Amelie var tvungen att flytta från
de norra delarna av England till de södra med sina föräldrar då hennes pappa
fick sparken och inte kunde hitta något jobb närmare. Amelie fick lämna sitt älskade Sheffield, sina vänner och sin pojkvän Alfie. Alfie och hon
gjorde slut men hade en plan. De skulle ses om två år igen när de skulle
börja plugga på universitet i Manchester. Två år är inte mycket. Två år går att
ta sig igenom. Tills dess skulle Amelie behöva skaffa sig nya kompisar trots sin
blyghet och överleva sin scenskräck utan Alfies stöd. Men det skulle gå.
Snart träffade dock Amelie Reese och
föll direkt. Han var så snygg med sin hatt och välklädda stil och så otroligt
charmig. Trots att han så småningom fick henne att känna sig osäker på hans
kärlek och som att hon var tvungen att trippa på tå omkring honom älskade hon
honom. Reese var den rätta. Inga varningsklockor ringde. Amelies nya kompis
Hannah försökte få henne på andra tankar, hon försökte varna. Hannah tyckte det
var sjukt dåligt av Reese att komma upp på scen när Amelie haft ett bejublat
framträdande och ta över showen medan Amelie enbart tyckte det var oerhört
romantiskt och gulligt.
En tid senare har Reese gjort slut.
De har hamnat där Hannah befarade. Amelie är helt förkrossad. Hon orkar
ingenting. Hon orkar inte gå till skolan. Hon orkar inte skriva låtar. Hon vill
bara att Reese ska ta henne tillbaka så att hennes liv blir helt igen. I ett
försök att förstå vad som egentligen gick fel bestämmer sig Amelie för att
återbesöka alla de ställen där hon gråtit offentligt. Alla de ställen där
gråten berott på förhållandet med Reese. Ska ett förhållande verkligen
innehålla så mycket gråt, ska det göra så ont? Medan Amelie tar sig till alla
de platser där hon gråtit och tänker tillbaka på vad som egentligen hände
förstår hon mer och mer. Hon förstår varför hon ofta kände sig så värdelös i
Reeses sällskap men samtidigt inte kunde vara utan honom.
Detta är inte en kärlekshistoria i
den traditionella bemärkelsen. Det är en bok om den mörka sidan av kärlek, om
att befinna sig i ett destruktivt förhållande utan att ens inse det själv. Om
att hitta och bygga upp sig själv igen.
/Skolbibliotekarie-Josefine
