Nora bor i Bergvik som är den
håligaste av alla hålor. Mardrömmen är att bli kvar där, att aldrig komma
därifrån. Det får inte hända. Nu är det första sommaren efter studenten och
Nora ska jobba i hemtjänsten. Åtta långa sommarveckor som hon inte alls ser
fram emot, trots att hon gick vårdprogrammet på gymnasiet. Hon kommer
åtminstone få pengar, och pengar behöver hon till sin lägenhet och för att fylla kylskåpet. Kompisen Sanna, som Nora börjat
glida ifrån alltmer, säger på allvar att hon faktiskt gillar att ta hand om
människor. Nora har svårt att förstå det där, hon hittar inte sin
omhändertagande sida. Allt hon vill göra är att rita, det är det enda som får
ordning på kaoset i hennes huvud. Allra helst hade hon velat gå estetiska programmet men mamma
påpekade att det där med att rita inte är något som går att försörja sig på. Kanske
är det så, kanske finns det ingen framtid där Nora kan försörja sig på sina
bilder, kanske borde hon tänka praktiskt. Om hon har tur kan hon ju få förlängt
i hemtjänsten.
I Bergvik finns som tur är Leo som
är ungefär det enda som är bra med Bergvik. Leo som Nora har känt hela sitt liv
och känner nästan bättre än sig själv. Leo som alltid vet vad han ska säga för
att få Nora på bra humör. Han bor i en stuga ute i skogen och Nora kommer så
ofta som möjligt dit för att äta middag och få känna sig bekväm och totalt som
sig själv.
I hemtjänsten träffar Nora på Solan
som arbetat där hela sitt liv, Mårten som borde uppträda på scen med sina
imitationer istället för i hemtjänstens personalrum och Lisbeth som verkar tyst
och inbunden. Bland vårdtagarna finns det både ”lätta och svåra”, och där finns
Klara. Klara som bor i en liten stuga med världens finaste trädgård och som är
en varm liten tant som hellre bjuder på kaffe och kaka än får hjälp med
städningen.
Till en början hatar Nora varje
sekund av sina arbetsdagar och förstår inte hur hon ska stå ut en hel sommar. Hon föraktar Solan
och alla andra som inte kunnat bryta sig loss, som fastnat på hemtjänsten i
Bergvik av alla ställen. Men ju längre sommaren går desto mer märker Nora att
hennes nya arbetskamrater kanske inte är så genomskinliga och lättlästa som hon trott och hon
får återigen fundera på om det kan vara värt att sluta lyssna på vad alla förnuftiga
människor runtomkring säger och istället ta mod till sig och följa sina
drömmar.
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar