"Jag, En" av David Levithan

David Levithan skriver ofta böcker som utmanar vår syn på kropp, kön och sexualitet vilket även denna bok gör i högsta grad. Huvudpersonen i boken heter En. En är varken en hon eller han, kanske snarare en hen eller en själ utan en egen kropp. För En vaknar upp i olika personers kroppar varje morgon. Ibland är En en hejaklacksledare med vackert glänsande hår och långa ben, ibland är En en hårdrockare som lever på pizza och cola och hatar skolans idrott och ibland är En en tjej som funderar på självmord och bara bär svarta kläder. Så En har alltså ingen egen kropp utan lever i andras för en dag.

Det har alltid varit på det här viset och när En var liten var det inget konstigt. När man är liten har man ju inte direkt någon uppfattning om att saker och ting kan vara på andra sätt än man själv upplever dem. En trodde helt enkelt att det var normalt men kom mer och mer fram till, ju äldre hen blev, att det faktiskt inte var särskilt normalt. Men En har helt enkelt fått lära sig att leva med det.

Det första som händer när En vaknar är alltså att hen då måste se efter på sig själv om hyn är ljus eller mörk, om håret är långt eller kort, om hen är tjock eller smal eller är kille eller tjej. När detta är utrett gäller det att ta sig igenom en dag som denna person på mest smärtfria sätt. För det här med att komma fram till vilken kropp man är i är det minst svåra. Det svåra är att anpassa sig till det sammanhang man hamnat i med nya situationer, nya relationer, ny familj, nya kompisar, ny pojk- eller flickvän. Ibland är det lättare, ibland inte särskilt lätt. Ibland är det en familj som lämnar sitt barn i fred, ibland är det en familj som vill ha stenkoll på precis allt. Ibland kan En bara ligga och sova en hel dag i princip utan att behöva träffa någon, ibland måste hen ta sig till skolan och träffa i princip alla som personen vars kropp En befinner sig i känner vilket ju såklart är en stor utmaning.

Man kan tänka att det här med kärlek kanske inte riktigt är en bra idé när man har det som En har det, och En har inte heller funderat på det särskilt mycket. Men så en dag händer det. En befinner sig i kroppen på Justin, en kille som inte riktigt tilltalar En. Han gillar helt enkelt inte den person som Justin verkar vara i vanliga fall. Justin har en flickvän, Rhiannon, som En blir helt och hållet jätteförälskad i. De rymmer från skolan tillsammans, skolkar sista lektionerna och hänger vid havet hela eftermiddagen. Rhiannon tror ju hela tiden att det är just Justin som hon umgås med. Dock känner hon sig något misstänksam eftersom Justin inte brukar göra sådana saker, men hon säger ingenting eftersom hon inte vill förstöra den underbara dagen,

Nästa morgon vaknar En upp som Leslie som tydligen har försovit sig och har en skrikande mormor över sig som tjatar om att hon måste stiga upp för att inte komma för sent. Och En kan inte glömma tjejen från dagen innan. Så hur ska hen göra nu? Släppa sitt livs kärlek? Eller försöka kämpa för den och komma på att sätt för dem att få vara tillsammans? Kan kärleken övervinna allt?

Boken finns även på engelska och heter då "Every day". Det finns även en del två, där vi istället får följa Rhiannons perspektiv, som heter "Another day" och som kommer ut på svenska som "En annan" i vår.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Konsten att ha sjukt låga förväntningar" av Åsa Asptjärn

Emanuel Kent Sjögren har kommit på en bra grej, tycker han själv. Han tänker att om man sänker sina förväntningar till noll, alltså om man verkligen har sjukt låga förväntningar, så kan man ju aldrig bli besviken eftersom man redan förväntat sig det värsta. Och allt annat än det värsta blir ju en positiv överraskning. Emanuel tänker sig att han vill vara vår andliga vägledare i denna boken, om han gör misstagen så slipper ju vi. Så vi får alltså ta del av hans liv så att vi kan ta det som ett avskräckande exempel och göra precis tvärtom.

Emanuel har en bästa vän som heter Tore. Han är också Emanuels enda vän. De blev liksom över på något sätt och Emanuel har accepterat detta. Tore är en lite speciell kille. Han är rödhårig, kisar och har alltid militärgröna gummistövlar på sig. Och han skrattar alltid när alla andra har slutat. På senaste tiden har Emanuel börjat fundera lite och han har kommit fram till att han har potential, potential att bli något mer. Emanuel känner det dock som att Tore håller tillbaka den här potentialen så att han inte kan bli den han egentligen borde vara. Han har nu kommit fram till att hans ambitioner i livet är större än att hänga med Tore hela tiden.

I skolan säger Emanuel ofta saker utan att riktigt tänka efter först vilket leder till att han ofta hamnar i lite krångliga situationer. Han är den enda som har tyska som språkval så han tillbringar rätt mycket tid ensam med tyskläraren Gerhard som försöker tvinga på honom en massa visdomsord från tyska filosofer. Läraren tycker det är himla skoj att han heter just Emanuel Kent eftersom det är nästan Immanuel Kant, den berömde filosofen, och tänker därför att Emanuel automatiskt också är intresserad av filosofi. Det börjar en ny tjej i klassen som Emanuel först kallar för cykelflickan eftersom han har för sig att hennes namn har något med cyklar att göra, och Emanuel tycker att hon är helt perfekt. Det visar sig att tjejen heter Bianca, Emanuel tänkte på ett cykelmärke som heter Bianchi, och är kusin med Ammis som är klassens snyggaste och populäraste tjej.

En dag kommer Tore inte till skolan, och han fortsätter att inte dyka upp. Emanuel kan inte få tag på honom. Nu ser han sin chans att äntligen få utnyttja den där potentialen han har utan att Tore håller tillbaka honom. När Tore är ur vägen bestämmer sig Emanuel för att försöka förändra sitt liv. Plötsligt börjar Bianca, Ammis och Emanuel äta lunch tillsammans och hänga på lunchrasten och Emanuel känner att han börjar blomma ut, han blir liksom mer och mer den han vill vara. Han vill bara ha mer av den här nya världen så han börjar prata skit om Tore utan att tänka sig för. Han offrar sin bästa vän för att själv vinna i status.

Så frågan är hur det kommer att gå för Emanuel när Tore kommer tillbaka. Hur går det med deras vänskap? Och är den nya vänskapen med Bianca och Ammis på riktigt? Och hur kommer det att gå med allt annat som hela tiden krånglar till sig i Emanuels liv? För det krånglar allt som oftast en hel del för Emanuel.

Om du är intresserad av att läsa mer om Emanuel och hans liv finns fortsättningen "Manifest för hopplösa".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Kanske är det allt du behöver veta" av E. Lockhart

Cadence kallas för Cady och är 17 år. Hennes familj är perfekt. Alla är långa, atletiska och lyckade. Ingen är misslyckad på minsta sätt. Åtminstone inte utåt. Familjen äger en ö där de har tillbringat sina somrar så länge Cady kan minnas. Hennes mormor och morfar har bott i ett av de stora husen, hennes mamma och mammans två systrar har även de varsitt hus. De har också eget tjänstefolk som hjälper dem att laga mat och sköter om trädgården. Hela somrarna har varit som stora släktfester med mostrar och kusiner på ön. Cady är även det första barnbarnet och alltså den som ska ta över ön och familjens förmögenhet så småningom.

Cady och hennes nästintill jämnåriga kusiner Johnny och Mirren har alltså alltid tillbringat somrarna ihop. Den åttonde sommaren dyker även Gat upp. Johnnys mamma har träffat en ny man och Gat är hans son. Med Gat med i gänget bildar de Lögnarna, en oskiljaktig grupp som umgås varenda sommar. Under året hör de knappt av varandra men det är inget konstigt med det. På somrarna är det bara de och inga andra. Cady älskar att vara på ön under somrarna, leva sommarlivet och umgås med Lögnarna. Och hon älskar Gat.

Men den femtonde sommaren händer något som gör att Cady efteråt drabbas av en hemsk, smärtsam och kronisk huvudvärk som hon måste ta starka mediciner för. Hon minns ingenting av vad som kan ha hänt och det enda hon har fått berättat för sig är att hon hittades i vattnet. Annars vill ingen berätta något alls. Enligt hennes mamma är det för att läkaren säger att det är mycket bättre om hon minns själv utan påverkan från andra. Cady är inte på ön den sextonde sommaren, men den sjuttonde sommaren är hon tillbaka och försöker minnas vad som hänt genom att återkalla gamla somrar och minnas dem bit för bit. Somrar då allt var glatt och underbart enkelt. Men den femtonde sommaren förblir ett svart hål. Nu efter den femtonde sommaren är allt förändrat. Förutom att Cady på något sätt blev skadad och fortfarande lider av sin hemska migrän och konstiga minnesbilder så viker resten av familjen undan och beter sig lite mystiskt. Ingenting är riktigt som det var de andra soliga och bekymmerslösa somrarna. Lögnarna är inte desamma och det känns som att hela familjen på något sätt gått sönder.

Så Cady försöker alltså saktasakta nysta upp sina minnen och lägga ihop dem för att få en bild av vad som egentligen hände den där femtonde sommaren, vad som gjorde att allt blev som förändrat och inget skulle bli som vanligt igen. Medan hon minns gamla somrar förstår hon även att allt kanske inte var så perfekt som hon tidigare mindes det. Under ytan finns problem som hon inte förstod när hon var yngre och mitt uppe i sitt sommaräventyr. Bilden av vad som hände den femtonde sommaren växer också sakta fram i Cadys medvetande. Det är riktigt spännande och slutet är oväntat. 

Om du vill läsa boken på engelska så finns den också på bibblan och heter ”When we were liars”.

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Som stjärnor i natten" av Jennifer Niven

Finch och Violet går på high school och de träffas för första gången på ett lite speciellt ställe, högst upp i klocktornet på deras skola. Den officiella versionen av detta möte är att Violet räddat Finch från att hoppa, och Violet blir betraktad lite som en hjälte på skolan. Men egentligen var det inte så. Det var tvärtom. Det var Finch som stoppade Violet från att hoppa från klocktornet, men ingen på skolan kan tänka sig att Violet skulle göra något sådant. Det är Finch som är skolans outsider. Det är Finch som kallas Freak.

Finch är alltså en speciell kille. Han har alltid fascinerats av döden och tänker varje dag på olika sätt som han kan tänkas komma att dö på, och han har stenkoll på statistiken när det gäller vilka sätt att ta självmord på som är vanligast. Finch lider också av någon form av störning som gör att han ibland måste gå in i sig själv och inte träffa andra. Det kan handla om att han måste sitta i sin garderob och inte gå ut under flera veckor, att han blir liggande på sängen och struntar i allt längelänge eller att han ger sig ut på långa, spontana springrundor för att springa ifrån olika obehagliga känslor. Hans mamma och hans två systrar tar inte så allvarligt på hans problematik. De tänker mer att det bara är sådan han är och att det inte går att göra något åt det. Alla samtal som kommer från skolan till deras telefonsvarare tar hans äldre syster hand om, bland annat samtalet om att han kastat en bänk mot en elev en gång, så mamman är ovetande. Pappan har tidigare slagit Finch men bor nu med sin nya familj i ett fint hus där syskonen tvingas äta söndagsmiddag varje helg under något tryckt stämning.

