Samantha tillhör ett av skolans
populäraste gäng, tjejgänget hon växt upp med. De har alltid varit bästa kompisar, ända sedan förskolan. Men det finns en sak som Sam inte kan berätta för de
andra. Hon lider av psykisk ohälsa och är diagnosticerad med Purely obsessional
OCD vilket innebär att hennes hjärna hela tiden maler mörka och oroliga tankar
utan något stopp. Hon har en särskild grej för talet 3 och parkerar aldrig
bilen utan att odometern står på 3, simmar alltid på bana 3 när hon tränar och
måste klicka på hissknappar och bläckpennor tre gånger.
Sams liv är en ständig kamp mot
tankarna. Hon har fått medicin utskriven som hon tar och hon träffar en
psykiatriker en gång i veckan men hon vill allra helst bara vara normal. Hon är rädd för hur hennes kompisar skulle reagera om de fick veta, de som kan få ett
mindre utbrott om någon äter fel grejer till lunch, har fel outfit eller råkar
bli kär i en kille som inte är cool nog.
När Sam träffar Caroline, en tjej
som tydligen alltid haft sitt skåp nära Sams utan att hon lagt märke till
henne, får hon se hur en vän faktiskt kan och ska vara. Caroline klär sig inte
i de senaste kläderna och sminkar sig knappt, och hon bryr sig absolut inte om
ifall Sam är ”rätt” eller inte. Hon kan helt enkelt vara sig själv. Caroline tar
med Sam ner i en hemlig källarlokal bakom skolans teaterscen där Poet’s Corner
ligger. Där träffas ett gäng elever varje måndag och torsdag för att läsa upp
sin poesi för varandra och ta del av gemenskapen. Väggarna i rummet är fulla
med upplimmad poesi skrivna på allt från sidor utrivna ur anteckningsblock till
servetter och snabbmatskartonger. I Poet’s Corner hittar Sam en trygg plats där
hon känner sig hemma. Hon upptäcker sin kärlek till ord och poesins
sätt att hjälpa henne att få koll på sina tankar, något som bara simningen kunnat
hjälpa henne med tidigare. Hon upptäcker även att hon direkt känner sig trygg i
gruppen där ingen bedöms utan alla accepteras som den de är. Gitarrkillen AJ
fångar särskilt Sams uppmärksamhet när han spelar en egenskriven sång första
gången hon är där och hon blir helt såld.
Sam känner sig normal för första
gången på länge, hon känner sig som sig själv, som den person hon vill vara. Men
hon vet inte vad hon ska säga till sina tjejkompisar. Vad skulle de säga om de
fick veta att hon börjat skriva poesi? Vad skulle de tycka om den osminkade
Caroline med sina flanellskjortor? Och vad skulle de tänka om Sam om hon
avslöjade att hon kanske börjar bli kär i AJ? Sam vet precis vad de skulle
tycka och tänka och hon vet innerst inne att hon borde strunta i dem och fortsätta
sitt liv utan dem. Men vem är hon egentligen utan gänget som hon alltid umgåtts
med? Vem ska hon sitta med på lunchen? Är hon beredd att ge upp hela deras historia
tillsammans, allt kul de hittat på unde ruppväxten?
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar