Utan att riktigt veta hur det gick
till befinner sig Ingrid mitt ute i den kanadensiska vildmarken tillsammans med
ett gäng problemungdomar på ett överlevnadsläger. Hon känner att hon verkligen
inte passar in, för hon har ju inga sådana problem. Hon har inte missbrukat
droger, hon har inte växt upp i ett våldsamt hem, hon har inte gått igenom
sådana trauman som en del av de andra ungdomarna har. Hon är enbart där
eftersom hon så hemskt gärna vill gå på en musikskola i London och hennes
mammas krav var att hon skulle vara med på överlevnadslägret. Ingrid har dock
inget minne av att det var såhär det såg ut på bilderna i den glassiga
broschyren. Där fanns det bekväma stugor och toaletter. Nu tvingas de sova i
tält som de själva får sätta upp utan hjälp från ledarna, de får uträtta sina
behov i skogen och packningen de tagit med sig sorteras noggrant och mycket av
det Ingrid har i sin ryggsäck sorteras bort. Det visar sig även att de inte
alls ska få åka med den jeep som kommer körande och som Ingrid ser som deras
räddning. Istället ska de gå till den första lägerplatsen bärandes på all sin
packning plus mat som de fått uppdelad mellan sig. Ingrid skriver arga brev
till sin mamma där hon undrar om mamman kanske faktiskt visste att det skulle
bli såhär, att de bekväma stugorna inte existerade och att Ingrid skulle få
utmanas mer än hon var beredd på.
Ingrid hade en speciell uppväxt med
sin mamma som var en känd operasångerska. De reste runt över hela Europa och
mamman sjöng på alla de största operascenerna. Livet var speciellt, men Ingrid
älskade det. Men mamman sjöng för mycket och misshandlade sin röst vilket ledde
till att det värsta tänkbara för en sångerska hände, mamman tappade sig
sångröst. Plötsligt kunde hon inte sjunga längre. Trots operationer fick hon
aldrig tillbaka den röst hon hade och karriären fick avbrytas. Ingrid och
mamman flyttade till Kanada för att börja ett vanligt Svenssonliv där mamman skaffade
ett vanligt jobb, Ingrid fick gå i vanlig skola och de begravde allt som hade
med det förflutna att göra. Sedan dess har de aldrig pratat om tiden i Europa
och de pratar aldrig om musik och lyssnar knappt ens på musik. Den delen av
deras liv är helt raderad.
Berättelsen växlar mellan Ingrids
uppväxt från det att hon var liten fram till nuet och Ingrids upplevelser ute i
vildmarken. Vi får veta hur det var att växa upp på turné, hur vardagen senare
slog hårt mot både Ingrid och mamman, hur Ingrid fick anpassa sig till skolan
och hur hon fick ta hand om sin mamma, hur en man kom in i mammans liv och hur
en roll i en skolmusikal fick mycket att förändras. I den parallella
berättelsen ute i vildmarken blir det bara värre och värre och Ingrid undrar
hur hon ska stå ut med de andra deltagarna, sina ständigt blöta och smutsiga
kläder, ledarna som aldrig vill hjälpa till utan hela tiden låter deltagarna
lära av sina misstag, bärandet av tung packning och så småningom otympliga
kanoter och det faktum att de inte kan ta en varm dusch eller får använda en
vanlig toalett. Medan Ingrids upplevelser under uppväxten målas upp får vi mer
och mer insikt i att hon har mer gemensamt med övriga deltagare på lägret än
hon tror eller vill inse, och att hon kanske faktiskt passar in i övriga gruppen
ändå.
Boken kommer på svenska i oktober
och heter då ”Allt det vackra är inte förstört”.
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar