Mina har precis tagit studenten och
sommaren, och hela vuxenlivet, ligger framför henne. Men hon vet inte vad hon
vill, hon vet inte vilka de där drömmarna hon ska förverkliga är. Pojkvännen
Chippen har gjort slut och gänget hon hängde med har vänt henne ryggen. Storasyster
Daria är aldrig hemma, hon så gott som bor i simhallen. Daria är en
framgångsrik och lovande simmerska och snart är det SM. Då har hon inte tid med
Mina. Daria är såklart bra på allt annat också. Hon hade bra betyg i skolan och
är snäll och omtänksam, en sådan där som verkligen bryr sig.
Mamma och pappa åker iväg för att
städa ur mormors dödsbo och lämnar Daria, Mina och lillebror Sam ensamma i
lägenheten. Utan minsta förvarning försvinner Daria. Ena stunden ligger hon och
sover i sin säng och i nästa är hon borta. Mina märker att hon tagit med sig
pass, kläder, smink och krämer så hon bör ha gett sig av frivilligt. Men vart? Och
varför? De ringer men kommer bara till röstbrevlådan och sms:en får inga svar. Sam
tycker inte de ska oroa sig, och verkligen inte att de ska oroa föräldrarna i
onödan. Men Mina kan inte sluta oroa sig. Hon kan inte sluta tänka på den där
gången hon hittade Daria i badkaret med allt blod, när ambulanspersonalen bar
iväg henne i pappas morgonrock.
Mina cyklar till simhallen och
fortsätter med det varje dag. Hon tar på sig Darias baddräkt och tar sig an vattnet steg för steg. Mina har aldrig tyckt om vatten. Som öronbarn kändes det
omöjligt att bli någon simmare. Men hon gör det ändå, det känns som något hon
behöver göra för Darias skull. I simhallen kliver hon litegrann in i Darias
värld, den värld som var hennes. Här finns Jamal i receptionen som röker gräs
på taket och har dåligt samvete för att Daria försvunnit, och tränaren Rickard
som kört extrapass med Daria nästan så länge hon kan minnas. Här finns också
Cissi som Mina inte riktigt kan stå emot, som hon ohjälpligt dras till.
Ju mer Mina hänger i simhallen
desto mer förstår hon vad lite hon egentligen vet om Darias liv och vad hon
känner innerst inne. Mina har alltid trott att simningen var Darias val, att hon
levde och andades simning eftersom det var det enda som gjorde henne lycklig.
Men tänk om det inte är så? Tänk om hon egentligen vill göra något annat? Det
blir allt tydligare att Daria bär på stora hemligheter, hemligheter som hon
inte berättat om för någon.
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar