Nico har precis flyttat från
Vansbro där hen inte riktigt trivts. Nico har inte velat gå i skolan på ett tag
men ska nu börja på Sibylla allmänestetiska läroverk som är en sådan där härlig
skola där det går en massa lika härliga, skapande människor. Åtminstone är det
så Nico föreställer sig det. Nico ska gå allmänestetisk inriktning eftersom det
var där det fanns plats. Hen bryr sig egentligen inte riktigt om inriktningen,
det viktigaste är att få komma ifrån Vansbro och få gå på Byllis som skolan
kallas. Nico ska bo hos sin faster Valenka i hennes lägenhet och märker direkt
att Valenka anser att en klinisk ordning är viktigt. Inte en kudde ligger fel i
hennes perfekta, men kanske något stela, hem. Nico märker att hen inte är så
himla bra på att bevara den där kliniska ordningen, särskilt inte när hen tar
fram sina bakgrejer och går loss i köket. Dessutom har huset portkoden 1970,
året då Beatles splittrades, vilket Nico känner är ett dåligt omen.
Första skoldagen på Byllis lyser
alla de härligt skapande eleverna med sin frånvaro. Det visar sig att hela
skolan deltar i en lacrossedag och Nico får istället stifta bekantskap med
tjejen i cafeterian som verkar allt annat än härlig och som bara kan erbjuda Nico
en tråkig kaka med russin när hen frågar efter något hembakat. Hen längtar
redan hem till sitt eget kök, spritsarna, tyllarna och bakböckerna. Snart träffar
Nico Beata med kattöronen som visar sig också älska Beatles och som fyller Nico
med en varm känsla. Hennes kompisar Hedvig och Gabriel hänger med på köpet och
nu ingår Nico i ett sammanhang, hen får vara med i en Messengerkonversation och
allt känns super. Men när Nico kommer till första lektionen i Form visar det
sig att alla elever ska ägna sig åt ett stort, gärna väldigt genomtänkt,
projekt under terminen och att övriga i gruppen redan kommit en bra bit. Nico
har inga idéer alls. Tänk om hen inte är en sådan där skapande person? Tänk om
hen inte passar in på Byllis? Och hur vet en vem en är egentligen?
Denna bok beskriver en verklighet där
författaren skapat sina egna normer. Det är helt naturligt att läraren första
dagen ber alla att presentera sig med namn och pronomen, det är helt naturligt
att vissa gillar personer av samma kön, vissa av det motsatta och vissa båda
eller inget. Dessa saker varken ifrågasätts, problematiseras eller diskuteras. De
bara är. Det kan vara skönt att befinna sig i en sådan värld ibland. Och boken
är verkligen en bok som det känns härligt att befinna sig i. En bok med
skapande, bakande, Beatles, vänskap, kärlek, identitet och en massa te. What’s
not to like?
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar