Eric och Morgan är födda samma dag,
en septemberdag då en hemsk snöstorm drog förbi och tvingade deras familjer att
stanna på sjukhuset tillsammans. Sedan dess har de ett alldeles särskilt band
till varandra. De har växt upp tillsammans och är bästa vänner.
Familjerna har haft som tradition
att alltid tillbringa deras födelsedag tillsammans, men allt är inte riktigt
som det brukade. Saker och ting har förändrats. Det är inte samma sak utan
Morgans mammas tårta som hon alltid bakade och sorgen hänger i luften. Morgans
mamma dog nästan två år tidigare och ingenting är sig likt. Morgan och hans
pappa har varit tvungna att flytta till ett mindre boende, de lagar knappt
någon mat längre och saknaden är stor.
Morgan spelar amerikansk fotboll
och har alltid varit bra, en riktig talang. Hans pappa som är fotbollscoach är
mer än nöjd att hans son gör så bra ifrån sig, att de har ett gemensamt
intresse som kan fylla tomrummet. Men Morgan är rätt säker på att det inte är
vad han vill. Han hatar att se på sig själv i spegeln och musklerna som växer
fram. Han hatar att se sin kropp förvandlas till något han inte vill att den
ska vara. Han låter sitt hår växa sig långt och önskar att allt vore
annorlunda. Att han hade kunnat prata med sin pappa så som han kunde med sin
mamma. Att han hade kunnat berätta för Eric. Eller allra helst att han hade
fötts i rätt kropp, en kropp med rätt kön. För det är vad han vill. Tror han i
alla fall. Men det kanske går över? Kanske om han ägnar sig åt riktigt manliga
grejer? Kanske fotbollen är lösningen ändå? Han försöker berätta för Eric hur
han känner på deras trettonde födelsedag men klarar inte det.
Samtidigt har Eric nog med sina
problem. Med sin pappa som är som en diktator i familjen. Eric och hans mamma
trippar på tå, Peyton käftar emot och Isaac har flyttat till college och spelar
fotboll. Pappan tänker att Eric ska göra samma sak och tycker inte att han ska
umgås med Morgan som är en sådan liten mes som aldrig kommer att bli en riktig
man. Eric flyr till sin gitarr, gitarren han fått av Morgans mamma, för att
hitta sig själv.
Boken utspelar sig på Erics och
Morgans födelsedagar från den dag de fyller 13 år till dagen de fyller 18.
Morgan kämpar med att hitta sin identitet, sätta sig upp mot mobbarna och hitta
modet för att prata med sin pappa. Eric satsar hårt på fotbollskarriären för
att vara till lags. Deras vänskap sätts på hårda prov och de glider ifrån
varandra. Kan deras vänskap bli densamma igen? Kan de hitta sig själva och sin
sanna identitet?
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar