Ernst
och Ili, är ett ungt förälskat par i Transylvanien som planerar för bröllop och
sin framtid. När andra världskriget bryter ut skiljs paret åt. Ernst
tillbringar flera svåra år i fångenskap i Ukraina och Sibirien. Ili skickas
till förintelselägret Auschwitz och Bergen-Belsen. Hennes systrar dör bara
dagar innan lägret befrias men Ili överlever och transporteras med de vita
bussarna till Sverige. Efter krigsslutet lyckas Ili och Ernst få kontakt med
varandra genom Röda korset och utväxlar då brev som är fyllda av kärlek,
omsorg, oro och längtan. Breven som Ernst skickade finns bevarade och boken
bygger till en viss del på breven. En aprildag 1948 återförenas paret äntligen
på Norrköpings centralstation. Båda två är ensamma överlevande från sina
familjer. Allt som finns kvar efter sina familjer är minnen och några enstaka
fotografierna.
I
sitt nya hemland bildar de nu äntligen familj och inom några år föds först
Margit och sedan lillebror Willy. Margit
Silberstein har funderat mycket över hur någon människa orkar leva vidare efter
att ha fått utstå så mycket ondska och sorg och hennes slutsats är att det för
många blir barnen. Barnens uppväxt präglas av föräldrarnas oro för att något
ska hända barnen. Barnen står för så mycket, hoppet om en framtid som ska
innehålla allt det som föräldrarna själva inte fick uppleva. För föräldrarna är det självklart att Willy
och Margit ska gifta sig och föra det judiska arvet vidare genom kommande
generationer. Det är ett tungt ansvar att lägga på ett barn och Margit skildrar
här de konflikter som uppstår mellan föräldrarnas förväntningar och barnens
önskan att få leva sina egna liv och fatta egna beslut. Förintelsens barn
handlar om hur förintelsen påverkat inte bara den generation som överlevde
andra världskriget, utan hur arvet förs vidare även till nästa generationer och
präglar även deras liv. Margit Silbersteins bok om sina föräldrar och sin
uppväxt är en av mina starkaste läsupplevelser på länge. Den väcker så många
tankar om familjer, identitet, livet och döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar