"Tidsfördriv" av Matilda Gunnarsson Rathsman

 

Det är 365 dagar kvar till Mys dödsdag och det firas ordentligt. My lever i ett samhälle som liknar vårt men där födelsedagar inte är viktiga. Alla vet istället när de ska dö och vad som kommer vara deras sista syn, och varje levelsedag firas som vi firar födelsedagar. My har den stora oturen att hon inte kommer bli särskilt gammal, hon är bara 17 år nu. Många försöker lura döden genom att försöka befinna sig på ett säkert ställe på dödsdagen för att slippa dö, eller tvärtom ta livet av sig innan den rätta dödsdagen. Men hur man än gör går det inte att smita från sin dödsdag, döden kommer alltid ikapp.

Mys morfar dog innan det datum han sagt till familjen och alla säger att han ljög om datumet. Men tänk om han inte gjorde det? Tänk om det ändå går att lura döden? När My träffar Theodor Ed med den röda regnrocken får hon ännu mer att tänka på. Han verkar inte följa några regler och får henne ännu mer att fundera på om dödsdatumet inte är så definitivt ändå. Mys kompis Märta, som inte berättat sitt dödsdatum för någon, vill såklart också hitta ett sätt för My att leva vidare men hon varnar My för att hänga mer med Theo. Theo med de gröna ögonen, de ögon som påminner väldigt mycket om de ögon My vet kommer att vara hennes sista syn.

Samtidigt som dödsdagen närmar sig fortsätter livet som vanligt. De går i skolan, hänger med kompisgänget, bråkar med föräldrar och planerar studenten. Men klockan tickar närmare och närmare. Hur lever man sitt liv när man är 17 år och det bara är ett år kvar? Hur hanterar man att de flesta kompisar kommer att få fortsätta sina liv tills de är gamla? Kommer My hinna allt hon vill göra innan hon dör?

Boken har tilldelats utmärkelsen ”Hjärtans Fröjd” för Sveriges bästa ungdomsbok 2021.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Första hösten: blå gryning" av E.P. Uggla

 

Metalliskt blå blommor börjar dyka upp överallt och sprider sig snabbt. De tränger upp ur trottoarer och slår ut skördar. Ingen vet var de kom ifrån och inte heller hur spridningen ska stoppas. Är blommorna farliga? Går det att dricka den blå mjölken som kommer från kor som ätit blommorna? Vilka åtgärder ska vidtas? Paniken sprider sig i medierna, men ingen vet egentligen särskilt mycket om vad det är som händer.

Lisen är forskare på Livsmedelsverket och är den första som upptäcker att det är något konstigt med blommorna. De förökar sig på ett sätt som borde vara biologiskt omöjligt. Blommorna sprider något som är svårt att säga vad det är, något som verkar kunna smitta människor. Detta något visar sig vanligtvis först i och med att melaninet försvinner ur ögonen, och när Lisen upptäcker att hon blivit smittad märker hon också att hon är en del i en plan som hon inte hade vetskap om. En plan som innebär att hon nu är ett forskningsobjekt.

Lisens lillasyster Charly, som hon tagit hand om sedan familjen var med om en bilolycka, har det tufft i skolan. Charly ser sig som pojke och hen har det väldigt tufft i skolan med fysisk mobbing och elaka ord. Hen har fullt upp med att ta sig igenom skoldagarna och känner inte att det där med de blå blommorna är så himla viktigt. Men när det avslöjas att blommorna är farliga, livsfarliga rentav, och paniken utbryter på riktigt befinner sig Charly i Malmö långt från Lisen i Stockholm dit hen åkt för att hälsa på deras mamma på ett vårdhem utan Lisens vetskap.

Fler och fler i befolkningen smittas och skyddsutrustning i form av overaller och andningsmasker blir hårdvaluta. Att andas in partiklar från de blå blommorna är livsfarligt. Samtidigt försöker Charly ta sig tillbaka till Stockholm trots att hela samhället vänts upp och ner, ingenting funkar och inga tåg går. Lisen försöker i sin tur ta sig ur det som hon känner är en fångenskap där hon ska genomgå tester som hon inte alls gett sitt godkännande till.

Om du fått nog av allt vad pandemier och smittor heter är detta inte en bok som är lämplig att läsa just nu, annars är det en intressant skildring av vad som kan hända när en biologisk smitta sprider sig i samhället samtidigt som paniken sprider sig i ännu större takt.

Del två i serien heter ”Röd skymning”.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"With malice" av Eileen Cook

 

Jill har länge sett fram emot skolresan till Italien som hon blivit antagen till. Där ska hon få uppleva arkitektur, konst och god mat. Hon tycker även det är lite skönt att hennes bästa kompis Simone inte ska följa med. Jill känner det som att hon alltid står i Simones skugga. Nu ska hon äntligen få chansen att vara sig själv.

När Jill vaknar upp i en sjukhussäng blir hon helt förtvivlad. Kommer Italienresan att bli inställd nu? Det visar sig dock att hon redan varit i Italien men flugits hem över Atlanten efter att ha varit med om en svår bilolycka. Jill kommer inte ihåg någonting av de senaste sex veckorna. Hon kommer inte ihåg alla museer de gått på, hon kommer inte ihåg hotellen de bott på, hon kommer inte ihåg den snygge, italienske guiden, hon kommer inte ihåg bråken med Simone och hon kommer inte ihåg hur hon kraschade med en bil med Simone i passagerarsätet. Hon kommer inte ihåg att Simone inte överlevde kraschen.

Samtidigt som Jill försöker återhämta sig från skadorna efter olyckan måste hon deala med en person som tydligen är hennes advokat, italienska polisen som vill förhöra henne och pressen som menar att Jill kraschade bilen med flit eftersom hon var osams med Simone. Jill vet inte vad hon ska tro om allt som skrivs om svartsjuka och hämnd. Men hon vet en sak. Hon skulle aldrig kunna döda Simone med mening.

Sakta, sakta försöker Jill minnas och pussla ihop de bitar som finns i hennes minne till en helhet. Hon minns mer och mer, men en hel del av det hon minns hade hon helst inte velat minnas. Hon trodde aldrig att hon skulle kunna bråka med Simone som hon verkar ha gjort. Hon har svårt att tro att hon gjort alla de där sakerna hon minns. Är det verkligen minnen? Eller är det något annat? Vad är sant och vad försöker hennes minne dölja för henne?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Säg inget om Lydia" av Celeste Ng

Den kinesisk-amerikanska familjen Lee lever villaliv i en liten amerikansk stad på 1970-talet. Pappa James föräldrar kom till USA från Kina och James högsta önskan är att passa in, något som han inte känner sig göra någonstans. Mamma Marilyns dröm är att bli läkare och hon började även utbilda sig till detta i ungdomen, ensam bland männen. Men så träffade hon James, fick barn och lade sin dröm på hyllan. Storebror Nath känner att han aldrig kan göra sin pappa riktigt nöjd trots att han blir antagen till Harvard och lillasyster Hannah lever ett nästintill osynligt, iakttagande liv i familjen. 16-åriga dottern Lydia är familjens hopp, föräldrarnas ögonsten. Mamman drillar henne hårt för att hon ska få utmärkta betyg och kunna ta över hennes krossade läkardröm utan att egentligen fundera över om detta är vad Lydia vill. Pappan ser ett hopp i att Lydia är omtyckt och har många vänner som hon spenderar kvällarna med att prata i telefon med.

En morgon kommer Lydia inte ner till frukosten och hennes säng verkar inte ha använts under natten. Hon är inte i skolan och ingen vet vart hon har tagit vägen. Polisen kopplas in och familjens stabila grund skälver till. Något senare hittas Lydia drunknad i den närliggande sjön och familjen rasar.

Lydia skulle aldrig begå självmord, någon annan måste vara inblandad. Nath är övertygad om att Jack som bor på samma gata är skyldig, eller åtminstone inblandad på något sätt. Nath har sett Lydia åka omkring i hans bil, något som inte föräldrarna vet om, och Nath vet att Jack inte är att lita på. Han är inte en person som skulle bli ihop med någon som Lydia, han måste haft någon annan avsikt med deras träffar.

I boken får vi i tillbakablickar veta vad som hänt tidigare, vad som påverkat familjemedlemmarna. Hur mamman försvann under flera månader när Lydia och Nath var små för att sedan ännu en gång ge upp sin dröm, denna gång för gott. Hur pappan gick på en skola där han var den invandraren. Hur mamman gjorde allt för att slå sig fri från sin egen mamma, den perfekta hemmafrun. Boken handlar även om hur lite föräldrar egentligen vet även fast de tror sig känna sina barn, hur tonåringar inte delar med sig av sin hemliga värld. Det är smygrasism, livsmål, prestationskrav och familjedynamik och en noga uppbyggd drömvärld som rasar.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Let me hear a rhyme" av Tiffany D. Jackson

Det är 1998 och vi befinner oss i Bed-Stuy i Brooklyn, New York. Steph har blivit mördad och varken hans familj med mamma, lillasyster Jasmine och lillebror Carl eller hans bästa kompisar Quadir och Jarrell har någon aning om varför. De vet bara att Steph var en älskad bror och vän som var en talangfull rappare, gick till sitt jobb, alltid ställde upp och spred kärlek. När de hittar en massa demos med musik och anteckningsböcker fyllda med rim och texter får Quadir och Jarrell idén att de ska försöka uppfylla Stephs dröm även fast han inte lever längre. Hans stora dröm var att bli rappare, att leva på musiken, och vännerna tänker att världen måste få höra Steph och hans musik. Jasmine är mer tveksam. Är det verkligen rätt? Något motvilligt går hon dock med på att hjälpa dem ifall de i sin tur lovar att hjälpa Jasmine att ta reda på vad som egentligen hände Steph och varför han blev mördad. Men det ska vara deras hemlighet. De säger inget till resten av familjen eller någon annan och kommer på ett artistnamn åt Steph, The Architect.

Quadir, Jarrell och Jasmine sätter ihop två plattor med vad de tycker är Stephs bästa låtar och ser till att de börjar säljas på gatorna. Snart har musiken spridits över hela Brooklyn, och längre än så, och alla blir som galna. Alla vill lyssna. Alla vill veta vem som döljer sig bakom artistnamnet. Men de tänker inte berätta. När ett musikbolag kontaktar dem blir de överlyckliga. Detta var ju precis vad de ville, precis vad Steph ville. Det blir dock något jobbigt när representanter för bolaget vill träffa Steph. Hur ska de lösa det? Det är ju rätt svårt att få med någon som ligger begraven på ett möte. Det bästa vore kanske bäst att berätta sanningen. Men de vill samtidigt inte släppa taget nu, nu när de är så nära.

