Det är i slutet av andra
världskriget, januari 1945, och vintern är bitande och kall. Fyra ungdomar är på flykt från krigets fasor och bär
på varsin hemlighet. De har olika bakgrund och olika anledningar till sin
flykt och deras vägar korsas då
de för att komma undan de sovjetiska trupperna försöker komma ombord på
fartyget Wilhelm Gustloff som ska gå över Östersjön och mot en förhoppningsvis säkrare, tryggare och bättre tillvaro.
Joana är sjuksköterska och kommer
från Litauen. Hon ser som sitt kall att hjälpa andra människor och hemma i
Litauen var hon alltid bäst i klassen eftersom hon satt hemma och pluggade
istället för att gå till stranden och hänga med kompisar. Nu färdas hon tillsammans
med en grupp människor som alla är på väg mot kusten, tillsammans med
hundratusentals andra flyktingar, och det de tror är räddningen. I gruppen
finns bland annat en jättelik kvinna som inte är rädd för att säga vad hon
tycker, en gammal man som varit skomakare och är expert på just skor och fötter
och en liten vilsekommen pojke.
Tysken Florian träffar på en ung,
polsk flicka som heter Emilia ute i skogen när han räddar hennes liv och de
ansluter sig också till gruppen. Florian kommer från Preussen och arbetade med att restaurera konstverk tills han upptäckte att hans chef ägnade sig åt
konststöld och inte var den person han trott. För att hämnas har han nu stulit
och tagit med sig ett föremål som han tror ska hjälpa honom att nå dit han
vill. Emilia lämnades bort av sina föräldrar i Polen för att undkomma kriget
men det ledde istället till att hon nu befinner sig på flykt ute i den kalla
vintern långt ifrån tryggheten bärandes på en hemlighet.
Samtidigt befinner sig Alfred i en
hamn på fartyget Wilhelm Gustloff där det förbereds för avfärd. Alfred författar
fiktiva brev i huvudet till flickan Hannelore från hans hemstad där han
berättar om alla hjältemodiga insatser han gör för Tyskland medan han i
verkligheten helst sitter gömd på en av fartygets toaletter. Det visar sig dock
att han kanske är just den de andra ungdomarna behöver för att kunna ta sig
ombord på båten.
Boken är baserad på en verklig
händelse och Ruta Sepetys ägnade tre år åt efterforskningar för att kunna få
fram berättelsen om Wilhelm Gustloff, dess passagerare och vad som hände med
fartyget, något som mörkades när det inträffade och därefter talats tyst om.
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar