Det har gått tre år sedan
skolskjutningen på Virgil County High School, tre år sedan Lees bästa kompis
Sarah sköts till döds. Lee försöker gå vidare men det är så mycket som påminner
om det som hände. Hela tiden. Årsdagen är alltid den värsta. På årsdagen söker
hon och fyra andra överlevare som var på plats när det hände tröst hos
varandra. De går inte till skolan. De försöker göra det bästa av dagen och finnas
där för varandra. Det är Ashley som sitter i rullstol efter skolskjutningen,
Denny som är blind och hörde sina bästa vänner dödas, Eden som befann sig i
samma klassrum som sin kusin och såg henne bli skjuten till döds, Miles som kastade
sig ovanpå Ashley framför mördaren och Kellie som befann sig på samma toalett
som Lee och Sarah. Efter skolskjutningen lämnade Kellie staden på grund av anklagelser
och påhopp från resten av samhället, men de andra finns kvar.
Lee vet dock något som ingen annan
vet, något som skulle ha stor betydelse om det kom ut. Lee klarar inte av att
vara ensam om sanningen, hon vill att alla ska få veta vad som egentligen
hände. Historien om att Sarah dog som en martyr och försvarade sin tro in i
döden har spridits över samhället och alla ser henne i ett helgonlikt skimmer. Ett
halsband med ett kors hittades i badrummet där Lee, Sarah och Kellie befann sig
och alla utgår från att det var Sarahs. Men Lee vet att det inte var hennes. Lee
vet att hon aldrig hade det på sig. Och hon vet att Sarah inte sa något om
varken Gud eller Jesus. Det enda hon gjorde när mördaren kom in i badrummet var
att stå tyst ovanpå en toalett i ett bås tillsammans med Lee och hålla henne i
handen allt vad hon orkade. Lee vet inte vad som skulle hända om detta kom ut men
hon vet att det inte skulle tas emot väl, varken av samhället, kyrkan eller
Sarahs föräldrar. Det var korshalsbandet som fick Kellie och hennes familj att
lämna stan, invånarna att bli så arga och upprörda, eftersom Kellie påstod att
det upphittade halsbandet var hennes.
Lee inser även att det inte bara är
hennes berättelse som ingen känner till. Flera av de andra överlevande har inte
heller fått berätta sina versioner av vad som hände. De har inte fått ge sitt perspektiv
och dela sina tankar. Det känns inte rätt. Lee vill att en så sann bild av
händelsen som möjligt ska komma ut, särskilt nu när de som är de sista
överlevande snart ska lämna skolan. Snart kommer ingen på skolan veta hur det
egentligen var, vad som egentligen hände. Lee bestämmer sig för att försöka få
alla överlevande, inklusive Kellie, att skriva om vad som hände genom deras
ögon. Det visar sig dock bli svårare än hon tänkt.
Är det värt att sträva efter
sanningen även fast människor såras på vägen? Är det värt att jaga sanning och
samtidigt offra sina vänner? Och finns det bara en sanning?
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar