"Pojken som följer sin skugga" av Kadir Meral

Memo och kompisarna Xalil och Yusuf har precis tagit studenten och livet ligger framför dem. Efter sommaren ska Memo börja plugga till lärare på Göteborgs universitet och Yusuf ska plugga i Linköping. Xalils betyg räcker inte till att komma in på någon bra utbildning men han är inte särskilt ledsen för det, han retar mest Memo och Yusuf och tycker att de är plugghästar.

På första föreläsningen sätter sig Amanda jämte Memo och hennes hästsvans rör vid hans hals. Amanda väcker något inom honom, något som han egentligen varken vill eller kan känna. Han kan inte vara ihop med en svensk tjej, han måste gifta sig med en kurdisk tjej. En kurdisk tjej hans föräldrar valt ut. Gärna från hembyn som de lämnade för sex år sedan.

Föräldrarna sitter mest hemma i förorten i Angered. Mamman kan knappt någon svenska, kan inte läsa och får dagarna att gå genom att baka och laga traditionell kurdisk mat. Pappan har ett deltidsjobb och tillbringar resten av tiden framför teven med parabol kedjerökandes. Memo tycker det känns som att föräldrarna inte gett Sverige en chans. De har förlorat sitt hopp och sätter nu istället hoppet till sina barn. De är noga med att barnen ska ta vara på de möjligheter Sverige ger dem, att plugga och skaffa sig ett respektabelt yrke. Men de får inte bli för svenska, får inte ta till sig för mycket av den svenska kulturen. Föräldrarna är livrädda för att familjen ska tappa sin kurdiska identitet och de är övertygade om att de en gång i framtiden kommer att flytta tillbaka till sin hemby.

Memo träffar Amanda mer och mer och blir alltmer förälskad men han drar sig för att låta henne träffa hans föräldrar. När han väl tar mod till sig och tar hem Amanda slutar det inte alls bra. Föräldrarna tycker att han överger deras kultur och särskilt pappan gör klart för Memo att om han vill vara tillsammans med Amanda så är han inte deras son längre. Memo hamnar mitt emellan. Han älskar Amanda men han älskar också sin familj, han är inte beredd att ge upp någon av dem.

Samtidigt förändras Xalil mer och mer. Han odlar skägg, läser koranen och går till moskén, något han aldrig brukade göra annars. Han är besviken på att Memo inte hänger med Ortens Pojkar längre och tycker att han sviker sitt arv och allt de offrat för varandra under uppväxten. Men Memo vill inte vara en del av det längre, han kan inte vara en del av de skumma grejer som sker i Angered.

Memo står plötsligt vid flera vägval. Ska han välja kärleken till Amanda framför sina föräldrar och småsyskon? Ska han skaffa en studentlägenhet och bryta sig loss från orten? Eller ska han bo kvar, ge upp inför föräldrarnas önskan, låta traditionen föras vidare och låta dem skaffa en potentiell fru till honom?

/Skolbibliotekarie-Josefine