga familjer, trauman, kärlek och hopp.

Julkalender 2019: Lucka 20

20.

Ditt hjärta är mitt
Tin heart

av Shivaun Plozza

Marlowe fick ett nytt hjärta för ett år sedan och vill veta från vem. Men de anhöriga vill inte ha kontakt. När hon går med i en Facebook-grupp ser hon ett meddelande från en person vars son donerade ett hjärta samma dag som Marlowe fick sitt. Kan han vara hennes donator? Borde hon verkligen ta kontakt? Men hur ska hon annars någonsin komma på vem hon egentligen är? I skolan har Marlowe fått gå om två år och hon försöker bli någon mer än "tjejen-med-det-donerade-hjärtat". Tur att hon har coola Zan. Och visst är slaktarsonen Leo, som även är hennes granne, lite söt ändå?

Julkalender 2019: Lucka 14

14.

Min tur nu
On the come up

av Angie Thomas

Briannas allra högsta dröm är att bli rappare. Hennes pappa var en riktig hip hop-legend och dog när hon var liten så nu bor Bri med sin mamma och sin bror Trey. Familjen har det tufft och kylen ekar ofta tom och huset är kallt. Bri känner att hon måste lyckas. Hon måste uppfylla sin dröm, bli en framgångsrik rappare, tjäna en massa pengar och hjälpa sin familj. Hennes första låt blir viral av fel anledningar och hon märker snart att det är svårt att vara sig själv i rap-världen. Särskilt när det känns som att hela ens liv rasar.

Julkalender 2019: Lucka 13

13.

Darius the great is not okay

av Adib Khorram

Darius bor i Portland och har en persisk mamma och en amerikansk pappa. Han är diagnostiserad med depression, något som han ärvt från pappan, och har det jobbigt i skolan. Darius känner inte att han riktigt passar in. När hans morfar får en hjärntumör åker hela familjen för att hälsa på i Iran för första gången. I Iran känner sig inte Darius riktigt hemma heller eftersom han inte kan Farsi så bra och inte har koll på alla sociala koder. Men när han träffar grannpojken Sohrab ändras allt, de spelar fotboll och blir bästa vänner. Darius känner sig för första gången som någon som är värd något och inte bara som en besvikelse. 

Julkalender 2019: Lucka 10

10.

Heartstopper (serieroman)

av Alice Oseman

Charlie har haft ett tufft år på Truham Grammar School for Boys. Nu är han åtminstone inte mobbad längre och han har typ en pojkvän som i och för sig inte behandlar honom så bra. Nick är ett år äldre och ingår i skolans rugbylag. Han har hört om Charlie och att han kom ut förra året men har aldrig pratat med honom. Men när de hamnar i samma klassrum och även jämte varandra blir de snabbt vänner. Charlie vill dock lite mer än så. Men vad vill Nick?

Julkalender 2019: Lucka 7

7.

Inte som du

av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall

Tänk om det var tvärtom. Om det var killarna som ängsligt jämförde sina kroppar i omklädningsrummet. Om det var tjejerna som fick de bästa träningstiderna, snyggaste dräkterna och chansen att kunna leva på sin idrott. Om det var tjejerna som styrde medan killarna trycktes ner. Vincent spelar hockey och på en fest blir han förförd av Amanda, en av tjejerna i konståkningslaget. När sedan en nakenbild han skickat till henne sprids över hela skolan vet alla vem han är. Ryktet om att Vincent är lättfotad och ligger med vem som helst sprids. När Vincent träffar tjejernas lagkapten Ester, vars mamma varit proffs och har en liknande framtid utstakad, är det början på en förändring.

Julkalender 2019: Lucka 5

5.

Hålla andan

av Flora Wiström

Mina, Daria och Sam är syskon. Daria har alltid varit den som alla ser upp till. Hon är tävlingssimmerska som spås en lysande framtid. Mina har alltid befunnit sig i skuggan, aldrig riktigt kunnat komma upp på Darias nivå. Sommaren efter studenten har kompisarna vänt Mina ryggen och hon funderar över vad som ska hända med livet. Då försvinner Daria. Spårlöst. Kläder och pass är borta så hon verkar ha gett sig av frivilligt, men samtalen går till telefonsvararen och sms:en besvaras inte. Mina och Sam blir oroliga men vill inte blanda in sina föräldrar som städar dödsboet efter mormor. Snart förstår de att Daria bär på stora hemligheter, hemligheter som hon inte anförtrott någon. Var är hon? Och hur ska de hitta henne om hon kanske inte ens vill bli hittad?

