"Det sextonde året" av Kim Liggett

Tierney lever i en by där männen styr och kvinnorna är männens egendom. I skogen utanför byn finns tjuvjägare som tar unga flickor som byten som de sedan flår. Öron, ögon och andra kroppsdelar säljs sedan på svarta marknad och blir till brygder och pulver som anses ha en föryngrande effekt. Under flickornas 16:e år har deras magi utvecklats fullt ut, den magi som får männen att bli tokiga och lyda deras minsta vink och hustrurna att bli svartsjuka. För att bli av med magin tvingas alla 16-åriga flickor tillbringa ett år, nådeåret, ute i vildmarken. Där ska de omfamna sin magi för att sedan släppa ut den i naturen och vara redo att bli ordentliga hustrur åt männen när de kommer tillbaka vid årets slut.

Tierney har aldrig haft som mål att bli någons hustru. De andra flickorna hoppas på att få en slöja av någon av männen innan de åker iväg för sitt nådeår, en slöja som betyder att det finns en man som väntar på att gifta sig med dem när de kommer tillbaka. Under Tierneys uppväxt har hennes pappa, som är läkare, behandlat henne annorlunda än andra flickor. Hon har fått lära sig saker som egentligen bara pojkar får lära sig. Tierney har fyra systrar och tänker att hon har fått vara som den son pappan aldrig fick. Hon kan verkligen inte tänka sig att bli någons fru, det känns som det yttersta straffet att vara fast i äktenskapets bojor. Hon hoppas därför att hon inte kommer att få någon slöja så att hon kan få arbeta på fälten när hon kommer hem efter nådeåret. Om hon överlever. Ingen pratar om nådeåret, det är förbjudet, men alla vet att långt ifrån alla som ger sig iväg kommer tillbaka levande. Rykten går om att flickor blivit dödade av tjuvjägare, och om en flickas kropp inte återvänder får någon av hennes yngre systrar ta straffet och förvisas till utmarkerna.

När nådeåret väl tar sin början har Tierney, mot sin vilja, ändå fått en slöja. Hon märker rätt snart att det inte är skogen och tjuvjägarna som gömmer sig i den som är den största fienden. Det största hotet mot hennes överlevnad är de andra flickorna. Kiersten tar snabbt rollen som ledare i lägret och påstår sig redan ha hittat och kunna hantera sin magi. Hon gör tydligt klart att hon verkligen ogillar Tierney och ska göra allt för att göra livet surt för henne. Snart börjar fler och fler påstå att de har hittat sin magi och fler och fler börjar bete sig underligt. Flickor tar livet av sig eller springer ut i skogen, andra straffas och snart undrar Tierney vart mänskligheten och empatin tagit vägen. Hur ska hon bete sig för att kunna överleva nådeåret och ta sig tillbaka helskinnad till byn?

Denna bok kan man säga är en blandning av ”Tjänarinnans berättelse” och ”Flugornas herre” (som även finns citerade på försättsbladet) med en hint av ”Hungerspelen”. Den är rå och ryggar inte för att skildra hur elaka och hemska människor kan vara mot varandra, även när de verkligen borde hålla ihop. Boken behandlar förtryck och att ifrågasätta de tankar som man uppfostrats att lita på.  

På engelska heter boken "The grace year".

/Skolbibliotekarie-Josefine