"Planeten Frank" av David Yoon

Frank Li är en stolt nörd med koreanskt ursprung som bor i Kalifornien med sina föräldrar. Det där med ursprunget är inte särskilt viktigt för Frank, han ser sig mer som amerikan än koreansk-amerikan, men för hans föräldrar är det allt. De har mycket bestämda åsikter om hur ursprung påverkar människor och Frank får ofta skämmas över sina föräldrars rasistiska åsikter när de pratar om hur opålitliga svarta är eller hur mexikaner alltid stjäl. När Frank försöker protestera lyssnar de inte. Franks storasyster Hanna träffade en icke-koreansk kille och blev ihop med honom. Sedan dess har föräldrarna inte pratat med henne, så Frank inser ju att de menar allvar när de säger att han bara får dejta koreanska tjejer.

Franks bästa vän heter Q, eller egentligen heter han Will Lee men han bytte eftersom det gav dumma associationer, och de hänger jämt tillsammans. Båda är smarta, båda läser nästan bara avancerade kurser i skolan, båda pluggar för att nå högt uppsatta mål och båda älskar allt det går att nörda ner sig i. Q är svart men det är, vilket Frank tycker är konstigt, inget föräldrarna bryr sig om. När det gäller hans bästa vän är det koreanska ursprunget inte så viktigt, men när det gäller en flickvän är det tydligen avgörande.

När Frank blir tillsammans med Brit Means, som läser samma kurs i avancerad matematik som Frank och Q, känner sig Frank som den lyckligaste i världen. Brit är också härligt nördig, smart och får alltid Frank att skratta. Kan det bli bättre? Enda kruxet är att Brit inte är korean. Inte det minsta. Frank känner sig rätt hemsk men han vill helst inte låta Brit träffa hans föräldrar, han orkar inte ta den striden. Inte just nu i alla fall, nu vill han bara njuta av att dejta Brit. När Frank pratar med sin barndomsvän Joy Song kommer de fram till att de har i princip samma problem. Frank är tillsammans med Brit och hans föräldrar vill att han ska ha en koreansk flickvän. Joy är tillsammans med Wu, som inte heller är korean, och hennes föräldrar vill att hon ska ha en koreansk pojkvän. Tillsammans utarbetar Frank och Joy en plan. De ska låtsas att det är de som dejtar vilket kommer att göra föräldrarna nöjda, men istället för att gå på dejt med varandra ska de använda den tid föräldrarna tror att de är på dejt till att träffa sin riktiga flick- och pojkvän. Med hjälp av en delad, digital kalender sätter de igång och känner att planen är den bästa ever. Helt vattentät, Men samtidigt är det något som skaver. De vill ju kunna presentera den de dejtar, på riktigt, för sina föräldrar. De vill inte behöva dölja saker för föräldrarna. Varför ska de behöva hålla på såhär, borde de inte bara kunna umgås eller bli kär i den de vill oavsett personens ursprung?

Boken finns även på engelska och heter då Frankly in love.

/Skolbibliotekarie-Josefine