"I wish you all the best" av Mason Deaver

Ben är ickebinär och tar mod till sig för att komma ut för föräldrarna även fast Ben vet hur föräldrarna är. Men kanske kan föräldrarna förändras? Tyvärr blir det inte som Ben hoppats. Pappan tvingar dem att lämna huset och Ben har plötsligt ingenstans att ta vägen. Den enda Ben kan vända sig till är storasystern Hannah som varken Ben eller föräldrarna haft kontakt med på tio år. Under sista tiden Hannah bodde hemma bråkade främst pappan och Hannah jämnt, så mycket så att hon fick nog och lämnade huset utan ett ord precis efter sin examen. Det enda hon lämnade var en lapp till Ben med ett telefonnummer och en adress. Ben kände sig övergiven, och lappen hjälpte ju egentligen inte ett dugg eftersom de bara var ett barn och varken hade egen telefon eller kunde ta sig till adressen själv. Men nu finns det ingen annanstans dit Ben kan vända sig efter att ha tagit sig till en telefonkiosk i bara strumpor i minusgrader.

Ben får komma och bo hos Hannah och hennes man Thomas som Ben aldrig träffat. Ben får börja på den skola där Thomas jobbar som kemilärare för att gå sista året innan examen. Hela tillvaron har vänts upp och ner. Dessutom kämpar Ben med ångest och panikattacker efter att föräldrarna kastat ut dem. För att inte göra allt ännu mer komplicerat bestämmer Ben sig för att inte komma ut i skolan, även fast det hugger till varenda gång någon felkönar dem.

I skolan träffar Ben Nathan som genast tar hand om dem, presenterar dem för sina kompisar Meleika och Sophie, tar med Ben på fester och visar dem hur livet faktiskt kan vara. Ben har aldrig haft riktiga vänner förut. Kanske kan detta som kändes så hemskt och nattsvart bli något bra till slut ändå? Men så upptäcker Ben att mamman kontaktat dem via Facebook och vill ses. Hon påstår att föräldrarna insett sitt misstag och nu vill gottgöra Ben. Men Ben kan inte bestämma sig, är det en bra idé att träffa föräldrarna? Borde Ben inte hata dem och aldrig vilja se dem igen? Och vad kommer hända om Ben kan hitta modet att komma ut för Nathan som de tycker mer och mer om? Tänk så vill Nathan aldrig se dem igen?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Inte som du" av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall

Ester är stjärnan i laget i synkroniserad konståkning. Hennes mamma har varit proffs i Kanada och sitter nu i kommunstyrelsen. Ester bor med sin mamma och hennes nya man, en mycket yngre sådan, och sin treåriga lillebror. Det är självklart att Ester också ska bli proffs och hon siktar på att bli draftad av något av de riktigt stora lagen. Hon lever och andas synkro och laget är som hennes andra familj. Ester och hennes gäng är skolans drottningar även fast hon inte känner att skolan i sig är så himla viktig. Hon ska ju ändå bli proffs och tjäna miljoner sen.

Vincent spelar i klubbens ishockeylag och vet att det inte räcker att vara bra på hockey. För att nå någonstans behöver han vara bra på allt och han siktar på A i alla ämnen. I klubben får synkrolaget alltid de bästa träningstiderna medan killarna i hockeylaget måste gå upp supertidigt på lördagsmorgnarna. Tjejerna har ett omklädningsrum med egna skåp och en tvättmaskin medan killarna får byta om bland fukt och svett och får tvätta sina egna kläder. Nästan alla resurser går till synkrolaget, men det är väl inte mer än rätt när de drar in alla sponsorintäkter?

På en fest blir Vincent alldeles för full och Amanda, Esters bästa kompis som gillar att leka med killars känslor, lurar med honom. Han blir av med oskulden men minns knappt någonting. När de sedan skickar meddelanden till varandra och Vincent skickar en nakenbild sprids den över alla sociala medier. Vincent är plötsligt kuk-Vincent med hela skolan och ryktet att han är lättfotad och ligger med vem som helst sprids på skolan. Det känns som att hela hans liv rasar.

När Ester och Vincent träffas i ishallen och börjar prata har de inte mycket till övers för varandra. Vincent går ändå med på att hjälpa Ester med matten och ju mer de pratar och lär känna varandra förstår de att det finns så mycket bakom fördomarna och under ytan. Men Ester vill inte att någon ska få veta att hon träffar Vincent, ingen får veta att hon hänger med en hockeykille.

I boken vänder författarna på perspektivet, kvinnorna har makten och männen förtrycks, vilket ger en twist i läsningen och väcker intressanta tankar.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Every last word" av Tamara Ireland Stone

Samantha tillhör ett av skolans populäraste gäng, tjejgänget hon växt upp med. De har alltid varit bästa kompisar, ända sedan förskolan. Men det finns en sak som Sam inte kan berätta för de andra. Hon lider av psykisk ohälsa och är diagnosticerad med Purely obsessional OCD vilket innebär att hennes hjärna hela tiden maler mörka och oroliga tankar utan något stopp. Hon har en särskild grej för talet 3 och parkerar aldrig bilen utan att odometern står på 3, simmar alltid på bana 3 när hon tränar och måste klicka på hissknappar och bläckpennor tre gånger.

Sams liv är en ständig kamp mot tankarna. Hon har fått medicin utskriven som hon tar och hon träffar en psykiatriker en gång i veckan men hon vill allra helst bara vara normal. Hon är rädd för hur hennes kompisar skulle reagera om de fick veta, de som kan få ett mindre utbrott om någon äter fel grejer till lunch, har fel outfit eller råkar bli kär i en kille som inte är cool nog.

När Sam träffar Caroline, en tjej som tydligen alltid haft sitt skåp nära Sams utan att hon lagt märke till henne, får hon se hur en vän faktiskt kan och ska vara. Caroline klär sig inte i de senaste kläderna och sminkar sig knappt, och hon bryr sig absolut inte om ifall Sam är ”rätt” eller inte. Hon kan helt enkelt vara sig själv. Caroline tar med Sam ner i en hemlig källarlokal bakom skolans teaterscen där Poet’s Corner ligger. Där träffas ett gäng elever varje måndag och torsdag för att läsa upp sin poesi för varandra och ta del av gemenskapen. Väggarna i rummet är fulla med upplimmad poesi skrivna på allt från sidor utrivna ur anteckningsblock till servetter och snabbmatskartonger. I Poet’s Corner hittar Sam en trygg plats där hon känner sig hemma. Hon upptäcker sin kärlek till ord och poesins sätt att hjälpa henne att få koll på sina tankar, något som bara simningen kunnat hjälpa henne med tidigare. Hon upptäcker även att hon direkt känner sig trygg i gruppen där ingen bedöms utan alla accepteras som den de är. Gitarrkillen AJ fångar särskilt Sams uppmärksamhet när han spelar en egenskriven sång första gången hon är där och hon blir helt såld.

Sam känner sig normal för första gången på länge, hon känner sig som sig själv, som den person hon vill vara. Men hon vet inte vad hon ska säga till sina tjejkompisar. Vad skulle de säga om de fick veta att hon börjat skriva poesi? Vad skulle de tycka om den osminkade Caroline med sina flanellskjortor? Och vad skulle de tänka om Sam om hon avslöjade att hon kanske börjar bli kär i AJ? Sam vet precis vad de skulle tycka och tänka och hon vet innerst inne att hon borde strunta i dem och fortsätta sitt liv utan dem. Men vem är hon egentligen utan gänget som hon alltid umgåtts med? Vem ska hon sitta med på lunchen? Är hon beredd att ge upp hela deras historia tillsammans, allt kul de hittat på unde ruppväxten?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Darius the great is not okay" av Adib Khorram

Darius bor i Portland, USA, med sin amerikanska pappa, sin persiska mamma och sin 8-åriga lillasyster Laleh. Både Darius och hans pappa är diagnosticerade med depression och tar tabletter för detta. Darius har ofta känslan att han inte duger, och särskilt i pappans ögon som Darius ser som någon form av Übermensch. Han känner det som att han alltid gör pappan besviken, vare sig det gäller hans medelmåttiga betyg, hur han slutade med fotbollen och eller hans övervikt. I skolan har Darius knappt några vänner och blir ständigt retad. Han känner inte att han passar in.

Familjen har aldrig varit i Iran och träffat morföräldrarna och övriga släktingar på mammans sida då det är riskabelt att som amerikansk medborgare åka till Iran, de har bara kommunicerat via Skype. Nu har dock morfadern en hjärntumör och har inte långt kvar att leva vilket gör att de bestämmer sig för att åka dit ändå.

I Iran känner sig Darius i princip lika oduglig och fel som i USA. Han kan knappt någon Farsi, de ord han kan är mest maträtter, eftersom hans mamma bara lärde Laleh språket när hon var liten och han känner det som att hans morfar ser ner på honom eftersom han är deprimerad, ”han har ju inget att vara ledsen för”. Pappan och Darius har så länge han kan minnas sett på ett avsnitt ”Star Trek” tillsammans men nu ska Laleh plötsligt vara med och snart har det blivit bara pappan och Laleh som tittar. Darius känner sig bara i vägen. Men när han träffar Sohrab, som bor några hus bort från morföräldrarna, känns allt lite ljusare. Sohrab förstår Darius och de kan prata om allt. De kan prata om depressionen och tomheten som Darius känner och om Sohrabs pappa som sitter i fängelse. När han är med Sohrab känner han sig inte ett dugg misslyckad eller otillräcklig, han känner det för första gången som att han duger fullt ut. Sohrab tror på honom och peppar honom i allt han gör.

Trots Sohrabs stöd kommer känslorna av att inte räcka till ofta över Darius. Han är inte iransk eller persisk på riktigt och han är inte heller en riktig amerikan. Vem är han egentligen? Och vad kommer att hända när de kommer tillbaka till USA, kommer allt att bli som vanligt när Sohrab inte finns vid hans sida längre?

/Skolbibliotekarie-Josefine