När det gäller Violet så har hon alltid varit den där populära tjejen. Hon var cheerleader, gick på fester och var utåtriktad och glad. Men så dog hennes storasyster i en bilolycka där Violet överlevde, och nu är hon ensam kvar. Systern och Violet hade tidigare en webbtidning som de arbetade med tillsammans men nu har hon helt tappat lusten att skriva. Hon har tappat lusten till allt och går bara väntar på att hon ska bli redo att ta tag i livet igen. Men hon orkar liksom inte. Hon går på sparlåga och längtar desperat tills när hon får ta examen och försvinna bort från allt. 

Finch och Violet träffas alltså helt oplanerat och åtminstone Violet tänker att hon inte kommer att ha mer med Finch att göra. Men de har geografi tillsammans och där ska de göra ett projekt där de ska ge sig ut i delstaten och upptäcka den tillsammans. Finch ser till att de får jobba i par med varandra, mot Violets vilja. De ger sig ut för att arbeta med projektet och får i början hålla sig till ställen som ligger på cykelavstånd då Violet vägrar att sätta sig i en bil efter bilolyckan. Motvilligt börjar Violet lära känna den Finch som finns där under ytan, Finch som finns under freak-fasaden, och även Finch hittar en annan Violet än den hon visar utåt.

Boken ger lite samma feeling som ”Förr eller senare exploderar jag” av John Green, så alla som gillar den har här något att gotta ner sig i. Det är romantik, det är roligt och det är sorgligt. Och det handlar även om att lära känna någon under ytan och komma under fasaden, att se bakom fördomarna. Boken finns även på engelska och heter då "All the bright places".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Tredje principen" av Anna Jakobsson Lund

Denna bok är en svensk dystopi vilket inte är så himla vanligt. På senare tiden har det blivit riktigt populärt med dystopiska böcker och många av dem har även blivit film, som "Hungerspelen" och "Divergent". Grunden i dessa mörka framtidsskildringar är oftast densamma, hela världen har i princip gått under och samhället måste byggas upp på nytt. Så är det även i denna dystopi. Världen har rasat samman efter att vi har slösat alltför mycket på jordens resurser och helt enkelt betett oss dåligt såväl mot jordklotet som mot varandra. Långa krig har gjort så att länder har splittrats och ett nytt system är till slut tvunget att införas. Istället för att religion, ras och fördomar ska styra hur befolkningen ska delas upp och var man ska leva så står Systemet, som är ett slags avancerat datasystem, för rättvisan.

Världen är nu uppdelad i zoner och befolkningen delas upp efter vilka yrken och göromål de är lämpade för. Huvudstaden ligger i zon 1 och där har invånarna lite mer intellektuella och akademiska yrken och de har det även bra ställt medan det blir mer fattigt och primitivt ju längre ut från zon 1 man kommer. 

Som ni förstår fungerar ju ett sådant här system kanske bättre i teorin än vad det gör i praktiken. Människor är inte riktigt skapade för att styras på detta sätt, människor har en fri vilja. Därför har det också bildats en rebellisk grupp som kallas Motståndet som kämpar mot Systemet för friheten. Levis syster Lo är med i Motståndet. Själv vill Levi helst inte ha med Motståndet att göra efter att deras föräldrar dog i kampen för Motståndet. En morgon vaknar Levi upp och märker att Lo är försvunnen. Han hittar ett meddelande från henne där det står ungefär att "om du får det här meddelandet har något hänt mig". Hur negativt inställd Levi än är till Motståndet förstår han att han måste försöka rädda sin syster, och han tar sig in till huvudstaden för att skaffa hjälp. Det är inte helt riskfritt då det är förbjudet att resa genom så många zoner utan tillstånd, men Levi lyckas ta sig hela vägen.

I huvudstaden finns Ava som är rebell. Hon har ett sinne, alltså en speciell egenskap, och kan styra andras tankar. Tillsammans med en tjej som heter Leymah får hon i uppdrag att hjälpa Levi att rädda hans syster och samtidigt hålla Motståndets kamp levande.

Det som är lite extra skoj med den här boken är att man kan känna igen sig i miljöerna eftersom den mestadels utspelar sig i Sverige och Norden. De bor bland annat på ett ställe som heter Tivoli och tar sig över en bro som är alldeles förstörd där det tidigare fanns både bilväg och en järnväg vilken man förstår måste vara Öresundsbron. Sammanfattningsvis är detta en bra dystopi med de igenkännbara miljöerna som lite extra plus i kanten. 

"Tredje principen" är del ett i en trilogi (också det ganska vanligt bland dystopier...) och del två, "Aldrig ensamma", kom ut i november. Tredje delen får vi dock vänta på ett tag till.

Skolbibliotekarie-Josefine

"När hundarna kommer" av Jessica Schiefauer

"När hundarna kommer" är inspirerad av en verklig händelse. När Jessica Schiefauer var yngre blev en ung pojke misshandlad i det lilla samhälle där hon bodde, och det gick så illa att pojken avled av sina skador. Händelserna i denna bok är alltså inte sanna men har inspirerats av något som hänt på riktigt. Författarinnans tanke med boken var att fokusera mer på gärningsmannen än vad som annars görs. Ofta skildras ju offrets perspektiv, alltså hur det går för offrets familj, nära och kära, efter att ett brott begåtts. Hur gärningsmannens omgivning påverkas är inte något som skildras lika ofta varför Schiefauer valde det perspektivet.

Boken handlar mycket om våld, vad det gör med oss, hur det påverkar oss och dess konsekvenser. Den utspelas i ett litet, trött och halvdött samhälle vid en sjö där det i princip inte händer någonting och alla unga går bara och väntar på att de ska kunna ta sig därifrån. När det väl händer något så händer det vid sjön. När man ska hänga med någon går man till sjön, när det är fest hålls den vid sjön. Det är också vid sjön Ester och Isak möts för första gången och drabbas av den där första, stora kärleken som liksom bara knockar en. Särskilt Ester blir nästintill helt besatt och vet inte hur hon ska klara att leva utan Isak.

Samtidigt börjar Isaks bror Anton bete sig lite konstigt, han börjar förändras. Han träffar en lite äldre kille som är väldigt verbal och bra på att uttrycka sina starka åsikter. Och han får stor makt över Anton och påverkar honom mycket. Anton börjar tycka likadant som honom, klä sig likadant och rakar av sig håret precis som den äldre killen gjort. Killen är väldigt våldsam och slår till och med Anton ibland, men det skrämmer ändå inte Anton. Han känner bara att han lever lite extra då på något sätt, han gillar att vara underlägsen.

En kväll är de nere vid sjön och allt går väldigt fel. Det är en tredje kille vid sjön och egentligen utan någon anledning alls börjar Anton och den äldre killen att slå på, sparka på och misshandla killen. Det är inte så att den äldre killen tvingar Anton till detta, han gör det av egen fri vilja. Han känner att just där och då är det slå och sparka han ska göra. De misshandlar killen riktigt rejält och lämnar honom liggande på marken. Den misshandlade killen avlider av sina skador och Anton kan ju inte neka till att han var med och bidrog till att en ung kille dog. Anton blir tagen in till polisen för förhör och detta påverkar ju såklart familjen och alla runtomkring dem. Allt rasar. Särskilt mamman blir extra påverkad och nästan apatisk. Hon orkar inte göra någonting och Isak får ta mycket ansvar hemma.

Samtidigt blir Ester bara mer och mer kär i Isak, men Isak känner snarare tvärtom. Hela hans värld har vänts upp och ner och han tycker bara att Ester blir alldeles för mycket. Hon är alldeles för klängig och alldeles för på.

Boken handlar alltså också om kärlek, den där första stora, och hur man ibland faktiskt nästan kan älska någon för mycket. Och sen då om våld och hur våld påverkar oss.

Jessica Schiefauer tilldelades Augustpriset i kategorin Bästa barn- och ungdomsbok 2015 för denna bok vilket var Jessicas andra Augustpris. 2011 fick hon även priset för boken "Pojkarna".

/Skolbibliotekarie-Josefine

"Jag och Earl och tjejen som dör" av Jesse Andrews

"Detta är den roligaste boken om döden som du någonsin kommer att läsa" står det att läsa på baksidan av "Jag och Earl och tjejen som dör" av Jesse Andrews. Detta låter kanske något konstigt men det är precis vad det är. En rolig bok om döden. När boken är utläst är det främst känslan av att ha läst en rolig bok som dominerar framför det sentimentala och tårdrypande. Det ska dock sägas att humorn i boken är något speciell, jag kan tänka mig att antingen gillar man den eller så gör man inte det.

Huvudpersonen heter Greg och han är 17 år och går i high school. Han har inte särskilt bra självförtroende och tycker inte att han är varken särskilt snygg eller smart. Han har dock kommit på det ultimata sättet att krångla sig igenom den djungel som high school är. Han umgås med alla slags grupper (sportfånar, nördar, hårdrockare), men bara litegrann. Greg undviker därmed skickligt att skaffa sig fiender, men han tillhör inte någon grupp "på riktigt" och har inte heller några riktiga vänner. Mer än en. Han heter Earl och är en speciell människa som inte är rädd för att säga vad han tycker och ofta blir förbannad. Han bor med sin mamma och ett gäng bröder och där är det fritt fram att göra i princip som man vill eftersom pappan inte är närvarande och mamman endast är närvarande fysiskt och inte bryr sig nämnvärt om vad som händer i huset. Risken finns dock att man blir nedslagen av Earls småkriminella bröder så Greg och Earl hänger mestadels hemma hos Greg. 

Greg och Earl är filmskapare. Tillsammans gör de mer eller mindre utflippade filmer inspirerade av filmklassiker som de inte visar för någon. De tycker själva att filmerna är mer eller mindre värdelösa men de fortsätter av någon anledning ändå med en viss förhoppning om att de någon gång ska få till något bra.

Greg lever ett rätt behagligt liv och är rätt nöjd enda tills hans mamma en dag kommer med den briljanta idén att Greg ska börja umgås med en tjej som heter Rachel och har leukemi för att muntra upp henne. Greg har umgåtts med Rachel litegrann, men det var ett tag sedan, och han ser framför sig den konstiga situationen som kommer uppstå när han hör av sig till Rachel och helt utan anledning vill börja hänga med henne igen. Men ändå säger han, av någon anledning som han knappt ens förstår själv, ja och mamman blir överlycklig.

Så de börjar umgås och Greg känner sig inte särskilt bekväm, men Rachel är nöjd och tycker att Greg är himla rolig och skrattar ofta hysteriskt åt saker som han säger. Greg förstår inte riktigt varför, men fortsätter att skämta och göra Greg glad för att om inte annat göra sin mamma nöjd. Snart kommer även Earl med på ett litet hörn och så är de ett gäng.

Denna bok blir aldrig sentimental eller tårdrypande på det sätt som man skulle kunna tänka sig att en bok om en ung människa som har cancer skulle bli. Dels är detta på grund av, eller tack vare, den ständigt genomsyrande humorn som Greg som berättare står för. Och sedan bidrar det faktum att Greg aldrig själv blir särskilt sentimental. Han påstår att han inte ens tycker särskilt mycket om Rachel och är själv inte så berörd av att hon har cancer. Därför blir man som läsare påverkad av Gregs känslor, eller snarare bristen på känslor. Man tänker att det inte är någon big deal, precis som Greg verkar tycka. Men även fast detta i första hand är en rolig bok sätter man dock såklart skrattet lite i halsen då det ju ändå är en bok om en ung människa som ska dö, och det är ju aldrig särskilt trevligt.

Boken finns även på engelska och heter då ”Me and Earl and the dying girl”, och den finns även som film med samma titel.

/Skolbibliotekarie-Josefine