Samtidigt har Jasmine något hon inte berättar. Hon är inblandad i ett lite skumt gäng, The Guerillas, som Steph lovade att skydda henne från när han fick reda på det. Jasmine är helt övertygad om att det var därför Steph blev mördad, att det är hennes fel. Samtidigt verkar det som att Steph kanske inte heller var helt ärlig hela tiden. När Jasmine går till hans arbete för att få ut lönen visar det sig att Steph aldrig jobbat där och han verkar vara inblandad i något som kan ha gått överstyr.

En bok om att växa upp som svart i Brooklyn i slutet av 90-talet, att älska musiken, att ständigt vara på sin vakt mot andra i området och även mot polisen. En bok om vänskap och att ställa upp. En bok om att uppfylla drömmar.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"En enda gnista" av Jodi Picoult

Vi befinner oss i Mississippi, USA, och på delstatens enda abortklinik har en man med ett skjutvapen tagit gisslan. Utanför samlas polis och journalister tillsammans med de abortaktivister som alltid står och bevakar klinikens ingång med plakat och arga röster som ropar ”Mördare!” till kvinnorna som går in på kliniken. Gisslanförhandlaren Hugh har telefonkontakt med mannen på kliniken och försöker så gott han kan få honom att släppa sin gisslan innan fler människoliv går till spillo.

Boken börjar klockan fem på eftermiddagen när gisslan redan befunnit sig på kliniken i flera timmar, och sedan får vi i omvänd kronologisk ordning veta bakgrunden till händelsen bak till klockan åtta på morgonen. Vi vet alltså redan från början att en gisslan finns inne på kliniken. Vi vet att mannen med vapnet heter George Goddard och har en dotter som varit på kliniken för att genomgå en abort. Vi vet att minst en person är död. Timme för timme får vi även veta vilka händelser som ledde fram till denna hemska situation.

En av personerna som befinner sig inne på kliniken är Hughs tonåriga dotter Wren. Egentligen borde Hugh inte alls förhandla om gisslan då han har personligt intresse i situationen, men han kan inte förmå sig till att inte göra det. Trots att han vet så säger han inte något till sin chef. Även Joy som känt sig tvungen att abortera sitt barn eftersom hon aldrig skulle ha råd att ta hand om en baby finns inne på kliniken. Där befinner sig också abortaktivisten Janine som är under cover med syfte att försöka sätta dit personalen, den gravida sjuksköterskan Izzy som är helt övertygad om att det aldrig kommer att funka med hennes pojkvän på grund av deras helt olika ekonomiska bakgrund och Dr Ward som trots att han är djupt troende vigt sitt liv åt att hjälpa kvinnor att få bestämma över sin egen kropp trots mordhot och våldsamheter från abortaktivister över hela landet.

Boken ger en inblick i ett USA där det finns delstater som ser ett embryo som en individ redan vid befruktningen varför en 17-åring som desperat gjort abort med hjälp av piller hemma kan bli dömd för mord och fängelse i 20 år. Ett USA där en dotters abort kan leda till att en man skjuter sig in på en abortklinik ute efter hämnd. Ett USA där kvinnans rätt till sin egen kropp inte är självklar.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Det sextonde året" av Kim Liggett

Tierney lever i en by där männen styr och kvinnorna är männens egendom. I skogen utanför byn finns tjuvjägare som tar unga flickor som byten som de sedan flår. Öron, ögon och andra kroppsdelar säljs sedan på svarta marknad och blir till brygder och pulver som anses ha en föryngrande effekt. Under flickornas 16:e år har deras magi utvecklats fullt ut, den magi som får männen att bli tokiga och lyda deras minsta vink och hustrurna att bli svartsjuka. För att bli av med magin tvingas alla 16-åriga flickor tillbringa ett år, nådeåret, ute i vildmarken. Där ska de omfamna sin magi för att sedan släppa ut den i naturen och vara redo att bli ordentliga hustrur åt männen när de kommer tillbaka vid årets slut.

Tierney har aldrig haft som mål att bli någons hustru. De andra flickorna hoppas på att få en slöja av någon av männen innan de åker iväg för sitt nådeår, en slöja som betyder att det finns en man som väntar på att gifta sig med dem när de kommer tillbaka. Under Tierneys uppväxt har hennes pappa, som är läkare, behandlat henne annorlunda än andra flickor. Hon har fått lära sig saker som egentligen bara pojkar får lära sig. Tierney har fyra systrar och tänker att hon har fått vara som den son pappan aldrig fick. Hon kan verkligen inte tänka sig att bli någons fru, det känns som det yttersta straffet att vara fast i äktenskapets bojor. Hon hoppas därför att hon inte kommer att få någon slöja så att hon kan få arbeta på fälten när hon kommer hem efter nådeåret. Om hon överlever. Ingen pratar om nådeåret, det är förbjudet, men alla vet att långt ifrån alla som ger sig iväg kommer tillbaka levande. Rykten går om att flickor blivit dödade av tjuvjägare, och om en flickas kropp inte återvänder får någon av hennes yngre systrar ta straffet och förvisas till utmarkerna.

När nådeåret väl tar sin början har Tierney, mot sin vilja, ändå fått en slöja. Hon märker rätt snart att det inte är skogen och tjuvjägarna som gömmer sig i den som är den största fienden. Det största hotet mot hennes överlevnad är de andra flickorna. Kiersten tar snabbt rollen som ledare i lägret och påstår sig redan ha hittat och kunna hantera sin magi. Hon gör tydligt klart att hon verkligen ogillar Tierney och ska göra allt för att göra livet surt för henne. Snart börjar fler och fler påstå att de har hittat sin magi och fler och fler börjar bete sig underligt. Flickor tar livet av sig eller springer ut i skogen, andra straffas och snart undrar Tierney vart mänskligheten och empatin tagit vägen. Hur ska hon bete sig för att kunna överleva nådeåret och ta sig tillbaka helskinnad till byn?

Denna bok kan man säga är en blandning av ”Tjänarinnans berättelse” och ”Flugornas herre” (som även finns citerade på försättsbladet) med en hint av ”Hungerspelen”. Den är rå och ryggar inte för att skildra hur elaka och hemska människor kan vara mot varandra, även när de verkligen borde hålla ihop. Boken behandlar förtryck och att ifrågasätta de tankar som man uppfostrats att lita på.  

På engelska heter boken "The grace year".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Hope and other punchlines" av Julie Buxbaum

Abbi Hope Goldstein fyllde ett år en väldigt speciell dag, en dag som för många kommit att representera en avskiljare mellan före och efter. Den 11 september 2001 fångades Abbi på bild med en födelsedagskrona på huvudet och en röd ballong i ett krampaktigt grepp framför det södra tornet i World Trade Center som just kollapsar. På bilden finns även den kvinna som bär henne, ytterligare tre män och en kvinna som identifierats och en kvinna och två män som inte identifierats. Fotot har blivit ikoniskt, en symbol för att livet går vidare trots det hemska som precis händer, och bilden kallas Baby Hope. Abbi har alltså varit Baby Hope så länge hon kan minnas, bilden finns överallt på nätet, på tandläkarmottagningar och t-shirts. Verkligen överallt. Det är inte ovanligt att människor som känner igen Abbi brister ut i tårar när de ser henne. Och Abbi är så trött på det. Hon vill inte bli igenkänd. Hon vill inte vara Baby Hope. Hon vill bara vara sig själv.

När Abbi börjar hosta blod är hon övertygad om att hon drabbats av 9/11 Syndrome, samlingsnamnet på den ohälsa människor som vistades nära World Trade Center under eller strax efter den ödesdigra dagen drabbats av på grund av ångor och gifter från brinnande rasmassor och alla de små dammpartiklar de andades in. Snart kommer antalet avlidna i sviterna av dessa sjukdomar överstuga antalet offer vid själva attacken. För somliga börjar det med andningsproblem och för andra cellförändringar. Abbi förstår att nu är det hennes tur. Hon bestämmer sig dock för att inte säga något till sina föräldrar, som är skilda men ändå är vänner och bor grannar med varandra, förrän efter sommaren. Abbi ska jobba på ett läger för små barn under dagarna och bestämmer att sommaren ska bli en lycklig tid. En tid då hon kan vara sig själv utan att någon känner igen henne eller vet vem hon är och en tid då hon ignorerar sin hosta och vad den kan betyda. Så hon döljer hostan och säger ingenting om att hon är den berömda bebisen på bilderna.

Noah, som också ska vara ledare på lägret och går på samma skola som Abbi, känner igen Abbi direkt. Noahs pappa försvann 11 september 2001 och har inte hittats. Kanske lever han fortfarande. Kanske vet någon på fotot något. Kanske är han mannen på fotot med den blå kepsen som inte identifierats än. Genom en mild form av utpressning får han Abbi att gå med på att hjälpa honom intervjua personerna på fotot, under förevändningen att det ska bli en artikel till skoltidningen. Hon behöver inte göra något mer än att vara med och vara Baby Hope, något Noah tror kommer få de intervjuade att öppna sig. Det är dock inte så lätt att få människor att prata om den värsta dagen i deras liv, den dag som gjorde före till efter. Kanske är det även så att Noah och Abbi inte ens är redo för svaren, svaren som kommer att förändra även deras liv.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Opposite of always" av Justin A. Reynolds

Jack, Franny och Jillian är bästa vänner. De pratar om allt och finns alltid där för varandra. Jack har länge varit hemligt förälskad i Jillian men när Jillian blir tillsammans med Franny känns den tanken rätt avlägsen. När Jack träffar Kate på en collegefest förändras allt. Kate är den rätta, Jack är helt övertygad. De tillbringar resten av festen tillsammans, pratar om allt och äter frukostflingor på morgonen. Men det är något med Kate som Jack inte riktigt förstår, det känns som att hon döljer något men han vet inte vad. Hon vill inte vara tillsammans med honom, hon vill inte utsätta honom för det. Och hon pratar om ett ex som kanske inte riktigt är ett ex eller åtminstone är något som komplicerar.

När Jack frågar om Kate vill följa med på skolbalen svarar hon, något motvilligt efter en del övertalning, ja. När det väl är dags för balen dyker hon inte upp och hur mycket Jack än skickar meddelanden och ringer så får han inget svar. Till slut får han veta att Kate lagts in på sjukhus, men ingen vill riktigt säga vad det är för fel på henne. När Jack till slut träffar henne verkar hon som vanligt men kanske lite trött. På natten somnar hon in och Jack förstår ingenting. Hur kunde detta hända? Finns inte Kate mer? Varför berättade hon inte att hon var sjuk? Förkrossad av sorg tar sig Jack hem där han råkar ramla nerför trappan och allt blir svart.

När han vaknar upp befinner han sig på en fest, på den fest som han träffade Kate för första gången. Och Kate är där, livs levande. Hur är detta möjligt? Jack fattar ingenting. Det verkar som att Kate inte känner igen honom och Jack förstår att han, på något vidunderligt konstigt sätt, har färdats bakåt i tiden. Han tänker att han fått en andra chans. Att han ska göra allting rätt. Att han ska lyckas rädda Kate den här gången. Men det där med att göra allt rätt är inte så lätt. Jack märker att han lägger så mycket tid på att vara med Kate och att vara rätt med henne att det istället blir fel med Franny och Jillian. De behöver honom också, och varje litet beslut Jack tar som går i riktning mot att rädda Kate påverkar också Franny, Jillian och alla andra runtomkring honom. Att rädda Kate kanske innebär att han inte lyckas rädda sina bästa vänner. Hur ska han kunna finnas till för och rädda alla han älskar? 

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Sadie" av Courtney Summers

Sadies syster Mattie hittas död, mördad, bara tretton år gammal. Något tidigare har flickornas mamma Claire försvunnit. Claire som aldrig varit särskilt pålitlig, som missbrukat under hela deras uppväxt och som haft pojkvänner som kommit och gått i en strid ström. Claire var aldrig nöjd med Sadie, Mattie var alltid favoriten. Sadie bestämmer sig för att gå till botten med vad som hänt, leta upp mördaren och låta honom betala med sitt eget liv. Det är hennes enda mål, det spelar ingen roll om hon även måste riskera sitt eget liv. Utan att säga något till någon lämnar hon husvagnen där hon bott med sin syster, och tidigare även mamman, och ger sig ut på jakt.

Ett tag senare får radioprofilen West McCray ett samtal från May Beth Foster. May Beth har bott granne med flickorna och hållit ett vakande öga på dem, både när mamman bodde med dem och när hon sedan försvann. Nu är May Beth desperat. Sadie är fortfarande försvunnen och hon behöver hjälp att hitta henne. Hon vill inte att ännu en av systrarna ska råka illa ut, det klarar hon inte av. Eftersom hon inte tycker att polisen gör vad de ska vänder hon sig till West som bestämmer sig för att försöka hjälpa till så gott han kan och börjar undersöka vart Sadie egentligen kan ha tagit vägen. Sökandet efter Sadie tar honom till att börja med till hemstaden, småstaden Cold Creek, och sedan vidare över landet.

Matties död och letandet efter Sadie blir en populär podcast som sänds i många avsnitt med West McCray som programledare där intervjuer med invånare i Cold Creek och människor Sadie träffar på vägen blandas med Wests egna efterforskningar och slusatser. Under tiden får vi även följa Sadie i hennes beslutsamma jakt på systerns mördare. Hon har ingen aning om att en massa lyssnare följer hennes öde. Hon vet inte ens att det finns de som letar efter henne, hon har bara målet att utkräva sin hämnd. Och hon har en särskild person i siktet. Keith, som var mammans mest långvariga pojkvän. Keith som mamman tyckte alltid hade så fin hand med Sadie och Mattie. Keith som kanske inte var en så himla härlig kille som omgivningen trodde.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"That's not what happened" av Kody Keplinger

Det har gått tre år sedan skolskjutningen på Virgil County High School, tre år sedan Lees bästa kompis Sarah sköts till döds. Lee försöker gå vidare men det är så mycket som påminner om det som hände. Hela tiden. Årsdagen är alltid den värsta. På årsdagen söker hon och fyra andra överlevare som var på plats när det hände tröst hos varandra. De går inte till skolan. De försöker göra det bästa av dagen och finnas där för varandra. Det är Ashley som sitter i rullstol efter skolskjutningen, Denny som är blind och hörde sina bästa vänner dödas, Eden som befann sig i samma klassrum som sin kusin och såg henne bli skjuten till döds, Miles som kastade sig ovanpå Ashley framför mördaren och Kellie som befann sig på samma toalett som Lee och Sarah. Efter skolskjutningen lämnade Kellie staden på grund av anklagelser och påhopp från resten av samhället, men de andra finns kvar.

Lee vet dock något som ingen annan vet, något som skulle ha stor betydelse om det kom ut. Lee klarar inte av att vara ensam om sanningen, hon vill att alla ska få veta vad som egentligen hände. Historien om att Sarah dog som en martyr och försvarade sin tro in i döden har spridits över samhället och alla ser henne i ett helgonlikt skimmer. Ett halsband med ett kors hittades i badrummet där Lee, Sarah och Kellie befann sig och alla utgår från att det var Sarahs. Men Lee vet att det inte var hennes. Lee vet att hon aldrig hade det på sig. Och hon vet att Sarah inte sa något om varken Gud eller Jesus. Det enda hon gjorde när mördaren kom in i badrummet var att stå tyst ovanpå en toalett i ett bås tillsammans med Lee och hålla henne i handen allt vad hon orkade. Lee vet inte vad som skulle hända om detta kom ut men hon vet att det inte skulle tas emot väl, varken av samhället, kyrkan eller Sarahs föräldrar. Det var korshalsbandet som fick Kellie och hennes familj att lämna stan, invånarna att bli så arga och upprörda, eftersom Kellie påstod att det upphittade halsbandet var hennes.

Lee inser även att det inte bara är hennes berättelse som ingen känner till. Flera av de andra överlevande har inte heller fått berätta sina versioner av vad som hände. De har inte fått ge sitt perspektiv och dela sina tankar. Det känns inte rätt. Lee vill att en så sann bild av händelsen som möjligt ska komma ut, särskilt nu när de som är de sista överlevande snart ska lämna skolan. Snart kommer ingen på skolan veta hur det egentligen var, vad som egentligen hände. Lee bestämmer sig för att försöka få alla överlevande, inklusive Kellie, att skriva om vad som hände genom deras ögon. Det visar sig dock bli svårare än hon tänkt.

Är det värt att sträva efter sanningen även fast människor såras på vägen? Är det värt att jaga sanning och samtidigt offra sina vänner? Och finns det bara en sanning?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Brännmärkt" av Lizette Edfeldt

Adeline Theta lever i en tuff värld. Extremt väder, epidemier och krig har tärt hårt på planeten och dess invånare, och de som överlevt har insett att resurserna måste sparas på om de ska kunna fortsätta leva. Imperiet Adeline bor i är indelat i zoner och befolkningen i är uppdelad enligt ett hierarkiskt system med tio rang där Alfa är det högsta och Kappa det tionde och lägsta. Det är bara de som tillhör Alfa som har något att säga till om, det är bara deras åsikt som räknas.

Adeline, hennes pappa och två systrar tillhör rang åtta. De lever i fattigdom, jagar och sköter en butik som säljer kött men de har ändå knappt råd med mat och kläder. Pappan är oberäknelig och har missbrukat alkohol sedan mamman dog och Adelines storasyster får ta på sig mycket ansvar för familjen. När mamman dog lämnade hon en amulett med ett konstigt kattliknande djur till Adeline, en amulett hon alltid bär med sig och rådet att hon ska se bortom det uppenbara.

Adeline har en rebellisk och lite upprorisk sida, hon gillar inte att bli trampad på. Hon är trött på att alltid vara i underläge. Trött på att ingen lyssnar. Efter en incident i butiken då hon satt sig upp mot medlemmar av högre rang flyr hon ut i skogen och försöker hålla sig undan. På den vanliga mötesplatsen finns Amabelle Alfa som är dotter till Alfaledaren Robb Alfa och är Adelines hemliga vän, trots att hon egentligen inte ens får se en medlem av så hög rang i ögonen. Adeline och Amabelle hamnar i ett bakhåll vid en stuga som leder till att Amabelle blir skjuten och att stugan brinner ner. Adeline räddas men är svårt brännskadad och när hon vaknar upp har hon Robb Alfa vid sin sida, Robb Alfa som tror sig vaka vid sin dotters sjuksäng. När Adeline sedan tittar sig i spegeln ser hon Amabelles ansikte istället för sitt eget. Hennes ansikte har reparerats efter brännskadan, men inte till hennes ansikte. Alla tror att hon är Amabelle. Och familjen tror att Adeline är död.

Vad ska hon göra nu? Spela med? Se det som sin chans att ta upp kampen mot Imperiet inifrån? Kan hon leva sitt liv i en lögn? Kan hon göra det mot Amabelle? Eller ska hon få dem att förstå att ett misstag begåtts? Vad händer med henne då? Och kommer hon någonsin att få träffa sin familj igen?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"The seven deaths of Evelyn Hardcastle" av Stuart Turton

Gillar du deckare i lite Agatha Christie-stuk med engelska herrgårdar, rika societetspersoner och mystiska mord? Då kanske denna bok kan vara något för dig! Den är litegrann som en småmysig Christie-deckare. Fast på speed. Och med en massa twister som du inte kan förutsäga.

Doktor Sebastian Bell vaknar upp mitt ute i skogen utan att ha en aning om var han är eller vem han är. Det enda som snurrar i hans minne är namnet Anna. Han ser en kvinna komma springande och tänker att det kan vara Anna. Just då går ett skott av och han är övertygad om att Anna blivit mördad, skjuten till döds. En mystisk, mörk person ger honom en kompass och ber honom att gå österut. Snart hamnar Sebastian vid dörren på godset Blackheath där det visar sig att han är gäst. På godset ska en fest hållas för att fira att familjens dotter Evelyn kommit tillbaka från Paris. Festen ska även hållas på årsdagen av sonen Thomas Hardcastles död, en död som är ett verkligt trauma i familjen..

