Ben är ickebinär och tar mod
till sig för att komma ut för föräldrarna även fast Ben vet hur föräldrarna
är. Men kanske kan föräldrarna förändras? Tyvärr blir det inte som Ben hoppats.
Pappan tvingar dem att lämna huset och Ben har plötsligt ingenstans att ta
vägen. Den enda Ben kan vända sig till är storasystern Hannah som varken Ben
eller föräldrarna haft kontakt med på tio år. Under sista tiden Hannah bodde
hemma bråkade främst pappan och Hannah jämnt, så mycket så att hon fick nog och
lämnade huset utan ett ord precis efter sin examen. Det enda hon lämnade var en
lapp till Ben med ett telefonnummer och en adress. Ben kände sig övergiven, och
lappen hjälpte ju egentligen inte ett dugg eftersom de bara var ett barn och
varken hade egen telefon eller kunde ta sig till adressen själv. Men nu finns
det ingen annanstans dit Ben kan vända sig efter att ha tagit sig till en
telefonkiosk i bara strumpor i minusgrader.
Ben får komma och bo hos Hannah och
hennes man Thomas som Ben aldrig träffat. Ben får börja på den skola där Thomas
jobbar som kemilärare för att gå sista året innan examen. Hela tillvaron har
vänts upp och ner. Dessutom kämpar Ben med ångest och panikattacker efter att
föräldrarna kastat ut dem. För att inte göra allt ännu mer komplicerat bestämmer Ben sig för att inte komma ut i skolan, även fast det hugger till
varenda gång någon felkönar dem.
I skolan träffar Ben Nathan som
genast tar hand om dem, presenterar dem för sina kompisar Meleika och Sophie,
tar med Ben på fester och visar dem hur livet faktiskt kan vara. Ben har aldrig
haft riktiga vänner förut. Kanske kan detta som kändes så hemskt och nattsvart
bli något bra till slut ändå? Men så upptäcker Ben att mamman kontaktat dem via
Facebook och vill ses. Hon påstår att föräldrarna insett sitt misstag och nu
vill gottgöra Ben. Men Ben kan inte bestämma sig, är det en bra idé att träffa
föräldrarna? Borde Ben inte hata dem och aldrig vilja se dem igen? Och vad
kommer hända om Ben kan hitta modet att komma ut för Nathan som de tycker
mer och mer om? Tänk så vill Nathan aldrig se dem igen?
/Skolbibliotekarie-Josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar