Jean bor med sin man Patrick och
deras fyra barn, Steven 17 år, tvillingarna Leo och Sam 11 år och Sonia 6 år i
en förortsvilla i USA. Jean är hjärnforskare och Patrick har ett viktigt jobb
för staten. På kvällarna äter de middag tillsammans och är som vilken familj
som helst. Fast inte det senaste året. För ett år sedan bestämde de styrande
att alla kvinnor skulle förses med ett armband, eller en räknare som Jean
föredrar att kalla det. Denna räknare sitter på handleden och räknar ord, alla
ord som sägs under en dag. Ett antal som inte får överstiga hundra. Ingen av
kvinnligt kön får uttala mer än hundra ord om dagen. Går räknaren över hundra
får bäraren en stöt som ökar i styrka ju mer hon pratar tills den till slut ger
outhärdlig smärta.
En rörelse som kallas Pure har
erövrat USA. Män och kvinnor ska vara rena. Män ska arbeta, kvinnor ska
sköta hemmet. Ingen kvinna får längre jobba. Ingen kvinna får längre läsa. Pojkar
och flickor går i olika skolor och lär sig olika saker. Samhället har gått
tillbaka till 1950-talet ur jämställdhetssynpunkt och enligt de styrande är det
så det bör vara. Män och kvinnor är menade för olika saker. Att tysta hälften
av en befolkning är ett effektivt sätt att kunna fortsätta göra som man vill
utan alltför stora protester. De som ändå protesterar förs iväg och hamnar i
arbetsläger, vilket även gäller dem som avviker från normen som exempelvis
homosexuella.
När presidentens bror råkar ut för
en skidolycka får Jean ett erbjudande. Eftersom hon är en framstående forskare
som innan hon slutade arbeta tillsammans med sitt team var på vippen att
utveckla ett serum som kan hjälpa människor att få sina ord tillbaka när de
drabbats av hjärnskada är hon just den presidenten behöver. Han är beroende av
sin bror. Därför är han också beroende av Jean. Men hon går först inte med på
det, inte utan att ställa krav. Hon och hennes dotter ska få slippa sina
räknare och kunna tala obehindrat igen. Dottern ska få slippa skolan. Hon ska få
arbeta med sin förra medarbetare Lin. Jeans krav godkänns och hon får ta itu
med sitt uppdrag. Men hon märker att något inte stämmer. Det är något de inte
säger. Något är på gång som är mycket större än hon någonsin kunnat ana.
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar