"Hope and other punchlines" av Julie Buxbaum

Abbi Hope Goldstein fyllde ett år en väldigt speciell dag, en dag som för många kommit att representera en avskiljare mellan före och efter. Den 11 september 2001 fångades Abbi på bild med en födelsedagskrona på huvudet och en röd ballong i ett krampaktigt grepp framför det södra tornet i World Trade Center som just kollapsar. På bilden finns även den kvinna som bär henne, ytterligare tre män och en kvinna som identifierats och en kvinna och två män som inte identifierats. Fotot har blivit ikoniskt, en symbol för att livet går vidare trots det hemska som precis händer, och bilden kallas Baby Hope. Abbi har alltså varit Baby Hope så länge hon kan minnas, bilden finns överallt på nätet, på tandläkarmottagningar och t-shirts. Verkligen överallt. Det är inte ovanligt att människor som känner igen Abbi brister ut i tårar när de ser henne. Och Abbi är så trött på det. Hon vill inte bli igenkänd. Hon vill inte vara Baby Hope. Hon vill bara vara sig själv.

När Abbi börjar hosta blod är hon övertygad om att hon drabbats av 9/11 Syndrome, samlingsnamnet på den ohälsa människor som vistades nära World Trade Center under eller strax efter den ödesdigra dagen drabbats av på grund av ångor och gifter från brinnande rasmassor och alla de små dammpartiklar de andades in. Snart kommer antalet avlidna i sviterna av dessa sjukdomar överstuga antalet offer vid själva attacken. För somliga börjar det med andningsproblem och för andra cellförändringar. Abbi förstår att nu är det hennes tur. Hon bestämmer sig dock för att inte säga något till sina föräldrar, som är skilda men ändå är vänner och bor grannar med varandra, förrän efter sommaren. Abbi ska jobba på ett läger för små barn under dagarna och bestämmer att sommaren ska bli en lycklig tid. En tid då hon kan vara sig själv utan att någon känner igen henne eller vet vem hon är och en tid då hon ignorerar sin hosta och vad den kan betyda. Så hon döljer hostan och säger ingenting om att hon är den berömda bebisen på bilderna.

Noah, som också ska vara ledare på lägret och går på samma skola som Abbi, känner igen Abbi direkt. Noahs pappa försvann 11 september 2001 och har inte hittats. Kanske lever han fortfarande. Kanske vet någon på fotot något. Kanske är han mannen på fotot med den blå kepsen som inte identifierats än. Genom en mild form av utpressning får han Abbi att gå med på att hjälpa honom intervjua personerna på fotot, under förevändningen att det ska bli en artikel till skoltidningen. Hon behöver inte göra något mer än att vara med och vara Baby Hope, något Noah tror kommer få de intervjuade att öppna sig. Det är dock inte så lätt att få människor att prata om den värsta dagen i deras liv, den dag som gjorde före till efter. Kanske är det även så att Noah och Abbi inte ens är redo för svaren, svaren som kommer att förändra även deras liv.

/Skolbibliotekarie-Josefine