"Klättra uppåt" av Katarina von Bredow

Victoria går i tvåan på estetiska programmet. När hon gick i högstadiet var hon alltid i centrum men nu på gymnasiet är det svårare. Det är helt andra regler som gäller här än på högstadiet. På estetiska programmet får alla vara som de vill och klä sig exakt som de vill och Victoria sticker inte alls ut med sina second hand-kläder utan är snarare en i mängden. På teaterlektionerna tvivlar hon på sin förmåga. Hennes stora dröm är att bli skådespelerska, men tänk om hon inte är tillräckligt bra? Det verkar så enkelt för alla andra. Varför är det inte enkelt för henne?

Victoria dras till Alvin i klassen med det blåa håret och de ännu blåare ögonen. Han är dock rätt irriterande rätt ofta. Han verkar dessutom mer intresserad av färgstarka Caaisho som går bild och verkar inte särskilt intresserad av vad Victoria säger eller gör. När Jack, som Victoria var ihop med i åttan, oväntat dyker upp igen efter att ha bott utomlands tänker Victoria att hon kanske borde satsa på honom istället. Han är snygg och kompis med alla och hans popularitet kanske kan spilla över på henne? Hampus, Victorias bästa kompis sedan de var små som nu går på en annan skola, tycker dock inte Jack är en särskilt bra idé. Han kallar honom Jack the Ripper och tycker att Victoria är värd mycket mer än så.

Victoria vet inte riktigt hur hon ska göra med någonting. Är det någon mening att ens försöka satsa på Alvin när han inte visar minsta intresse? Skulle det skada att hänga lite med Jack för skojs skull eftersom han verkar väldigt intresserad? Hur ska Victoria kunna hitta sin rollfigur Ingrid på teaterlektionerna när hon knappt vet vem hon är själv?

Boken är en fristående fortsättning på författarnas tidigare böcker ”Släppa taget” och ”Tappa greppet” som utspelar sig i högstadiemiljö. Författaren har även hittat inspiration hos och tagit hjälp av både teaterlärare och elever på estetiska programmet här på Katedralskolan vid arbetet med boken.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Tjuren från Solna" av Gunnar Ardelius

Sebastian fyller snart 20 år och går och väntar på att livet ska börja. Hans två bästa kompisar reser runt i Asien men Sebastian känner sig inte särskilt avundsjuk egentligen, han ville inte följa med. Och han vet inte ens om de är hans bästa kompisar längre. Själv bor han kvar i lägenheten tillsammans med mamma Agneta, som mest tycker att han är i vägen, och drar in lite pengar genom att dela ut reklam och fördriver tiden med att vattna sina växter. Och fortsätta vänta på livet.

En dag har Agneta (som Sebastian aldrig kallar mamma) med sig sin nya kollega Hanna hem. Hanna som är 35 och har ett tjugoårigt förhållande och tre missfall bakom sig. På något sätt blir det så att Sebastian följer med Hanna hem i taxin som hon väntar på och de inleder en relation som de inte riktigt kan sätta etikett på.

Sebastian kommer på att hans stora kall i livet är att han ska bli skådespelare, han ska söka till scenskolan. På nätet hittar han en grupp som sysslar med improvisationsteater och på en bild på hemsidan ser han Katja som han av någon anledning dras till. På antagningen träffar han på Jakob som också är fast besluten att bli skådespelare och bakom den till synes lyckliga fasaden döljer sig en alkoholberoende mamma och en frånvarande pappa.

Agnetas tjat om att Sebastian borde flytta gör till slut att han får nog och köper en sunkig bostadsrätt i Blackeberg. Plötsligt känns det som att livet kanske kommit igång lite ändå. En ny lägenhet, ett gäng att hänga med och skådespelarkarriären runt hörnet. Men allt blir ju som bekant inte alltid som man tänkt sig.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2017: Lucka 8

Saker ingen ser

av Anna Ahlund

Fride, Miriam, Yodit, Johannes, Aron, Linn och Sebastian går på gymnasiet i Uppsala, på Sibylla allmänestetiska läroverk. Vi får hänga med dem ett helt år, ett år som börjar med att Sebastian ger det inte helt okomplicerade nyårslöftet att kyssa en ny person varje månad och som fortsätter med kärleksbekymmer och kärlekslycka, filmkvällar, tedrickande, Maltesers, Karin Boye, målning, solskenskakor, och second-handshopping. 

Julkalender 2017: Lucka 3

Norra Latin

av Sara Bergmark Elfgren

Tamar kommer från Östersund och har flyttat ner till Stockholm för att börja gymnasiet på teaterlinjen på Norra Latin. Clea har växt upp i en skådespelande familj och det har alltid varit bestämt att hon ska bli skådespelerska. Tamar har svårt att hitta vänner och passa in i klassen medan Clea redan har ett gäng vänner omkring sig. Tamar känner en närvaro som hon inte kan förklara och drömmer drömmar som verkar handla om en tragedi på skolan på 1940-talet då en lärare dog och eleven Erling Jensen försvann spårlöst.

Julkalender 2017: Lucka 2

Allt det vackra är inte förstört
Everything beautiful is not ruined

av Danielle Younge-Ullman

Ingrid befinner sig på ett överlevnadsläger i vildmarken eftersom hon vill gå på sin drömskola i London. Hennes mammas krav är att hon ska genomleva lägret först, sen får hon flytta dit. Ingrid hade en speciell uppväxt på turné med sin operasjungande mamma tills mamman tappade rösten och de började ett normalt liv där de aldrig pratade om sång eller teater. Nu ska Ingrid ta sig igenom en sommar tillsammans med ett gäng problemungdomar, vandringar med tung packning, ingen dusch och ingen toalett och vi får även veta mer om vad som hände under hennes uppväxt.

"Norra Latin" av Sara Bergmark Elfgren

Tamars högsta dröm är att bli skådespelerska. Hon bor i Östersund och är med i en teatergrupp men har större ambitioner än så. När gruppen går och ser Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” förälskar hon sig totalt i skådespelerskan Soraya Ghanbari och efter lite research får hon veta att Soraya gått på gymnasiet i Stockholm, på teaterprogrammet på Norra Latin som har riksintag. Tamar bestämmer sig för att hon också ska gå där, till varje pris, och från och med då består hennes liv till stor del av att plugga för att skaffa sig de betyg som krävs för att komma in på drömskolan. Clea har istället vuxit upp i Stockholm med en mamma som är skådespelerska och har hängt på teatrar och filminspelningar sedan hon var liten och även haft en del roller. Det är bestämt sedan länge att Clea ska bli skådespelerska, något annat finns inte. 

Tamar och Clea börjar i samma klass på teaterprogrammet på Norra Latin. Tamar känner inte någon och har lämnat familj och vänner kvar i Östersund medan Clea redan har sitt crew i klassen. Något oväntat dyker även Tim Helander upp på uppropsdagen. Tim vars pappa Jack är känd skådespelare och ofta spelar bad guy i filmer, Tim som också alltid haft sin framtid inom skådespelarbranschen, Tim som Clea umgicks med mycket när de var mindre och som både är snygg och charmig precis som sin kända pappa. Clea sveps med av Tim och de blir tillsammans. Men Clea förstår sig inte riktigt på Tim. Han har humörsvängningar, går ut på promenader om nätterna utan att säga vart eller varför och beter sig allmänt konstigt. Hon bestämmer sig ändå för att försöka vara en förstående och stöttande flickvän och gräver ner sina misstänksamma tankar så gott det går.

Tamar känner sig ensam och lyckas inte riktigt komma in i klassen. Den enda hon umgås med lite smått är Angelica som är känd för att vara falsk och inte särskilt lojal, vilket hon ofta visar prov på. Tamar känner också en närvaro som hon inte kan förklara och hon ser en varelse i spegeln som inte finns i rummet. Hon drömmer drömmar, eller något som är på gränsen mellan dröm och verklighet, både på dagarna och nätterna som verkar ha något att göra med en tragedi som inträffade på skolan på 1940-talet då en lärare dog under en uppspelning av en teaterpjäs och eleven Erling Jensen försvann spårlöst. Tamar börjar nysta i fallet och hittar ingen annan förklaring än att det verkar finnas en värld bortom vår, en värld där det finns varelser som är ute efter hämnd och upprättelse. Och Tamar är en av de personer som kan hjälpa varelserna bortom.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Saker ingen ser" av Anna Ahlund

Det är nyårsafton och Sebastian kysser en tjej som han precis träffat, en tjej som säger att hon alltid kysser främlingar på nyår. Något väcks i Sebastian, han får en idé. Han borde kyssa en främling varje månad, det får bli hans nyårslöfte. Detta visar sig dock vara ett inte helt okomplicerat löfte.

Sebastian, Fride, Miriam, Yodit, Johannes, Aron och Linn går alla på gymnasiet i Uppsala, på Sibylla allmänestetiska läroverk som kallas Byllis. Sebastian är den tillsynes sorglösa killen som spelar gitarr, älskar Håkan Hellström och lever i nuet så bra det går. Färgstarka Fride är så kär i Miriam att hen inte vet vart hen ska ta vägen ibland och utgår från att Miriam känner precis samma sak. Det ska alltid vara de, från och med nu. Men det är något som skaver. Kanske är inte Miriam lika angelägen om att alltid hänga och att alltid umgås som Fride är. Yodit är den läsande och målande nykomlingen i gänget, hon har inte umgåtts med de andra i evigheters evigheter, och känner sig därför lite osäker. Hon känner sig inte självklar som de andra verkar göra. Är hennes present till Sebastian fin nog? Vad kommer de andra egentligen tycka om hennes föräldrar och hennes förslag på filmer när hon bjuder hem till filmkväll? Johannes saknar sin syster och läser Karin Boye, något som systern också gjorde. Han målar men har kommit in i en inspirationstorka som han inte kan ta sig ur. Han känner sig blockerad. Aron tillhör den lilla klick som går natur och faktiskt inte läser på något estetiskt program på skolan. Hans tvillingsyster Linn fick all talang och Aron försöker komma fram till vem han är i hennes skugga, medan Linn snarare försöker komma fram till hur hon ska hantera all sin begåvning och vem hon vore utan den. Är hon mer än bara sin musikaliska talang?

Under det år vi får umgås med kompisgänget på Sibyllas allmänestetiska läroverk hinner det hända mycket och karaktärerna utvecklas åt både väntade och mer oväntade håll medan vi lär känna dem. Det är kärlek och vänskap och allt däremellan. Lycka och motgångar, filmkvällar, tedrickande, böcker, Maltesers, Karin Boye, målning, solskenskakor och second-handshopping. Mysigt, allvarligt, härligt, sorgligt och allt som livet kan vara.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Everything beautiful is not ruined" av Danielle Younge-Ullman

Utan att riktigt veta hur det gick till befinner sig Ingrid mitt ute i den kanadensiska vildmarken tillsammans med ett gäng problemungdomar på ett överlevnadsläger. Hon känner att hon verkligen inte passar in, för hon har ju inga sådana problem. Hon har inte missbrukat droger, hon har inte växt upp i ett våldsamt hem, hon har inte gått igenom sådana trauman som en del av de andra ungdomarna har. Hon är enbart där eftersom hon så hemskt gärna vill gå på en musikskola i London och hennes mammas krav var att hon skulle vara med på överlevnadslägret. Ingrid har dock inget minne av att det var såhär det såg ut på bilderna i den glassiga broschyren. Där fanns det bekväma stugor och toaletter. Nu tvingas de sova i tält som de själva får sätta upp utan hjälp från ledarna, de får uträtta sina behov i skogen och packningen de tagit med sig sorteras noggrant och mycket av det Ingrid har i sin ryggsäck sorteras bort. Det visar sig även att de inte alls ska få åka med den jeep som kommer körande och som Ingrid ser som deras räddning. Istället ska de gå till den första lägerplatsen bärandes på all sin packning plus mat som de fått uppdelad mellan sig. Ingrid skriver arga brev till sin mamma där hon undrar om mamman kanske faktiskt visste att det skulle bli såhär, att de bekväma stugorna inte existerade och att Ingrid skulle få utmanas mer än hon var beredd på.

Ingrid hade en speciell uppväxt med sin mamma som var en känd operasångerska. De reste runt över hela Europa och mamman sjöng på alla de största operascenerna. Livet var speciellt, men Ingrid älskade det. Men mamman sjöng för mycket och misshandlade sin röst vilket ledde till att det värsta tänkbara för en sångerska hände, mamman tappade sig sångröst. Plötsligt kunde hon inte sjunga längre. Trots operationer fick hon aldrig tillbaka den röst hon hade och karriären fick avbrytas. Ingrid och mamman flyttade till Kanada för att börja ett vanligt Svenssonliv där mamman skaffade ett vanligt jobb, Ingrid fick gå i vanlig skola och de begravde allt som hade med det förflutna att göra. Sedan dess har de aldrig pratat om tiden i Europa och de pratar aldrig om musik och lyssnar knappt ens på musik. Den delen av deras liv är helt raderad.

Berättelsen växlar mellan Ingrids uppväxt från det att hon var liten fram till nuet och Ingrids upplevelser ute i vildmarken. Vi får veta hur det var att växa upp på turné, hur vardagen senare slog hårt mot både Ingrid och mamman, hur Ingrid fick anpassa sig till skolan och hur hon fick ta hand om sin mamma, hur en man kom in i mammans liv och hur en roll i en skolmusikal fick mycket att förändras. I den parallella berättelsen ute i vildmarken blir det bara värre och värre och Ingrid undrar hur hon ska stå ut med de andra deltagarna, sina ständigt blöta och smutsiga kläder, ledarna som aldrig vill hjälpa till utan hela tiden låter deltagarna lära av sina misstag, bärandet av tung packning och så småningom otympliga kanoter och det faktum att de inte kan ta en varm dusch eller får använda en vanlig toalett. Medan Ingrids upplevelser under uppväxten målas upp får vi mer och mer insikt i att hon har mer gemensamt med övriga deltagare på lägret än hon tror eller vill inse, och att hon kanske faktiskt passar in i övriga gruppen ändå.

Boken kommer på svenska i oktober och heter då ”Allt det vackra är inte förstört”.

/Skolbibliotekarie-Josefine

Julkalender 2016: Lucka 10

Bara tre ord

Simon vs. the homo sapiens agenda

av Becky Albertalli

Simon har en hemlig mailkonversation med en kille som kallar sig för Blue. Ingen av dem har avslöjat sin rätta identitet och det enda de vet om varandra är att de både är gay (och inte har avslöjat det för någon än) och går på samma (stora) skol. En dag begår Simon ett misstag och en kille som heter Martin får syn på mailen och hotar med att berätta Simons hemlighet om Simon inte hjälper Martin att komma närmare Simons kompis Abby.