Sebastian Bell försöker under dagen luska i vem han egentligen är men upptäcker snart att han inte alls är Sebastian Bell, han är Aiden Bishop fångad i Sebastians kropp. Nästa dag han vaknar är det samma dag men då befinner han sig i en annan kropp. Det visar sig att Evelyn Hardcastle kommer att bli mördad under kvällens fest och hon kommer att fortsätta dö varje kväll under de åtta kommande dagarna samtidigt som Aiden varje morgon vaknar i en ny kropp. Han har åtta chanser och åtta kroppar på sig att lista ut vem som mördar Evelyn. Lyckas han kommer han att slippa den loop han fastnat i och få lämna Blackheath för att återvända till sitt gamla liv som han inte har något minne alls av.

Samtidigt som Aiden i olika skepnader samlar in så mycket information det bara går hos övriga gäster på godset för att lösa gåtan märker han att han inte är ensam. Det är fler som vill ta reda på vem mördaren är, det är fler som vill lämna Blackheath. Och de drar sig inte för att använda sig av vilka hemska metoder som helst, inte ens mord. Och hela tiden snurrar namnet Anna runt i hans huvud. Vem är Anna? Kan hon hjälpa honom? Och kommer han någonsin att komma därifrån?

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Neverworld" av Marisha Pessl

Beatrice och pojkvännen Jim, Whitley, Cannon, Martha och Kipling var gänget alla ville vara med på high school. Nu har de gått ett år på college och allt är förändrat. Jim är död och Beatrice har varken träffat eller pratat med de övriga sedan de slutade skolan. Whitely tar kontakt igen och vill att de ska träffas allihop på Wincroft, herrgården där de tillbringat en massa tid tillsammans då de var oskiljaktiga. Beatrice vill helst lägga allt som hände bakom sig, hon vill inte tänka på Jims mystiska död och vad som kan ha orsakat den. Men Jim är också den enda anledningen till att hon tackar ja till Whitelys inbjudan. Kanske kan hon få svar på sina frågor, kanske vet någon av de andra mer om vad som hände?

På Wincroft känns det som att tiden stått still men ändå inte. Det ligger något tryckande i luften. Gänget bestämmer sig för att ut och festa och Beatrice går motvilligt med på att hänga på. På vägen hem är de alla småfulla och höga på livet när de nästan krockar med en mötande lastbil i ösregnet vilket gör att adrenalinruschen blir ännu större. När de är tillbaka på Wincroft och förösker torka så gott det går står en man utanför dörren. Mannen säger att de alla är döda, eller snarare att de befinner sig i Neverworld någonstans mellan liv och död. Cannon kör ut mannen och de skrattar åt honom och undrar vad det var för sjukt skämt.

Nästa dag vaknar Beatrice upp i baksätet på en blöt bil utanför Wincroft och undrar vad hon gör där. Det visar sig att det inte alls är nästa dag, det är samma dag. En dag som de måste genomleva igen och igen och igen. Den mystiska mannen dyker upp igen och berättar ännu en gång att de befinner sig i Neverworld. De måste tillsammans genom röstning komma fram till vem av dem som får komma tillbaka till livet igen. De måste vara helt överens, men varje omröstning får samma resultat. Alla röstar på sig själv.

Samtidigt går tiden men ändå inte, samma dag passerar om och om igen kanske hundra eller tusen gånger. Alla försvinner åt varsitt håll om dagarna och Beatrice bestämmer sig för att ta reda på vad de gör och försöka komma fram till hur hon ska få dem att rösta till hennes fördel. För hon vägrar att stanna i Neverworld, och inuti gnager fortfarande alla frågor kring Jims död. Hon måste få svar.

/Skolbibliotekarie-Josefine 

Julkalender 2018: Lucka 20

20.

Döden är inget skämt

av Karl Modig

Josef är 19 år och bor med sin äldre syster Natascha i en lägenhet. Deras storebror bodde också där tidigare och var Josefs stora förebild men nu finns han inte mer. Natascha har blivit helt apatisk och ligger i sängen hela dagarna medan Josef skriver skämt, skaffar gig som ståuppkomiker och hamnar i säng med tjejer han knappt vet namnet på hela tiden. Han får tag i ett jobb som resurs åt en 7-årig utåtagerande tjej och kanske kan Josef inse att det inte alltid går att skämta bort allt och fly från verkligheten.

Julkalender 2018: Lucka 16

16.

Neverworld

av Marisha Pessl

Beatrice och hennes fem vänner var de alla ville vara, men allt förändrades ner hennes pojkvän Jim plötsligt dog. Ett år efter examen återförenas de på en herrgård där de tillbringat många nätter och delat många hemligheter. Men vad vet de egentligen om Jims död? När åskan rullar utanför knackar en mystisk man på dörren och berättar något som borde vara omöjligt, något som förändrar allt.

"Middagsmörker" av Charlotte Cederlund

Sextonåriga Áili är uppvuxen i södra Sverige. Hennes mamma gick bort när hon var liten och under sin uppväxt har hon flyttat runt och bytt skola ofta. När hon förlorar sin pappa vet hon inte vart hon ska ta vägen. Hon får flytta till närmaste släkting, vilket visar sig vara hennes avlägsna morfar. Långt upp i Norrland, utanför Kiruna, ligger den lilla samebyn Idijärvi. Där ska Àili bo, hos sin morfar som hon aldrig träffat. Áili som knappt är van vid snö om vintrarna känner sig inte alls som hemma i byn, bland renar och meterdjup snö. Hon kämpar för att hitta sin plats i denna okända miljö. Áilis morfar heter Egel och ger inte det varmaste välkomnandet. Under en lång tid pratar han knappt med henne alls och spenderar all tid ute med renarna. De är mycket olika varandra, exempelvis så är Áili vegetarian men hos hennes morfar finns i princip bara renkött i olika former på menyn.

Med tiden kommer Áili in i livet i Idijärvi, hon får en vän som heter Olivia och kommer även nära sin morfars mamma Ráijá. Ráijá är mycket gammal och går för det mesta runt i en mossgrön klädnad. Hon är snäll mot Áili, de pratar och hon bakar bullar i mängder. Olivia är en munter tjej som är född och uppvuxen i de djupa skogarna i Lappland. Hon hjälper Áili mycket och lär henne om livet i samebyn.

Men så händer det saker i byn. Saker som varken Áili eller Olivia kan förklara. Den enda kopplingen de kan se är till det samiska arv Áili har, men vet så lite om. Hon blir indragen i konflikter som är hundra, kanske tusen år gamla. Det är alvarliga saker som kan hota hela Sápmi om inget händer och Áili verkar vara det enda hoppet.…

Jag läste boken i somras och blev helt såld. Så otroligt spännande, kunde inte lägga ifrån mig boken. Dessutom lärde jag mig jättemycket om samisk mytologi på ett väldigt roligt sätt då det är väl invävt i historian. Jag rekommenderar varmt att läsa boken på ett lov eller längre ledighet då du kan spendera timmar med boken.

"Middagsmörker" är första delen i en trilogi om Áili och hennes äventyr. Den andra boken i Idijärvi-trilogin heter "Gryningsstjärna" och kom ut 2017. Den tredje och sista boken heter "Midnattsljus" och släpps den 22/3.

/Prao-Klara (årskurs 8, Linnéskolan, Älmhult)

Julkalender 2017: Lucka 20

They both die at the end

av Adam Silvera

Death-cast ringer till Mateo och Rufus och berättar att de ska dö, det är deras sista dag i livet. De har inte träffats innan men de bestämmer sig båda för att använda appen Last Friend för att hitta någon att spendera sin sista dag med. De träffas och bestämmer sig för att de tillsammans ska göra det absolut bästa av deras sista dag.

Julkalender 2017: Lucka 14

Words in deep blue

av Cath Crowley

Henry och Rachel var bästa vänner tills Rachel flyttade och lämnade ett brev till Henry där hon avslöjade sina känslor för honom i en bok. Henry sa inte ett ord om det och Rachel blev både arg och besviken. Nu har Rachels bror drunknat och hon flyttar tillbaka till stan över sommaren och ska jobba i bokhandeln Henrys föräldrar äger. Bokhandeln där Henry växt upp, bokhandeln med ett berömt brevbibliotek där människor kan kommunicera med hjälp av brev de stoppar i böckerna, bokhandeln de måste sälja.

"They both die at the end" av Adam Silvera

Mateo och Rufus får varsitt olycksbådande samtal från Death-Cast precis efter midnatt som säger att de båda ska dö innan dagen är slut. Alla som ska dö får veta det i förväg och har därmed chansen att leva sin sista dag på bästa sätt och verkligen ta vara på den. Ingen kommer ihåg riktigt hur det var innan företaget Death-Cast kom in i bilden och många tycker det är bra att man får en förvarning om sin död.

Mateo bor ensam med sin pappa som just nu ligger i koma. När han fått sitt besked vill han helst inte lämna lägenheten men han känner att han måste besöka sin pappa på sjukhuset för sista gången. Han vill också hemskt gärna träffa sin bästa vän Lidia men bestämmer sig för att inte berätta för henne om sin död, han vill inte se hennes sorg och vill att de ska ha ett minnesvärt och lyckligt sista möte.

Rufus har ingen familj då de dog i en bilolycka, där Rufus var med, när deras bil körde av vägen och sjönk i en flod. Han funderar över om samtalet alla utom han fick tidigare den dagen på något sätt påverkade vad som hände, han kände det som att hans mamma, pappa och syster inte kämpade ordentligt. Det var som att de redan accepterat sitt öde. Nu bor han i ett slags kollektiv där två vuxna tagit ungdomar med en problematisk bakgrund under sina vingar. De är hans nya familj som han älskar över allt annat.

Mateo och Rufus träffas via en app som heter Last friend där personer som fått samtalet från Death-Cast kan hitta andra människor att umgås med sin sista dag i livet. De bestämmer sig för att försöka leva, verkligen leva, sin sista dag så bra det bara går tillsammans och ju längre dagen går desto mer börjar de känna att de var menade att träffas. Men de får bara den här enda dagen, sedan är det för alltid för sent.

Förutom Mateo och Rufus får vi inblick i ett antal andra människors liv som korsar deras väg under dagen, både personer som fått sin dödsdom och personer som inte fått det oundvikliga samtalet.

/Skolbibliotekarie-Josefine